Ingemars blogg

När jag och mina kompisar gick i skolan på slutet av 1960-talet så besökte vi ofta Speldosan och Skivcity som var de två stora skivaffärerna i Linköping. Vi köpte var sin LP och sedan bandade vi varandras inköp. På detta sätt så fick vi tillgång till mer musik. Skälet var naturligtvis att vi inte hade råd att köpa 5 LP var utan endast en.
Visst det stod tryckt på omslaget att mann inte fick kopiera skivan men vad då?

När kassettbanden kom på början av 1970-talet så kopierade man sin skivsamling och kunde spela den i bilstereon, denna klumpiga maskin som oftast hade en livsläng på några få år innan avspelningshuvudet var slut. Visst det var inte lagligt i strikt mening, men vem led av det. Det gjorde lyssnaren på gott humör och bilresan mycket trevligare.Skivindustrin ojade sig och var djupt upprörd och förespådde musikens snara död om inte kassett-tekniken förbjöds eller belades med så höga avgifter att den blev omöjlig att använda.

När Bruce Springsteen låg i luven på sitt skivbolag under några år i USA och inget spelades in så dök det upp mängder av bootlegs på marknaden. Det var fans som spelade in konserter och tryckte upp vinylplattor som vägde ett ton med usla omslag för det mesta. Dessa sålde ganska bra och naturligtvis försökte industrin stoppa detta med hjälp av FBI. Alla är nog överens idag om att Springsteen skulle aldrig ha överlevt som artist om inte alla dessa bootlegs inte cirkulerat bland hans fans.

Bootlegs var heller inget nytt fenomen utan de fanns redan på 1920-talet då det var främst jazzinspelningar som spreds på detta vis. Jag vill inte försvara olagligheter men det är ett faktum att denna underjordiska musikdistribution har funnits parallellt med den kommersiella musikindustrin hela tiden. Den har nästan funnits i en symbios med industrin där bootlegs har varit ett alternativt distributionssätt där industrin har misslyckats att fylla ett behov antingen av nya inspelningar med en viss artist eller att tillhandahålla gamla svåråtkomliga inspelningar där de inte varit kommersiellt gångbara för de beslutande i styrelserummen på de stora bolagen.

Det här fenomenet skall skilja från den rent kriminnella koperingsverksamhet som finns exempelvis i det forna östblocket eller i delar av Asien. Den verksamheten är också något helt annat än när Kalle laddar ner några låtar från Stinas dator. Problemet idag med hela debatten om nedladdningar, file-sharing osv är att den inte gör skillnad mellan ren gangsterverksamhet och den moderna kopiera-varandras-LP verksamheten som alltid har skett. Det är bara formen som har ändrats.

Det finns också tecken på att de som som laddar ner musik från varandra köper också mer musik. Det här vill inte industri förstå precis som när man dödförklarade musiken på början av 1970-talet då kassettbandet kom. Så när nu musikindustrin kom på efterkälken på grund av internets utveckling  så fick man en ny 70-talspanik där man nu jagar nedladdare med en energi som liknar en engelsk rävjakt.

De senaste dagarna har det också kommit ut att Sony på sin amerikanska skivor lägger in ett kopieringsskydd som innebär att Sony mer eller mindre kapar din dator. Datorn skickar information till Sony om vilka hemsidor du besöker och vilken musik du lyssnar på. det här är helt jämförbart med de spionprogram som vi alla försöker skydda os mot i våra datorer. Det är som om Aftonbladet skulle i hemlighet gömma ett chip i tidningen så att när du var på muggen för att kolla vad du läser så annonsörerna skulle kunna rikta sin reklam efter det. En halsbrytande jämförelse kan tyckas men den har en bäring på vad Sony har tagits för i sin jakt på den totala kontrollen på vad du gör med dina CD.

Det är viktigt att artister och upphovsmän får betalt för sitt arbete, inget tu tal om det. Men det måste vägas mot och tillsammans med individens rätt till produkten han eller hon köpt. Det ska också vägas mot det faktum att det aldrig är möjligt för industtrin att behålla kontrollen över musiken efter ljudbäraren har bytt ägare. Tekniken och teknikutvecklingen gör det omöjligt. Och frågan är om det är intressasant för musikindustrin i det långa loppet. Kanske agressiviteten från musikindustrin mot kunderna och musiklyssnarena får motsatt effekt. istället för att öka intresset för musik så kanske det får effekten att intresset minskar på rund av aggressiviteten i jakten på enskilda file-sharers.

Musikindustrin gjorde ett stort misstag när man inte insåg internet och file-sharing som ett sätt att torgföra musik till nya grupper. Man borde inse att internet är en gigantisk möjlighet där provlyssnade och nedladdning av ny och gammal musik kan få effekten att fler hittar mer musik och industri istället för att minska skulle kunna öka i omfattning. Industrin borde byta spår och börja in se möjligheterna istället för att försöka köra 1970-talets kassettmisslyckande på nytt.

Koncentrera istället krafterna på den rent kriminella kopieringen som sker i stora fabriker i det forna östeuropa och Asien.

Jag och mina kompisar köpte 5 LP behöll en var samtidgt som vi kopierade fyra. Kassett blev ett medium att ha i bilen. CD-r-skivan är dagens kassett för vem vill låta CDn för 150 spänn ligga i bilen. Datorn har utvecklats till den moderna stereoanläggningen och musiken finns fortfarande. Den tar ingen död på - inte ens Sony och de andra stora bolagen.

Jag tror att alla någon gång har kopierat en LP, en CD eller t.o.m. en boksida. Det är kriminellt och du kan få större straff för det än rattfylla. Propotionerna blir märkliga, allt påminner om Don Quioxe och hans väderkvarnar.