Terrorister, utrikespolitik och valrörelsen

Ellithea, Rhodos lördag 12 juli


Jag blir så förbannad på dessa terrorister som hotar världen och oskyldiga med vansinnesdåd. Bara tanken att spränga ett stort antal flygplan över Atlanten är tillräckligt för att skapa ytterligare en upptrappning av denna nya spänningens strategi.


Jag brukar inte dela Bush uppfattning med de som planerar slika dåd är inget bättre än fascisterna som i Italien försökta krossa demokratin med bombattentat. De är absolut inga frihetshjältar utan fega stackare som gömmer sig bakom religiös fantatism. Och de spelar i händerna på extremister som vill inskränka dina och mina demokratiska rättigheter.

Läser i dagens tidning (en dag sen) att utrikespolitiken börjat göra sitt inträde i den svenska valrörelsen. Inte en dag för tidigt då valrörelsen hittills inte har behandlat hur utrikespolitiken skall se ut med en borgerlig respektive socialdemokratisk regering.

Aftonbladet hade i går en ledare i ämnet som klart visar hur utrikespolitiken skulle förändras till en kortsiktig, kortsynt för att inte säga närsynt praktik med Reinfeldt i Rosenbadssulkin. Uppenbart är att det enda tillfälle som utrikespolitiken är intressant för den nuvarande alliansen är när man kan göra en fråga i konstitutionsutskottet.

Inte för att Perssons utrikespolitik har varit en sådan lysande stjärna men under den nya regimen Eliasson har proffisionalism blivit ledstjärnan för UD:s görande och låtande. Vad som saknats under mandatperioden av udd i utrikespolitiken skulle med Maud Olofsson troligtvis förändrats till en utrikespolitik styrd av ensidigt USA-acceptans och EU-federalism. Vilket inte har ett brett stöd i opinionen.

Det är slående hur tyst det varit från borgerligt håll under Mellanösternkrisen och den rädsla som har funnits för att stöta sig med USA och från främst CUF-håll ensidiga påhejandet på vad än Israels armé tagits sig för med.

Det är inte utan man saknar en Sten Andersson, en Pierre Schori eller en Olof Palme i utrikespolitiken i denna krisens yttersta dagar. Jag håller mig till Jan Eliasson och fruktar ett tyst UD under Maud Olofsson.

Till sist.......

...........Vansinnet fortsätter; Hizbollah skickar i sina okontrollerbara raketer och Israel bryr sig inte ett spår om vad världen och FN säger. Endast USA kan stoppa vansinnet men vill inte.

...........30 miljarder kostar en borgerlig valseger i vart fall om man skall tolka de sista opinionssiffrorna. Uppenbart räcker vallöftet om fastighetskatten ska bort för att köpa tillräckligt många medelsklassväljares gunst.


Detta är min sista semsterblogg - nästa vecka är jag back i selen igen!


Besök gärna min hemsida www.kulturochpolitik.se !


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0