Filosofisk betraktelse

32226-54

Författaren begrundar tillvaron på en ålandsbåt i helgen
FOTO Eva-Lotta Göransson


Semester, sol och tid att tänka över livet.

Bob Dylan skrev i sin ”My Back Pages” på “Another Side Of Bob Dylan”

 Yes, my gard stood hard abtract threats
Too noble to neglect
Deceived me into thinking
I had something to protect
Good and bad, I define these terms
Quite clear, no doubt, somehow
Ah. But I was so much older then
I´m younger than that now

(My Back Pages från Sångtexter 1961-2001
Prisma Stockholm 2004 sid 134)

 

I min värld är dessa rader centrala i Dylans diktning men också centrala i min världsbild. Jag inser att det jag trodde mig veta i unga år vet jag att jag inte kände till idag och än mindre då. Att ungdomens självklara absoluta vetande har ersatts av kunskap som lär mig att det jag vet väsentligt mindre än vad jag självsäkert tog som absolut och odiskutabel sanning då.


 

Det självklara har ersatts med skepsis och ifrågasättande av alla (falska) profeters självklara och givna svar. Nyfikenheten har fått ersätta det enkla beslutsamma, "jag vet jag kan" och stridslystnaden har förvandlats till den åldrande mannens förundran över världens föränderlighet.


 

Inget är självklart och ingen har alla svar på alla frågor.


 

Detta gäller inte minst politikens värld som jag har levt med sedan barnsben. De självklara svaren; de endimensionella svaren på samhällsfrågorna har allt mer bytts mot reformismens långsamma tålmodiga gråa steg-för-steg politiska lösningar.


 

Så när självsäkerhetens politiker säger att gör si eller så löser vi allt likt med ett alexanderhugg mot den gordiska samhällsknuten så blir allt bra och himmelriket infaller likt en religiös uppenbarelse.


 

Att världen inte låter sig förändras med så enkla medel har blivit allt mer uppenbart och skepsis till politiker likt Reinfeldt och hans högerallians har ökat från skepsis till ren misstro då de tror sig ha alla svaren.


 

Politik handlar istället om långsam förändring där lugn och analys av konsekvenserna alltid finnsmed. Orättvisor tas inte bort med radikalismens alexanderhugg oavsett om det är vänster- eller högerradikaler som utdelar huggen.



Till sist.......


..........I dessa semestertider blir det sporadiskt mellan inläggen vilket den intresserade läsaren säkerligen förstår.


..........Lyssnar just nu på Ornette Colemans "Free Jazz" & "This Is Our Music" båda från 1961 och Ray Davies lysande "Other People´s lives"


Besök gärna min hemsida www.kulturochpolitik.se      

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0