Ingemars blogg

”Varför får vi inte svar på våra brev till den borgerliga alliansen om arbetslöshetsförsäkringen?”

Så skriver LO:s ledning till de borgerliga partiledarna som en uppföljning på det öppna brev som skrevs i september och sedan upprepades i december förra året. Skälet varför LO-ledningen tar sig mödan att begära de borgerliga på besked är naturligtvis för att a-kassan är för den vanlige LO-medlemmen av största vikt.

Det handlar om att få besked om vad som kommer att gälla efter ett eventuellt borgerligt regeringsövertagande efter valet i september.

 

Kommer a-kassan att vara kvar i facklig regi och vilka regler kommer att gälla. eller ska en eventuell borgerlig regerings första åtgärd bli att socialisera fackens a-kassor? Hur blir det med nivåerna och framför allt vad kommer att ske med balansen mellan parterna på arbetsmarknaden där kollektivavtalen utgör grunden för förhållandet mellan parterna.

Fördelen med kollektivavtalen är att uppkomna tvister kan lösas på eller nära arbetsplatsen. Inte heller är det oviktigt att avtalen därigenom anpassas till olika branschers villkor.

Men hela denna delikata balans är beroende av jämstarka parter och att parterna är fristående från staten. Men ska man tro de uppfattningar som enskilda partier eller talesmän lagt så är i vart fall vissas i alliansens ambition att försvaga löntagarna.

Så det finns grund för LO:s tredje vice ordförande Leif Håkansson och chefsekonom Dan Andersson ställer frågan igen: Vad vill alliansen med arbetslöshetsförsäkringen och varför svarar ni inte på LO:s brev?

Skälet kan bara vara två: att man inte vill tala om vad man vill göra då det skulle kosta röster bland LO-medlemmar och eller de fyra allianspartierna inte är överens och det vill man för allt smör i Småland inte visa upp för presumtiva väljare.

Oärligt, fegt eller bara ren valtaktik – kanske allt men att förvänta sig att Reinfeldtska högeralliansen skulle låta bli a-kassan är nog ett dåligt stalltips. Med erfarenhet hur borgarna diskuterar om a-kassan och de arbetslösas situation och om hur man ser på facket och facklig verksamhet så är det troligt att tuffa tider stundar med en högerregering.

Vi vet att den borgerliga uppfattningen är att facket har för stor makt och man vill reducera den till förmån för arbetsgivarna. Så har man alltid tyckt och inget tyder på någon ändrad uppfattning. Att Maud Olofsson vill ta bort kollektivavtalen för ungdomar vet vi också och vilken grupp på arbetsmarknaden blir nästa målgrupp mauderaterna? Invandrare, kvinnor med småbarn, äldre män med ont i ryggen osv. När man börjar repa upp kollektivavtalen i ena ändan så går det snart maskor som sliter itu hela kollektivavtalssystemet.

Kommer något svar på Håkanssons och Anderssons öppna brev? Det är nog inte troligt men jag kan ha fel!

Till sist…..

 

………AMS-chefen Bo Bylund vill öka styrning av ungdomars utbildningsval. I en artikel i DN den 28 juni signalerar han att AMS mer aktivt skall försöka styra utbildningsvalen mot arbetsmarknadens behov. Bra det behövs inte fler TV-hallåor, mediamänniskor utan fler plåtslagare, styr- och reglermekaniker, svetsare och andra mindre glamorösa men nyttiga yrkesmänniskor. Det märkliga är att ingen har reagerat på hans artikel som är det vettigaste som kommit från AMS på länge.

………Denna politikens Skenninge Marken pågår denna vecka i Visby, dvs. Almedalsveckan. Utspelen kommer att hagla och ett av de senaste är ett påplussande från Reinfeldtalliansen av (s) förslag till tandvårdsreform. Det var bara några månader sedan då samma allians angrepp regeringen i frågan och kallade regeringens förslag för ansvarslöst. Vadå, valfläsk?!

………Fotbolls-VM blev fotbolls-EM när både Argentina och Brasilien förlorade sina kvartsfinaler. Jag sätter mina pengar på Tyskland men hoppas med hjärtat att Frankrike vinner med det spel de har visat upp i de två senaste matcherna.

………Johnny Cash American V – A Hundred Highways (Lost Highway CD) är bland det mest rörande och på många sätt plågsamma jag hört på länge. Ett minnesord över giganten som gick sin egen väg. Sårbar, grubblande människa som på detta postuma mästerverk väntar på det oundvikliga. Ett värdigt slutord och må The Man In Black le i sin himmel.