Ingemars blogg

För någon vecka sedan såg jag på nytt den mästerliga filmatiseringen av Umberto Ecos ”I Rosens namn” och jag fastnade för en scen som jag tidigare inte lagt större uppmärksamhet till. Scenen är att Sean Connerys rollfigur broder William är i ett samtal med en av klosterbröderna. Det är inte just detta som väckte mitt intresse utan bakgrunden som visar en av munkerna som undervisar de övriga. En bild av medeltidens skola, men också en påminnelse om hur vårt skolsystem har sina rötter i klosterlivets medeltida utbildningssystem.

Varanannandagsskolan där min mormor gick för att hon skulle hjälpa till i slåttern och alla andra lantliga sysslor. Sommaren var därför ledig för annars hade aldrig bondeståndet accepterat folkskolereformen 1848.

Undersköterskan drar med sig sjuksängen med döende Lasse, lastbilschauffören kör några extra lass med jord på kvällen medan han äter sin kvällsmat, Kontorspersonalen tar med sig datorerna i bilkön, telekillen kopplar om grannarnas telefoner medan han hugger in på revbensspjället på festen,

Konfucius

För vem är skolan? Är den inte för att barnen och ungdomarna skall lära sig sådant som behövs för att klara livet som vuxen. Arbete, social förmåga och kort sagt allt som har med ett gott liv att göra. Förutsättningarna är olika. Vissa kommer från en familj där lärandet finns i väggarna och där föräldrarna är välutbildade medan andra kommer från sämre villkor men i skolan har de haft möjligheten att träffas och inse att de i grunden alla är människor som skall kunna leva tillsammans i samma samhälle. Och inte minst alla dra sitt strå till den samhälliga stacken så att alla får ett så gott liv som det stor mänsklig makt att skapa.

Samhället förändras. Villkoren för lärandet likaså. Alf Ahlberg den tidigare citerade giganten i svensk bildningsrörelse skrev redan på 1940-talet att "Vi lever i en tid av stora och genomgripande omvälvningar. De yttersta grundvalarna för vårt liv, både det andliga och det materiella har blivit problematiska." Naturligtvis måste det få konsekvenser för hur vår skola ser ut.

Det var inte utan att det var pinsamt att se hur kristdemokraten Inger Davidsson med överlägsenhet och ”jag-vet-bättre-attityd avfärdade vänsterpartiets Rossana Dinamarca på morgon-TV i början av veckan då de skulle diskutera (vp):s förslag för att göra skolan mer jämlik. I stället för att lyssna så slog Davidsson bort Rossana som om hon var en obehaglig fluga på den självgoda (kd)-fasaden.

Den intresserade kan läsa (vp):s förslag http://www.vansterpartiet.se/vp/32371.cs

Det finns mycket vettigt i (vp):s idéer om den framtida grundskolan då den idag inte är jämlik utan arbetar med odemokratiska metoder, obsolet pedagogik och tyvärr ibland ganska trötta och oinspirerade lärare.

I dagens skola finns mycket av medeltiden och bondeståndets krav kvar. Lärarna fungerar som lärare mer än som pedagoger och två-terminssystemet är ett skäl till svårigheten att planera skolans arbete och den stress som präglar mycket av elevernas verklighet.

Det utmärkande för dagens grundskola är det samma som var i min grundskola för 40 år sedan; råplugg och betygsjakt. Naturligtvis en del av de nödvändiga kunskaperna fastnade men det har varit livet som blivit mångas universitet och det gäller framförallt arbetarklassens barn.

………Lyssnar på Johnny Cash ”Personal File” som kom i veckan. En naken, privat Cash som på toppen av sin rösts styrka med stort, stort hjärta sjunger sina favoritsånger på några privata tejper från 1973. Ovärderlig utgåva!

………En av de siste av Chicago-bluesens fortfarande levande klassiska musiker Otis Rush (73 år) var i Sverige 1977 på turné. Då passade han på att spela in en LP, "Troubles, Troubles" i Stockholm som senare Sonet gav ut. Jag hade missat den men den har kommit ut nu som CD i serien The Sonet Blues story. Och banne mig det är Rush bästa platta. En avspänd och briljerande musiker som spelar lika bra som han var sympatisk när jag hade en pratstund med honom 1977 i Linköping.