Är tiden ute för Centern?
FOTO Ingemar E L Göransson
Centern och Maud Olofsson har inga problem att dagtinga med sitt samvete. Vidare är alla statsrådstaburetter så kära att det sista av Centerns hjärtefrågor inte går att sälja ut för utsikten att bli andreman på Reinfeldts flotte.
Centern har sedan 25 år varit det borgerliga parti som har varit det miljöpolitiska dåliga samvetet inom det borgerliga blocket. Detta oavsett om Centern har samarbetet med (s) eller ej. Partiet har hela vägen från Gunnar Hedlund, Torbjörn Fälldin och över till Olof Johansson uppfattas som det borgerligt parti där miljöpolitiken har haft sitt naturliga fäste.
Moderaterna har däremot aldrig uppfattats som ett parti där miljön har spelat någon roll, Kristdemokraterna har heller inte varit ett parti där miljön varit det primära och Folkpartiet har varit lika otydlig i miljöpolitiken som i övrigt.
Centerns problem är ju att den naturliga väljarbasen, lantbrukarbefolkning, är en minskande och försvinnande del av hela valmanskåren. I Maud Olofssons närmast desperata försök att vinna nya ”marknadsandelar” och kvalificera sig i Reinfeldts och den borgerliga opinionens ögon är övergivandet av energiöverenskommelsen med (s) och (v) en naturlig utveckling, men konsekvenserna kan bli förödande sett ur ett längre perspektiv.
För, varför skall en borgerligt sinnad väljare rösta på Centern. Ett parti som nu blir till allt väsentligt en skugga av Reinfeldts moderater. Ett parti som mest blir synonymt med aggressiv anti-sosse retorik och angrepp på fackliga rättigheter. Vart skall den borgerligt sinnade miljöaktivisten, miljövännen och/eller kärnkraftsmotståndaren hitta sin hemvist?
(Parantes; om nu miljövän och kärnkraftsmotståndare skulle vara synonymt vilket jag betvivlar i högsta grad. Men det är en annan fråga.)
Vinnaren på Centerns omvändelse är kanske på kort sikt Reinfeldtalliansen. Man lyckas kanske lappa ihop några av de sprickor av oenighet som kärnkraften utgjort. Men på längre sikt så har ju faktiskt Maud Olofsson sågat av den gren hon sitter på då miljövännerna nu inte har några skäl att rösta på Centern.
Inte heller har allmänborgerligt färgade väljare någon anledning att rösta på kopian när man har originalen; Reinfeldts moderater att lägga sin röst på. Så Mauds omvändelse i kärnkraftsfrågan kan få konsekvensen att Centerns backande i opinionen kan förbytas till ett fritt fall ner under 4 procent.
Vinnaren på lång sikt det är troligtvis Miljöpartiet som nu kan fånga upp missnöjda centerväljare och därmed stärka sin ställning. Så om någon borde applådera och le i mjugg i dag så borde det vara Maria Wetterstrand och Peter Eriksson. Om någon borde vara nedslagen så borde det vara de övriga i högeralliansen då Mauds agerande kan bli en pyrrusseger som gör att de förlorar hela slaget.
Så när Maud Olofsson dagtingar med sitt samvete och önskan om en statsrådstaburett blir så stark så att Centern ger upp sin sista profilfråga så innebär det också att Centern ger upp sitt sista skäl till att existera som parti. Och det är en härdsmälta om något!
Kommentarer
Trackback
