Låt inte fanatikerna förstöra valrörelsen
FOTO Ingemar E L Göransson
Vem kan prata och skriva om politik idag den 5 september när (fp):s spioneriskandal; ”Leijongate” rullar på och nya och allt lortigare interiörer uppenbaras per timman. Vart tog politikens trovärdighet vägen? Vem kan med trovärdighet med emfas plädera för mer lag och ordning, hårdare straff, mer ordning i skolan, större krav på invandrare, arbetslösa och sjuka. Eller vem kan tala om påstått fusk med socialförsäkringar a-kassan.
Vem kan lita på den som säger att jag vet inget och som dagen efter säger jag vet inte. Vem tar sig rätten att dra demokratin och det demokratiska systemet i smutsen genom Watergatemetoder. Vem litar på ungdomspolitiker som lever i en underrättelsevärld som påminner om den skuggvärld som John Le Carré skulle avundas i sina berättelser om spionernas tillvaro. I vart fall inte Folkpartiet efter den 4 september 2006.
Naturligtvis så skadar detta Folkpartiets trovärdighet. Det ger en bild av ett parti som säger en sak och praktiserar en helt annan. För vem tror på LUF:s ordförande Fredrik Malm när han säger att han inte känt till vad hans egen pressekreterare har för sig. Eller, hur kan Leijonborg tvätta bort misstanken att hans talskrivare som har bott under samma tak som pressekreteraren kan ha dragit nytta av underrättelseverksamheten.
”Leijongate” påverkar trovärdigheten hos Folkpartiet utan åskådliggör också den fanatism som krafter som ungliberalerna kring internetsidor som maktmissbruk.se ger prov på. Sverige framställs här som en sovjetrepublik och en sådan verklighetsuppfattning skapar givetvis den politiska grunden för smutsig underrättelseverksamhet som den bedrivits inom folkpartiet. Här finns den hatiska och skrämmande fanatism som gör att vissa själar hyser ett djupt förakt för demokratin. Det är sådana uppfattningar som ger dessa individer sig själva rätten att bryta lagar med den av hybris påverkade inställning att ändamålet helgar medlen.
Jag blir förbannad då deras agerande tillsammans med andra händelser kränker demokratin och väljarna. För varför ska man välja metoder som sladder, skitprat, infiltration och spioneri om man tror på sin politik? Jag menar om man hade verklig tilltro till den egna politikens innehåll skulle sådant här kunna ske. De som ägnar sig sladder, skitprat, spioner och infiltration är demokratins dödgrävare och de är bara värda vårt allas förakt. De som sedan försöker släta över likt de två pressekreterarna moderaten Littorin och Centerns Hägglund blir bara medskyldiga till sabotaget mot vår allas rätt att säga vår mening i fria val.
Vem kan prata och skriva om politik den 6 september 2006? Svaret är att både du och jag vi måste som för annars har demokratins dödgrävare, sladdertackorna, skitpratarna, infiltratörerna och spioner vunnit och vi har förlorat vår demokrati, inte till formen men till innehållet!
Det här inlägget får avslutas med några av de viktigaste ord som Olof Palme någonsin sa. Det var på SAP:s partikongress 1975 och som sammanfattar själva essensen i demokratiskt arbete och demokratin:
Vi ses igen, kamrater!
Vi ses igen i futten på byggarbetsplatserna, under rasten klockan 9:15, någonstans mellan mackan och kortleken, en stunds politik.
Vi ses igen efter 1 timma och 48 minuter när Gunnar Sträng avslutat en kort inledning på en distriktskongress.
Vi ses igen i valstugan, dessa den svenska sågverksindustrins kuttersmycken, vid bråten av valsedlar och broschyrer, med ivriga människor som frågar och skall få svar.
Vi ses igen i portgången med packen av broschyrer. Du tar uppgång A och jag tar uppgång B. Framför Konsum, i planteringen, på torget, i hörnet mot Storgatan, vid fabriksgrinden klockan 7 en kulen morgon, i Stockholms city på tunnelbanestationen med glesa turer och 70-kort.
Vi ses på Götaplatsen med facklorna och fanorna och sången, när folket kommer från varven och verkstäderna.
Vi ses igen, kamrater, någonstans i skärningspunkten mellan drömmen och slitet, i människornas möte till prövande samtal och gemenskap. Vi ses igen, kamrater.
(Citerat från Palme själv Rabén Prisma/Tiden Stockholm 1996 sid 101)
