Ingemars blogg

Tiden går fort framförallt när man på resa. Den senaste veckan har jag varit ute på resa och sett två teaterpjäser som har varit av stort intresse. Den första var i onsdags i Göteborg då det var Folkteaterns uppsättning av Vivian Nielsens Demokrat som var en synnerligen viktig om inte lättillgänglig pjäs om demokratins villkor och dilemman.

Kim Lantz roll som den politiske rådgivare påminde inte så lite om Strindbergs Mäster Olof i sin cyniska maktsökande och maktförvaltande gestaltning. Demokrat för ett viktigt samtal och diskussion om var gränsen och möjligheterna går för demokratin och inte minst om hur makt och makt vunnen i demokrati kan missbrukas och tillåtas påverka demokratin i en negativ spiral.

I fredags återsåg jag Teatermaskinen @work som är en essay om arbete och arbetets villkor. En stark och omtumlande upplevelse där rockmusik, desperation och ironi möts på ett totalt annorlunda sätt. Det är högljutt, det är kraftfull och det är provokativt. En stor del av pjäsen tar sin utgångspunkt i de mest utsatta på och utanför arbetsmarknaden. De mest förtryckta och marginaliserade ges här en röst som tar dem på allvar och gestaltar med stor respekt.

Teater är en fantastisk kulturform då den kan förmedla känslor av olika slag på ett direkt sätt som bara mötet mellan människor kan ge. Det ger en tredimension upplevelse som är oerhört stark när teater är bra. Både Folkteaterns Demokrat och Teatermaskinens @work har dessa kvaliteter även om de är totalt olika till form och innehåll.

En annan form av teater har vi begåvats med under den sista tiden. Det är Erik Fichtelius dokumentärserie om Göran Persson. Min direkta tanke är, vilket eftermäle vill han ha när han har ställt upp på detta. Perssons märkliga agerande är ju självvalt. Det vi ser är vad Göran Persson vill att vi ska se inte något annat. Eftermälet kan inte bli annat än Persson måste lida av och påverkas av sin uppväxt i Vingåker där han mobbades och tyvärr visar upp tecknen på en människa som har påverkas i en tragisk riktning.

Det går inte känna annat än sorg över det som Fichtelius visar upp i sin dokumentär. Men samtidigt går det inte att frånkänna de som jobbade ihop med Persson under alla år inte gjorde något för att hjälpa honom att komma till insikt om den utveckling som Persson hade. Tystnaden kring honom är skrämmande men samtidigt inte ovanlig varken på arbetsplatser, i organisationer eller politiken. Mobbaren och översittaren är själv ett offer och tystnaden och fegheten eller rädslan att våga protestera skapar ofta tystnad och omgivningen ryggar tillbaka för konsekvenserna att försöka ta tag i ett sådant problem. Mänskligt måhända men djupt skadligt för alla.

I morgon bär det av till England och Liverpool för en kulturkonferens om fackligt arbete och kulturens roll. Det är inte utan att det finns en guldkant i jobbet ibland!

Till sist

LHC har 2 - 1 i matcher mot Färjestad. Vem kunde trott det i vintras?