Skolpolitiken är viktig för LO:s medlemmar

image224


När LO 2001 genomförde sin stora förvalsundersökning  Valet är ditt så var skolan en av den viktigaste frågorna för LO-förbundens medlemmar. Frågan engagerade och bekymrade tusentals medlemmar. Det var i stort sätt ingen av de 28.000 som listade upp sina tre viktigaste frågor som INTE hade skolan med.


När sedan LO genomförde  Valet är ditt på nytt 2006 så var det samma bild; skolan var en av toppfrågorna. Orsaken är också uppenbar att så har varit fallet vid båda tillfällena. LO-medlemmar är också föräldrar och de vet att arbetarklassens barn och ungdomar är underdogs gentemot medel- och överklassens telningar.


När skolan inte klarar av att se och ta vara på arbetarklassens begåvningar så är det ett problem. När under en lång tid av år yrkesutbildningarna har nedvärderats, omedvetet men också medvetet så har det drabbat arbetarklassens barn och ungdomar.


Omedvetet när yrkesutbildning
har ställts mot möjligheten till akademisk kunskap. Här har missuppfattningen att yrkesutbildning till yrken som målare, snickare, undersköterska, chaufför har blivit obsoleta i det s.k. IT-samhället så har också en omedveten devalvering av arbetarklassens yrken skett på ett för arbetarklassen negativt sätt.


Samtidigt har den borgerliga skolpolitiken varit en svart-vit spegelbild av den framtidsoptimerade bilden då den likaså nedvärderat arbetarklassens förmåga att ta till sig teoretisk kunskap. Så när skolminister major Björklund säger att de teoretiska kärnämnena ska bort från gymnasieskolan så är det en klasspolitik från det andra hållet.


Gemensamt är dock den okunniga och fördomsfulla synen på arbetarklassens kunskaper och förmåga att ta till sig kunskap. När socialdemokratiska skolpolitiker med medelklass bakgrund slår i sten att 50 % av var generation ska ha en akademisk utbildning så innebär det att man omedvetet säger att arbetarklassens mervärdesskapande yrken inte behövs. Det okunniga synsättet att det inte behövs människor som med sina händer producerar bilar, maskiner, flygplan, matvaror, genomför transporter eller tar hand om och vårdar sjuka eller gamla är lika okunnigt och fördomsfullt som borgerliga skolpolitiker som påstår att kunna engelska, svenska, matematik eller historia är onödigt och inte ens möjligt för arbetarklassens barn är lika verklighetsfrämmande som sin egen spegelbild i skolpolitiken.


När LO:s ordförande tillsammans med LR:s ordförande påpekar att det är ett bättre mått att sätta målet på att 50 % av alla yrkesarbetande skall genomgå en eftergymnasial påbyggnadsutbildning under sitt arbetsliv. När de vidare oblygt säger det självklara att yrkesutbildningarna på gymnasienivå skall leda självklart till jobb är det inget uppseendeväckande. Dagens situation är oacceptabel när över hälften inte får jobb på sin yrkesutbildning.


Men samtidigt har LO varit tydlig med att det inte innebär att kärnämnena ska skrotas från delar av gymnasieskolan.  Även i framtiden ska elektrikern ha möjligheten att längre fram i livet vidareutbilda sig till elektroingenjör eller undersköterska till läkare. Detta är än mer viktigt att påpeka när högeregeringen planerar att stänga ute arbetarklassens ungdomar från högskolemöjligheten och samtidigt bomma igen porten till vuxenutbildningen.


LO:s uppfattning tar vara på det bästa av båda världarna; en teoretisk grundkunskap som öppnar dörren för framtida högre studier och kvalificerade yrkesutbildningar samtidigt som man vill höja statusen och kvaliteten på yrkesutbildningar som sådana.



Vem kan invända mot en sådan uppfattning? 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0