Sura äpplen

image225


Riksteatern reser omkring med ett nytt, självpåtaget,  uppdrag ? fackföreningsätarens.  Antingen har riksteatern fått någon form av nytt uppdrag under den nya högerregeringens vingar eller annars är det ett utslag av Lars Noréns märkliga syn på verkligheten. Vi vet ju hur väl det gick när han samarbetade med nazisterna som senare begick polismorden i Malexander. Han satte ju upp pjäsen 7:3 i tanken att deltagandet i pjäsen skulle göra nazister som Tony Olsson till bättre människor.


Nu har Riksteatern med Lars Norén i spetsen hittat ett nytt korståg ? fackföreningsätarens något solkiga korståg. Maciej Zaremba artikelserie i DN häromåret som hade som utgångspunkt att facket var rasistiskt och främlingsfientligt då man från Byggnads sida hävdade att även polska byggnadsarbetare ska ha samma löner som sina svenska kollegor. Inte som Maciej Zaremba hävdar en tredje del av vad kollektivavtalen ger normalt.


Byggnads tackade nej till att sponsra (tacka fan för det!!) och fackföreningsrörelsen som helhet tackade nej att delta då Zarembas pjäs liknar facket med en nazist som ska skjuta kvinnor och barn. Riksteatern beklagar nu att facket inte ställer upp på det av Riksteatern och Lars Norén påtagna uppdraget att dra i harnesk mot fackföreningsrörelsen. (Se även Peter Kennerfalks blogg.)


Lars Noréns borgerliga medelklassuppfattning om världen är fortsatt synnerligen bisarr. Först försök att omvända nazistiska gangsters sedan lägga sig platt fall för fackföreningsfientliga unionbusters. Det är konstnärlig frihet som heter duga! Sedan undrar Riksteatern varför fackföreningsrörelsen inte vill ha med eländet att göra. Surt äpple, eller vad?


Folkpartiets partisekreterare Erik Ullenhag har på DN Debatt angripit Maud Olofsson för att ha driva en nyliberal politik visavi fackföreningsrörelsen och löntagarnas rättigheter. Ursäkta, höll jag på att säga god morgon. Var har Ullenhag varit under de senaste åren då Centerns utveckling till det mest nyliberala partiet i den borgerliga fataburen skett. Var befann sig Ullenhag när Olofsson ställde sig bakom försöken till undantags lagstiftning för unga på den franska arbetsmarknaden. Eller var befann sig Ullenhag under valrörelsen när Olofsson och mauderaterna hade helt tagit över de gamla nyliberala moderaternas tankegångar.


Orsaken till Ullenhags angrepp på centern är snarare tecken på splittringen inom den borgerliga s.k. alliansen men också på fenomenet borgerlig kannibalism. Erik Ullenhag ser hur hans folkparti sakta men säkert närmar sig panikgränsen på 4 % i opinionen samtidigt som moderaterna uppträder som det klart dominerande regeringspartiet där de tre övriga partierna alltmer reduceras till staffagefigurer i den såpopera som kallas regeringen Reinfeldt. De övriga tre partierna har också, vilket de nogsamt insett, reducerats till noll och intet inflytande på den förda politiken. Alltså dags för egna in och utspel för att inte helt försvinna ur mediabruset.


Ullenhags angrepp på Olofsson kan också ses som ett inlägg i den kamp som pågår om vem som ska komma efter Leijonborg. De socialliberaler som Ullenhag påstås vara mer befryndad med än den batonghöger som nuvarande partiledare är ledare för inom folkpartiet. Alltså Ullhag formulerar och formerar början på den offensiv som är att vänta i striden om ledningen av folkpartiet. Därmed blir också Ullenhags artikel indirekt en kritik av partiets deltagande i högerregeringen utifrån en socialliberal plattform. Sura äpplen med andra ord.


Margot Wallström är enligt DN på väg att få en viktig och framträdande roll i det socialdemokratiska partiet i.o.m. att hon kommer tillbaka från Bryssel i god tid för riksdagsvalet 2010. Inget att förundra sig över efter att ha betraktat en animositet som fanns mellan Göran Persson och Margot Wallström. För borgerligheten och för DN:s ledarsida måste detta uppfattas som ett klart hot då det innebär att socialdemokratin kommer att få i debatten två vältaliga debattörer med vilka herrar Borg, Reinfeldt, Littorin m.fl.  kommer att få det svettigt. Ett surt äpple om något!


image226


FOTO Ingemar E L Göransson


Till sist.........

......................Stefan Sundström och Fjodor från gamla Ebba Grön var inne i Satellite Records studio i fredags och spelade in en ny helt suverän låt Nog fan finns det pengar. Du kan avlyssna den på myspace. Det var ett sant nöje att sitta och lyssna på deras arbete.



 

www.kulturochpolitik.se


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0