Kamp och kryp
Författaren som 16-årigt mods 1966. (Okänd fotograf)
TV-serien Upp till kamp har fått lysande recensioner och det helt välförtjänt. Peter Birros manus har fångat tiden på ett sätt som jag inte trodde vara möjligt att göra 40 år efteråt. Likaså Mikael Marcimains regi och rollsättningen är på alla sätt helt utan anmärkning.
För den som upplevde och var med under dessa år så är det en bitterljuv upplevelse att se det första avsnittet. Dess eftertänksamma, dubbelbottnade berättarteknik som ger en resonemangsbotten till det som skedde och hur det skedde. Modsen var tidens punkare precis som raggarna var det 10 år tidigare. Ungdomskulturen kom med rockmusiken och ungdomar blev ungdomar inte yngre vuxna som tidigare. Att vara tonåring under 1960-talet var att åka i en emotionell berg och dalbana. Framtidstron allt var möjligt och den djupa pessimism som den politiska utvecklingen gav.
Kriget i Vietnam som kom att prägla hela ungdomsgenerationen och den känsla av radikalisering som kom efter 1950-talets politiska stabilitet och samhällsbygge i symbios med arbetsgivarna. Missnöjet som började växa bland vanliga jobbare över övervinster, brist på inflytande, fortfarande förfärande brister i arbetsmiljön osv. Allt detta som tillsammans med ungdomsrevolten, kulturrevolutionen i Kina och Sovjets invasion i Tjeckoslovakien, maj-revolt i Frankrike. Det var kort sagt en turbulent tid som inte så lite har paralleller i 1910-talets politiska tumult. I grunden ett likartat missnöje, en tid av uppbrott och ett period där musiken kom att spela en oerhörd stor roll i samhällets stämningsläge.
Upp till kamp börjar utmärkt och det ska bli ett sant nöje att se fortsättningen. För den som har missat första avsnittet finns det på www.svt.se .
Ser att regeringen Reinfeldt har fått på spenderbyxorna och slänger in tjugo sköna miljoner för att digitalisera Ingmar bergmans verk. Bland annat ska pengarna användas för att digitalisera hans arkiv och ta fram nya kopior av hans filmer. Med andra ord SF ska få sin affärsverksamhet finansierad av högeralliansen. Ett i sanning uppseendeväckande politiskt beslut. Regeringen ger därmed ett ensidigt ekonomiskt stöd till monopolföretaget på svensk filmmarknad.
Den tidigare nazisten Bergman med sin ibland ganska unkna människosyn fattar Reinfeldt och Adelsohn Liljeroths intresse. Att ställa detta mot läsfrämjande för tio miljoner genom En Bok För Alla är självklart inte möjligt. Borgerligheten behöver sina ikoner och vanliga arbetare och deras barn de behöver inte läsa för de ska jobba som tjänstehjon, avdragsgillt dock, i Djursholmarnas miljonärsgetton. De uttrycker sin "stolthet och tacksamhet över Ingmar Bergmans livsgärning", vi får förmoda det inkludera de mer än 10 år av övertygad nazist och den övermänniskosyn som finns i många av hans filmer. Man känner igen sina pappenheimare på gången brukar man säga.
