Ingemars blogg

Den 27 december 1967 släppte Bob Dylans skivbolag Columbia hans då senaste LP John Wesley Harding till affärerna i hela USA. Naturligtvis hände inget förrän efter nyåret så egentligen kan man säga att det i praktiken är 40-årsjubeleum för plattan. JWH är kanske Dylans märkligaste och på många sätt mest intressanta och spännande platta.

Att Dylan var och är en nyskapande konstnär/poet/låtskrivare är utan tvekan. Att han är en av 1900-talets största är också utan tvekan. Han var en av de mest inspirerande gestalterna i den musik som bar fram medborgarrättsrörelsen med sånger som "Blowin´ In The Wind" och "The Times They Are A-Changing" . Han blev fredsrörelsens älskling med "Masters Of War" som exempel. Men Bob Dylan har alltid haft förmågan att gå sin egen väg. Så när han spelade på Newportfestivalen 1965 kompad av Paul Butterfield Bluesband och sedan gjorde Highway 61 Revisited och den fantastiska Blonde On Blonde plattan var det denne store egocentriske konstnär som gick sin väg i ett aldrig avstannade konstnärskap.

JWH är ett kaledioskop av udda individer, märkliga historier, fantasiska skrönor och minst ett 30-tal hänvisningar till Gamla Testamentet. Dylan rör vid sin uppväxt sina judiska rötter, han söker mot ett religiöst upptäckande och hans poetiska nerv har på plattan utvecklats till nya höjder. Hela plattan präglas av mystik och intellektuell förnyelse.

När undertecknad köpte sitt ex i början av februari 68 (det tog minst en månad innan den fanns i Sverige efter USA-utgivningen). Det var från början en märklig upplevelse. Bara omslaget triggade fantasin. Vad är det för märkliga personer som Dylan omger sig med på det ikonliknande omslaget. Det visade sig vara två medlemmar av Bengali Bauls - en sydasiatiskt grupp som managern och producenten Albert Grossman hade gjort en platta på Elektra med. I bakgrundet står en Charlie Joy som var snickare som bodde i Woodstock vid när Dylan hade sitt hus där.

Bara titelspåret var fascinerande i sig och ligger helt i linje med den amerikanska folktraditionen där västern-figurer ges en helt annan historia än vad som var verkligheten. John Wesley Hardin (OBS stavningen) var en mördare och laglös som härjade i Texas åren efter inbördeskriget. Han var en genuint blodtörstig psykopat. Här kan man jämföra med den historia som en annan like med Hardin fått; nämligen Jesse James.

Dylan distanserar sig samtidigt som han slår en bro till amerikansk folklore. Men det här är också en länk till vad som skall komma senare från Dylan. Det är det första tecknet på Dylans uppvaknade intresse för countrymusiken. Sista spåret på plattan "I´ll Be Your Baby Tonight" blir därmed också indirekt första spåret på nästa. Nästan 18 månader senare, april 1968, släpper Dylan Nashville Skyline som blir startskottet för fler artister som Grateful Dead, Kris Kristofferson, Johnny Cash återkomst, The Byrds Sweetheart Of The Rodeo och så vidare. Countrymusiken kommer att under 1970-talet bli mindre av red-neck och mer av folklig musik med en stark tradition till amerikansk landsbygd och folklig historia.

Ett av de centrala spåren på JWH är enligt min uppfattning "The Ballad Of Judas Priest And Frankie Lee". Denna märkliga mångdimensionella sång där vår sympati svänger från Judas Priest till Frankie Lee och tillbaka. (Jfr Judas och priest dvs. Judas som enligt Bibeln förrådde Jesus associeras till en präst ,alltså förkunnare av den kristna religionen. Frankie Lee kan associeras till John F Kennedys mördare Lee Harvey Oswold.) Där diktarens lek med orden och texten har enligt de som är Bibelsprängda hela 17 hänvisningar till Gamla Testamentet. Samtidigt finns inga onödiga strofer, ingen lull-lull utan allt har en betydelse för denna historia om skuld och ansvar. Man kan i sången se Dylans egen inre samtal om livets mening efter hans motorcykelolycka något år tidigare. Hans tankar om livet föränderligt och det faktum att det kan vara slut oväntat på en kort sekund och inom ett hjärtslag.

"Well the moral of the story/the moral of this song/is simply that one should never never be/where one does not belong/so when you see your neighbour carryin´ something/help him with his load". Detta är enligt min mening en annan central strof i Dylans diktning och JWH-plattan är en grundbult i hela hans diktning och utveckling. (Jfr med "The Weight" som Robbie Robertson skrev samtidigt och The Band gjorde på sin första LP, Music From The Big Pink. Dylans bodde också i Woodstock som The Basement Tapes spelades samtidigt som The Band gjordes sin debutplatta.)

Ett annat spår som har haft en enorm betydelse och som har tolkats gång efter gång är "All Along The Watchtower". Inspelningarna är hur många som helst. Jimi Hendrix och Neil Young har kanske gjort de mest kända men även grupper som Nashville Teens (först faktiskt) har gjort respektingivande tolkningar. "There must be a way out of here said the joker to the theif/there is too much confusion, I can´t get no relief" När man hör sången så känns det som att befinna sig i en Sergio Leone-film där man vet att det finns något hotfullt men som samtidigt är lockande i all sin mystik. Den känslan förstärks av den sista radens  "Two riders were approching, and the wind begin to howl". Hänvisningen till apokalypsens ryttare och västrens folkliga legender är uppenbar. Och nog kanske Dylan kände att han var en människa som stod och fortfarande står lite vid sidan av  - en särling.

Det är nu hela 40 år sedan jag som drygt 17-åring köpte John Wesley Harding. Redan förläst på Camus, Sartre, Hemingway och andra som Kafka riktades mitt intresse och min nyfikenhet mot poesins värld.

JWH har följt mig sedan dess och jag kan inte tröttna eller sluta fascineras av dess parad av immigranter, luffare, spelare och andra udda existenser som alla har en spännande historia att berätta. JWH är stor konst och en pelare i modern amerikansk kulturhistoria.

http://www.kulturochpolitik.se/

PS. Den senaste mixen som kom för ett par år sedan som gjordes för SACD-spelare är ljudmässigt överlägsen tidigare mixningar. Ljudet är kristallklart och den sparsamma ljudbilden förstärks i den här versionen och gör JWH ännu mer njutbar än originalmixen.

Det har skrivits åtskilligt om JWH läs gärna Harvey Kuberniks artikel i Record Collector febr 2008 (No 346) eller på wikepedia. Läs även Allan Jones "There was no man around who could track or chain him down..." i Uncut Ferbr 2008 # 129 .

Texterna finns tillgängliga på bl.a. http://www.bobdylan.com/