Kubanerna vill inte ha tillbaka Gudfaderns Kuba

I Francis Ford Coppollas mästerverk Gudfadern finns en scen där Michael Corleone besöker sina "affärskollegor" i Havanna på Kuba. En av dessa maffiabossar slår ut i en gest och säger något i stil med vi äger den här ön.

Den här scenen är kanske den bästa beskrivning av Kuba innan Castro och hans revolutionärer störtade den korrumperade Batista-diktaturen 1959. Batista och hans anhang hade förvandlat den lilla ön till ett råvarulager, en plantage, ett horhus och en spelhåla. Det fanns ingen demokrati, bara ett förtryck och en oerhörd fattigdom för kubanerna i gemen.


De enda som var lyckliga med sakernas tillstånd var de amerikanska storbolagen som exploaterade sockret, fruktplantagerna och andra råvaror. Det var maffian som hade full frihet för sina "affärer" inom spel, prostitution och narkotika. Det var inte minst den korrupta kretsen kring diktatorn själv Batista som mutades från alla håll och hade blivit stormrika på sakernas tillstånd.


Man måste ha detta med sig i bakhuvudet när man ska förklara hur det kommit sig att Castro och hans revolutionärer kunde så lätt slänga ut Batista, USA-bolagen och inte minst maffian från den lilla ön. De hade helt enkelt det kubanska folket med sig. Och därför har också Castro kunnat regera ön i 49 år.


Efter revolution genomförde Castro regering mängder av reformer som fri sjukvård (det fanns knappast någon innan värd namnet), fri skola, minimilöner och så vidare. Egentligen var Castros program inte speciellt revolutionärt från början men kom att radikaliseras på grund av omständigheterna.


Castro sökte en lösning med USA men möttes av en nu snart 50-årig bojkott och embargo vilket innebar att Sovjet såg en möjlighet att få en plattform inom synhåll från USA. Man ser faktiskt Kuba från Key West, Florida när vädret är klart. Hade USA fört en annan politik visavi Kuba hade troligtvis utvecklingen gått mot demokrati men i USA-politikernas upphettade anti-kommunistiska hjärnor så var varje politisk handling som kunde uppfattas som en mer social politik som misstänkt kommunism. Så var det då och så har det varit i förhållandet mellan USA och Kuba. Kanske något bättre kan ske med en ny president i Vita Huset.


Nu när Castro har avgått betyder det säkert inte speciellt mycket men på lite längre sikt hamnar Kuba vid ett vändskäl. Kubas ledning måste välja väg för att fortsätta som hittills blir inte möjligt. Grunden för en bra framtid finns och kubanerna är förtjänta av att få demokrati. Det är inte heller önskvärt. Kubanerna behöver demokrati men de behöver inte ett Kuba som det var före revolutionen 1959.


http://www.kulturochpolitik.se/


Kommentarer
Postat av: Kerstin

Jag är inte så säker på att det inte kommer att ta en ände med förskräckelse. Vad jag vet så hade USA ett avtal med Castro efter Grisbukten, om att inte ockupera Cuba eller vidta andra stridsåtgärder (bortsett från blockaderna) så länge Castro satt vid makten.

Mig skulle det inte förvåna ett dugg om USA invaderar Cuba, givetvis för att "demokratisera ön, precis som i Irak) ganska snart. Jag kan bara hoppas att denna min fruktan ska vara onödig.

2008-02-21 @ 03:36:22
URL: http://www.alba.nu/motvallsbloggen/
Postat av: Ingemar E L Göransson

Ansvaret för att Kuba är fortfarande fattigt är USA och dess blockad. Det är en märklig känsla att stå längst ut på Key West och skönja denna ö som har enorm potential som den har varit förhindrat att utveckla under alla år.
En av USA dominerad utveckling är inte vad Kuba behöver. De behöver demokrati och de behöver normala förbimndelser med hela regionen vilket USA:s politik har varit ett hinder för.
Landet har stora möjligheter att bli en jätteexportör av frukt, tobak,socker och en turistmagnet utan större konkurrans i regionen. Vi får hoppas att en ny amerikansk president tar den öppning som skett i o m att Castro har lämnat makten och en ny möjlighet finns.

2008-02-21 @ 11:16:56
URL: http://ingemarsblogg.webblogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0