Hägglunds kris är Reinfeldts moment 22 medan Sahlin vågar

Det finns två sätt att hantera politiken. Det ena är att vara offensiv och visa självförtroende, helt enkelt tro på sin egen politik. Det brukar leda till att man vinner i förtroende och därmed också hamnar i en positiv spiral.

Det andra sättet att förhålla sig till politiken är att vara försiktig, att vara övertaktisk och bli defensiv och därmed hamna i en nedåtgående spiral. Konsekvenserna av ett sådant förhållningsätt brukar leda till missbedömningar, negativ trend och på sikt förlorat förtroende.


Vi ser båda förhållningssätten i politiken idag. I svensk politik finns både självförtroende och defaitism och övertaktiskt agerande. För mycket taktik tyder oftast på ett underskattande av opinionen och därmed medborgarnas förmåga att ta ställning och förstå politikens konsekvenser.


Borgerligheten, dvs. de fyra allianspartierna har hamnat i en omöjlig situation. De backar i opinionen alltmer som folk ser konsekvenserna av deras politik. När vanliga löntagare ser att de taktiskt dragen som på ett schackbräde leder till schack matt för välfärdssamhället och kraftigt ökade klyftor mellan människor, grupper och samhällsskikt så genomskådas retoriken om arbetslinjen, utanförskap osv. De flesta sympatiserar inte med den kallhamrade cynism som ställer fattiga mot mer välbeställda som den borgliga sträv efter ökade klassklyftor innebär. Det övertaktiska spekulationen i egoism håller helt enkelt på att slå helt fel och blir till en bumerang som politiskt drabbar bumerangkastare Reinfeldt med full kraft.


Det leder också till det övertaktiska manövrerandet och partiegoistiska bevakandet hos alliansens fyra partier som vi börjar att se allt tydligare. Moderaterna kan inte för sitt liv motsätta sig homoäktenskap medan Kd inte kan med någon som helst trovärdighet säga ja. En kompromiss skulle för båda partierna bli en ödesdiger politisk praktik. Revolten inom Kd och de allt mer högljudda kraven på Hägglund och partiledningen att inte ge sig håller på att sänka alliansens mödosamt hopsnickrade enighet. Situationen liknar de förra borgerliga regeringen där Centerns Olof Johansson hamnade i situationen att han blev tvungen att spräcka den dåvarande koalitionen på centerns motstånd mot Öresundsbron.


En parallell håller nu på att växa fram mindre än två år in i mandatperioden och Reinfeldts regering riskerar att spricka på frågan homoäktenskap. Kd kan inte ta emot mer stryk nu; fastighetskatten som blev långt ifrån vad Hägglund lovande; bensinskatten som han fick byta fot på; hemmafrulönen som inte blev mer än en tumme och nu den ideologiskt omöjliga frågan för högerkristna om homoäktenskap. Där nu den närmast homofobiska opinionen inom Kd håller på att bli tuvan som stjälper lasset.


Om regeringen spricker så finns det all anledning att ifrågasätta Reinfeldts regeringsduglighet och omdöme. Att låta frågan bli en sådan stötesten bara det tyder på tillsammans med andra frågor som misslyckade ministerutnämningar att inte Reinfeldt och hans s.k. nya moderater är regeringsdugliga. Kritiken inom moderaterna kommer också att växa från den som finns idag till en storm om regeringen spricker.


Socialdemokraterna visar däremot en allt större självförtroende. Mona Sahlin har rest runt i landet sedan hon blev partiordförande. Hon har förankrat sig i partiorganisationen och arbetet med rådslagen har sakta men säkert förändrat partiets politik för att närma sig en mer klassisk socialdemokratisk politik som partiets medlemmar känner igen.


Därför var det också dags att rensa undan resterna av Perssons partifögderi. Det är så man ska se Nuders fall som ekonomisk talesman. Nuder är så starkt sammanknippad med Persson och upplevs som en Persson i vardande. Därför var han tvungen att gå och lämna sitt inflytande i renoveringen av socialdemokratin till ett mer radikalt alternativ än det förvaltande parti som det var under Persson.


Att Mona Sahlin vågar och gör detta just nu tyder på ett parti med ökat självförtroende och med allt starkare framtidstro. Men också ett parti som är berett att utmana den allt mer politiskt käbblande och förvirrade högern som sitter i Rosenbad.


Våren och sommaren kommer att bli högintressant politiskt och kan det vara så att Sverige går mot sitt första nyval någonsin.


Till sist....


Tack till handbollslandslaget för en utmärkt insats i handbolls EM. det här laget kommer att bli något riktigt riktigt stort!


http://www.kulturochpolitik.se/


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0