Använd inte högerns språk
Språket är vårt viktigaste kommunikationsmedel människor emellan. Att tala med varandra ger så mycket mer än att kommunicera över nätet, per brev eller i skrift. Talet är överlägset i att skapa relationer, förtroende eller misstroende, det talade ordet är helt enkelt vårt viktigaste instrument för kommunikation.
Det innebär också att vad och hur man säger saker har en avgörande betydelse för vilket intryck människan gör på sin omgivning. Så inte bara formen, dvs. hur man säger saker utan vad som sägs är av största betydelse.
I förra valet var högern jäkligt duktiga på att få fram sitt budskap och att med ett modernt ogräsord, sätta dagordningen. Det blev helt enkelt deras budskap som kom att bestämma hur väljarna uppfattade politiken. Det är också intressant att höra hur exempelvis fackligt aktiva efter valet säger att de inte kunde tro att högerministären Reinfeldt gjorde vad de gjorde. Helt enkelt, antingen lyssnade de inte eller annars hörde de inte vad som sas.
För vad sa den dåvarande högeroppositionen. De sa alliansregeringen inte om att de skulle bilda en moderatregering. De talade om bidrag när de egentligen förtalade om våra gemensamma trygghetsförsäkringar. Det här är några exempel på hur språket kom att fälla ett avgörande för hur väljarna uppfattade politiken. Socialdemokraterna och resten av vänstern blev i retoriken bidragspartier inte partier som stod upp för gemensamma lösningar av tryggheten om någon blev sjuk eller arbetslös.
Medan (m) skuldbelade så klarade inte vänstern inte att förklara att det inte var bidrag utan rättigheter att få leva ett förhållandevis tryggt liv om eländet skulle visa upp sitt fula tryne. Likaså när arbetslöshet och sjukdom kom att kalas utanförskap så innebar det att de som var sjuka och arbetslösa just då inte bara var lata, de fick ju bidrag, de var också utanför samhället vilket trygghetssystemen just finns för att inte skapa.
Så högerns språk var en skickligt utformad strategi för att sätta människor, grupper och skikt i samhället mot varandra. En strategi för konflikt inte för samhörighet och gemenskap i samhället. Per Schlingmann, moderaternas pressekreterare, var mannen bakom en strategi som var lyckosam. Sedan när människor insåg vad den ledde till för politik så gick det som det gick.
Vänsterkrafterna (dvs., (s) och vänsterpartiet men även till en del mp) måste sluta tala om alliansen, alliansregeringen, återställare, utanförskap utan tala om saker för vad de verkligen är. Det är så viktigt för det är språket som avgör hur vi alla uppfattar verkligheten.
Håller verkligen med. Det enda jag konsekvent sagt är högerregeringen men annars har jag nog felat. Bra att du påminde
Helt rätt. Vad är det för fel på ordet "solidaritet" och det fenomen som ordet ifråga står för. Varför ska vi acceptera att det numer kallas för majoritetsförtryck?
Vad jag var ute efter var just det att vänstern i Sverige lät sig styras av högerns verklighetsuppfattning. Det som flertalet uppfattade som trygghetssystem som i moderatmun blev bidrag; högerregering blev allians. Kort sagt det som var positivt i flertalets verklighet blev negativt i Schlingmanns beskrivning och tvärtom.
Det som är allvarligt är att deras ord och språk har blivit det som flertalet använder idag. Alltså även deras innehåll; bidrag istället för trygghetssystem; allians istället för högerregering. Arbetarrörelsen och vänstern måste använda de rätta orden för att beskriva verkligheten och lämna illusionen att språket är klasslöst och utan politiskt innehåll.
Språket är helt enkelt politiskt.
Hej Ingemar,
Ja du har så rätt om språkets makt. Men du gör det lite för lätt för dig när du omedelbart knyter detta resonemang till sakförhållanden.
En rättighet förvandlas till en boja när du för din dagliga försörjning blir beroende av ett bidrag som inte ger dig de rättigheter, tryggheter och möjligheter som en hel lön skulle ge.
När vi sossar slutade att se lönen som det man skulle leva på och istället räknade lön plus bidrag som levnadsgrundlag, då förvandlades ordet rättighet från att betyda frihet, jämlikhet och solidaritet till att betyda beroende. För bidraget är inte lön, bidraget ger ingen pension, bidraget gör dig inte starkare om du behöver låna pengar till boende eller bil, bidraget gör dig inte friare från kontroll och övervakning. Rättigheten blev en boja.
De miljoner offentligt anställda som fått se sina löner rasa i botten och löneklyftorna språngöppnas vet det in på bara kroppen. Och de får också höra det, bidragen täpper till hålen. Och verkligheten döljs, kraven tystas ner, ro råder. Språket är sannerligen politiskt.
