Ingemars blogg

Förlåt att jag inte har skrivit på sistone. Köksrenoveringen har tagit död på oss. Till sist blev allt klart. Hantverkarna har gjort sitt och inte minst skickat sina räkningar. För den som inte vet så kostar ett kök nästan lika mycket som ett litet hus i Medelpad!! Okay, till sist har vi också hittat hustrun Bingolottkalendrar (utan vinst givetvis!) och nu börjar vi sakta men säkert hitta våra grejer igen.

Två veckor har jag inte skrivit. När man har börjat att blogga ska man ju givetvis hålla upp skrivandet och inte låta det ta för lång tid mellan inläggen. Lovar bot och bättring.

Om nio månader så är det val. Det handlar antingen om en borgerlig regering eller en fortsatt socialdemokratisk regering. Det handlar till stora delar om finns det tilltro till Reinfeldts & Co:s förmåga att driva en gemensam politik eller om (s) och dess två stödpartier ska få fortsatt förtroende. Problemet för (s) är den fortsatt höga arbetslösheten. Svårigheten att tvinga tillbaka arbetslösheten. Men på ett sätt är arbetslösheten konsekvensen av den politiska dogmen att sätta inflationsbekämpningen för sysselsättningen. Konsekvens är uppenbar – en fortsatt arbetslöshet och svårigheten att komma tillbaka till full sysselsättning.

De borgerliga har heller ingen bra kur för arbetslöshetssjukan. Att ta ifrån löntagarna deras rättigheter och trygghet är ingen lösning. Att tvinga ner de sämsta betaldas löner ytterligare och skapa ökade klyftor mellan de höst betalda och lägsta inkomsterna kan bara ge sociala konvulsioner som de vi upplevde i Frankrike för en tid sedan. Alltså politikerna måste hitta en ny medelväg, en ny tredje väg som kan klara både en politik som ger full sysselsättningen utan att inflationen tar över ekonomin.

Ingen har hittat den lösningen ännu. Den samtidiga globaliseringen och företagens jakt på största möjliga vinst på kortaste möjliga tid skapar ytterligare en utmaning samtidigt som inom industrin allt färre producerar mer på kortare tid än tidigare. Detta som ett resultat av teknikutvecklingen. Detta har beskrivit på ett slående sätt av Jimmy Rifkin ”The End Of Work” som faktiskt skrevs för nästan ett decennium sedan. Boken blir är allt viktigare för att förstå mekanismerna som orsaker de problem som västvärlden lever med just nu med en plågsam arbetslöshet eller total otrygghet för löntagarna.

Den totala oklarhet vad opinion vill speglar också detta. Det skiljer tiotals procent mellan blocken i olika vid samma tillfälle publicerade undersökningar. Det ger naturligtvis upphetsade ledarskribenter en möjlighet att hitta ”sin” undersökning. Men vad som är opinionens verkliga uppfattning vet vi egentligen inte ett skvatt om.

Det är snart julafton (i morgon faktiskt). Skinkan står på spisen och kokar och julstöket är avklarat. Hustruns hundratals tomtar i alla upptänkliga storlekar och till utseendet snarlika fyller vårt gemensamma hem. Julsnapsen är inköpt och ölen står i kylskåpet och väntar på sin ändalykt. Men samtidigt så blir det inte en vanlig jul och det var ett bra tag sedan. Varför, jo julens stora skrattframkallande bok saknas sedan många år. Jag talar om Gits Olsson denne underbara , välskrivande kåsör som dog på tog för tidigt då hans stora och goda hjärta brast på Vasagatan i Stockholm för ca tio år sedan. Gits Olsson igenkännandeframkallande kåsörer var julaftonkvällen stora behållning när årets samling kom ut lagom till jul.

Får man slutligen tipsa om lite bra musik.

En lysande bluesplatta med en väsentligt rare Dupree än vad man är van vid. Här sjunger han om knarkmissbruk, tuberkulos och annat som han har upplevt som föräldralös under sin uppväxt. En stark platta med en av de stora pianobluesmästarna från New Orleans.

Klassisk jazz i dess verkliga betydelse. Också ultrcool från jazzens kanske mest innovativa period under 1950-talet. Själv hörde jag den här första gången på svensk radio när jag var en liten grabb. Det var i den legendariske Claes Dahlgrens Jazzglimtar från USA. I den här upplagan av JM var den underskattade Lee Morgan med på trumpet och Benny Golson som glöder på tenorsaxen.

Att lyssna på den här i lurar är en upplevelse utöver det vanliga.

Sorgligen bortglömd Americana. Bobbie Gentry har försvunnit i vart fall för min kompass. Dessa två country-pop, deltasvettiga plattor som innehåller den klassiskt mystiska Ode To Billie Joe (vad f-n kastar de över broräcket) och tolkningar av Jimmy Reed Mose Allison i den i mångt och mycket bluesbaserade Delta Sweetie. Som sagt finns inte på CD vilket är närmast kriminellt. Hon gjorde ytterligare några plattor men inget nådde samma himmelska höjder.

Ren rå-country där Buck Owens sjunger andliga sånger. Sentimentalt på amerikanskt vis men med en äkta känsla. Man behöver inte vara religiös för att uppskatta den här plattan. Leta den är väl värd att leta efter.

Vill bara påminna om detta mästerverk. Plattan blir bara bättre och bättre ju mer man lyssnar på den. Grymt bra!

Denna fantastiska kvinna med rockhistoriens mest sårbara röst. En trasig själ med en ljuglig förmåga till att skildra de mest intima och nakna känslor. Hela hennes karriär var toppklass vad det gäller hennes inspelningar. Mästerverket är denna platta som kom 1969. Inspelad i Memphis där de ursprungliga 11 spåren fick 14 ytterligare som hade glömts bort i arkiven på Atlantic. Fruktansvärt underskattad, en lisa för själen.