Vatten, vatten, vatten

image417


Inte bara trafiken är ett miljöhot i Los Angeles utan även vattenet är allvarligt hotat.

(FOTO Ingemar E. L. Göransson)


Vatten, vatten, vatten. Vi är beroende av vatten för vårt livs existens. Men vårt vatten är hotat. Dels av miljöföroreningar men också av giriga storbolag som köper upp vattnet i olika länder för att göra business av det.

 

Ett annat hot mot vårt vatten är föroreningar som det som Aftonbladets gratistidning .se beskrev igår. Man skrev att halterna av medicinrester i Stockholms drickvatten börjar bli så höga att det kan t.o.m. bli en hälsorisk för Stockholmarna att dricka vattnet. Reningsverken i Stockholm klarar inte längre att rena vattnet meddelade .se.


Allvarligt naturligtvis eftersom vi är beroende av vattnet för att överleva som människor. New Yorks vatten är bättre i det perspektivet trots att det luktar och smakar som en simhall (det gör vattnet nästan överallt i USA faktiskt).

 

I Los Angeles hotas vattnet istället av amerikanarnas förkärlek för Light-Cola eller Diet Cola som det heter där. Sockerersättningskemikalierna kan inte brytas ner i reningsprocessen och halterna ökar successivt till att på sikt bli så höga att vattnet riskerar att bli giftigt! En utveckling som skrämmer.

 

Vi människor är konstiga. Vi låter vårt viktigaste livsmedel antingen säljas till högstbjudande, förgiftas av läkemedelsindustri eller Coca-Cola. Är vi inte kloka eller!?

 

www.kulturochpolitik.se

 


OS-facklan, opinionsundersökningar, kärnkraft och bra musik

Så var den veckan avverkad. En allt annat än bra vecka. Mycket strul, elände och allmänt hopplöst på jobbet. På nyhetsfronten hände det dock både ett och annat. OS-facklans fortsatta väg möttes under veckan av a) massor av polis; b) av massor av förbannade demonstranter som inte tycker att Kina är värdiga att genomföra OS.

 

Den märkliga situationen är att demonstranterna demonstrerar mot kommunistregimen medan etablissemanget försvarar Kinas politik då den inte får störa de lysande affärerna som bedrivs med Kina. Alltså vänsterdemonstranterna angriper kommunistregimen för dess brott mot de mänskliga rättigheterna och utsugningen av Kinas arbetarklass medan högerpolitiker över hela västvärlden stödjer i praktiken den samma. En logisk kullerbytta - inte, för högern spelar det ingen roll om det är en fascistregim eller om det är en kommunistdito bara det blir lysande affärer. Moral - pengar luktar inte. Demokrati kan till och med vara en belastning.

 

Att det kom en ny opinionsundersökning under veckan som visade att fortfarande är gapet mellan regeringen och oppositionen gigantiskt. Det har inte bara legat still utan t.o.m. ökat och ligger nu på hela 16 procent. Vad som skall rädda den här impopulära regeringen står skrivet i stjärnorna och Reinfeldts period som statsminister verkar bli endast fyra år. Förtjänt ,men högerregeringen skulle aldrig fått chansen överhuvudtaget. Den skada de ställt till med kommer att ta lång tid att reparera.

 

Ungdomsarbetslösheten har inte minskat; välfärdssystemet har försämrats avsevärt och nya dråpslag mot sjuka och arbetslösa är att vänta. En allt mer ökad brist på utbildade yrkesmän och nedrustad vuxenutbildning. Inte ens småföretagarna tycker att det har blivit bättre utan är missnöjda, inflationen har tagit fart tack vare den släpphänt och rundhänta ekonomiska politiken.

 

Kort sagt regeringen har visat att deras politik inte leder till bättre tider och bättre villkor för vanligt folk. Vinnarna bor i överklassområdena i storstäderna.

 

Kärnkraftens vara eller inte vara har blivit aktuellt igen. Nu senast genom att Folkpartiet har än en gång talat sig varmt för ett ökat användande av kärnkraft. Och (fp) är inte ensamma i sin uppfattning. Samma uppfattning finns inom alla partier och inte minst inom näringslivet men även facken som verkar inom industrisektorn.

 

Det finns flera skäl att diskutera kärnkraften. Klimatfrågan, tekniken har utvecklats, det har de facto bara skett en verkligt allvarlig olycka och det var i ett illa skött sovjetiskt kraftverk. Annars har alla incidenter hanterats utan allvarliga följder. Kärnkraften är med andra ord uppenbarligen säker. Den är billig och tekniken för att ta hand om avfallet utvecklas snabbt.

 

Den opinion som sa nej och nja för årtionden sedan kan knappast få styra politiken nu när vi har kommit in ett decennium in på det nya årtusendet. Politikerna måsta våga ta debatten då det är nya omständigheter och villkor som gäller nu.

 

Veckans musiklyssnande har varit koncentrerat till i princip två namn. The Clash har fått sig en ordentlig genomlyssning på nytt och bandet framstår som lika vitalt och aktuellt som då 1977 och framåt. Första LP:n energi, den politiska radikalismen i "Give `Em Enough Rope" och "Combat Rock" känns aktuellare än någonsin. "London Calling" och "Sandinistas" kreativitet är slående och befriande. Lyssna igen, The Clash framstår alltmer som ett av de största banden i rockens historia. Helt i nivå med The Beatles och andra sextiotalsikoner.

 

Den andra med ökat intresse avlyssnade rösten är den walesiska tjejen Duffy och hennes "Rockferry"-platta. Tidlös soul med en sensationell röst. Många jämför henne med Dusty Springfield. Inte helt fel men inte nödvändigt för hon står verkligen på egna ben. Bra låtar med vettiga texter. Hoppas bara hon inte går i samma fälla som Amy Winehouse. Hoppas hon inte kastar bort sin exceptionella talang på spånken och pillren. Då kan Duffy bli riktigt, riktigt stor.

 

www.kulturochpolitik.se

 

 


Världsboksdagen

image416

 

I dag är det världsboksdagen. Att läsa är bland det vettigaste man kan använda sin tid. Att i boken uppleva platser, händelser och skeenden är en fantastisk resa som man aldrig kan få för mycket av. Här är några av mina favoritböcker, så här på världsboksdagen!

Jack London Järnhälen (Arbetarkultur 1954)
En fantastisk skildring av samhällsutvecklingen och klassamhället. London skildrar hur man i ett socialistiskt färgat USA hittar ett manuskript som beskriver hur ett fascistiskt färgat USA växer fram och bryts ner. Boken skrevs 1907 men är högaktuell även idag som en beskrivning av ett Bush-administrerat USA.

August Strindberg Röda Rummet (Folket i Bild 1959); Götiska Rummen (Oktoberförlaget 1977); Svarta fanor (Nordstedt 2005)
Tre av Strindbergs mest antingen älskade eller avskydda romaner och de kanske mest politiska. De är förutom sataniskt roliga, en effektiv drift med den tidens frasradikaler som pratade om revolution, samhällsförändring men i grunden vände tillbaka till det borgerliga livet efter en utflykt i radikalismens sommarhage.

Bunny Ragnerstam Orons år (Gidlunds 1990)
En dokumentär om hur svenska metallarbetare på 1870-talet luras att bli strejkbrytare i England. Men också om hur de lärde sig klassolidaritet och fick med sig ovärderliga lärdomar om hur de skulle bygga fackföreningar och driva den fackliga kampen för människovärdet. En bortglömd bok av den svenske författare som bäst och mest initierat skildrat svensk arbetarrörelses uppkomst före August Palm.

Ed McBain romanerna om 87 distriktet (olika förlag)
En föregångare av den skola inom kriminalromen som skildrar polisens arbete realistiskt och med sociala ambitioner. Flertalet av de romaner McBain skrev är mycket läsvärda. Nästan alla finns översatta till svenska men tyvärr tappade de svenska förlagen intresset de åren för serien. Utan 87-serien skulle inte Maj Sjöwall och Per Wahlöö ha skriver om Martin Beck och tv-serier som Uppdrag Mord och Spanarna på Hill Street skulle aldrig ha kommit till.

Dashiell Hammett röd skörd (Pan/Nordstedt 1968)
Bortglömd idag är tyvärr den radikale och lysande stilist som förnyade deckarromanen på 1930-talet. Den här skildringen av korruption och gangstervälde är en milstolpe i sin genre. Känns faktiskt riktigt fräsch även på 2000-talet.

Raymond Chandler Den stora sömnen (Bonniers 1947)
Ytterligare en klassiker. Den här romanen som introducerade måttstocken för alla privatdeckare, Philip Marlowe, var mest en skildring av Chandlers främsta hatobjekt; den amerikanska förljugenheten och dubbelmoralen. Politisk korruption har också en stor del i Chandlers sju romaner om Philip Marlowe. Högst läsvärde för sitt lysande språk och cyniska humor.

Eric Wärenstam Fascismen och nazismen i Sverige 1920-1940 (Almqvist & Wicksell 1970)
Behövs för att förstå varför det är riktigt att beteckna Sverigedemokraterna som ett vänster-fascistiskt parti. Deras praktik och teori, program och retorik är hämtad från dessa föregångare i 1920-30-talets nazimiljö. Wärenstams snart 40-åriga avhandling, mycket populärt skriven, är viktig att läsa för att förstå och kunna motverka av SD blir en politisk kraft med nationellt genomslag.

H.B Palmaer beska droppar (Aldus 1972)
Denne Östgöta Correspondentens grundare år 1838 är svensk journalistiks störste satiriker någonsin. Hans sataniskt roliga och träffande små skriverier retade överheten till vansinne och ödelagde Palmaers liv. Läs, njut och var tacksam att han har funnits.

Greil Marcus Like A Rolling Stone ? Bob Dylan At The Crossroads (FF 2005)
En helt lysande essä om Bob Dylans mästerverk med samma titel. Inte bara det en fantastisk essä som sätter in den i sitt samhälliga, politiska och totala perspektiv där Like a Rolling Stone blir en spegel av USA 1965 där rasmotsättningar, en allt aktivare medborgarrättsrörelse, ett eskalerande Vietnamkrig och ett i största allmänhet snabbt förändrat och polariserat USA. Läs, njut Marcus är helt klart USAs bästa kulturskribent. En utmärkt engelskalektion på köpet.

Barbara Ehrenreich (Barskrapad Leopard 2001)
En skakande skildring á la Wallraff av hur det är att leva som lågavlönad arbetare i USA. Boken är en uppgörelse med det så kallade amerikanska sysselsättningsundret och en skarp vidräkning med den nyliberala högerns idealisering av USAs arbetsmarknad. Den kan även ses som en sanningsenlig presentation av den svenska högerns våta dröm om ett låglöneproletariat där det är omöjligt att leva på sin lön.

Hans Scherfig Frydenholm (Alba 1978)
En av Danmarks mest älskade författare. En satiriker av guds nåde och en fantastisk ordleverantör. Frydenholm utspelas under den tyska ockupationen under andra världskriget och är en skarp skildring av anpasslighet, ämbetsmännens kryperi, medlöparnas förlorade heder men också om motståndsrörelsens stora mod i kampen mot nazismen under Danmarks mörka år.

Barbara W. Tuchman En fjärran spegel (Atlantis 1978)
Jan Guillous böcker om Arn har skapat ett stort intresse för medeltidens historia, Dick Harrison har sedan ytterligare spätt på intresset med sin berättarförmåga. Den här berättelsen om den under 1300-talet levande Sire de Coucy, som grundar sig på en makalös detaljrikedom och faktakunskap, är fascinerande då den är sann så långt det är möjligt med källor som är över 700 år gamla. 1300-talet är en blodig tid, det är en våldsam tid och det är digerdödens tid. Barbara W. Tuchmans En fjärran spegel är en rik och omfattande fascinerande bok som man bara inte kan släppa om man bara har det minsta intresse för historia. Likheterna med vår tid är också inte helt fel att göra.

www.kulturochpolitik.se

 


LHC, Red Bird och 1:a maj

Det är bara att konstatera att det inte gick den här gången heller. LHC fick se sig besegrade av ett suveränt HV 71 som i det långa loppet (6 !!! matcher) vann en rättvis seger. Laget är mer komplett och har en större bredd än LHC . Men, LHC har faktiskt för andra året i följd varit final men fallit på mållinjen.


En skillnad tror jag är att fortfarande är LHC till större delen ett köpelag, dvs. klubbens ungdomsverksamhet har inte satt spår i a-lagets uppställning. Men när det kommer så kommer också hjärtat för klubben. Det tror jag är den stora skillnaden mellan LHC och HV. Det är bara att gratulera till en förtjänt buckla och SM-medaljer.

Bara en slutlig kommentar - är det inte dags för elitserieklubbarna att släppa småsnålheten och införa fyrdomarsystem. Då kan vi slippa pinsamheter som vi sett under finalrundan. Missade straffar, felaktiga bortdömda mål och ändrade domslut.


Äntligen vår, vädret ute är gudomligt och solen skiner som om den har fått guldmedalj. Det innebär att det blir ett varv med krattan på tomten för att samla ihop löven som ligger och skräpar. Ett kärt nöje och vete f-n om inte t.o.m. hängmattan kommer fram under helgen. Bara för att känna på känslan av solen och vårens ankomst 2008.

En vårdag som denna för över 40 år sedan cyklade undertecknad till den lokala skivaffären och inhandlade en vinylsingel som jag hört på Radio Luxemburg .

image414

Det var The Dixie Cups "Chapel Of Love", en helt ljuvlig låt i gränslandet mellan R&B och tjejpop. Det var också första utgåvan på Jerry Leibers och Mike Stollers nya bolag Red Bird. De legendariska producenterna hade lämnat producerandet till George "Shadow"  Morton och låtskrivandet till Brill Building-låtskrivarna Ellie Greenwich och Jeff Barry. Det här var också början på några få år av utsökta 45:or i samma härad som The Dixie Cups. The Shangri-Las, The Jelly Beans, The Ad-Libs och Dee Dee Warwick och Alvin Robinson var några av de som kom med hit efter hit innan kollapsen och nedläggningen av Red Bird.


The Red Bird Story

Denna i alla stycken suveräna serie av plattor har äntligen fått en seriös återutgåva genom engelska Charly. En 3-CD box med en utmärkt essä om bolagets något röriga historia. En investering på 300 spänn som är nödvändig för den som gillar den här periodens musik och som gillar kvalitet i sitt musiklyssnande.


Andra gamla stötar som fortfarande kan är Van Morrison. Hans nya "Keep It Simple" (Exile/Polydor) är faktiskt bland det bästa han gjort på bra länge. Titeln är en helt okay beskrivning av irländarens 42:a platta. Enkelt, blues, jazzigt ibland och underton av irländskt svårmod. Expressens Per Hägred gav den fyra getingar och det tycker jag är en rättvis bedömning.

Att vara inblandad i en skivproduktion är förbannat kul. LO:s 1:a maj Cd Med Hjärtat till vänster II var kul och ännu roligare är att upplagan närmar sig 12.000 ex nu när den är på väg ut till organisationerna för att spridas på 1:a maj. Ronny Eriksson, Sanna Carlstedt, Mimikry, Ulrica Boajé och Douglas Unger har leverat bra musik som är värd att spridas. Politisk utan att vara pekpinnemusik som ultravänsterns och proggen när den var som sämst. Den går fortfarande att beställa (minst 10 ex) från LO på cd@lo.se . Den kostar 20 kr/ex (porto tillkommer).


http://www.kulturochpolitik.se/


Ägnar sig polisväsendet åt rätt saker

Sista dagarna har det varit en rejäl och som det verkar välförtjänt kritik mot polisen och dess sätt att arbeta. Det faktum att barnamördaren Anders Eklund kunde var misstänkt på flera håll och att det fanns tips om honom för ganska länge sedan är tydligen ett faktum. Ett tragiskt faktum som kanske t.o.m. kan har haft som konsekvens att ytterligare offer för hans brottslighet kan ha skördats.


Leif GW Persson har länge riktat kritik mot polisen som han menar ägnar sig åt fel saker. De ägnar sig åt byråkratiska sysslor istället för brottsbekämpning om man får tro Persson.  Kvinnoorganisationerna i sin tur menar att det finns en tendens inom polisväsendet att inte ta på allvar brott som riktas mot kvinnor och barn. Om de här två olika angreppspunkterna har något gemensamt så är det att de visar på att det finns en misstro till att polisväsendet klarar det som den ska göra - bekämpa brott, göra utredningar och se till att åklagare och domstolar kan fälla delinkventerna enligt lagens paragrafer.


I kritiken visats upp interiörer som är mindre smickrande för polisens förmåga och organisation. Det finns exempelvis inget centralt register över sexbrottslingar. De register som finns är i olika dammiga pärmar på olika polisdistrikt. Ingen samordning finns och det ena polisdistriktet känner till känner granndistriktet inte till.


Nu blåser det upp till strid om hur man skall komma tillrätta med det stora problem som finns. Hur ska man kunna uppgradera datasystem eller bristen på datasystem så Eklundare inte kan begå sina gärningar tack vare att de inte hamnar i polisens radar.


Moderaterna genom justitieministern Ask har sitt mantra klart fler poliser med andra som förre justitieministern Bodström menar att samordning måste ske. Det är bra att frågan diskuteras. Men om det är som Leif GW Persson menar att poliser finns men de gör fel saker så hjälper det inte om det skapas arméer av poliser som sitter med byråkratiska sysslor. Det handlar då istället om vad och hur po0olisen ska göra det man ska göra - utreda och lagföra brottslingar.


Det tragiska fallet med 10-åriga Engla upprör oss alla. Tårarna vill tränga fram när man tänker på de drabbade föräldrarna och alla i deras omgivning. Men vreden över att detta kanske inte kunnat ske om polisen gjort det man skulle göra och gjort rätt från början. Ansvaret ligger tungt på de som skapat det polisväsende med dess brister som vi ser idag.


Vanliga människors rättsuppfattning tillåter inte att polisen inte fungerar som den borde eller som vi önskar. Sparsamhetsivern med sina rötter i 90-talets ekonomiska kris bär därför ett stort ansvar i att polisens organisation ser ut som den gör och fungerar som den gör. I vart fall om vi skall tro Leif GW Persson, och varför inte han om någon borde veta.


Till sist.......


Här i Östergötland har den framträdande moderatpolitikern Gunnar Axén äntligen trätt fram och erkänt att han är den ledande moderat som nu står under förundersökning för upprepade fall av kvinnomisshandel. För moderatrena är det naturligtvis en belastning att man inte tagit sin hand ifrån honom ännu utan fortfarande uppmanar honom att avsäga sig sina uppdrag. Axén har uppenbarligen inga planer på att göra detta. Ingen skall dömas ohörd men hantering av Axéns agerande är märkligt och skadar naturligtvis ett i Östergötland redan problemtyngt moderatparti. Är han skyldig till det han anklagas för blir problemen än större för (m), inte bara i Östergötland utan nationellt.


http://www.kulturochpolitik.se/


Politiken inte SIFO avgör valet 2010




I dag presenteras ännu en opinionsundersökning, ännu en i raden av alla dessa som i stort konstaterar att gapet mellan blocken fortsätter vara stort till vänstern fördel. En del socialdemokrater verkar få panik när partiet har gått ner med knappt två procent samtidigt som vänsterpartiet ökar med någon procent.


Vad som är intressant är snarare två andra siffror i undersökningen. Den första visar att det är relativt stabilt, några procent eller halvprocent hit eller dit - alltså det är ganska stabilt i valmanskåren. Men hela 14 procent har inte bestämt sig för vad de skulle rösta på idag. En hög siffra som i sig kan omkasta alla spekulationer om framtida regering vid valet 2010.


Den andra siffran är att inget av småpartierna i nuvarande riksdagen ligger under 4 procent. Det innebär att varken kristdemokraterna, vänsterpartiet eller miljöpartiet ligger inom en farozon enligt SIFO. En viktigare siffra än några smärre procentförändringar uppåt eller neråt för blocken eller ett visst parti.


Gapet fortsätter att minska men jämfört men är fortfarande exceptionellt stort - mer än 13 procent.

Socialdemokratin och hela vänsterblocket måste nu formulera en alternativ politik till den egoismens höga visa som högerregeringen för. De tre partierna måste med ödmjukhet och politiskt förstånd formulera en arbetsmarknadspolitik som inte bygger på att det ska formeras en låglönearbetsmarknad. En skolpolitik som ligger i linje med föräldrar och elevers önskemål och där inte bristerna i den socialdemokratiska i många stycken tidigare misslyckade skolpolitiken få blir måttstocken. Men inte heller kaserngårdsmentaliteten från Björklund blir det enda alternativet.


På politikområde efter politik måste de tre partierna mejsla fram en trovärdig politik och då kan man inte som Ohly säga att det ordnar sig efter valdagen. Det gör det inte. F.ö. behövs Ohlys parti som en vänsterkraft som kan bli en gårdvar gentemot Miljöpartiets flirtande med högerregeringen framför på arbetsmarknadspolitikens område. Detta i de fall (s) misslyckas med detta.


Ett par procent hit eller dit avgör inte - det gör politiken.


http://www.kulturochpolitik.se/


Protestera mot Kinas brott mot de mänskliga rättigheterna

image413


Ännu en vecka har gått. En vecka som politiskt har präglats av diskussionen om Peking-OS. Bojkott, politiska demonstrationer eller ej. Att människor runt världen är upprörda och förbannade är inte att ta miste på. Var än facklan kommer så är det stora och ibland även våldsamma manifestationer.


Att beslutet att förlägga OS till Kina skulle vecka uppseende och politiska protester borde de flesta a insett. Men när stofilerna i IOK låter andra intressen än mänskliga rättigheter och liknade få vika för affärsintressen och det kryperier som numera sker för den s.k. kommunistregimen i Kina så får ev. ideologiska hänsyn vika för de snöda ekonomiska intressena.


Annars så arroganta och kritiska debattörer mot diverse vänster eller påstådda vänsterregimer är nu försiktiga och närmast tysta. Det kostar nämligen inget på att kritisera Kuba och Nordkorea men Kina är en ekonomisk stormakt och en gigantisk marknad för affärsintressena och stora företag.


Här finns en växande medelklass, med pengar, här finns billig arbetskraft och här finns möjligheter till gigantiska vinster. Då blir mänskliga rättigheter för tibetaner och löneslaverna i Kina av noll och inget värde. Penningen går före givetvis och därför kryper även Reinfeldt och vill inte stöta sig med sina kinesiska kollegor. Serviliteten och tystnaden kommer därför att bli Reinfeldts motto nu när han reser över till det gigantiska landet i Öster.


Sedan att omvärlden och mer rakryggade kritiker på olika håll kommer att se dubbelmoralen och fegheten i Reinfeldts resa är en annan sak.


Fackföreningsrörelsen runt världen har initierat en budkavle som protest mot förhållandena i Kina och de bedrövliga arbetsvillkoren som Kinas arbetare lever under. Protestera även du på http://www.catchtheflame.org/


Några musiktips som vanligt går inte att låta bli:


When The Levee Breaks (Uncut)

En samling som kom gratis med nya numret av Uncut. En alldeles utmärkt samlig av relativt udda bluesspår. Eller vad sägs om Tiny Bradshaw The Train Kept  A-Rollin´ eller Memphis Minnie When The Levee Breaks. Godis!


Billy Lee Riley Red Hot (Charly)

Underskattad och I Europa stort sätt okänd rocka-billy. Riley spelade in under några år på mitten av 50-talet på Sun några av de vildaste spåren i hela södern.


Howlin´ Wolf Live In Europé (Music Avenue)

Chester Burnett som de gigantiske 150-kilos man hette. Skrämmande enligt de som träffande honom med en tordönsstämma och musik djupt rotad i söderns och de svartas traditioner. Blues när den är som allra bäst som i den här inspelningen från Bremen 1964.


Till sist.....

Märkligt min förra post här lästes av nästan rekordmånga men ingen kommenterade. De sedvanliga nyliberala skribenterna var tysta som sju dövstumsinstitut. Var ämnet för känsligt månne?


Trevlig helg!


Medelklassens hegemoni är ett hot mot demokratin

Jag är socialdemokrat. Jag är det av övertygelse och inget annat. Grundideologin tilltalar med sin grundtanke att alla människor är lika mycket värda. Ingen är för mer än någon annan.


Aftonbladets Lotta Gröning diskuterade den 7 april  varför de politiska partierna tappar medlemmar. Hennes kritik är intressant då Lotta berör en mycket öm punkt - medelklassens våta filt över det politiska klimatet. Den politiska debatten och partiernas företrädare är alla med få undantag sprungna ur medelklassens värld. Det är medelklassens yrken som syns på valsedlarna, det är medelklassens värderingar som hörs i debatten och det är medelklassens värderingar som dominerar.


Det är sällan man hör eller ser vanligt folks verklighet. De lågavlönades problem och glädjeämnen. De arbetslösa ses som en samhällsbelastning. Att vara hemma hos sina sjuka barn eller t.o.m. själv råka bli sjuk betraktas som ett snyltande på medelklassens välfärd.


Den här "middle-of-the-road" tolkning av verkligheten gör att en stor del av arbetarklassens medlemmar avstår från att delta i den politiska processen. De avstår från att vara politiskt aktiva och därmed lämnas också fältet fritt och den politiska spelplanen helt i händerna på just den redan dominerande medelklassen som kan glädja sig åt en ideologisk hegemoni.


De som med sitt arbete bär upp samhället blir istället stämplade som snyltare, parasiter, okunniga och kort sagt en belastning i den uppblåsta medelklasens världsbild. För när man sätter måttstocken efter de som redan har välavlönade jobb, de som redan är välanpassade och inte bryter normen och låter medelklassens bli normen för alla samhällsvärderingar och tolkare av samhällstemperaturen blir det ett hot mot en verklig demokrati. För hur kan vi ha en fungerande demokrati när 2-3 miljoner medborgare döms ut som parasiter och en samhällig belastning.


Under ett par år i slutet på 1990-talet och början av det nuvarande årtiondet var undertecknad LO:s projektledare för det som kom att kallas 100.000-projektet. Syftet var att LO:s förbund skulle värva så att det fanns 100.000 socialdemokrater ute på arbetsplatserna för att LO-medlemmarnas verklighet skulle komma in i politiken. Projektet hade sina brister men en erfarenhet var att de som redan var etablerade i partiet, främst människor sprungna ur medelklassen var inte så förbaskat sugna på att få nya partikamrater.


Problemet var inte att få igång nya föreningar eller att hitta intresserade arbetare som ville bli medlemmar. Det var det inte då och hade inte heller när LO hade drivet det s.k. demokratiprojektet under mitten av 1990-talet. Problemet kom efteråt.


Nya (s)-föreningar bildade på arbetsplatserna togs inte så sällan emot med armbågen av arbetarkommunerna och därmed också kom att dö sotdöden. Det var tydligt att medelklassens hegemoni gällde även inom socialdemokratin när de vackra orden skalades av och den bistra lokala verkligheten blev synlig. Medelklassen vill inte att arbetarklassen skall lägga sig i politiken är min slutsats.


När Lotta Gröning den 7 april skrev om de politiska partiernas kris har hon helt rätt i sin analys. Hon bara bekräftar det jag insåg för 10 år sedan. Partiernas kris är demokratins kris och huvudorsaken är medelklassens självupplåsta hegemoni över politiken.

(Vissa rättelser och förtydliganden gjorda kvällen den 9 april.)


http://www.kulturochpolitik.se/


Nostalgi och kulturpolitik

image410

Den som gillar att göra små fynd av nostalgiskt värde borde ha liksom jag uppskattat att hitta Volvo PV 544:s instruktionsbok i knappt öppnat eller läst skick. Än mer priskuranten för underhåll och reparationer anno 1961! Båda broschyrerna i vad samlare kallar mint-skick; dvs i stort sätt oöppnade och olästa. Inte en vikt sida inte en fläck utan allt precis som nytt.


Eller vad sägs om denna prislapp för bromsjustering på hela 15:50 !!! Byte av lamell 123 kronor inklusive lamell! När jag var tvungen att byta lamell på vår salige avsålda Rover 75 kostade det över 10.000 kronor.


image411

Hela instruktionsbokens typiska tidiga 60-talistiska layout bara den är underbar att åter stifta bekantskap med. Var jag fick dessa klenoder från - min kära svärmor som hittade dem i en låda med gamla böcker. Tack svärmor, du är en pärla!


Tack Rickard som skickade mig tre suveräna plattor av oklart ursprung. Men alldeles utmärkta.


image412

Bob Dylan The Complete Town Hall Concert, 1963 (ingen uppgift om bolag)

Innehåller 24 spår däribland flera som hamnade i studioinspelningar på The Freewheelin´ Bob Dylan men även The Times They Are A-Changin´. Ljudkvaliteten perfekt.


Bob Dylan The Cynthia Gooding Show (Columbia)

En radioinspelning från 1962 där Dylan bland annat påstår att han jobbat sju år på en circus (!!). Nästan 60 minuter radioprogram där han sjunger bl.a flera bluesstandards som Howlin´ Wolfs Tell Me baby och Skip James Fixin´ To Die.


Elvis Presley Guaranteed To Blow Your Mind (Luxor)

En ljudmässigt perfekt inspelning från 1974 med en Elvis i toppform. Bland det bästa jag hört med honom faktiskt.


Till sist.....
Vår s.k kulturminister Adelsohn Liljeroth har åter gjort Bonnierskoncernen en drängtjänst genom att avisera att andratidningarna kommer att mista stora delar av sitt presstöd. Det innebär att de Bonniersägda Dagens Nyheter exempelvis har stora möjligheter att bli enda morgontidningen i Stockholm. Samtidigt rustar hon ner SR/SVT så att Bonniersägda TV4 kommer att bli ensamma om att ha egna redaktioner utanför storstäderna. Förslag döp om kulturministern till Bonniersministern istället för det ligger närmare sanningen.


Trevlig arbetsvecka!


http://www.kulturochpolitik.se/


Marx hade rätt - kapitalism leder till monopol




I Östgöta Correspondenten idag skriver tidningen att det inte har blivit billigare att åka taxi trots avregleringen för ett antal åt sedan. En vanlig resa i Linköping mellan Centralstationen och Universitetssjukhuset kostar nästan på öret lika mycket oavsett vem man åker med.


Detta trots att det är överetablering och hur många som helst alternativa bolag eller enskilda taxiåkare att välja mellan. Tidningen konstaterar att priserna inte har sjunkigt. Eller som en representant för ett taxibolag säger - alla vaktar på alla och det går inte att köra biligare.


Samma tendens har vi sett när det gällde avregleringen av elmarknaden och ett antal andra områden. Avregleringar skapar inte konkurrans och lägre priser för konsumenterna. Dvs. att det borgerliga mantrat om kapitalismen som prispressare inte stämmer uppenbarligen.


Marknaden fungerar inte utan den verkar leda till nya monopol eller oligopol där några få bolag sätter priset. En annan sådan vara är dieselbränslet. För två år sedan kostade diesel ca 3 kronor under bensinen. Idag kostar diesel mer eller lika mycket som diesel. Ingen kan förklara varför. Diesel har inte blivet dyrare än bensin att producera eller inte ens statens skatt på diesel har ökat så det kan förklara orsaken till den dramatiska höjningen. Det kan inte finnas någon annan förklaring än att när försäljningen av dieseldrivna bilar kraftigt har ökar har oljebolagen sett sin chans att klå oss konsumenter på ytterligare vinster.


Likadant är det med bankväsendet där vi har i praktiken ett oligopol i Sverige där några få banker kontrollera hela finansmarknaden. När Odell sedan får chansen att sälja det statliga bolåneinstitutet SBAB öppnar det för en kraftig press uppåt på boräntorna. Tack vare SBAB ligger svenska bolåneräntor ca 2-3 under andra europeiska räntor.


Så allt verkar vara som Karl Marx skrev i Kapitalet en gång; Kapitalism leder till monopol, alltså den borgerliga myten om marknaden är ingen annat än en myt. VSB (Vilket skulle bevisas)!


http://www.kulturochpolitik.se/


Är att vara sosse skäl för avsked?

Vad är det för fel på Bo Bylund? En vanlig, lite grå men kompetent statstjänsteman som under några år varit chef för Arbetsmarknadsverket och numera för Arbetsförmedlingen som det numera heter.


Bylund har länge varit en spottkopp för de borgerliga politikerna och exempelvis Maud Olofsson var mer än hätsk i sina angrepp på Bylund under valrörelsen.


Retorik kallade idag Bylund detta för, men retoriken av igår blivit dagens sanning och igår fick Bylund sparken på ett uppseendeväckande sätt. Han får inte sparken för att han misskött sitt uppdrag. Han har inte varit en dålig generaldirektör utan han har varit en av statens arbetare som idogt skött sitt värv i statens städgård.


Inte för att jag tycker att AMV, AMS eller arbetsförmedlingen har varit så fruktansvärt väl fungerande men att behandla Bylund som faktiskt har skött sitt jobb efter de direktiv han haft oavsett om det varit socialdemokratisk eller borgerlig regering är så att man lyfter på ögonbrynen.


Littorins uppträdande är skamligt och det är inte motiverat. Att sparka en generaldirektör utan skäl är inte acceptabelt och om avskedandet skett p.g.a. Bylunds politiska uppfattning är det inget annat en än skandal. Vi kräver alltid sakliga skäl för uppsägning och det gäller även män och kvinnor i statens tjänst.


Man ska nog snarare se det som i ett led i den Montezumistiska hämnd-politik som regeringen driver mot löntagarna och mot en socialt ansvarsfull arbetsmarknadspolitik. Syftet, att skapa en låglönearbetsmarknad som lägger ett tryck på lönebildningen så att klyftorna ökar och löneskillnaderna närmar sig anglosaxiska nivåer.

Alltså Bo Bylund får sparken för att han är sosse och för att han symboliserar en annan arbetsmarknadspolitik än den som regeringen hävdar. Han får inte sparken för att han misskött sig, nej han råkar bara vara i vägen när det reinfeldtska systemskiftet ska genomföras.


Till sist.........


Undertecknad har haft fått vara skivproducent (en av fyra, men i alla fall)  i år igen när LO har gjort en ny 1:a maj CD Med hjärtat till vänster II med Ronny Eriksson, Sanna Carlstedt, Mimikry, Ulrica Boajé och Douglas Unger. Nyskrivna låtar som bara kommer att finnas i samband med 1:a maj. En kommande raritet! Du kan beställa den från cd@lo.se men du kan bara beställa minst 10 ex då LO inte säljer CD:n som enstaka ex. Priset är 20:-/st plus porto.


Att lyssna på till helgen kanske:


Bob Dylan Oh, Mercy (Columbia 1989)

Bortglömt mästerverk i en underbar produktion av Daniel Lanois.


Tift Merritt Tambourine (Lost Highway 2006)

Blir bara bättre och bättre denna Americana-tjej lyssna och njut!


Adam Cohen (Columbia 1998)

Erkänner, en platta som jag helt hade missat. Men nu måste jag undersöka Leonard Cohens sons universum. Atmosfärisk, förtrollande debut med värdefulla och trovärdiga texter.


Trevlig (vår)helg!


http://www.kulturochpolitik.se/


Dagens nyhetsflöde

Man upphör aldrig att förvånas över vilka snabba förändringar som kan ske. På alla plan som i utrikespolitiken där president Bush enligt New York Times i dag har erkänt att kriget i Irak var ett stort misstag.


- Jag ber om ursäkt för mitt dåliga omdöme sa han till journalister i samband med en presslunch i New York. Jag lät min administration styras av mina personliga intressen och påtryckningar från oljeindustrin. Jag beklagar, fortsatte han de skador som mina felaktiga utrikespolitiska beslut har inneburit för den amerikanska nationen och det amerikanska folket.


Om det är våryra som har påverkat Bush får vara osagt för likartade märkliga saker har skett här hemma i politiken som när Fredrik Reinfeldt i morse i TV4 sa att hans regering måste ta itu med de snabbt ökade klyftorna som har blivit resultatet av delar av min politik som han sa. - Orättvisorna och klyftorna mellan fattiga och rika som en följd av vår skattepolitik har varit ett misstag. Som nytt arbetarparti ville vi givetvis inte skapa nya klassklyftor utan vi ville alla väl.


- Misstaget sa Reinfeldt var att lita på att de som hade mycket och fick mer skulle dela med sig och skapa nya jobb inte berika sig själva. Jag är besviken på överklassen sa Reinfeldt till TV 4 något häpna reporter.


Littorin lovade i ett möte med LO och TCO att se till att a-kassan återigen blir en omställningsförsäkring och sa att han nu inser att sambandet mellan a-kassan och en fungerande lönebildning är långt större än vad han begripet förut. Åtgärder kommer under våren och sommaren för att vända utvecklingen med den stora flykten från en alltför dyr och dålig a-kassa. Jag skäms, sa Littorin för att vi inte gjorde en ordentlig analys av vad vår politik skulle få för konsekvenser.


Mona Sahlin och partihögkvarteret på Sveavägen meddelade efter det extra partistyrelsemötet att socialdemokratin skall bli åter ett parti med en demokratisk socialistiskt ideologi. Det får vara slut med sneglandet på medelklassens småaktiga politiska intressen. Socialdemokratin är ett i grunden löntagarparti och det ska i fortsättningen synas i politiken.


Fackförbunden på LO och TCO-sidan har idag efter överläggningar meddelat att facket måste fungera som en kämpande organisation för sina medlemmars intressen och det viktigaste blir nu att vinna nya medlemmar. Vi ska ut på arbetsplatserna och alla fackliga expeditioner och kanslier kommer att stänga två dagar i veckan och alla ska ut på arbetsplatsbesök.


Fackledarna sa i ett uttalande det är dags att agitera för vår idé - det fackliga löftet och det gör vi inte inne på våra kanslier. Alla människors lika värde och rätten till en just behandling på arbetsmarknaden är grunden för vårt arbete.


På kulturområdet meddelade TV4 och Kanal 5 att de kommer fortsättningsvis att ta ett kulturpolitiskt ansvar och sluta upp med mobbnings-TV.


Det var en nyhetsdag som heter duga!!


http://www.kulturochpolitik.se/



RSS 2.0