Ingemars blogg

FOTO Ingemar E L Göransson



Det pågår en bloggstafett över landet. Bloggare på vänsterkanten skriver om vilka de tycker är valets viktigaste frågor. Det kan synas vara sent att komma med det nu men jag tror på ett sätt är det helt rätt timing. Följande är mitt bidrag till denna för valdebatten viktiga nog så betydelsefulla aktivitet:

Det över allt annat viktigaste frågan är JOBBEN. Därför är det med förvåning och viss förtvivlan jag ser hur mitt parti, socialdemokraterna, inte med ett ord konkret har någon strategi för hur jobben ska komma. Inte ett ord i valmanifestet som stödjer eller stimulerar nya jobb. Med detta lämnar också Persson och partiledningen en form av walk-over till Reinfeldts högerallians och deras orättvisa låglönemarknad modell Aleksandor Gogas budgivningsförmedling jobbjakt.

Den andra frågan är LÖNTAGARNAS RÄTTIGHETER. Med en borgerlig högerregering kommer arbetsrätten att radikalt förändras till arbetsgivarnas fördel. Förslagen om att försvaga fackets möjligheter att agera i kollektivets intresse och namn kommer att kringskäras. Genom dramatiska höjningar av kostnaderna för det fackliga medlemskapet kommer också organisationsgraden att successivt minska och därmed hotas hela kollektivavtalsmodellen. Svagare fack – starkare arbetsgivare – större löneskillnader och fattigare och svagare löntagare.

Den tredje frågan är SKOLAN. Den nuvarande skolan ger i vart fall i teorin alla samma möjligheter oavsett bakgrund och ekonomiska villkor. Men skolan är segregerad genom friskoleeländet som segregerar eleverna och inte minst förhindrar mötet mellan barn och ungdomar oavsett vilken klass eller bakgrund de har. Detta har varit ett kitt som hållit ihop samhället. Det håller nu på att krackelera och med Leijonborgs katederskola kommer detta att accentueras ytterligare.

Den fjärde frågan är UTRIKESPOLITIKEN. Det verkas som om inget finns utanför våra egna gränser. Detta samtidigt som det pågår fler krig idag än någonsin. Samtidigt som fler svälter än någonsin. Samtidigt som högern och näringslivet hyllar avskyvärda regimer som Kinas i den sanna rövarkapitalismens namn. Vem står för internationell solidaritet och stöd till de fattiga länderna och folken. Vem står för fredsträvanden och alla folks rättigheter?

Fyra frågor bland många andra. Fyra frågor som undertecknad anser vara de viktigaste. Det är min personliga prioritering och den och dess bevekelsegrunder står jag själv för. Jag har varit medlem i SAP i många år och sympatiserat med parti i många fler. Olof Palme skapade min uppfattning om världen och det var i 1960-talets radikalism som mina grundläggande värderingar skapades. Därför är det med sorg som jag ser den anpassning till budgettak och imaginära inflationshot styr dagens politik.

Vill vi något och i så fall vad – var finns arbetarrörelsens ideologer idag? De behövs för idag verkar alla vara "kommunalpolitiker"; var är vår tids Olof Palme, Pierre Schori, August Palm, Tage Erlander; Östen Undén, Hjalmar Branting eller Per-Albin Hansson. Var finns de radikala socialdemokratiska kvinnorna Signe Vassman, Agda Österlund, Anna Sterky, Kata Dalström, Alva Myrdal eller Anna Wisborg.