LHC, Red Bird och 1:a maj
Det är bara att konstatera att det inte gick den här gången heller. LHC fick se sig besegrade av ett suveränt HV 71 som i det långa loppet (6 !!! matcher) vann en rättvis seger. Laget är mer komplett och har en större bredd än LHC . Men, LHC har faktiskt för andra året i följd varit final men fallit på mållinjen.
En skillnad tror jag är att fortfarande är LHC till större delen ett köpelag, dvs. klubbens ungdomsverksamhet har inte satt spår i a-lagets uppställning. Men när det kommer så kommer också hjärtat för klubben. Det tror jag är den stora skillnaden mellan LHC och HV. Det är bara att gratulera till en förtjänt buckla och SM-medaljer.
Bara en slutlig kommentar - är det inte dags för elitserieklubbarna att släppa småsnålheten och införa fyrdomarsystem. Då kan vi slippa pinsamheter som vi sett under finalrundan. Missade straffar, felaktiga bortdömda mål och ändrade domslut.
Äntligen vår, vädret ute är gudomligt och solen skiner som om den har fått guldmedalj. Det innebär att det blir ett varv med krattan på tomten för att samla ihop löven som ligger och skräpar. Ett kärt nöje och vete f-n om inte t.o.m. hängmattan kommer fram under helgen. Bara för att känna på känslan av solen och vårens ankomst 2008.
En vårdag som denna för över 40 år sedan cyklade undertecknad till den lokala skivaffären och inhandlade en vinylsingel som jag hört på Radio Luxemburg . 
Det var The Dixie Cups "Chapel Of Love", en helt ljuvlig låt i gränslandet mellan R&B och tjejpop. Det var också första utgåvan på Jerry Leibers och Mike Stollers nya bolag Red Bird. De legendariska producenterna hade lämnat producerandet till George "Shadow" Morton och låtskrivandet till Brill Building-låtskrivarna Ellie Greenwich och Jeff Barry. Det här var också början på några få år av utsökta 45:or i samma härad som The Dixie Cups. The Shangri-Las, The Jelly Beans, The Ad-Libs och Dee Dee Warwick och Alvin Robinson var några av de som kom med hit efter hit innan kollapsen och nedläggningen av Red Bird.
Denna i alla stycken suveräna serie av plattor har äntligen fått en seriös återutgåva genom engelska Charly. En 3-CD box med en utmärkt essä om bolagets något röriga historia. En investering på 300 spänn som är nödvändig för den som gillar den här periodens musik och som gillar kvalitet i sitt musiklyssnande.
Andra gamla stötar som fortfarande kan är Van Morrison. Hans nya "Keep It Simple" (Exile/Polydor) är faktiskt bland det bästa han gjort på bra länge. Titeln är en helt okay beskrivning av irländarens 42:a platta. Enkelt, blues, jazzigt ibland och underton av irländskt svårmod. Expressens Per Hägred gav den fyra getingar och det tycker jag är en rättvis bedömning.
Att vara inblandad i en skivproduktion är förbannat kul. LO:s 1:a maj Cd Med Hjärtat till vänster II var kul och ännu roligare är att upplagan närmar sig 12.000 ex nu när den är på väg ut till organisationerna för att spridas på 1:a maj. Ronny Eriksson, Sanna Carlstedt, Mimikry, Ulrica Boajé och Douglas Unger har leverat bra musik som är värd att spridas. Politisk utan att vara pekpinnemusik som ultravänsterns och proggen när den var som sämst. Den går fortfarande att beställa (minst 10 ex) från LO på [email protected] . Den kostar 20 kr/ex (porto tillkommer).
