Inga böner...
Den sista tiden har politiskt präglats av ett) den ekonomiska krisen och den svenska regeringens oförmåga att göra rätt vid rätt tidpunkt och tillräckligt; två) av oppositionens möjlighet att skapa ett alternativ som är trovärdigt och tre) EU-dom som begränsar fackens strejkrätt.
Ska vi ta en sak i taget så är det ett faktum att den moderatledda regeringen har misslyckats trots idiotstarka statsfinanser förhindra fallet i sysselsättning. Varslen handlar inte om tusentals utan om tiotusentals kanske 100 000 plus de senaste månaderna och eftersom Reinfeldts regering har skrotat vuxenutbildningen och arbetsmarknadspolitiken står vi sämre rustade än någonsin att möta en djup och vad det tyder på långvarig kris.
Oppositionen, dvs. socialdemokrater, vänsterparti och miljöpartiet har ett tungt ansvar att komma överens och lösa sina meningsskiljaktigheter vad det gäller synen på arbetsrätt, miljöpolitik (speciellt kärnkraften), friskolor och en del annat. Jag tror (och hoppas av hela mitt hjärta) att man kommer att lyckas och det känns som om vp har vind i seglen just nu eftersom de har stärkts i opinionen medan de andra verkar tappa mot vänster. Vänsterpartiet behövs i en regering bestående av (s) (mp) och (vp) för att förhoppningsvis hålla miljöpartiets värsta högerspöken på plats.
Laval-domen var ett bakslag för inte bara svensk fackföreningsrörelse utan också för hela Europas löntagares ambitioner att få ett rimligt arbetsliv. Domen öppnar för ett gigantiskt kryphål där icke nogräknade arbetsgivare kan med lite uppfinningsrikedom kringgå kollektivavtalen och betala, helt lagligt, skitlöner. Man ska inte underskatta kapitalets förmåga att hitta nya vägar för att slippa betala för arbetet man köper. Lönedumpningspolitiken i EU är ett problem och när man hör Wanja Lundby-Wedins alltför optimistiska tongångar blir man lite förvånad.
Fackföreningsrörelsen kan inte hoppas på att en borglig högerregering kommer att slåss för löntagarnas rättigheter som LO:s ordförande wanja Lundby-Wedin verkar hoppas utan löntagarna måste nog själva föra den kampen. Jag kan förstå att Wanja i det läget väljer att be en bön i helgmålsringningen på TV för att de giriga ska bli mindre giriga. Fullt förståligt, men knappast en för den marknadsliberala högern kännbar politisk strategi. Fromma bön har dock inte förändrat något hittills. Landsorganisationen bör därför välja kampen istället för bönen i tider som dessa.
Julen närmar sig. En tid av lugn och tid för familjen. 10.000-tals familjer i Sveriges avlånga land kommer att vara allt annat än lugna. Varsel, företagsnedläggelser och annat som hör kristider till präglar deras helg. För dem väntar bistra tider och förhoppningsvis innebär det också att arbetarrörelsen visar att den är mogen att möta den dyrtid och arbetslöshetskris som väntar på andra sidan nyårsklockorna 2009.
God jul!
