Sahlin - stäng inte ut Ohly!

Mona Sahlin är på väg att göra sitt största misstag i sin politiska karriär. Att utesluta vänsterpartiet från en ev. vänsterkoalition är inte bara dumt utan också ett provokativt sätt att utmana vänstern inom det egna partiet. Fackföreningsfolket har inte samma otidsenliga rädsla för Ohly som Sahlin visar i o m gårdagens agerande.


Olle Svennings kritik av Sahlin är viktig i sammanhanget (se Aftonbladets ledare idag). Det går inte att sudda ut vänsterpartiet från historien som Sahlin de facto försöker med sitt provokativa agerande. Ohly är ingen Hilding Hagberg och vänsterpartiet är ingen sektion av Komintern. Som OS skriver den aktuella ekonomiska turbulensen sätter faktikst många av de från 90-talet ärvda ekonomiska dogmerna ur spel och då blir Sahlins ultimata krav på (vp) utan substans.

 

Än värre är att det här riskerar att bli ett indirekt stöd för högeralliansen att hänga kvar vid regeringsmakten och fortsätta sin politik att förändra Sverige till en marknadsliberalt krämeri där allt är upp till försäljning. Egentligen är Sahlins agerande oförklarligt för det borde vara av intresse för (s) att hålla alla dörrar öppna för att skapa en vänsterfront gentemot högern.

 

Fackligt aktiva är som mindre tveksamma till (vp) och mer kritiska till (mp) då det faktiskt är i många stycken anti-fackliga och kommer i konflikt med facken i flera frågor. Det första är deras synpunkt löntagarnas rättigheter där det gjorde upp med högern om undantag från LAS. De är antagonistiska mot fortsatt kärnkraft; motståndare till försvarsindustrin för att nämna några frågor. De är varma anhängare av friskoleeländet och ser inga hinder för ytterligare privatiseringar ute i kommunerna.

 

Vänsterpartiet däremot har samma uppfattning som facken i de här frågorna och vill stärka löntagarnas rättigheter där (mp) är mer ljumma i anden.

 

Man kan också se Sahlins agerande som en signal till facken att inte göra sig besvär. En signal som kan bli nog så problematisk om den uppfattas som ett sätt att dra en gräns för fackens inflytande på politiken. Det kan t.o.m. leda till verkliga konfrontationer i framtiden och inför valet. Någon som borde få problem efter detta är LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin. Kan hon sitta still i båten när Mona Sahlin agerar på ett sätt som kan uppfattas som en ren örfil gentemot facken. Nu riskerar platsen i partier VU bli en ren belastning om den inte varat det förut.

 

Mona Sahlin har måhända gjort ett stort misstag men tyvärr bekräftar det den utveckling som socialdemokraterna genomgått de senaste 20 åren i riktning mot ett ytterligare medelklassparti och ett övergivande av själva kärnan i partiet – arbetarklassen.

 

Tänk efter innan det är för sent är nog en uppmaning som Mona Sahlin bör lyssna på.

 

www.kulturochpolitik.se

Dagens Foto

www.ordochkultur.se

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0