Slut på juleländet
Ja, då alla helgerna över och det är dags att verkligen sätta tänderna i 2009 och få något gjort. Det är väl inte så att jag har befunnit mig på sofflock sedan december utan har väl jobbat till och från. Faktiskt det är bra med dödperioder som julhelgerna för då kan man få annat gjort som inte hinns med under vanliga arbetsveckor.
Julmaten är uppäten, julgrannen barrar så det hörs och man är genuint trött på julsånger och jultomtar. skönt att saker och ting återgår till det normala. Men visst finns det en fördel att hela Sverige står still i nästan tre veckor p.g.a. helgdagar var och varannan dag man hinner göra en del som man inte hinner annars.
Att vara sin egen innebär att man har hela ansvaret självklart men samtidigt är det ett stort plus att kunna styra sin dag och sitt jobb helt efter eget huvud. Så under helgerna har exempelvis firmans hemsida fått en rejäl uppdatering som var behövlig och en hel dela annat har gjorts.
Nu börjar istället jakten på uppdragen och utförandet av de som är på gång. Att gå från anställning till eget företagande är egentligen inte speciellt svårt. Klagosången från olika organisationer och politiker har väldigt lite med verkligheten att göra. Visst fasen är det lite pappersjobb men det mesta är ganska enkelt och när det är väl gjort så är det klart.
Fackförbundstidningarna är ofta läsvärda. I varje fall visar medlemsundersökningar som de gör att medlemmarna uppskattar sina tidningar. Min son som pluggar till att bli flygplansmek är med i Transport så han får Transportarbetaren. En tidning som jag själv hade en gång i tiden och är en genuint läsvärd tidningen. Intressanta intervjuer utifrån medlemmarnas verklighet, arbetsplatsreportage, ingående och insiktsfulla artiklar om den fackliga verkligheten för Transport.
Rosemari Södergren skriver på sin blogg att hon fått på skallen för att hon bloggar om kultur på s-bloggarna. Man kan fundera på hur kan ha en sådan inskränkt syn så att socialdemokrater inte välkomnar kulturpolitik och kultur mitt i det politiska bloggandet. Obegripligt som jag ser det kulturen är en sådan stark kraft så den borde inte ses över axeln. Men tyvärr finns ett sådant stråk inom delar av arbetarrörelsen och kulturrådslaget inom partiet har varit lindrigt sagt tamt. (Andra som har kommenterat det magsura utbrottet är Eva Hedesand Lundqvist.)
(F.ö. Se mitt inlägg i frågan på s-forum.)
Det är inte utan man saknar en engagerad kulturminister av modell Bengt Göransson (s) för idag är kulturpolitik ett undantagsområde i politiken. Det har reducerats till en fråga om Stockholmsinstitutioner och kostnadsposter i budgetar, inte ett uttryck för människans skapelseförmåga. Undertecknad har själv lyckats få in en debattartikel om kulturpolitiken i Aktuellt i Politiken (AiP) så jag har i vart fall försökt att bidra att hålla brasan levande.
Hej Ingemar!
Tack för en viktig artikel om kulturen i senaste Ny Tid. Tror att jag förstod det mesta utom begreppet "borgerlig finkultur". Vad menar du med det? Jag "brinner" för klassisk musik som jag finner renande och läkande för "själen". Skulle vilja att fler fick tillgång till att lyssna på sådan, t.ex. psykiskt och fysiskt handikappade, människor på äldreboende som möjligen "serveras" populärmusik, dragspel och gitarrmusik eller psalmdito, och inte minst skolungdom som i högsta grad är utsatta för den kommersiella kulturen.
Vänligen
Eva O
Hej Ingemar!
Tack för en viktig artikel om kulturen i senaste Ny Tid. Tror att jag förstod det mesta utom begreppet "borgerlig finkultur". Vad menar du med det? Jag "brinner" för klassisk musik som jag finner renande och läkande för "själen". Skulle vilja att fler fick tillgång till att lyssna på sådan, t.ex. psykiskt och fysiskt handikappade, människor på äldreboende som möjligen "serveras" populärmusik, dragspel och gitarrmusik eller psalmdito, och inte minst skolungdom som i högsta grad är utsatta för den kommersiella kulturen.
Vänligen
Eva O
Ja Eva jag tycker kulturpolitiken är en viktig del av politiken.
Vad det gäller begreppet borgerlig finkultur så var det mer av retorik än politisk analys. Men samtidigt så har det funnits i arbetarröreslen ett sneglande på den kultur som det borgerliga samhället har som sin. Dvs. klassisk musik i formen av de gamla mästarna (en musikfoprm kopplad till den borgerliga klassens strävanden), borgerlig litterur, klassisk ballet osv. Det har funnits ett sneglande och ett mätande av kvalitet i förhållande till den formen av kultur.
Dvs. den kultur som idag får det mesta av det statliga stödet från regeringen; de stora instutionerna. Inte för att de är nyskapande eller står för något nytt eller radikalt utan för att de är sk. "god kultur".
det mesta av kulturskapandet sker utanför instutionerna och det är den kulturen som har sämst villkor idag och tyvärr minst stöd från arbetarrörelsen.
Det finns en rädsla att stödja den formen av kulturskapande då den även kan vara radikal. det är intressant att se i 68-vågen bars det fram ett brett spektrum av kulturutveckling på alla områden. Alllt överlevde inte men mycket var nyskapande och utvecklande och det var på alla kulturområden.
Inskränker man sitt synsätt till "borgerlig finkultur" missar samhället hela utvecklingspotentialen. (OBS jag påstår inte att du gör det!)
All kultur är kommersiell på ett sätt alla eftersom alla måste vi leva och äta, bo osv.
Ex rock-musiken är kommersiell men var revolutionär och icke-kommersiell ursprungligen, blues-musik, jazzen, stravinsky, Strindberg, Dostojevski osv Matisse, Picasso inget av allt detta var kommersiellt. Kommersialismen blir i stället frågan om distribution i det fallet.
sedan finns naturligtvis rent kommersiellt skapade produkter som Idol, Monkees på 1960-talet, Pat Boone snor Little Richard och fats Domino-låtar osv.
Hoppas mitt svar klargör lite bättre min ståndpunkt!
