Arbetsplatshumor och Muddy Waters

En bok och en platta är dagens ämne för min blogg. Håll till godo!


 

Ibland får man små gåvor som man inte annat kan bli riktigt glad över. Folkbildningen i Sverige har en lång tradition av att ta fram böcker och skrifter av hög kvalitet. Man var aldrig rädd för att roa heller som fallet är med den här lilla boken från 1943. Min gode vän den gamle folkbildaren i Östergötland Janne Hillman gav mig den för någon vecka sedan med orden du behöver den bättre. Facklig humor är titeln och den är skriven av Torvald Karlbom som var anställd som ombudsman på Svenska Grov- och Fabriksarbetarförbundet. TK är även känd som den LO:s Runö-skolas förste rektor.

 

Boken består av små historier och skrönor som han samlade under sina ord i förbundet i en liten bok som är full av dråpliga och synnerligen humoristisk historier och inte minst som sagt var skrönor från den fackliga vardagen under 1900-talets första hälft. Jag har tidigare inte snubblat på det här lilla guldkornet och den är alldeles underbar som nöjesläsning.

 

”För några år sedan kom en mer än vanligt långrandig föredragshållare till en plats ute i landet. Hans föredrag ville aldrig ta slut och åhörarna började tröttna. Då han ett ögonblick höll upp sade han urskuldande:

-  Jag beklagar om mitt tal blivit lite för långt men jag har glömt att ta med min klocka.

Då hördes en kraftig bas borta i salen:

-  Vänd dej om, gubbe, det hänger en almanacka bakom dej! ”


TORVALD KARLBOM Facklig humor (FiB Stockholm 1943)


 

Muddy Waters är en av den moderna bluesens pelare. Han påverkade deltabluesen att bli city-blues. Han satte den på kartan i Chicago och sedan i många andra storstäder under 1950-talet. Han elektrifierade musiken för att överrösta fyllona på stökiga barer på Chicagos south side. Muddy Waters inflytande på bluesmusikens utveckling från en segregerad musikform till en erkänd konstart kan inte underskattas.

 

Under många år hade han sin hemvist på de judiska bröderna Chess olika etiketter. Chess-bröderna var affärsmän men de var också en del av segregerade Chicago där vitt inte mötte svart; där judiska minoritet inte heller sågs med blida ögon av medel-vita amerikaner. Men Chicago var också en arbetarklasstad där arbetarklassens musik till stor del var blues och blev det allt mer under slutet av 1950-talet och början av 1960-talet.

 

Den svenske radiomannen Olle Helander gjorde en serie radioprogram kring 63-64 med musik inspelad direkt live på barer och hemma hos olika bluesmusiker. Den som förmedlade kontakterna var den vite medelklassmusikern och bluesfanatikern Mike Bloomfield. Några år senare hade han etablerat sig i Paul Butterfields Bluesband och blivet en gitarrgud för tonåringar som lyssnade alltmer på blues.

 

1969 fick Marshall Chess idén att göra en platta där de unga ”eleverna” till Waters som Bloomfield, Butterfield tillsammans med Memphis-musikern Donald ”Duck” Dunn, Sam Lay (veteran från olika bluesgrupper) och den senare i Hendrixband ingående Buddy Miles. Otis Spann, pianist absoluta och Waters kusin, gjorde bandet fullbesatt. In i studion och under ganska så lösliga villkor så spelades det in 15 spår under tre dagar i april 1969. En livespelning fixades också dagen efter. Allt in i mixerbordet och en dubbel-LP släpptes på i augusti.

 

Jag kommer ihåg att kritiken inte var nådig, för att inte säga snobbig. Men faktum är när man lyssnar på plattan som finns numera på CD med alla inspelningar så är det en av Waters bästa och visar på vad som skulle komma när han slog ihop sig med Johnny Winters senare. Eleverna visar stor respekt för ikonen utan att för den skull bli devota.

 

Plattan ”Fathers And Sons” är helt enkelt alldeles utmärkt och alla verkar vilja göra sitt bästa. Butterfield visar att han var utan tvivel den bäste vite blues-munspelaren någonsin. Bloomfield visar tydligt att han kan spela skjortan av vilken som helst av alla Clapton och page på vilken scen som helst. Dunns basspel är överjordiskt och Lays och Miles trumarbete är utan anmärkning.

 

Waters och Spann; helt lysande som oftast. Bara live-versionen av Long Distance Call får mig att rysa av välbehag. Den makalösa nyinspelningen av All Aboard för att inte nämna I´m Ready som får rummet att gunga.

 

MUDDY WATERS ”Fathers And Sons” Chess 1969 (CD remix expanded 1991)

 

www.kulturochpolitik.se

Veckans foto

www.ordochkultur.se

 

Jag kryssar Göran Färm (S) I EU-parlamentsvalet!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0