Högerns smutsiga kampanj
Vi är många som kommer ihåg hur Olof Palme utsattes för en borgerligt regisserad kampanj på sin tid. Han t.o.m. anklagades indirekt för att vara rysk spion. Palmekampanjen hade säkerligen en betydelse för det senare mordet på honom. Borgerliga skribenter, ledarsidor och politiker piskade upp en närmast hatstämning i vissa kretsar mot Olof Palme. I många borgerliga sympatisörers ögon var han det värsta de kunde tänka sig – en adelsman som blev socialist, dvs. en ur deras perspektiv sann klassförrädare.
Det fanns likheter i kampanjerna mot Palme och sedermera mot Göran Persson. Det fanns skäl att kritisera Perssons politik men det som blev mediernas huvudmål var hans person. Persson kom att framställas som en fetlagd, manschauvinistisk mobbare i borgerliga media. Tidningar som DN och SvD excellerade i angrepp på Persson. Buffel, osympatisk på alla sätt. När han fotograferades var det ur ett underifrånperspektiv så att hans rondör framträdde och kopplingen medelålders fetlagd pamp och politiker gjordes.
Mycket av kritiken mot Olof Palme och Göran Persson hade inte med deras politik att göra. Den var tydlig, de hade en transparant dagordning. På olika sätt, med olika målsättningar men ändå tydlig, ingen kunde sväva i okunskap om vad som varken var Palmes eller Perssons politik.
Det senaste året har en ny eller ska vi säga nygammal liknade kampanj regisserats från högerhåll. Nu är det istället Mona Sahlin som är måltavlan. Det är inte svårt att se likheterna i kampanjerna. Underliggande finns ett hat mot socialdemokrater i allmänhet och det socialdemokratiska partiet i synnerhet. Skälet är naturligtvis politiskt, ett försvagat (S) innebär fortsatt borgerligt politiskt innehav och att borgerligheten kan fortsätta sin samhällsomvandling av Sverige till en marknadsliberal modell.
Det är ur detta perspektiv man ska se på den ihållande beskrivningen av och kampanjen mot Mona Sahlins person som opålitlig, ytlig, okunnig, svag ledare osv. Borgerligheten med dess megafoner på DN, SvD och Expressen bryr sig mindre om vilken politik som nu växer fram gemensamt inom oppositionen. Skillnaden är att oppositionen söker sig fram till en gemensam politik trots skillnader i synen på flera viktiga frågor medan den s.k. alliansens politik har hela vägen varit ett moderat diktat med en utlovat plats vid köttgrytorna för de övriga borgerliga partierna.
”De tänker inte som vi” sa en god vän till mig när vi diskuterade högerns strategier. Sant, vänsterns problem är att den förutsätter att högern tänker som de själva. Sanningen är att inom politiken finns ingen hederskodex, bara Machiavellis grundprincip att det är makten i sig räknas oavsett hur den tas eller fås. Har man som högern det som moralisk grundprincip blir kampanjerna mot Palme, Persson och nu Sahlin naturliga inslag i den politiska praktiken. Smutsigt, men ändamålet helgar vilka medel det än är. Det är makten, härligheten och hela kungadömet som är insatsen. Det blir också bara en vinnare och det vet högern så väl om.
(FOTO: Christoffer Göransson)
”UPPROP FÖR EN PROGRESSIV KULTURPOLITIK”
jag läser
Hej Lennart
Machiavelli menade nog inte att det bara var makten som räknades, du har ingen referens men det du syftar på är det som finns att läsa i "Fursten" men Machiavelli skrev betydligt mer än så. Idag menar många statsvetare att vad Machiavelli pekar på är att kontexten alltid har stor betydelse. Ibland är enväldet önskvärt och ibland är folkstyre önskvärt. Han tog inte ställning för den ena eller den andra modellen men han sa att om den ena parten (aristokratin eller folket) hade makten för länge så kom den gruppen att bli maktfullkomlig och behövdes bytas ut.
Försök göra åtskillnad mellan vad forskningen talar om för oss och vad du själv tror att det betyder.
Ber om ursäkt att jag adresserade ovanstående till Lennart, menade naturligtvis Ingemar.
