Littorins skyr den offentliga debatten
Det är en närmast bisarr situation och den skulle givetvis kunna ge undertecknad hybris om det hela inte vore så uppseendeväckande.
I några inlägg (se här och här) har jag kommenterat arbetsmarknadsministerns märkliga prioriteringar vad det gäller att möta kritiken mot hans politik. Kritiken mot försämringarna av a-kassan; massflykten från a-kassorna som en följd av samma politik; nedskärningarna av arbetsmarknadspolitiken som försvårar omställningen till andra jobb; nedläggningen av den viktigaste forskningsresursen kring arbetsmiljön som skedde när Arbetslivsinstitutet stängdes; nedskärningen av medlen till arbetsmiljöombudens utbildning trots att dödsfallen och olyckorna ökar kraftigt på våra arbetsplatser; det allt igenom korkade förslaget om statlig a-kassa osv.
Allt detta vill oppositionen diskutera men Sven Otto vill inte möta sina kritiker i det offentliga samtalet – det räcker med riksdagen tycker Sven Otto och går på hockey istället.
När kraven och kritiken ökar i styrka kommer så blir Littorin som den minister han är tyst som en sju dövsstumsinstitut som den gamle kommunisten Nils Holmberg träffande sa för länge sedan. Littorin vägrar svara journalisterna på Sveriges Radios Studio Ett; han vägrar diskutera med oppositionen men han ägnar kraft åt undertecknads blogg. Varför kan man undra? Jag har inget svar, men känner mig inte speciellt lycklig över arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorins uppmärksamhet. Varför, jo den är faktiskt uttryck för en brist på respekt för de folkvalda och väljarna som vill se en offentlig debatt kring arbetsmarknadspolitiken.
Littorin har känt sig besvärad av att jag har kallat honom en besserwisser men vad kan man säga om en politiker som är så säker på sin sak att han inte ens vill debattera offentligt. Han har inte uppskattat att jag jämfört hans uppträdande med en tjurig treårig som stampar i golvet när han inte får som han vill. Sven Otto Littorin uppskattar inte heller att bli beskriven som arrogant men vad är han annars när han inte svarar på journalisternas frågor och vägra halsstarrigt att debattera utan ägnar sin tid åt att besvara min blogg istället.
Nu säger någon givetvis, precis som också jag trodde, att det är inte Littorin som har svarat. Möjligen en pressekreterare eller annan skrivkuli. Om så vore fallet så har Littorin i alla fall godkänt svaren. För vad jag kan se av loggen så kommer svaren från arbetsmarknadsdepartementet. Men än mer, för några dagar sedan fick jag bekräftat av en väl insatt journalist att det faktiskt var Littorin själv som hade skrivet det första inlägget och inget tyder på att det inte är så i det andra fallet då uppgiven e-postadress är den samma.
Ett i sanning intressant perspektiv; Littorin besvarar min blogg bara inom en timma i båda fallen. Det säger lite om Littorins prioriteringar som minister; det säger mycket om hans arrogans och det säger också än mer om Littorins respekt för de folkvaldas och oppositionens krav på offentlig debatt.
Men det där att borgerliga ministrar inte tar debatt är ju inget nytt. Reinfeldt är ju också osynlig, och detsamma var väl Carl Bildt i den förra borgerliga regeringen. Han vägrade också att debattera med oppositionen om jag inte missminner mig. Klart de inte törs det och vägrar de att ställa upp så inställer ju massmedia all kritisk granskning - smart som 17!
PS:
Det där lär också vara Bush taktik :-( förresten.
