Nya uppgifter om LO:s försäljning av Aftonbladet - hela 150 miljoner
I går skrev jag om LO:s försäljning av sina preferensaktier i Aftonbladet till Schibsted. Jag uppgav då att försäljningssumman var ca 100 miljoner. Denna visar sig nu vara rejält i underkant utan den verkliga försäljningssumman är enligt en annan källa med insyn i affären att den snarare är i området 150-155 miljoner. Än mer, LO:s avtal där man har veto vid tillsättning av ex. politisk redaktör är kopplat till en skadeståndsklausul som innebär att skadeståndet till LO skulle bli så stort om inte LO godkänner redaktörstillsättningen att hela Schibsted-koncernen riskerar konkurs om man inte följer avtalet.
En annan orsak varför LO har sålt har varit att preferensaktiernas utdelning har varit närmast nominellt, enligt uppgifter, ca 1,5 miljoner årligen.
Den viktiga frågan kvarstår dock; vad skall LO gör med sina nya 155 miljoner. Man säger i ett pressmeddelande i går från LO-kansliet att de skall användas för opinionsbildning. Men den möjligheten har funnits förut men inget har skett trots att det funnits en mediafond med ca 700-800 miljoner i och detta ända sedan Aftonbladet ursprungligen såldes.
LO har hittills varit kallsinniga till alla propåer om att ex köpa en del av TV4 för en del år sedan. Likaså att satsa på ett större tidningsprojekt. Vi har i minne hur LO:s styrelse lät Arbetet i Malmö gå i graven. LO har inte heller varit speciellt framgångsrik i sin närvaro på internet. Vidare så gjorde LO till kongressen 2002 en omfattande mediautredning som inte gav några förslag och begravdes av LO:s styrelse. Så ska man döma från LO:s hittillsvarande mediastretegi som den varit i praktiken är det inget lovande.
LO behövs som opinionsbildare. Det socialdemokratiska partiet har inte resurserna att effektivt bedriva opinionsbildning som slår an rätt strängar. Alltför ofta lämnas uppdraget över till reklambyråer som i botten har värderingar som går stick i stäv med partiets egna. Det blir sällan lyckat som exempelvis EU-valkampanjen. Det har från LO varit skrämmande tyst under de senaste åren och opinionsbildningen och ideologiproduktionen har varit en angelägenhet för högern. Det samtidigt som det mer än någonsin behövs en stark vänsterröst med socialdemokratisk profil som kan vara ett alternativ till högerns närmaste hegemoni i media.
Innebär LO:s försäljning av sina aktier i Aftonbladet en stärkt och effektivare opinionsbildning så är det i dubbel bemärkelse en bra affär. Men innebär det att försäljnings frukter hamnar på banken och handlingsförlamningen forsätter där varken LO:s ledning eller förbunden kan komma överens så är det bara en ekonomiskt bra affär inget annat.
RÄTTELSE:
Det cirkulerar olika uppgifter hur mycket LO fick för sina aktier. Enligt uppgifter undertecknad inhämtat i kväll så är den rätta siffran 115 miljoner. Beklagar den felaktiga uppgiften om 150 miljoner. Men det ändrar i sak inget. LO har fått bra betalt för AB och har ännu större resurser nu för att driva en effektiv opinionsbildning. (Den 17 juni kl 18.15/IELG)
Se även Rosi på Kulturbloggen
www.facebook.com/ingemar.e.l.goransson
www.ingemarsblogg.webblogg.se/foto
"Bängbulornas" julafton
Bängbulornas julafton skulle man kunna kalla denna kyliga måndagsmorgon. Maken till korkade förslag på en och samma dag har det varit länge sedan vi fick uppleva.
Vår s.k. skolminister Björklund sin iver att elitisera skolan har föreslagit att det skall bli omöjligt att kunna läsa upp sina betyg från gymnasiet för i framtiden, om läslusten faller på, kunna gå vidare i livet. Det förslag som kommer att stoppa Komvux som en sista livlina för under tonåren omotiverade eller skoltrötta ungdomar att ändra sitt livsval är inte bara korkat det är också samhällsekonomiskt vansinnigt. Vilka begåvningar kommer vi gå miste om i framtiden på samma sätt som den gamla klasskiktade skolan låste ut arbetarungdomarna från utbildning utöver den nödvändiga för yrkets utövande.
I den här i Östergötland spridda Östgöta Correspondenten har en av ledarskribenterna, Marika Formgren, slagit knut på sig själv i sin iver att se socialister i varenda politisk buske. De senaste kommunistproselyterna är något överraskande Piratpartiet. Hur hon lyckats i sitt mentala krumsprång övergår nog de flesta med lite sinne för politiska realiteter stämpla Piratisterna som socialistspöken är obegripligt men helt i linje med högerblaskan ÖC.
En annan mindre begåvad tidning är Expressen där man varken vet hur LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin ser ut och har en USA-korre som är bästa kompis med Hells Angel-byket har i dag lyckats på sina första sida göra det att den finske kidnapparen och utpressaren Juha Turunen till i första hand är socialdemokrat och i andra hand kriminell. Som om en socialdemokratisk politisk uppfattning vore ett skäl för kriminalitet.
Tre exempel på hur bängbulorna har fått härja denna måndag. Man får hoppas att tisdagen blir bättre!
100 miljoner till LO för Aftonbladetaktierna
LO säljer sina aktier i Aftonbladet till Schibsted (förutom 9 %) och får i o för sig veto mot vissa tillsättningar. För detta lär väl LO få ett stort antal goa miljoner. Enligt Gunnar Strömblad, styrelseordförande för Schipsted Sverige får LO ca 100 miljoner för sitt innehav. Uppgiften har undertecknad fått i en telefonintervju nu under eftermiddagen. Siffran har inte gått att få bekräftat direkt från LO som dock uppger att detta möjliggör nya satsningar på opinionsbildningens område. Men det fanns ju resurser innan genom de 700-800 miljoner som fanns organisationens mediafond, medel som inte har använts utan bara suttit kvar på banken.
LO har inte varit speciellt aktiva i sitt opinionsbildande arbete på flera år utan mest varit passiva och i den mån organisationen har bedrivet någon opinionsbildning har den varit på andras villkor, dvs. väntat på att få in sina debattartiklar i SvD och DN, dyrbara trycksaker som samlat damm på LO-distribution i Sandviken och stortavlor i av reklambolag regisserade kampanjer.
LO som opinionsbildande kraft har försvagats betydligt under de senaste tio åren vilket också har lämnat fältet fritt för den borgerliga opinionsbildningen. Och inte minst gjort att Reinfeldt och den nya högern lämnats öppet fält när arbetarrörelsen i avsaknad av tidningar och andra media varit mäkta tyst.
Innebär LO:s nya miljoner för sina aktier i Aftonbladet att LO skärper sin opinionsbildning så är affären en bra sak för arbetarrörelsen men om pengarna hamnar på banken där de ängsligt vaktas liksom mediafonden då är det bara räknenissarna i arbetarrörelsen som kan glädja sig – hela vägen till banken.
Veckans foto
En pyrrus(s)eger
Diskussionerna efter EU-valet påminner om en mindre storm. Högern jublar över att EU-parlamentet blir än blåare medan vänstern får slicka såren efter ett förödande nederlag. Aldrig tidigare har vi sett hur vänstern (i mening socialdemokrater och vänsterpartier) misslyckats att visa på ett alternativ till högerns marknadsståndspolitik. Därigenom har vänstern samlat släppt högern i dess olika former till att bli dominerande i detta nya parlamentet.
Inte så att radikalare krafter i Europa inte bara misslyckats med att få sina väljare gå och rösta utan vänsterns politik har kommit till vägs ände. Inte i meningen att vänsterpolitik som alternativ är obsolet som vissa ledarskribenter inbillar sig utan för att vänsterns politik är otydlig och blivit de senaste decennierna alltmer anpassad till den inbilska medelklassens politiska agenda.
Detta är väldigt tydligt i Sverige där av någon märklig anledning Mona Sahlin jublar över partiets nederlag. För vad annat än ett nederlag är det när socialdemokraterna inte orkar mer än behålla väljarstödet från förra EU-valet samtidigt som landet befinner sig i den värsta ekonomiska krisen sedan 1929 med en hotande massarbetslöshet och en högerregering i Rosenbad.
Det är uppenbart att partiets sneglande på medelklassen i storstäderna är ett misslyckande eftersom (s) nu är fjärde största parti i Stockholm, backar i Malmö och håller knappt ställningarna i Göteborg. Partiet tappar också i 9 av landets 10 största städer. Detta samtidigt som valdeltagande ökar men det verkar helt ha hamnat i knät på Piratpartiet och i viss mån hos Sverigedemokraterna (drygt 7 % i Skåne). Vad som är tydligt att de som talat om ideologi har gått fram; viss mån (FP), (MP) och (PP). Övriga partiers räddhågsenhet har straffats sig med övertydlighet.
Vad som är intressant är att socialdemokraterna går framåt på orter som Piteå, Falköping, Tidaholm, Bromölla och större delen av Värmland. Det här är orter där socialdemokraterna fört en tydligt socialdemokratisk politik medan i storstäderna sneglande mot mitten har bestraffats med råge.
Det behövs mer av analys av valresultatet för att dra ordentliga slutsatser men Mona Sahlins jubel över den s.k. segern i valet kan inte annat betraktas som en förödande pyrrusseger – en sådan till och slaget är förlorat!
För demokratins skull - gå och rösta!
I dag är det EU-parlamentsval. Jag har på min blogg under de gångna veckorna fört fram åsikten att man ska rösta i valet. Orsaken är enkel. Att rösta i ett demokratiskt val är en rättighet men också som jag ser det en skyldighet. En skyldighet i förhållandet till att vi har möjligheten att rösta, att vi har rättigheten medan en majoritet av världens folk riskerar livet om de försöker hävda sina demokratiska rättigheter.
Demokrati är inget man får gratis; det har krävt kamp och på många håll på vår planet fortsätter den kampen för att nå demokrati. I Sverige var kampen för demokrati förhållandevis fredlig medan i andra länder krävdes inte bara blod, svett och tårar utan många människors liv. Vem är vi då om vi menar att vi inte bryr oss om demokratin och rent ut sagt skiter i att delta i demokratin för att vi inte gillar de för ögonblicket varande politikerna.
Demokrati handlar om förändring; om vi inte gillar det sittande EU-parlamentets sammanfattning vad är då mer naturligt än att rösta på andra vars politiska budskap som vi bättre uppskattar eller sympatiserar med deras uppfattning. Det är att ta ansvar för demokratin, inte att låta bli att rösta eller vara delaktig i den demokratiska processen.
I dag är det EU-parlamentsval. Min uppmaning till dig som läser det här är gå och rösta; för demokratin och i solidaritet med alla de miljoner som inte hellre vill få samma rättigheter som vi som lever i en demokrati!
Gör som jag kryssa Göran Färm (S)!
Normandie 1944 - Europa 2009
S:t Marie-Eglise
S:t Marie-Eglise är en liten idyllisk by vid Atlantkusten i franska Normandie. Idag för 65 år sedan var den allt annat idyllisk utan stormens centrum i den stora striden mellan allierade och det nazi-tyska väldet på Europas fastland. Det var här en dimmig, regnig morgon då för 65 år sedan. För många blev den sista morgonen i deras unga liv. De mötte döden på de franska stränderna i Normandie.
Den 6 juni 1944 var dagen då de samlade allierade styrkorna under ledning av den blivande presidenten Eisenhower gjorde sitt angrepp i gryningen mot Hitlers fästning Europa. Det var också början till slutet för Hitlers skräckvälde i Europa och vad de ockuperade ländernas befolkningar väntat på och suktat efter under 40-talets första år.
Omaha Beach, Normandie
Än skulle det dröja nästan ett år innan hela Europa var befriat från den tyska nazismens järnhäl. När de allierade landsstigningsgrupperna i våg efter våg rusade upp på de idag fridfulla stränderna mötte de en i alla stycken mördande eld. Hela 90 % av den första vågens soldater dog omedelbart eller blev liggande på stränderna skadade. Deras ångestfyllda skrik hördes som en kakofoni och när man går idag på stränderna är det overkligt att förstå vilket helvete dessa unga män mötte de sista minuterna av sitt liv.
Den amerikanska krigskyrkogården utanför S:t Marie-Eglise
Efter kriget kom föregångaren till EU till som ett fredsprojekt. Det har också tjänat Europas folk väl som det som stiftarna av Kol & Stålunionen tänkte sig. EU har inneburit att Europa har upplevt sin längsta period av fred mellan stormakterna Frankrike, England och Tyskland. Ingen så lång tid hela det senaste millenniet har det var fred mellan dessa länder som under de senaste 65 åren.
Idag är det nationaldag i Sverige. En dag som känns artificiell på något sätt. Kalmarunions upplösning och Gustav Vasas intåg i Stockholm är verkligen inte mycket att fira. I vart fall känns det inte så. Hade inte D-dagen lyckats så kanske vi inte ens varit en nation idag utan en provins i Hitlers tusenårsrike, vem vet. Så när jag satte upp fasadflaggan i morse så var det minst lika mycket för att ära de som gav sina liv för demokratin för 65 år sedan som vår konstlade nationaldag.
I morgon är det den EU-parlamentsval. Vi vet inte hur stort valdeltagandet men förhoppningsvis blir det högre. Att som vissa säga att de inte tänker rösta är ett svek mot demokratin och inte minst mot de 10.000-tals som miste sina liv i kampen för att återupprätta demokratin för 65 år sedan på Normandies regniga och dimmiga stränder.
(FOTO Ingemar E. L. Göransson, alla foton tagna juni 2007)
Rösta i EU-valet! Jag för min del kryssar Göran Färm (S)!
Stå upp för välfärdsstaten
”Konkurrensen har heller inte gett mer välfärdstjänster för pengarna. Tvärtom ser vi hur skattemedel förskingras då värdefull verksamhet skänks bort. Vi ser också hur privata företag gör miljonvinster genom att driva verksamheten på entreprenad. De präglas inte heller alltid av ordning och reda. Kommunal Stockholms läns kartläggning av företag i Nacka visade att många saknar kollektivavtal och ekonomiska oegentligheter förekommer.”
Den som skriver detta är kommunalaren Lena Ericson Höjer. Hon är studieorganisatör och styrelseledamot i Kommunal Stockholm Västra. I en debattartikel i senaste Kommunalarbetaren riktar hon kritik mot sitt eget förbund syn på privatiseringar och det fåfänga hopp om att kommunalarna skulle få bättre villkor med fler arbetsgivare.
Norska Kommunal har också insett att de nyliberala drömmarna om privatiseringarna som ett verktyg att riva ner den gemensamma välfärdsstaten. Samma sak med brittiska RMT där deras ordförande Bob Crow menade i en intervju med undertecknad att facket måste motsätta sig alla privatiseringar av välfärdstjänster och offentligt ägda företag och verksamheter då privatiseringar innebär försämringar både för brukare och personal.
Privatiseringspolitiken har direkt samband eller koppling till nyliberala kapitalisering av samhället. Högerns önskan om att rulla tillbaka det solidariska samhället till förmån för egoism och vinsthunger. På flera håll i världen växer det fram ett motstånd mot nyliberalismens doktriner. I Norge har Kommunal tillsammans med andra förbund bildat ”For velferdstaten” och i Storbritannien har RMT ökat med sitt medlemsantal 50 % på ett fåtal år.
Det är dags kritikerna här hemma att skärpa sin kritik mot drygt 25 år högerhegemoni i den politiska debatten, I den kritiken har facket en speciellt ansvar. När kommer Kommunal, LO och övriga att ta det?
Obama gör det som inte Reinfeldt vågar
President Obama gör det som inte den svenska regeringen inte vågar eller vill göra – nationalisera fordonsindustrin istället för att låta den gå i graven. Obama var mycket tydlig i natt att orsaken till nationaliseringen av GM är att den amerikanska regeringen kan inte tillåta en så viktig del av industrin försvinna. Konsekvenserna för USA och amerikansk industri skulle bli så stora att det inte är tänkbart att det får ske enligt USA:s regering.
Samtidigt som detta sker så har inte den svenska regeringen gjort ett enda dugg för att stödja den svenska fordonsindustrin. Detta trots att arbetslösheten ökar snabbt och fallet i produktion och försäljning inte avstannar utan accelererar. Bara de tunga fordonen har fortsatt att minska med nästan 22 % den senaste tiden annars hela 43 %.
Den s.k. näringsministern Maud Olofsson har inte lagt två strån i kors för att stötta industrin från total kollaps. Varken med ekonomi, söka lån från EU eller ens tala gott om vår egen fordonsindustri. Istället har hon nekat stöd till både SAAB och Volvo men också till underleverantörerna som i flera fall nu snabbt närmar sig konkursen.
Maud Olofssons politik har lett till en akut situation för svensk fordonsindustrin som är mycket nära ett totalt sammanbrott. Man kan ju undra hur det tänkt i näringsdepartementet när man varken ser till de stora ekonomiska värden som står på spel men också den stora arbetslöshet som kommer i spåren på en kollaps för fordonsindustrin. 140.000 jobb är direkt hotade samtidigt som enorma ekonomiska värden riskeras gå förlorade. Förutom detta så handlar det om kunskapsförmögenheten och know-how som kommer att försvinna till hela den svenska industrins nackdel.
Regeringen Reinfeldts ovilja att måna om industrins framtid gränsar och överskrider med råge vad man kan tillåta från en ansvarig regering. Deras politik som styrs helt av politiska och ideologiska käpphästar inte om en omsorg om varken industrins intressen, jobben eller hela landsdelars framtid. Regeringen Reinfeldts politik och främst bäverkvinnan Olofsson har istället andra syften. De vill skapa sin omhuldade låglönemarknad ”befriad” från starka fackföreningar och istället präglade av osäkra villkor, låga löner och ringa inflytande för löntagarna. Att det leder till ett fattigare Sverige bekymrar uppenbarligen inte varken cocker-spanielögat Reinfeldt eller bäverkvinnan Olofsson. Tvärtom de ser det som en merit om de kan skada industrin ända in i märgen. Detta då det passar in i deras mål att förändra Sverige till ett av klyftor präglat medelklassparadis.
Vi får hoppas att ingen glömmer vem som slaktade fordonsindustrin i Sverige samtidigt som president Obama nationaliserade GM. Regeringen Reinfeldt och inte minst bäverkvinnan Olofsson har mycket att stå till svars för valet 2010.
Uppdatering 2 juni kl. 12.00:
I dagens utgåva av Aftonbladet skriver Ingvar Persson (IP) en ledare med ungefär samma slutsatser som ovanstånde blogginlägg. Se här. Ansvaret ligger tungt på högerregeringen Reinfeldt om svensk fordonsindustri försvinner. De gjorde inte vad man kan kräva av en regering. När nils G Åsling (även han C) lät varvsnäring gå överstyr så fick han han epitetet Usling vad skall då man komma att kalla Olofsson i framtiden när hon har agerat bödel för fordonsindustrin? Ansvaret blir i alla fall tungt.
Veckans foto
EU-valet - ett ställningstagande
Kan du tänka dig att inte rösta i riksdagsvalet nästa år? För de allra flesta framstår det som en dålig idé, bara tanken på att inte rösta till riksdagen, landstingen eller kommunerna är inget som en majoritet uppfattar som ett bra alternativ.
Den 7 juni är det ett viktigt val. EU-parlamentet är de facto minst lika viktigt för demokratin. Mängder av frågor har idag ett europeiskt och internationellt perspektiv och då välja att inte rösta framstår som mindre välbetänkt. Det handlar om snart alla politikområden. Inget land är en ö längre utan alla är beroende av varandra och detta ännu mer i kristider som dessa.
Spelar det någon roll vem man röstar på i EU-parlamentsvalet. Det är ju i alla fall här hemma som de viktiga besluten tas. Att resonera så innebär att man tänker helt fel. Precis som det spelar roll vem som sitter i kommun- eller landstingsfullmäktige och bestämmer så är det viktigt vilken regering vi har. Det är få som säger emot.
Men när det gäller EU-parlamentet påstår vissa att det inte spelar någon roll för det är ”andra” som bestämmer än parlamentet. Det är alla byråkrater och kommissionen som bestämmer menar en del som säger att de inte ska rösta den 7 juni. (Självklart ingen eller ingen är perfekt men man måste ta ställning utifrån vad som finns att välja mellan även i ett EU-parlamentsval.)
Men det är fel sätt att resonera. För visst är det skillnad mellan höger och vänster i EU-parlamentet. Det gäller synen på kollektivavtalen, synen på vilka frågor som EU skall besluta i och det gäller viktiga saker som lagstiftning där EU-parlamentets beslut direkt får betydelse för vår egen riksdag.
Vill du ha en radikalare politik än den som Reinfeldt för här hemma ska du rösta rött i EU-valet för ett EU-parlament som domineras av högern i Europa motverkar möjligheterna att driva en rättvis politik efter vårt eget val 2010. När Reinfeldt har fått beröm av Sveriges kommissionär så är det ett mått på att högern för en helt annan EU-politik än socialdemokraterna. Att Margot Wallström var nöjd med Reinfeldts högerregering som har varit väsentligt eftergiven till signalerna från Bryssel än vad socialdemokraten Göran Persson var är inga positiva nyheter.
Vill du ha ett större nationellt inflytande över EU då är det helt fel väg att inte rösta eller att rösta på borgerliga kandidater. Det finns ytterligare ett viktigt skäl att rösta och att rösta på röda kandidater. Vid ett lågt valdeltagande blir det lättare för främlingsfientliga partier som Sverigedemokraterna att komma in. Likaså tokpartier som Piratpartiet eller extrema grupperingar att få plats i Bryssel. Vid lågt valdeltagande eller röstning på fel kandidater så hjälps de in i parlamentet.
Jobben är viktigaste frågan i EU-valet säger socialdemokraterna. De borgerliga partierna säger att det är lura väljarna för arbetsmarknadspolitik och sysselsättning är nationella frågor och åt det kan EU inte göra något.
Vilket resonemang. De borgerliga partierna har inte varit speciellt aktiva när det gäller att motverka effekterna på arbetsmarknaden av Lavaldomen eller andra för löntagarna och arbetsmarknaden negativa domar i EU-domstolen.
Det är väl snarast så att Reinfeldt och andra borgerliga politiker inte ser på EU med ett socialt perspektiv som socialdemokrater gör. EU behöver inte med nödvändighet vara en marknadsliberal union där löntagarna och jobben får stå tillbaka för marknadens kortsiktiga vinstintressen.
Socialdemokraterna vill se ett socialt Europa där arbete och sociala villkor är viktigare än marknadens kortsiktighet. Borgerliga EU-anhängare ser på EU med ett visionslöst perspektiv där inget går att förändra. Hade socialdemokraterna samma uppgivna syn på EU så skulle vi inte se på EU som en möjlighet för en bättre värld och ett jämlikare Europa.
Jobben först innebär också att argumentet att det spelar ingen roll om man eller vem man röstar på i EU-valet faller. De borgerliga kandidaterna kommer att acceptera status quo och har inga ambitioner om ett bättre Europa för andra än kapitalet och högerns politiska ambitioner. Därför blir din röst på de socialdemokratiska kandidaterna viktig. Den gör skillnad för ett rött Europaparlament betyder att löntagarnas intressen får större tyngd och det finns en motkraft mot marknadskrafterna i Europa.
Bara frågan om de fackliga rättigheterna har under de senaste åren blivit en europeisk stridsfråga där Europas höger sätter marknaden och konkurrensen före löntagarnas rättigheter. Vi har sett hur flera domar i EU-domstolen har inneburit en press mot våra framförhandlade avtal och rättigheter. Laval eller Vaxholmsfallet är ett tydligt exempel på hur EU sätter kapitalets intressen för löntagarnas rättigheter. Med den tolkning som EU-domstolen gör kan det bli svårt för att inte säga omöjligt att hävda svenska kollektivavtal i Sverige vilket kommer att leda till i värsta fall lönedumpning. På längre sikt sämre löner och villkor för alla på arbetsmarknaden.
Idag har EU-parlamentet en borgerlig majoritet. Om efter valet den 7 juni det fortfarande är en borgerlig majoritet i EU-parlamentet innebär att löntagarnas rättigheter minskar i betydelse och de rättigheter som vi har idag kan vara borta eller kraftigt försvagade om några år.
Om du tänker rösta i riksdagsvalet 2010 så har du ingen anledning att inte rösta den 7 juni i EU-parlamentsvalet. Jag har den uppfattningen att man ska rösta, man ska rösta rätt (dvs. inte mot sina egna intressen) och därför bör man rösta rött. Själv kommer jag att kryssa Göran Färm som jag upplever som den mest gedigne av de socialdemokratiska kandidaterna.
Veckans foto
Sjuka skönhetsideal
Det finns en närmast devot beundran för vad som kallas kroppslig skönhet i västvärlden . Det är ett sökande efter någon slags perfektionism. Det tar sig ibland närmast obscena uttryck som när fotomodeller, skådespelare och andra får sina foton ”justerade” i photoshop för att uppfylla det gällande skönhetsidealet.
I gårdagens Metro berättades om Sabina som när hon var 15 år började knapra amfetamin för att bli smal! Hennes kille tyckte hon var ”tjock” och därför började hon använda tungt knark. Man kan undra hur det står till hos hennes kille som tillåter sin flickvän knapra speed för att uppfylla hans och medias s.k. skönhetsideal.
Den arma Isabel hade helt fallit för vansinnigheterna som de av kommersiella krafter påbjudna skönhetsidealet. Skadligt för hälsan, inte naturligt sett ur perspektivet hur en ”normal” människa ser ut och ytterst destruktivt sett i perspektivet hur det har fungerat för tjejer mindre svag självbild som Sabine.
Undertecknad skulle väl hotas av utrotning sett till skönhetsidealen som gäller just nu, 100 pannor plus, gråhårig och östgöte samt man. Det innebär att man bryter mot det mesta av idealen. Men jag kan ta det, för mig är det inget större problem och det får inte mig att börja stoppa i mig knark som den arma Sabina.
Det är ett stort ansvar som de kommersiella krafterna tar på sig när ungdomar förmås att följa vansinniga skönhetsideal. Det är en perverterad människosyn som drabbar unga människor som inte har sin egen självbild klar för sig. Vad vi ser när ungdomar och för den delen även vuxna försöker bli som idealbilden är inget annat än en tragedi som inte bara är meningslös utan också naturvidrig.
Agenda: oppositionen är alternativet till högern
Partiledardebatten i Agenda var ett fall framåt för oppositionen mot högerns regeringspolitik. För första gången framstod oppositionen som ett vänsteralternativ. De tre på vänsterkanten; Sahlin Wetterstrand och Ohly framstod som mer samspelta i sin opposition mot den politik som nu håller på att splittra det svenska samhället än mer än någonsin i modern tid.
Självklarheter som att pensioner inte skall betala straffskatt eller att arbetslösa skall tvingas från hem och hus när arbetslöshetsspöket grinar fick tydliga signaler att det är en politik som skall ändras om det blir regeringsskifte om drygt ett år. Ett tydligt och välkommet besked som bl.a. upprör högerpolitikens kolportör Expressen till den milda grad att de nästan kvävs i sin upprördhet i dagens ledare.
Självklart kommer högerns politik att kosta när en mer rättvis politik skall praktiseras. Det kommer att kosta skattehöjningar men med tanke på de ca 200 miljarder som den sittande högern har dragit undan från skattebasen så vad kan väntas om det skall finnas någon möjlighet att täta de av högern skapade ökade klyftorna.
Rättvisa är aldrig gratis och inte heller solidaritet. Det ligger i dess natur att fördelningspolitik måste ha en förlorare och en vinnare. Men den stora vinnaren är samhället, vårt gemensamma samhälle, där sammanhållningen ges en möjlighet ånyo. Högerns egoism har haft sin tid men den kan mycket väl vara slut nu.
Sverige är en av de sista nyliberala bastionerna i västvärlden. När de flesta andra regeringar på ett eller annat sätt pläderar för inskränkningar och regleringar av kapitalismen så ställer sig regeringen Reinfeldt utanför dessa strävanden i sällskap med rövarbaronerna i Ryssland och Kina. Ett sällskap som borde kännas tveksamt även för borgerliga politiker som vår höger här hemma.
Veckans foto
Är Volvo på väg till Belgien?
Håller den svenska fordonsindustrin att haverera totalt. Det finns anledning att fundera kring om så är fallet. Det finns flera skäl till detta. Det första är att det redan nu sker ligger stora varsel och att redan har flera tusen anställda redan förlorat sina jobb. När jobben är borta så är det snart när omöjligt att återvända till status före krisen.
Det andra skälet är situationen för SAAB där det finns risk för en oseriös köpare slaktar företaget och tar med sig företagets kunskaper till en annan tillverkare. SAAB är också den svenska biltillverkare som har missköts mest och inte har skött sitt varumärke. Olika inriktningar, olika nischer och en oklar bild av vad SAAB är för bil egentligen. Orsaken ligger naturligtvis i det olyckliga ägandet från GM. Att tillhöra GM-familjen innebär helt enkelt ett industriellt självmord. Vilket nu vi ser hända.
Den starka delen med framtidsmöjligheter är Volvo och egentligen skulle ingen behöva vara speciellt orolig för Volvos varumärke i framtiden. Men genom framförallt genom regeringens fördröjande och centerpartistiska långbänk kan Volvo vara på väg bort från svensk horisont.
I dagens upplaga av DI finns uppgifter på att Volvos ledning nu samtalar med Belgiens regering om lånegarantier vilket är förutsättningen från EU. Den svenska regeringen och då ytterst Maud Olofsson har stängt den dörren utan skall avvakta vad Ford i USA tänker göra med Volvo som varumärke.
Med andra ett moment 22 som innebär att Sverige kan få bevittna hur Volvo flyttar produktion och utveckling till Gent. Volvo hamnar utanför svenskt inflytande och i Göteborg försvinner jobb. En utveckling som industripolitiskt skulle få stora konsekvenser på längre sikt. Forskning och utveckling skulle med detta hamna utan Sverige då både SAAB och Volvo skulle bli utlandsbaserade företag fullt ut. SAAB är troligtvis redan förlorat och nu är eventuellt Volvo PV på väg att gå samma väg.
Att den tunga fordonstillverkningen också har enorma problem är utan tvivel. Scania och Volvo har tappat stort i produktion på grund av finanskrisen. Båda företagen borde kunna övervintra men det är troligtvis beroende av regeringens agerande. Hittills har inte Maud Olofsson visat något som helst intresse för varken personbils eller tunga fordonsindustrins problem. Detta medan andra länder regeringarna har gått in med stora stöd för att rädda sin industri.
Regeringen Reinfeldt verkar däremot endast vara intresserad av att den s.k. marknaden skall lösa problemet själv – låta Volvo och SAAB antingen gå i putten eller försvinna i krisens flodvåg. Men spelar det någon roll om de försvinner. För de ca 140.000 människor och deras familjer innebär det arbetslöshet. För forskning och teknik utveckling skulle det innebära en viktig del av svensk industriell forskning skulle tappas med stora följder på både kort och lång sikt. Sverige skulle helt enkelt bli en svagare industrination men konsekvens en lägre tillväxt kunskapsmässigt och ekonomiskt.
Maud Olofsson och regeringen Reinfeldt spelar ett oerhört högt spel som i slutänden blir inte bara löntagarna utan också statskassan och vi alla som får betala med en lägre tillväxt och en fördjupad industrikris. Vi kommer helt enkelt att bli åtskilligt fattigare. Högerns osynliga och frånvarande industripolitik är ett helt enkelt ett hot mot vår allas framtid. Sämre ekonomi, högre arbetslöshet och en fördjupad ekonomisk kris är vad vi får betala för högerns politik.
Gud bevare oss från Maud Olofsson
Vem är Sveriges mest katastrofale politiker. Eller vad ska man säga när endast 2 av 28 möjliga och av regeringen budgeterade miljarder har använts för att stötta fordonsindustrin så den kan överleva den aktuella svåra krisen. Eller att de 5 miljarder som var avsatta för underleverantörerna har omgärdats med sådana omöjliga krav att ingen kan söka dem.
140.000 löntagare minst är beroende av fordonsindustrin för sin dagliga försörjning men det verkar inte bekymra näringsminister Maud Olofsson. Att fordonsindustrin också representerar en industriell spetskompetens har heller inte landat hos bäverkvinnan Olofsson. Tvärtom det verkar vara något som nästan glädjer henne när en viktig del av svensk industri går överstyr med svåröversiktliga följder för framtiden.
Maud Olofsson må vara en osedvanligt okunnig politiker men hon är en målmedveten högerpolitiker där varken vanligt folks situation har någon betydelse eller vad som sker med samhällets utveckling så länge det är till nytta för hennes ideologiska käpphästar – bäverpolitiken.
140.000 jobb som nu riskerar att försvinna och en stor kunskapsbank med den. Regeringen är troligtvis den första borgerliga regeringen som är direkt industrifientlig. En märklig kombination. Högerregering och industrifientlig, det känns främmande och tarvar på ett svar. Finns det några vettiga skäl varför Reinfeldts högerregering de facto ägnar ringa uppmärksamhet åt industripolitiken. För det första har den ingen industriminister vilket i stort sett varje regering oavsett färg haft tidigare. Han har utsett en näringsminister som har gjort märkliga uttalande som tyder på en djup okunskap om industripolitik och industrins betydelse för välfärd och tillväxt.
Ett skäl kan vara att regeringen faktiskt tror att industrins betydelse för tillväxten är över. En uppfattning som delvis Olofsson fört till torgs genom sitt ideliga idisslande om servicenäringarna som framtidens allena saliggörande arbetsmarknad. I Olofssons värld verkar det vara framtiden att vi klipper håret av varandra, torkar och städer hos grannen och serverar på kvarterskrogen.
Problemet med denna syn är att servicenäringarna är beroende av industriproduktions tillväxt och existens då det är bara industriproduktionen som producerar mervärde. Dvs. det är endast när malmen blir plåt, när plåten blir karosser osv. som människans arbete prdoducerar mervärde vilket är grunden för tillväxten.
Maud Olofsson verkar ha fångats i sin egen mytologi om det industribefriade samhället. Det skulle kunna förklara varför bara 2 av 28 miljarder till fordonsindustrin har använts. Behövs inte industrin varför se till att den överlever, vi ska ju i alla fall bara klippa, hår, servera och städa i bäverkvinnans Sverige.
Veckans foto
Calmfors förstår sig inte på högerns politik
Visst är det synd om ”Tofsen” Anders Borg. I går fick han på tafsen (ursäkta vitsen) av sitt egna ekonomiska råd då professor Calmfors sågade regeringens krispolitik, eller rättare regeringens totala brist på krispolitik. Calmfors och de andra nationalekonomerna menade att den rätta politiken idag för att inte det ska gå helt åt helsicke är att spå på ekonomin med 15 miljarder i år och 30 miljarder nästa år.
Pengarna skulle inte gå skattesänkningar som man kanske kunde vänta sig utan till höjd a-kassa, förstärka kommunernas ekonomi osv. förslag som starkt påminner om de av högerblaskorna SvD och DN utskällda socialdemokratiska förslagen.
Konjunkturinstitutet kom för någon vecka med liknade tankar så nu är regeringen förbaskat ensam om sin uppfattning. När t.o.m. Calmfors och hans kollegor vill tillfälligt höja taket för statens utgifter så är regeringens ideologiska renlärighet utsatt för en veritabel storm av kritik för sin saktfärdighet och passivitet.
Men är det verkligen saktfärdighet och passivitet eller är det medveten politik från Anders Borg med ett väl uttänkt och kalkylerat syfte.
Låt oss fundera på vad är högerregeringens syfte, vad vill de uppnå. De vill helt enkelt göra en ”thatcher” i Sverige. Dvs. deras syfte är att förändra välfärdsstaten till en välståndsstat för de som är enligt deras sätt att se det är förtjänta därav. Med andra ord en välståndsstat för över- och medelklass och då särskilt i storstäderna.
För att lyckas krävs en väsentligt svagare arbetarrörelse och det kan bara uppnås om fackföreningsrörelsen försvagas. Och med det resonemanget blir den s.k. passiviteten förstålig. Den blir t.o.m. ur Borgs perspektiv en klok politik. Om arbetslösheten får galoppera upp i höjderna försvagas facken och får stora problem att klara inte bara sitt fackliga uppdrag utan också försvagas i politiskt hänseende. En av arbetslöshetschock försvagad fackföreningsrörelse innebär ett försvagat socialdemokratiskt parti.
Om facken får händerna fulla med att behålla sina medlemmar p.g.a. arbetslösheten, t.o.m. massarbetslöshet, gör att det blir svårare att försvara och argumentera för bandet socialdemokraterna och facket. En thatcher, en försvagad arbetarrörelse, en försvagad opposition mot högerns politik.
M.a.o. sett ur ett borgerligt strategiskt perspektiv är regeringens politik väl genomtänkt och följer en uppgjord strategi där arbetslösheten blir ett viktigt verktyg i högerns genomförande av sin thatcherisering av Sverige. En hög arbetslöshet blir helt enkelt en bra politik sett ur regeringens perspektiv.
Sverige"demokraterna" avklädda ända in på bara kroppen i Sydsvenskan
Att SD är lite korta om huvudet är ganska välkänt men att de är så korkade som dagens artikel i Sydsvenskan visar är helt underbart.
Läs nedanstående länk från Sydsvenskan och få ett gott skratt så här inför helgen. Tala om ofrivillig satir!
"UPPROP FÖR EN PROGRESSIV KULTURPOLITIK"
www.kulturochpolitik.se
Veckans foto
www.ordochkultur.se
CUF är hallick åt porrindustrin
Att Centern och Centerns ungdomsförbund utmärker sig på ett uppseendeväckande och många gånger pubertalt primitivt sätt är ingen nyhet. Att Stureplanscentern står för den mest fackföreningsfientliga politiken i Sverige för ögonblicket vet de flesta men att samma ungdomsförbund skulle hylla sexslaveriet i form av prostitution är något överraskande.
Tydligen har Centerns ungdomsförbund svalt den gamla gubbsjuka myten om den lyckliga horan.
”- Vissa är kära, vissa är kåta, vissa vill bara ha pengar. Det är väldigt individuellt och jag tycker inte det är något en annan människa ska lägga sig i överhuvudtaget”, säger den klämkäcka Hanna Wagenius, som är ordförande för CUF i Jämtland–Härjedalens.
Bara en totalt okunnig person kan uttrycka sig på detta sätt om prostitution. Man skulle kunna säga att Hanna Wagenius på det här sättet springer porrindustrins ärenden. CUF som hallick är en motbjudande tanke men uppenbarligen verkar ungdomsförbundet inte ha något emot det. Det märkliga är att partiet inte har tagit avstånd ifrån Wagenius och andras motbjudande uppfattning. Det räcker annars att studera vilken undersökning som helst som handlar om prostitution så står det klart att den s.k. "lyckliga horan" är istället en oftast sexuellt utnyttjad tjej med svåra drog- och/ eller alkoholproblem från arbetarklassbakgrund.
CUF utmärker sig i nyliberalismens bottenslam och visar upp ett känslokallt anlete och sprider ultraliberala myter. Eller är det så att de första som ska ta anställnings i CUF:s horhus är libertinerna från CUF eller försöker ungdomsförbundet fixa en reträttplats åt Maud Olofsson?
”UPPROP FÖR EN PROGRESSIV KULTURPOLITIK”
På grund av angrepp på min familj på denna blogg har jag beslutat att framtida kommentarer kommer att modereras och först godkännas innan publicering. Beklagar detta men verkligheten kräver det.
Högerns smutsiga kampanj
Vi är många som kommer ihåg hur Olof Palme utsattes för en borgerligt regisserad kampanj på sin tid. Han t.o.m. anklagades indirekt för att vara rysk spion. Palmekampanjen hade säkerligen en betydelse för det senare mordet på honom. Borgerliga skribenter, ledarsidor och politiker piskade upp en närmast hatstämning i vissa kretsar mot Olof Palme. I många borgerliga sympatisörers ögon var han det värsta de kunde tänka sig – en adelsman som blev socialist, dvs. en ur deras perspektiv sann klassförrädare.
Det fanns likheter i kampanjerna mot Palme och sedermera mot Göran Persson. Det fanns skäl att kritisera Perssons politik men det som blev mediernas huvudmål var hans person. Persson kom att framställas som en fetlagd, manschauvinistisk mobbare i borgerliga media. Tidningar som DN och SvD excellerade i angrepp på Persson. Buffel, osympatisk på alla sätt. När han fotograferades var det ur ett underifrånperspektiv så att hans rondör framträdde och kopplingen medelålders fetlagd pamp och politiker gjordes.
Mycket av kritiken mot Olof Palme och Göran Persson hade inte med deras politik att göra. Den var tydlig, de hade en transparant dagordning. På olika sätt, med olika målsättningar men ändå tydlig, ingen kunde sväva i okunskap om vad som varken var Palmes eller Perssons politik.
Det senaste året har en ny eller ska vi säga nygammal liknade kampanj regisserats från högerhåll. Nu är det istället Mona Sahlin som är måltavlan. Det är inte svårt att se likheterna i kampanjerna. Underliggande finns ett hat mot socialdemokrater i allmänhet och det socialdemokratiska partiet i synnerhet. Skälet är naturligtvis politiskt, ett försvagat (S) innebär fortsatt borgerligt politiskt innehav och att borgerligheten kan fortsätta sin samhällsomvandling av Sverige till en marknadsliberal modell.
Det är ur detta perspektiv man ska se på den ihållande beskrivningen av och kampanjen mot Mona Sahlins person som opålitlig, ytlig, okunnig, svag ledare osv. Borgerligheten med dess megafoner på DN, SvD och Expressen bryr sig mindre om vilken politik som nu växer fram gemensamt inom oppositionen. Skillnaden är att oppositionen söker sig fram till en gemensam politik trots skillnader i synen på flera viktiga frågor medan den s.k. alliansens politik har hela vägen varit ett moderat diktat med en utlovat plats vid köttgrytorna för de övriga borgerliga partierna.
”De tänker inte som vi” sa en god vän till mig när vi diskuterade högerns strategier. Sant, vänsterns problem är att den förutsätter att högern tänker som de själva. Sanningen är att inom politiken finns ingen hederskodex, bara Machiavellis grundprincip att det är makten i sig räknas oavsett hur den tas eller fås. Har man som högern det som moralisk grundprincip blir kampanjerna mot Palme, Persson och nu Sahlin naturliga inslag i den politiska praktiken. Smutsigt, men ändamålet helgar vilka medel det än är. Det är makten, härligheten och hela kungadömet som är insatsen. Det blir också bara en vinnare och det vet högern så väl om.
(FOTO: Christoffer Göransson)
”UPPROP FÖR EN PROGRESSIV KULTURPOLITIK”
Den Andre maj
(Foto: Ingemar E. L. Göransson)
Första maj 2009 blev inte bara en dag ovanligt vackert väder utan också en dag då det på många ställen var fler i tågen och på mötena. Även om en liten grupp AFA-provokatörer buade åt LO:s ordförande Stockholm och blöjnassar kastade Tobleroneomslag efter partiordförande så blev Första maj kanske den vändpunkt som socialdemokraterna behöver för att ta valet 2010.
Högerskribenter har anklagat surt (s) att gå till vänster med det politiska budskap som blir allt mer tydligt; en a-kassa som är en omställningsförsäkring; rättvisa åt pensionärerna; satsning på utbildning istället för passiv arbetslöshet. Så långt så bra; ju tydligare (s) och oppositionen blir desto bättre. Sahlin och partiets strateger på Sveavägen 68 börjar kanske inse att chansen att vinna 2010 är inte att närma sig högern utan att mobilisera arbetarväljarna. För närmar sig (s) storstädernas räddhågade medelklass så tappar man kärnan av möjliga vänsterväljare.
I dagens SvD försöker sig Lena Hennel på en disciplin, analysera vad som är (s) kärnväljare. Hon misslyckas när hon menar att de är bara 700.000 totalt. Jag hade för mig att LO har ca 1,5 miljoner aktiva medlemmar (dvs. i jobb eller arbetslösa). Till detta kommer arbetarpensionärerna med ca 500.000 och TCO-medlemmar som har likartade arbeten och arbetsvillkor med LO-medlemmar; dessa är ca 300.000. Utöver dessa finns det flera hundratusen invandare och andra som inte kommit in på arbetsmarknaden. Kort sagt, (S) och (V):s kärnväljare är minst tre gånger Hennels s.k. analys.
Mobilisering av dessa och en politik som svarar mot deras önskemål ger valseger. Ett närmare till mitten gör istället att en stor och avgörande del stannar hemma på valdagen. Alltså socialdemokraternas möjlighet är att göra valet 2010 till ett klart och tydligt klassval.
(Foto: Maria Nyman Stjärnskog)
Första maj i Skurup där jag var tillsammans med Roland Janson och genomförde vårt seminarium ”Den korsfäste arbetaren” innehåll även en portion av kritik. En kritik som även förre LO-distriktets talare Claes Block tog upp. Känslan av ett gap mellan arbetarrörelsens ledning och medlemmar har blivit så tydligt och är ett större hot än alla AMF-affärer. Eller som Roland Janson utryckte det på seminariet i Skurup "ska man äta ihop med Svenskt Näringslivs blåhökar som Tunhammar så måste man ha en lång sked".
Samma tema är Ingemar Lindberg, tidigare LO-utredare, inne på i en debattartikel i LO-tidningen:
”Faran uppstår om fackliga ledare helt förknippar sin självbild med ”samförståndsandan” och dess institutioner eller med lojaliteten med ett politiskt parti.” Kort, uppfattar medlemmarna att ledningarna för arbetarrörelsen är mer en del av eliten än av deras egen verklighet så blir turbulensens stå stor som den blev i samband med AMF.
Att några trotskistiskt influerade fackligt aktiva som Göte Kildén skriver upprop eller några AFA-gaphalsar buar på Norra Bantorget har ingen eller ringa betydelse. Men om känslan av en fackligt och politisk elit som främjat sig från medlemmarna så är det ett reellt hot.
”UPPROP FÖR EN PROGRESSIV KULTURPOLITIK”
Kloka ord inför Första maj
I morgon är det den Första maj och många tal kommer att hållas. Jag ska inte kommentera så här innan men bidra med ett par goda citat som har koppling till Första maj på olika sätt.
”-Jag försäkrar, mina damer, att det här är redan olidligt, sade snickarn. Och det kommer en dag, då det blir än värre, men då, då komma vi ner från Vita Bergen, från Skinnarviksbergen, från Tyskbagarbergen, och vi komma med ett dån som ett vattenfall, och vi ska begära igen våra sängar. Begära? Nej, ta! Och ni ska få ligga på hyvelbänkar, som jag fått, och ni ska få äta potatis, så era magar ska stå som trumskinn, alldeles som om ni gått igenom vattenprovet som vi...”
August Strindberg Röda rummet 1879
”Vi skola nämna fordringarna och kunna göra det med glädje, emedan vi äro öfvertygade om, att ingen rättänkande man och qvinna på denna grund skall vända sig ifrån oss: friheten, jemnlikhet och frid emellan nationerna, kunskap och upplysning lika tillgänglig för alla, ett rättfärdigt och förståndigt ordnande af samhällets medlemmarnas arbete under deras egen ledning, vidare att staten,samhället, drager försorg om sina gamla, sjuka eller i öfrigt till skada komna medlemmar. Dessa äro de väsentligaste af våra fordringar, och säkert skola icke många ense dem obilliga”
August Palm Nutidsbetraktelser 1885
”Det goda hemmet känner icke till några privilegierade eller tillbakasatta, inga kelgrisar och inga styvbarn. Där ser icke den ene ner på den andre, där försöker ingen skaffa sig fördel på den andres bekostnad, den starke trycker icke ner och plundrar den svage. I det goda hemmet råder likhet, omtanke, samarbete, hjälpsamhet. Tillämpat på det stora folk- och medborgarhemmet skall detta betyda nedbrytandet av alla sociala och ekonomiska skrankor, som nu skiljer medborgarna i privilegierade och tillbakasatta, i härskande och beroende, i rika och fattiga, besuttne och utarmade, plundrare och utplundrade.”
Per-Albin Hansson Första maj 1928
”UPPROP FÖR EN PROGRESSIV KULTURPOLITIK”
Snart är det 1:a maj
Om ett par dagar så är det dags för årets 1:a maj. Jag har själv demonstrerat sedan jag var en knatte då jag följde med morsan till nu. I år kommer att demonstrera och att jobba (se länk) i Skurup där undertecknad och Roland Janson skall genomföra vårt seminarium "Den korsfäste arbetaren".
1:a maj är en viktig dag då arbetarröreslen manifesterar sin dröm om ett bättre samhälle.
Jag tycker följande dikt är lämplig inför 1:a maj:
Att mötas åtta timmar
till samma nödtvång, samma gärning
och andas samma tjocka luft och utdunsta
likadana pärlor svett och syrlighet
och slå sig genom mörkret
till en vila skymtar,
börja dag när allt annat slutar,
att ha nattskift.
Då blir ingenting högtidligt
och ett ord, gemenskap kallat
alldeles för stort och slitet.
Stig Sjödin "Sotfragment"
Glöm inte "UPPROP FÖR EN PROGRESSIV KULTURPOLITIK"
