Är tiden ute för Centern?
FOTO Ingemar E L Göransson
Centern och Maud Olofsson har inga problem att dagtinga med sitt samvete. Vidare är alla statsrådstaburetter så kära att det sista av Centerns hjärtefrågor inte går att sälja ut för utsikten att bli andreman på Reinfeldts flotte.
Centern har sedan 25 år varit det borgerliga parti som har varit det miljöpolitiska dåliga samvetet inom det borgerliga blocket. Detta oavsett om Centern har samarbetet med (s) eller ej. Partiet har hela vägen från Gunnar Hedlund, Torbjörn Fälldin och över till Olof Johansson uppfattas som det borgerligt parti där miljöpolitiken har haft sitt naturliga fäste.
Moderaterna har däremot aldrig uppfattats som ett parti där miljön har spelat någon roll, Kristdemokraterna har heller inte varit ett parti där miljön varit det primära och Folkpartiet har varit lika otydlig i miljöpolitiken som i övrigt.
Centerns problem är ju att den naturliga väljarbasen, lantbrukarbefolkning, är en minskande och försvinnande del av hela valmanskåren. I Maud Olofssons närmast desperata försök att vinna nya ”marknadsandelar” och kvalificera sig i Reinfeldts och den borgerliga opinionens ögon är övergivandet av energiöverenskommelsen med (s) och (v) en naturlig utveckling, men konsekvenserna kan bli förödande sett ur ett längre perspektiv.
För, varför skall en borgerligt sinnad väljare rösta på Centern. Ett parti som nu blir till allt väsentligt en skugga av Reinfeldts moderater. Ett parti som mest blir synonymt med aggressiv anti-sosse retorik och angrepp på fackliga rättigheter. Vart skall den borgerligt sinnade miljöaktivisten, miljövännen och/eller kärnkraftsmotståndaren hitta sin hemvist?
(Parantes; om nu miljövän och kärnkraftsmotståndare skulle vara synonymt vilket jag betvivlar i högsta grad. Men det är en annan fråga.)
Vinnaren på Centerns omvändelse är kanske på kort sikt Reinfeldtalliansen. Man lyckas kanske lappa ihop några av de sprickor av oenighet som kärnkraften utgjort. Men på längre sikt så har ju faktiskt Maud Olofsson sågat av den gren hon sitter på då miljövännerna nu inte har några skäl att rösta på Centern.
Inte heller har allmänborgerligt färgade väljare någon anledning att rösta på kopian när man har originalen; Reinfeldts moderater att lägga sin röst på. Så Mauds omvändelse i kärnkraftsfrågan kan få konsekvensen att Centerns backande i opinionen kan förbytas till ett fritt fall ner under 4 procent.
Vinnaren på lång sikt det är troligtvis Miljöpartiet som nu kan fånga upp missnöjda centerväljare och därmed stärka sin ställning. Så om någon borde applådera och le i mjugg i dag så borde det vara Maria Wetterstrand och Peter Eriksson. Om någon borde vara nedslagen så borde det vara de övriga i högeralliansen då Mauds agerande kan bli en pyrrusseger som gör att de förlorar hela slaget.
Så när Maud Olofsson dagtingar med sitt samvete och önskan om en statsrådstaburett blir så stark så att Centern ger upp sin sista profilfråga så innebär det också att Centern ger upp sitt sista skäl till att existera som parti. Och det är en härdsmälta om något!
Tidsandan
FOTO Ingemar E L Göransson
Bilden är tagen ca 1977 och kommer att publiceras tillsammans med 100-tals andra senare under sommaren på www.kulturochpolitik.se
Äntligen inget regn och möjligt att klippa gräset som står högt som en äng och vajjar i vinden. Så fram med gräsklipparen och påbörja nedgörandet av det snabbväxande gräset!
”Olika faller livets lotter”, brukade min gamla mor säga. Ett annat ordstäv hon använde var ”mycket vill ha mer”. Med detta menade hon att orättvisan har en förmåga att klibba sig fast och trots all politisk strävan från arbetarrörelsen under årtionden så finns alltid orättvisor kvar att slåss mot.
De senaste dagarna har varit något av gengångarnas tid då vi fått se rubriker i tidningarna som gör att man funderar på hur det står till och inse att mycket har gått bakåt och samhällsklimatet har hårdnat och klasskampen på intet sätt är försvunnen eller nedlagd.
För en vecka sedan så kunde man läsa i LO-tidningen (nr 19 den 18 maj) att en advokat hade bildat ett ”alternativt” fack för att organisera utländska tillfälliga arbetare på jobb i Sverige. Syftet är att organisera till väsentligt sämre villkor än vad de vanliga kollektivavtalen ger. Bakom idén och talesman för det nya facket är folkpartisten Mats El Kott från Östersund. Villkoren ger exempelvis endast OB-tillägg om både arbetstagaren och arbetsgivaren är överens om det. Arbetsgivaren bestämmer om, när och hur raster skall fås ta ut. Inte heller betalas övertidersättning ut och de anställda är skyldiga att jobba övertid om chefen kräver det. Minimilönen ligger också väsentligt under kollektivavtalet. Förr kallades sådana här konstruktioner för gula ”fackföreningar” då de sprang arbetsgivarnas ärende och även styrdes av samma arbetsgivare.
Förre Skandiadirektören numera stortjuven Lars-Eric Pettersson dömdes häromdagen till 2 års fängelse för sin medverkan i de giriga direktörerna plundringståg i Skandia. Med sig får han dock 400 miljoner kronor att behålla. Det innebär att han får i ersättning 547.954 kronor per dag om han sitter av hela straffet på 2 år. Det måste betraktas som en synnerligen generös ersättning för hans kriminella aktiviteter. Pettersson har framstått som symbolen för den giriga kvartalskapitalismen som härjade under 1990-talet. Målet var att berika sig själv inte att skapa långsiktigt fungerande företag.
Petterssons besök inom svensk kriminalvård skall jämföras med det som straff de amerikanska Enron-direktörena Ken Lay och Jeff Skilling fick för sina bravader med energibolaget Enron. De dömdes till 40 års fängelse av en amerikansk domstol härom dagaen. Onekligen en viss skillnad även om Petterssons brottsliga aktivitet var av något mindre omfattning.
Två exempel på tidsandan. Kanske, men vad som är intressant är den totala tystnad som varit från borgerligt håll. Borgerliga skribenter på DN, SvD och andra högerdrakar har inte sagt ett ljud. Inte en ledare som har tagit avstånd ifrån de oblyga försöken att skapa arbetsgivarledda ”fackföreningar” eller plundringstågen mot fungerande företag. Enögdheten och tystnaden kan inte annat än uppfattas som gillande, sympati, förståelse och stöd för Kotts gula fack och Petterssons tjyaktighet och giriga sinnelag.
Jag är också övertygad om att det att skrivas kommentarer från våra vanligaste försvarare av nyliberalernas politik och även beröm kommer att utdelas för den entreprenörsanda som Kott och Pettersson visar upp i all sin nyliberala prydno. Vi andra vet vad det betyder när den här dansen bjuds upp till! Hur var det hon sa min gamla mor; ”mycket vill ha mer”, så sant, så sant.
Till sist…….
………Miljöpartiets kramande av friskoleeländet är för mig obegripligt – att låta ungarna delas upp efter föräldrarnas trosbekännelse är på gränsen till skamligt. Nej, skolan skall vara fri i det rätta betydelse; fri från religiös påverkan.
………Vem är Robbie Fulks? Det undrade jag med innan jag lyssnade på CD:n Georgia Hard (Yep Roc Records). En lysande vibrerande countryplatta med inslag av bluegrass, countryrock och traditionell folkmusik. Besök gärna hans hemsida; http://robbiefulks.com/
………Trevlig helg!
Besök gärna min hemsida www.kulturochpolitik.se !
För övrigt anser jag att Arlanda bör döpas om till Olof Palme Airport!
$ 67.900.000.000
FOTO Ingemar E L Göransson
Tidningen Flygrevyn 3/2206 skriver att amerikanska flygvapnet begärt ett extra anslag på 67,9 miljarder dollar från kongressen för att ersätta förlorad material eller som behöver uppgraderas. Ibland detta finns bland annat kostnaden 16 attackhelikoptrar som har förlorats i Irak och Afghanistan.
Denna osannolika kostnad som bara är för att ersätta förlorad material inräknar inte de mänskliga förlusterna i detta vansinne. Hittills har ca 2500 amerikaner förlorat sitt liv medan 18000 skadats. Hur många de irakiska offren för kriget är okänt. Men samtidigt finns det hopp då opinionen växer hemma i USA mot Bush-administrationens krigspolitik. De senaste exemplet är Neil youngs ”Living With War” som måste vara en av den mest högljudda protesten mot krigsvansinnet sedan Vietnamkrigets dagar.
Men protesterna blir allt mer spridda och Neil Youngs platta blir i det sammanhanget en talesman för de 62% av amerikanerna som är mot kriget.
Let’s impeach the President for lyin´
And misleading our country to war
Abusing all the power that we gave him
And shipping all our money out the door
Who’s the man who hired all the criminals?
The White House shadows who hide behind closed doors
The bend the facts to fit with their new story
Of why we had to send our men to war
Let’s impeach the President for spyin´
On citizens inside their own homes
Breaking every law in the country
Tapping our computers and telephones
What if Al-Qaeda blew up the levees
Would New Orleans have been safer that way
Sheltered by our governments protection
Or was someone just not home tat day?
Let’s impeach the President for hijacking
Our religion and using it to get elected
Dividing our country into colors
And still leaving black people neglected
Thank God he’s cracking down on steroids
Since he sold his old baseball team
There’s lots of people looking at big trouble
But of course our President is clean
Thank God
(Neil Young “Let´s Impeach The President” från “Living With War” Reprise Records)
Mer icke tillrättalagd information finns på: http://www.antiwar.com/
Till sist.....
.............Jag tar tillbaka att hockey-VM var ointressant för denna helg har vi fått bevittna hur det ointressanta blev det största som hänt svensk hockey någonsin att på samma säsong både bli OS och VM-mästare. Unikt och världshistoriskt!
.............Kan inte annat än skratta åt schlager-fjantarna som fick på nöten av ett finskt halvrisgt hårdrocksband med Kiss-komplex! Bästa låten: Bosnien Herzegovinas fina ballad.
Besök gärna min hemsida www.kulturochpolitik.se
Dyngspridare, lösa rykten och skitprat
FOTO Ingemar E L Göransson
De senaste dagarna har aktualiserat Internet och bloggandet som en källa till rent ut sagt skitprat i det offentliga rummet. Det är lätt att idag sprida sina åsikter och föra en offentlig debatt. Det är bra och det stärker demokratin som jag ser det.
Men media, press, TV och radio har en lagstiftning och etiska regler att följa så är Internet och bloggandet en värld som mer påminner om vilda västern. Lagen den tar du i dina egna händer. Vi har under det sista halvåret upplevt och bevittnat hur några fall av ryktesspridning har fått politiska följder.
När partiarbetaren Mats Lindström satte hemma och skickade ut rykten om Fredrik Reinfeldt så var det ett tydligt övertramp och han fick ta konsekvenserna av sitt agerande – dvs. sluta sitt jobb på partikansliet på Sveavägen 68. Ett riktigt och följdriktigt beslut om vi skall kunna hålla en något så när just nivå på det politiska samtalet.
Nu har två folkpartister Johan Ingerö, politisk sekreterare och Johanna Nylander, distriktsordförande och riksdagskandidat spridit rykten angående Lars Danielsson och hans privatliv. Uppgifter som uppenbart är osanna och därmed torde hamna under rubriken förtal precis som uppgifterna Mats Lindström spred. Några konsekvenser för de två folkpartisterna är inte aktuella utan Lars Leijonborg försvarar sig och sitt parti med att han inte känner någon av syndarna. Själva försvarar de sig med att ryktena var kända innan.
Den upprördhet som Leijonborg visade visavi Lindströms övertramp finns inget av nu utan istället försvar Leijonborg och andra från alliansen det nya övertrampet i bloggvärldens politiska spilta. Försvaret från både Lindström och Ingerö och Nylander är att rykten var kända innan. Som om ryktesspridningen blir bättre för att andra tidigare spridit samma skitprat.
Uppenbart är det politiska skitpratets acceptans beroende av den politiska ståndpunkten. Dvs. kan jag (läs Lars Leijonborg) tjäna politiskt på skitpratet så är det okay annars inte. Det verkar vara folkpartiets uppfattning.
Några andra tydliga tendenser från högerns sida är att driva kampanjpolitik över nätet. Två exempel på sådana ganska smaklösa kampanjer är ett den hemsida som fanns först på Liberala ungdomsförbundets hemsida och nu som länk på Moderata Ungdomsförbundets site; en kampanjhemsida där ”rörelsen” framställs som en maffia (bakgrundsmusiken till Gudfadern ligger som en slinga) och Persson är utklädd i en KGB-uniform. Likheten med Vitrysslands dras med glatt mod. Den aktuella hemsidan är fylld av osanningar, halssanningar, rykten och spekulationer om enskilda politiker och om LO. Seriöst, nej men ett exempel på ryktesspridning och kampanjpolitik.
Det andra är MUFs kampanj ”Sparka Danielsson!” som måste vara en unik historia. Kan inte påminna mig om något liknande har hänt på nätet och svensk politik som är så inriktat på en enskild person, en tjänsteman i regeringskansliet. det måste vara så nära man kan komma mobbning av enskilda politiska tjänstemän som det är möjligt.
Det är en sjaskig interiör som borgerligheten visar upp i sin önskan att ta makten. En kampanj och mobbningspolitik där alla gränser och moraliska hänsyn övergivits och överträtts. Där lögn blir sanning, där insinuationer blir fakta och där makten är det enda som gäller. Det är ett Machiavellianskt dyngspridarnas paradis!
Till sist……..
………Jag rensar hjärnan med John Coltrane. Hans Atlantic-plattor från 1960-61 ”My Favorite Things”, “Plays The Blues” och “Ole´” finns på en tre-CD-box. Nödvändigt köp!
………Ser om NYPD Blue - På spaning i New York, spännande, roligt och lysande närvaro.
………Arbetet med att skanna in alla negativ (ca 5000 stycken - det finns minst lika många dia-bilder som skall digitaliseras) har börjat. Vilka minnen från gamla arbetsplatser, miljöer och inte minst människor det finns här. Mycket kommer på hemsidan www.kulturochpolitik.se
………Trevlig helg!
En återfunnen arbetskamrat
FOTO Ingemar E L Göransson
Titta på bilden - den är tagen maj 1980 på den gamla Domus-Restaurangen i Linköping. Det är 26 år sedan. Mannen på bilden kallades "Liston". Inte för att han var så storvuxen utan för att han var kort till växten ungefär 1,60 lång. Jag kommer på att jag aldrig hörde hans riktiga namn, det som står i kyrkboken. Aldrig, han likt många andra hade smek- eller öknamn som de levde med. De var identifierade med sitt av folkhumorn och arbetsgemenskapen tilldelade namn. Liston var mager, ganska sliten efter ett hårt arbetsliv som inom några år skulle sluta innan han nådde sin pensionsdag. Liston var chaufför på samma arbetsplats som jag när jag var ung.
Liston var en snäll man, nära till skratt och älskade att spela kort. De gånger jag spelade Kasino med honom på raster, i grusgröpper eller på de få kurser vi gick tillsammans när det var dåligt med jobb på vintern är oräkneliga. Eller när vi i en lastbilshytt delade en kopp kaffe i väntan på last. Småpratet om livets dagliga bekymmer och glädjeämnen. Skämten, vitsarna eller bara snacken arbetskamrater emellan. Liston hyste aldrig agg till någon, ha sa aldrig ett ont ord om någon eller till någon. Han var kort sagt en vänlig själ som aldrig gjorde något ont eller tänkte illa om sin omgivning.
Bilden på Liston hittade jag när jag efter många år nu återfunnit hela mitt arkiv av negativ, bilder och annat som har samlat på sig under mitt liv. Bilder som berättar min historia och gör verklighet av det förgångna. Bilder som nu skall användas och som kommer att hamna på min hemsida www.kulturochpolitik.se successivt under de kommande månaderna. Det långsamma tidsödande inskannade av tusentals bilder börjar nu.
Liston är borta sedan många år. Cancern tog honom som så många andra. Men minnet av denna milda, vänliga och kamratfasta människa lever kvar långt efter han fick sin sista viloplats. Det var en ära att lära känna honom - inte för att han var så bemärkt utan för att han var Liston, en arbetskamrat jag lärde känna som ung.
Glöm inte Ådalen 31
Här vilar
en svensk arbetare.
Stupad
i fredstid.
Vapenlös,
värnlös.
Arkebuserad
av okända kulor.
Brottet var hunger.
Glöm honom aldrig!
Erik Blomberg
(Social-demokraten 17 maj 1931)
I dag för 75 år sedan sköts fem personer till döds och flera skadades i det som blev kulmen på det långvariga drama i kampen mellan arbete och kapital i sågverksdistrikten i norrland. En konflikt som hade sin historia tillbaka till Sundsvallstrejken 1879.
Ådalshändelserna våren 1931 hade sin omedelbara upprinnelse i en av många arbetsmarknadskonflikter som var legio i 1920-talets Ådalen. Den började redan augusti 1930 vid AB Långrörs Sulfitfabrik i Marma utanför Söderhamn då driften inskränktes alltmer och avtalen sänktes från 1,18 kr till 1,14 kr/timmen. Samtidigt höjdes hyrorna och vedpriserna.. När sedan bolaget ville sänka lönerna ytterligare till 1,10/timmen förvärrades konflikten ytterligare.
Under 1920-talet hade arbetsgivarna satt i system att ta in ”arbetsvilliga”dvs. strejkbrytare för att knäcka fackföreningarna och arbetarnas motsånd mot lönesänkningarna. Detta var organiserat genom sammanslutningar och organisationer som Samhällshjälpen, Arbetets frihet och Svenska Nationella Skyddskåren.. Strejkbrytarna var ofta en blandning av politiskt motiverade högerextremister, fascister och nazister men även en del desperata arbetslösa som i brist på politisk medvetenhet lät sig lockas till bryta strejker.
En annan viktig del i scenariot var kommunisterna starka ställning i Ådalens arbetarrörelse och oförsonligheten från arbetsgivarnas hårdföraste del som från sin sida skapade grogrunden för kommunisternas möjligheter att få med sig en närmast svältande och utfattig arbetarbefolkning i berättigade avskyn mot strejkbryteriet och bolagsväldet.
Efter att en demonstration den 13 maj hade angripit strejkbrytarna och det hade kommit till handgemäng så var spänningen på topp när det fredliga och välordnade demonstrationståget kommer till Lunde med minst fyra tusen arbetare. Militären under kaptenen Mesterton försöker stoppa det gigantiska demonstrationståget var katastrofen oundviklig. Demonstrationen kan inte stoppas för det trycks på bakifrån och militären ger eld mot folkmassan.
Skotten faller och fem människor mördas i den värsta enskilda händelse som drabbat svensk moderna historia i förhållandet mellan arbete och kapital under 1900-talet. Fem människor får sätta livet till p.g.a. oförsonligheten från arbetsgivarna och en länsstyrelse som har gjort det stora misstaget att kalla in militär mot civilbefolkningen som protesterar mot en ohållbar situation. Likaså bär naturligtvis liberalen C. G. Ekman stort ansvar då hans regering har tillåtet strejkbryteriet få organiserade former
Oskar Berggren, Erik Bergström, Sture Larsson, Evert Nygren samt Eira Söderberg får alla sätta livet till för kapten Nils Mesterton som tappade besinningen och beordrade eld. Följden av skotten i Lunde blev enorma. Man kan säga att de ändrade historien och innebar att det blev förbjudet att använda militär som ordningsmakt mot civila. (Tyvärr i skuggan av terrorismens verkliga eller inbillade hot åter kan sättas in mot civila under vissa omständigheter allt enligt ett riksdagsbeslut från 2006.) Det innebar också att parterna på arbetsmarknaden kom på talefot med varandra och insåg att förhållandena på arbetsmarknaden måste ges en balans och ordning.
Strejkbryteriet i en organiserad form kom att upphöra och förhandlingarna kom successivt att bli den lösning som skulle få lösa arbetsmarknadskonflikterna. De oförsonliga och hårda motsättningar fortsatte dock under 1930-talet men i o m Saltsjöbadsavtalet så bands de mest stridsvilliga på båda sidor och förnuft och sans kom att prägla förhållande på svensk arbetsmarknad.
Skotten i Ådalen är en viktig del av svensk arbetarklass historia och skall och får aldrig glömmas.
Bobby och vår brist på civilkurage
FOTO Ingemar E L Göransson
I dag börjar rättegången mot Bobbys föräldrar. En tragedi helt i nivå med ett grekiskt drama och en påminnelse om att barn far illa på sina håll även i Sverige.
Jag ska inte kommentera själva rättegången för det är domstolens och juridikens sak att sköta det. Likaså att utmäta straff för den avskyvärda handlingen som har begåtts. Naturligtvis så finns det ”förklaring” men inte ursäkter. Naturligtvis är det en tragedi, men en som kunde ha undvikits om någon hade visat ett mått av civilkurage när det onekligen fanns misstankar och signaler att det inte stod rätt till.
För vilket mått av civilkurage har du och jag när det verkligen gäller. Eller är det så att vi är rädda att stöta sig med ”andra”. Men det betyder samtidigt att vi inte bryr oss om när någon behandlas illa. För hur ser det ut med mobbning. Vem vågar gå emot mobben och säga ifrån?
Vem är det som vågar säga emot sina arbetskamrater vid fikabordet på jobbet när de slänger, kanske obetänksamt, ur sig fördomsfulla ord om invandrare, muslimer, homosexuella eller skåningar?
Tyvärr det vanligaste är att sticka huvudet i sanden eller vända bort huvudet när mobbning sker. Så är det i skolan, så är det i arbetslivet och så hände nu med Bobby för det är samma mekanism av feghet och rädsla att stöta sig med de andra.
Bobbys öde berör oss alla, det är en liten pojke som var helt utlämnad till andras godtycke och där alla svek. Domen kommer att falla hård mot föräldrarna men faller minst lika hård mot skolan och socialen som inte ingrepp. Men kanske hårdast mot dem som visste men inte gjorde något.
Tänd ett ljus för Bobby!
Stiftelsen Den Nya Högern
FOTO Ingemar E L Göransson
Känsliga läsare bör ej läsa nedanstående då det innehåller text av satiriskt snitt. Var vänlig även notera: Alla likheter med nu levande, döda eller annorstädes befinnande personer, organisationer eller företeelser helt oavsiktliga för vilka författaren inte tager något som helst ansvar för ifall dessa ovan nämnda skulle känna sig träffade på något sätt. Om så är fallet är det rent av inträffade tillfälligheter som inget har med existerande verklighet att göra.
Observera att nedanstående s.k. blogg är en ren fantasiprodukt och skulle det finnas minsta likhet med verkligheten enligt ovan gjorda beskrivning så är som sagt av rent tillfällighet. (Eller hur?)
Det har i författarens hand fallit följande PM författat av den nya tankesmedjan ”Stiftelsen Den Nya Högern”. Aktstyckets titel är:
"Hur skall vi få den late att bli arbetsam.
Arbetsamhet är ett hedersbegrepp för konservativa krafter och för den moderna liberalismen. Att likt en arbetande bäver bygga imperier och rikedom är den yttersta av dygder. Detta visar de goda exemplen som de av entreprenörsanda som lyckades fördela om Skandias förmögenhet till de hårt arbetande direktörerna precis som alla kunniga ekonomer vet; pengar skall inte ligga i anonyma bankvalv eller spridas på ett ansvarslöst sätt ner kunniga och driftiga företagsledare som Håkan Petterson visade med sin kreativitet. Se här en verklig kämpande bäver!
Tyvärr kan vi inte säga samma sak om den arbetarstam som är bortskämda med stekta sparvar som flyger in i deras vidöppna käftar och likt omättliga fågelungar kräver bara mer och mer och mer i all oändlighet. Dessa har blivit bortskämda av den socialistiska regim som i enpartistaten styr med total uniformistisk makt.
”Stiftelsen Den Nya Högern” vill ändra på detta sakernas eländiga tillstånd genom att avbryta detta överdrivna och till arbetsskygghet skapande tillstånd. Detta för att lära de bortskämda ej kämpande arbetarna att bli likt våra bävrar som skapar ny förmögenhet genom kreativ och sann entreprenörsanda. Vi måste på detta sätta krossa den förkvävande enpartistaten.
Här är några förslag som skall få denna effekt och vi alla må vandra in i det totala lyckoriket,
- Gör det ekonomiskt omöjligt att vara medlem i den konkurrenskvävande organisationshydra: låt dem betala själva för arbetslöshetskassan, denna dagdrivarnas livstidförsörjning ta även bort alla skattesubventioner till allt som har med arbetsinkomstens förvärvande så får vi se hur gärna man vill på de stadigt sjunkande inkomsterna vill betala för denna belastning på samhällskroppen.
- Inför förbjud mot förhinder av lönekonkurrens och återge arbete och arbetskarlen dess frihet. Vill han arbeta gratis så låt honom göra det. Och som omtänksam patron ge honom en skål med närande grönsakssoppa.
- Förbjud arbetarnas organisationer att befatta sig med politik, Förbjud även ekonomiska transaktioner från arbetskarlar till politiska eller förtäckt politiska organisationer.
- Återinför den graderade rösträttskalan då det garanterar att de bästa krafterna i samhäller är de som styr det samma.
- Inga från staten fria bidrag – varje bidrag skall vara en belönad för en för sin patron och till samhälle båtnad gjord insats. Parollen bör vara ingen förtjänar något gratis!
- Gör dagdriveri till en straffbar handling. Inte för att bestraffa, utan mer för att fostra den arbetskygge till arbete och samhällsnytta. Detta är uttryck för vår kärlek till den arme som inte förstå sitt bästa.
Genomföres detta 6-punktsprogram så kommer landet och de dugliga krafterna i sann entreprenörsanda att skapa ett blomstrande samhälle fritt från fördomsfullhet mot de som förstår bättre och entreprenören den driftige och duktige kommer att belönas på ett sätt som den förtjänar. Samtidigt kommer arbetskarlar inse sin plats i samhället vilket är bara nyttigt och kärleksfullt i den sanna kristliga andan som alltid präglat högern i vårt land.”
Till sist………
………det verkar som att svenska folket har belönat Centern efter förtjänst för förslaget om ett av fransmännen förkastat förslag till en för ungdomar rättighetsbefriad arbetsmarknad. Måtte Centern stanna kvar på rätt sida om 4 % spärren – Maud Olofsson förtjänar den segern!
............glöm inte att agitera för att Arlanda byter namn till Olof Palme Airport
............glöm inte att agitera för att Arlanda byter namn till Olof Palme Airport
Besök gärna min hemsida www.kulturochpolitik.se Flera nya uppdateringar har gjorts som förhoppningsvis skall intressera den läsande publiken!
Den oeniga högeralliansen
Högern i Sverige säger att de är överens om tagen. De är, säger de, överens om vilken politik de ska driva om de kommer till makten i september. Reinfeldts högerallians med ett i lag och ordning/främlingsfientliga vatten fiskande; med ett Centerparti som verkar ha som grundstomme för politiken fackförenings- och sosse-antipatin och ett kd som om de har några egna uppfattningar så varken hörs eller syns de inte alls. De sitter helt enkelt tyst längst bak i Reinfeldts moderata klassrum.
Om man däremot tar sig till och skärskådar innehållet i politiken så slås den mest inpyrde borgerlige entusiasten av den disharmoni som vidlåder den borgerliga ”enigheten”. De har Ulla Johansson på LOs blogg gjort hennes funderingar är väl värda att ta del av. Hela hennes inlägg finner den intresserade läsaren på http://val2006.lo.se/blogg/index.php?theAuthor=3 där Ulla konstaterar några viktiga synpunkter.
Borgarna är inte överens som vem som skall bli chef för basset. Maud Olofsson menar att vara störst är inte självklarhet för att ta statsministerposten. Troligtvis är Maud själv spekulant på sagda utmärkelse.
När det gäller arbetsrättsfrågorna finns ingen enighet heller. Folkpartiet och kristdemokraterna vill ha exempelvis 12 månaders provanställning. Centern dubbla den tiden och införa en CPE-lag i Sverige som skulle göra ungdomar under 26 rättslösa. Moderaterna håller tyst i klassen för att inte äventyra sin status som det nya ”arbetar”partiet.
När det gäller fackliga rättigheter så vill (fp) och (kd) tillåta sympatiåtgärder under vissa omständigheter medan den mer aggressiva Maud vill förbjuda slika äventyrligheter. Moderaterna håller tyst i klassen för att inte äventyra sin status som det nya ”arbetar”partiet.
När det gäller turordningsreglerna är det flera förslag som gäller där givetvis Maud och Centern går längst i sina ambitioner att placera sig så långt till höger i loppet om att vara mest höger i alliansens vad det gäller facket och löntagarnas rättigheter. Alla de fyra borgerliga partierna vill angripa på olika sätt strejkrätten men är inte överens om omfattningen eller hur.
När det gäller partiernas inbördes förhållande så vill centern ha en uppförandekod för deras mellanhavande. Det låter ju lovande eftersom det gör det än tydligare att de är oense i grundläggande frågor. Vi har sett det vad det gäller skattepolitiken, familjepolitiken men även utrikespolitiken där fp vill skicka in Sverige NATO medan de övriga borgerliga är måttligt upphetsade över ett sådant förslag. Vi har sett hur Centern är på en helt annan kurs vad det gäller den viktiga energipolitiken; folkpartiet skiljer sig i synen på buggning från de övriga och så är det i fråga efter fråga.
I dag lämnar de fyra borgerliga sina budgetförslag sedan de igår lämna sitt eniga förslag. Frågan ställer sig naturligtvis. Varför igår en enigt förslag och idag fyra särskiljande polemiserande förslag.
Var finns den omtalade regeringsdugligheten och vem försöker dom lura?
Till sist……
………äntligen vår!
………det är så man nästan faller i gråt när man läser om lille Bobby och hans fruktansvärda öde. Hur kunde skola, socialmyndigheter och andra missa så totalt?
………borgerligheten söker göra en hönsgård av en fjäder av LOs ekonomiska stöd till (s) genom lindrigt sagt kreativa beräkningar!
………nu finns (äntligen) det flera uppdateringar på hemsidan: www.kulturochpolitik.se
………ge inte upp, än har inte Arlanda döpts om till Olof Palme Airport!
