Ingemars blogg

Är det ett intresse för samhället att försöka få alltfler att läsa? Är det ett samhällsintresse att få läsovana att hitta boken?  Är det ett samhällsintresse att jobba med läsfrämjande?

Tidigare regeringar så länge tillbaka som 1970-talet och än längre tillbaka sågs svaren på dessa ttre frågor som självklara. Varje samhälle vill ha så läskunniga och bildade medborgare som möjligt. Att med statliga medel, dvs. skattepengar stimulera läsfrämjande har varit självklart tidigare. Just det, tidigare. I förra veckan kom uppgifter att kulturdepartementet skulle dra in stödet till En bok för alla. Ebfa som är Sveriges enda läsfrämjande förlag och som har under 30 års tid producerat böcker med inriktning på läsfrämjande. Det har varit vuxenlitteratur och det har varit en omfattande barnlitterturutgivning.

Det har varit signaler från i vart fall moderaterna att Efba inte skulle få fortsatt stöd till vuxenlitteraturen men att även barnlitteraturen skulle strypas kom som en överraskning.  En mycket obehaglig överraskning faktiskt. Regeringen Reinfeldt har uppenbart bestämt sig att slå ner likt en hök på allt som luktar folkrörelser eller progressivt. Än mer som det ideella aktiebolaget Enbfa ägs av ABF, Studieförbundet Vuxenskolan, Föreningen Ordfront och Föreningen En bok för allas vänner gemensamt så ur högerpolitikernas perspektiv så är det någon form av illusorisk socialism som måste slås tillbaka.

Vad har då förlaget En bok för alla gjort. Man har givet ut lättläst litteratur som andra förlag inte sett något kommersiellt potential i. Förlaget har givet ut mängder av poesi, kulturlitteratur osv. Men framför allt har förlaget producerat barn och ungdomslitteratur till mycket rimliga priser. Förlaget har försett nystartade arbetsplatsbibliotek med ett  grundsortiment och därmed haft stor betydelse för den förnyade utbyggnaden av arbetsplatsbibliotek som under sparsamhetsåren tog oerhört mycket stryk när de kommunala biblioteken tog sin hand ifrån dem. (Vill du läsa mer om En bok för allas historia och hur förlaget kom till efter ett riksdagsbeslut 1976 så följ länken.)

Likaså har En bok för alla varit motorn i läsfrämjandeprojektet Läs för mig pappa som ett antal fackföreningar som Metall, SEKO, Transport och andra tillsammans med ABF och Sveriges Författarförbund och som har fått bortemot tusen läsovana pappor att inte bara börja läsa för sina barn utan också själva hitta boken.

Nu verkar som om det är slut. Utan det statliga produktionsstödet är det tveksamt om Ebfa överlever.

Regeringen Reinfeldt har än en gång visat vad för slags regering den är. Mot vem regeringens beslut är riktade. Tidigare har arbetslösa, sjukskrivna, pensionärer fått finansiera höginkomstgruppernas skattesänkningar. Nu är det en bred och lyckosam läsfrämjande verksamhet som ska slås ödeläggas. För vem kan man undra för de stora förlagen har inget intresse av den här verksamheten och den utgivning som En bok för alla har står för. För det är den för kommersiellt marginell.

Protestera mot förslaget att dra in En bok för allas statliga anslag och gör det nu innan det är försent! När detta skrivs på måndag kväll så har nästan 800 personer redan skrivit på.

Regering Reinfeldt har fått en ny skandal på halsen. Arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin visar sig ha med på sitt CV på regeringens hemsida en utbildning från en utbildningsnasare som säljer akademiska titlar på rot från Cayman-öarna. Det har en bloggare avslöjat. Tidigare var det s.k. Fairfax University placerat i Louisiana i USA:s sydstater men valde att dra till skatteparadiset efter ingripande från de federala myndigheterna. Littorin genomgick en påstådd distansutbildning som gav en flashig MBA. Denna i värsta fall blufftitel har han sedan åberopat som en merit. En merit som idag kostar 35.000 för att få diplomet per post från skatteparadiset Cayman.

Reinfeldt är nöjd precis som han var med sina tidigare sparkade ministrar Borelius och Stegö Chilo. Han var i vart fall nöjd tills skandalerna och misstroendet flåsade honom alltför stark i nacken så att det inte gick att undvika att be syndarna packa sitt och gå.

Frågan om arbetsmarknadsminister Littorins bluffexamen handlar inte så mycket om värdet av den påstådda examen i sig utan det faktum att Littorin oärligt har kryddat sitt CV med den. Likt så många andra inom borgerligheten har den gode Sven Otto en viss förkärlek till fina titlar. Han vet att det imponerar på vissa delar av omvärlden. Och hur ska det vara möjligt att ha tilltro och förtroende för en minister som far fram med osanna uppgifter om sin utbildning. För det osant att kalla en MBA från ett icke-godkänt och ökänt s.k. universitet för en akademisk examen. Varken amerikanska myndigheter eller Högskoleverket ger inte heller ett rutten vitten för Littorins MBA.

Det är t.o.m. så att om Littorin åberopa sin Fairfax-examen i USA skulle flera delstater kunna döma honom till fängelse för bedrägeri. Littorins välkända arrogans är uppenbar än en gång när han trots kritikstormen inte tar bort Fairfax-diplomet från sin CV på regeringens hemsida. Bedrägeri USA blir därmed en merit i Sverige.

Vilket förtroende har då i fortsättningen Littorin med sig när han yttrar sig. Alla vet att hans examen är i bästa fall en vit lögn och värsta fall en medveten bluff. Reinfeldts problem är att hans regering inte har råd med fler skandaler men Littorin-affären kan mycket väl bli den härdsmälta som kan skaka om regeringen så till den milda grad att den blir handlingsförlamad och blir en politiskt lame duck under överskådlig tid. Kritiken ökar också nu och nu kommer kraven på hans avgång.

Högerns moral i allmänhet och moderaternas i synnerhet bekräftas av Reinfeldts svaga ledarskap. Han har haft uppenbara problem med att tillsätta ministrar, det har varit obetalda skatter, avgifter, dubbla lojaliteter, svarta löner och nu även bluffexamen eller i vart fall högst tveksamma sådana. Han har också hållit sig undan när det stormat kring olika förslag som a-kassan och utförsäljningar av statliga företag utan låtit sina ministrar ta smällen för att förbli ren och otadlig. Reinfeldt framstår allt mer som en kapten som inte har befälet över sitt fartyg utan är mer av en nyttig idiot för andra som styr politiken. Ledarskapet har han uppenbarligen inte förmått att axla på ett sätt som var förväntat.

När  Refaat el-Sayed på 1980-talet ertappades med att bluffa om sin utbildning fällde det en hel industri. Det gjorde tusentals människor utfattiga eftersom de hade köpt aktier i Fermenta. Skandalen skakade om hela näringslivet och debatten om näringslivet moral blev omfattande. Man kan med alla dessa moderata tveksamheter, skandaler och liknande undra när samma debatt når in i moderaterna.

Moderaterna i allmänhet och regeringen Reinfeldt i synnerhet framstår allt mer som en ohederlig samling och en klubb inom Kriminella Revansch i Samhället (KRiS) eller suktar de efter att bli en prospektklubb till Hells Angels?

Till sist

Hultsfredsfestivalen 2007 var en mellanfestival. De stora glädjeämnena var Manic Street Preachers som gjorde ett helt godkänt gig trots uselt väder. Sedan att Nicky Wire är en synnerligen medveten och klartänkt människa gör inte saken sämre. Det var faktiskt ett sant nöje att intevjua honom.

Den stora musikaliska behållningen var dock Roky Erickson. En musikalisk legend som visade att det var värt 30 år att vänta innan han stod där på scenen. Hoppas P3 Live sänder hans konsert.

www.kulturochpolitik.se

Hultsfred - Sveriges Woodstock - den största rockfestivalen i Sverige. Jag har aldrig varit här förut men i år är det verklighet. Det som skiljer Hultsfredsfestivalen från många andra är dess folkrörelsekoppling; här finns mängder av organisationer och föreningar tillsammans med lull-lull och allmänt tingeltangel. Men det hör festivaler till. En av de organisationer som finns på Hultsfred sedan den startade är LO. Festivalgeneralen J P Bordahl sitter exempelvis i Folkets Hus och Parkers styrelse som representant för festivalarrangörerna i Sverige.

Mycket händer på Hultsfred och den nya tekniken finns med överallt precis som samhället i övrigt.

Kollar du på youtube, läser du tidningen på webben, ser du tv-program i efterhand eller använder du Internet för att hålla kontakten med dina nära och kära? E-post är för de flesta idag en självklarhet och mer 80 % av alla svenska hushåll använder datorn och Internet.

Kan facket använda den nya tekniken för att kommunicera med sina medlemmar eller kan den nya tekniken vara ett sätt att nå nya grupper som vi annars inte kan nå. Ibland är det tillfälligheter som gör att nya idéer föds och testas.

Ett sådant exempel är den webbkamera som står och sänder ut på Internet från LO:s monter på Hultsfredsfestivalen. Redan efter mindre än ett dygn har flera hundra festivalbesökare upptäckt att här kan man vinka till mamma eller bara synas för några sekunder på nätet.

Idén är inte i sig ny. Det finns massor av webbkameror som står och sänder runt världen men användningssättet att facket använder en webbkamera är ny - ingen annan har gjort det tidigare. LO har i och för sig sänt presskonferenser över webben på en lokal nivå har det inte skett tidigare.

Johan Palusa som är en fackligt aktiv 21-åring tillhörande Handelsanställdas Förbund tog med sig sin dator för att kunna kolla sina mail från Hultsfred. Men han råkade också få med sig sin webbkamera och eftersom den var med så kopplade han in den och succén var ett faktum.

Som Johan säger är det många ungdomar använder den nya tekniken och en gammal rörelse behöver de nya kanalerna. Facket kan faktiskt bli en föregångare i sitt sätt att kommunicera med omvärlden. Börjar fackföreningsrörelsen verkligen använda sina möjligheter och de tekniska möjligheterna som finns kan tekniken bli en enorm tillgång. Men det kräver initiativ och fantasi.

Så nu kanske vi kan förvänta oss direktsända föreläsning, kongresser, medlemsmöten, arbetsplastträffar, 1: maj-demonstrationer eller varför inte webbsända fackmötet så alla kan delta även om de inte råkar ha tid just då.

Vil,l du ser ur det ser ut just nu: www.stickam.com/profile/hultsfred

Välkommen till min hemsida också!

För ca 25 år sedan så löpte ett brottmål runt i pressen och gav rättsystemet i allmänhet och försvaret i synnerhet dåligt namn. Målet kallades för smörklicksmålet. Det handlade om en värnpliktig som hade tagit två smörklickar i stället för den stadgade allena smörklicken. Den arme "brottslingen" fälldes i tingsrätten och fick sin dom fastställd i hovrätten.

Smörklicken lade sig ett löjets skimmer över försvaret och dess litälskan att sätta dit den formellt brottslige. Folk i allmänhet kände ingen förståelse för försvaret och rättssystemet när de in absurdum genomdrev att den smörsugne grabben åtalades, prövades och dömdes för något som ingen kunde uppfatta som något i reala verkligheten brottsligt. Kort sagt den allmänna rättskänslan och rättsmedvetandet stämde inte in på något vis med vad de som drev smörklicksmålet gjorde.

I går meddelades hovrättsdomen i åtalet mot den 45-årige man som hade låtit andra ladda upp fyra låtar på ett fildelningsprogram. Efter spaning som för tankarna till spionromaner med ett hemlighetsmakeri som liknar jakten på knarkhandlare så kunde Polisen och rättsväsendet ingripa, lagföra och nu döma. De fyra låtarna kostade den "brottslige" 80 dagsböter men samtidigt så innebar domen att polisen inte har, vid i alla fall mindre omfattande fall, möjlighet att göra husundersökning då straffvärdet är för lågt.

Det här också orsaken till varför Anti-Piratbyrån driver sin aggressiva och hemlighetsfulla jakt på fildelare. Byrån agerar på ett sätt som påminner om en slags privatpolis vilket är ett rättssäkerhetsproblem. Problemet för industrin är dock att ett) tekniken gör att fildelning aldrig kan stoppas - är omöjligt rent praktiskt ; två) rättsmedvetandet stämmer inte överens med bilden av fildelaren som brottsling; tre) oförståelse för industrins argument - de känns för många som särintresse som försvarar deras vinster och slutligen fyra) konsumenternas nya vanor och ökad användning av Internet.

Har nu musikindustrin fått sitt smörklicksmål? I så fall är den fällande domen mot 45-åringen i Borås en pyrrusseger. Detta medan det sluttande planets utveckling fortsätter för musikindustrin. Den har lyckats med bedriften att helt komma helt fel i förhållandet till konsumenterna. Vad musikindustrin måste inse är att den måste förändra sitt arbetssätt och anpassa sig efter förändringarna som sker och har skett. Gör man inte det utan fortsätter sitt istadiga motstånd mot förändringarna och följderna av internetrevolutionen. Gör man inte det så kommer domen i Borås bli slutet för musikindustrin som den ser ut idag. Det tjänar varken artisterna, upphovsmännen eller industrin på.

www.kulturochpolitik.se

Tydligen gick det kinesiska statsbesöket alldeles utmärkt. Inget som störde idyllen, inga ilskna demonstranter som protesterade mot Kinas brott mot de mänskliga rättigheterna eller mot summariska avrättningar, inga protester mot inspärrade journalister eller mot barnarbete och att tusentals arbetare lever i närmast slavtillvaro. Heller inga protester mot de usla arbetsförhållanden i exempelvis Kinas stora gruvor, där arbetsförhållande och arbetsmiljön tar tusentals liv årligen.

Kort sagt, en bugande och servil inställning som inte stördes av någon dissonans varken från värden Fredrik Reinfeldt eller från några andra. Reinfeldt sa efteråt att det inte var hans sak att ta upp enskilda fall men han hade minsann påpekat Sveriges uppfattning om mänskliga rättigheter.

Med all säkerhet gjordes det med en sådan servilitet och med sådan respekt för de kinesiska ledarna att de knappast hade tagit åt sig nämnvärt. Och då ska man veta att den kinesiske presidenten var mannen och arkitekten bakom massakern på Himmelska Fridens Torg för över ett årtionde sedan. Att inte påpeka detta är väl snarast att betrakta som en feghet och ett svek mot alla de som förtycks av den kinesiska diktaturen.

Att Fredrik Reinfeldt inte vill störa de svenska storföretagens affärer med den kinesiska jätten är följdriktigt men samtidigt är det sorgligt att se den annars så kritiske mot exempelvis Kuba nu hålla tyst likt sju dövstumsinstitut kan inte betraktas annat än som feghet, en över måttan feghet ägnad heliga marknadskapitalismens altare.

Fredrik Reinfeldt tar bara inte bödeln från Himmelske Fridens Torg i handen, är värd för honom utan också bugar och bockar, dricker champagne och är allmänt servil och i grund och botten en feg statsminister som inte vågar. Den som inte protesterar när mänskliga rättigheter trampas under stövelklackarna blir också medskyldig. Fredrik Reinfeldts agenda kan sammanfattas i;  Inget får störa affärerna! Inte utan att man saknar en Palme som vågade ryta i mot diktaturens kreatur och dessa satans mördare. Men det är skillnad mellan mus och människa, mellan en feg högerpolitiker och en modig socialist!

www.kulturochpolitik.se

Arbetslösheten i Sverige är den lägsta på 10 år läser jag i morgontidningen denna vidunderligt vackra sommarmorgon. Så bra, tänker jag då. Så bra att än fler får jobb och vilken framgång för den socialdemokratiska arbetsmarknadspolitiken som lyckades knäcka massarbetslösheten. Just det, den socialdemokratiska arbetsmarknadspolitiken, för det är väl ingen som inbillar sig att 6 månaders högerstyre så snabbt ger några verkliga spår. Det enda vi ser resultat på är ökad risk för högre inflation och räntor på grund av en oförsiktig ideologiskt betingad påspädning av en urstark konjunktur. Sänkta skatter på miljarder till de som redan har goda inkomster, 13 %-iga lönelyft för direktörer, sanslösa utdelningar till aktieägarna, skrotad fastighetsskatt osv. En allmän påspädning som kommer att blåsa under inflationsbrasan och skicka räntorna i höjden.

Det var med sorg att läsa om Kenny Jonssons död här i Linköping. Speedwayföraren som kraschade för några dagar sedan avled i går på grund av sina svåra skador. Motorsport kan vara riskabelt men säkerhetstänkandet inom speedway har tyvärr inte varit speciellt långt gånget. Banorna i Sverige kunde vara väsentligt säkrare vilket fler nu påpekar efter två tragiska och onödiga olyckor här i Östergötland under den senaste tiden. Speedway kan lära mycket av Formel 1 där olycksstatistiken trots de väsentligt högre farterna ser mycket bättre ut.

Sommar och sol hör samman med läsning tycker jag. Att läsa bra böcker som man inte hunnit med under vintern på grund av tidsbrist och mycket jobb, resor och allt annat får en ny tid med det underbara ljuset som hjälp. Här är några böcker som varmt kan rekommenderas till hängmattan, altan eller stranden de kommande få sommarmånaderna.

Jack London Järnhälen (Arbetarkultur 1954)

En fantastisk skildring av samhällsutvecklingen och klassamhället. London skildrar hur i ett socialistiskt färgat USA en manuskript som skriver ett fascistiskt färgat USA växer fram och bryts ner. Boken skrevs 1907 men är högaktuell även idag som en beskrivning av ett Bush-administrerat USA.

August Strindberg Röda Rummet (Folket i Bild 1959); Götiska Rummen (Oktoberförlaget 1977); Svarta fanor (Nordstedt 2005)

Tre av Strindbergs mest antingen älskade eller avskydda romaner och de kanske mest politiska. De är en förutom sataniskt roliga, effektiv drift med den tidens frasradikaler som pratade om revolution, samhällsförändring men i grunden vände tillbaka till det borgerliga livet efter en utflykt i radikalismens sommarhage.

Bunny Ragnerstam Orons år (Gidlunds 1990)

En dokumentär om hur svenska metallarbetare på 1870-talet luras att bli strejkbrytare i England. Men också om hur de lärde sig klassolidaritet och fick med sig ovärderliga lärdomar om hur att bygga fackföreningar och driva den fackliga kampen för människovärdet. En bortglömd bok av den svenske författare som bäst och mest initierat skildrat svensk arbetarrörelse uppkomst före August Palm.

Ed McBain romanerna om 87 distriktet (olika förlag)

En föregångare av den skola inom kriminalromen som skildrar polisens arbete realistiskt och med social ambitioner. Flertalet av de romaner McBain skrev är mycket läsvärda. Nästan alla finns översatta till svenska men tyvärr tappade de svenska förlagen intresset de åren för serien. Utan 87-serien skulle inte Maj Sjöwall och Per Wahlöö ha skriver om Martin Beck och Tv-serier som Uppdrag Mord och Spanarna på Hill Street skulle aldrig ha kommit till.

Dashiell Hammett Röd skörd (Pan/Nordstedt 1968)

Bortglömd idag tyvärr den radikale och lysande stilist som förnyade deckarromanen på 1930-talet. Den här skildringen av korruption, gangstervälde och är en milstolpe i sin genre.

Raymond Chandler Den stora sömnen (Bonniers 1947)

Ytterligare en klassiker. Den här romanen som introducerade måttstocken för alla privatdeckare, Philip Marlowe, var mest en skildring av Chandlers främsta hatobjekt den amerikanska förljugenheten och dubbelmoralen. Politisk korruption har också en stor del i Chandlers sju romaner om Philip Marlowe. Högst läsvärde för sitt lysande språk och cyniska humor.

Eric Wärenstam Fascismen och nazismen i Sverige 1920-1940 (Almqvist & Wicksell 1970)

Behövs för att förstå varför det är riktigt att beteckna Sverigedemokraterna som ett ?vänster?-fascistiskt parti. Deras praktik och teori, program och retorik är hämtad ifrån dessa föregåenagre i 1920-30-talets nazimiljö. Wärenstams snart 40-åriga avhandling, mycket populärt skriven, är viktig att läsa för att förstå och kunna motverka av SD blir en politisk kraft med nationellt genomslag.

H.B Palmaer beska droppar (Aldus 1972)

Denne Östgöra Correspondentens grundare år 1838 är svensk journalistiskts störste satiriker någonsin. Hans sataniskt roliga och träffande små skriverier retade överheten till vansinne och ödelagde Palmaers liv. Läs, njut och var tacksam att han har funnits.

En helt lysande essä om Bob Dylans mästerverk med samma titel. Inte bara det en fantastisk essä som sätter in den i sitt samhälliga, politiska och totala perspektiv där Like a Rolling Stone blir en spegel av USA 1965 där rasmotsättningar, en allt aktivare medborgarrättsrörelse, ett eskalerande Vietnamkrig och i ett i största allmänhet snabbt förändrat och polariserat USA. Läs, njut Marcus är helt USA:s bästa kulturskribent. En utmärkt engelska lektion på köpet.

Barbara Ehrenreich Barskrapad (Leopard 2001)

En skakande skildring á la Wallraff av hur det är att leva som lågavlönad arbetare i USA. Boken är en uppgörelse med det s.k. amerikanska sysselsättningsundret och en skarp vidräkning med den nyliberala högerns idealisering av USA:s arbetsmarknad. Den kan även ses som en sanningsenlig presentation av den svenska högerns våta dröm om ett låglöneproletariat där det är omöjligt att leva på sin lön.

www.kulturochpolitik.se

Den 6 juni. Svenska nationaldagen. Något att fira eller bara en nationalistisk hype som inte har något verklig grund. Historisk har nationaldagsvännerna hängt upp dagen på att det skulle ha vart denna dag som Gustav Vasa marscherade in i Stockholm 1521. Alltså ganska länge sedan för att vara något att bygga en nationalistisk yra på.

Hur som helst undertecknad hängde liksom de flesta grannar ut den svenska flaggan i morse i det strålande solskenet. Inte av nationalistiska känslor som översvämmade mitt inre utan av främst två skäl. Det är trevligt när flaggan hänger på husknuten. Precis som när barnen fyller år, något annat att fira eller bara för att det är vackert väder. Men det var nog inte den viktigaste anledningen för att sätta upp flaggan idag den 6 juni 2007 och det är nu vi kommer till det andra skälet och det är huvudskälet; att se till att inte de politiska kalhyggena i exempelvis Sverigedemokraterna och andra mer eller mindre fascistiska, främlingsfientliga eller annars obskyra och korkade s.k. nationalistiska grupperingar.

Alltså det handlade för undertecknad att bidra till att den svenska flaggan inte blir en symbol för inskränkta, bigotta och politiskt vedervärdiga typer utan en symbol för det Sverige som jag älskar; demokratins och fridens Sverige där alla räknas med oavsett hudfärg eller etniskt ursprung ? landet där alla människors lika värde är självklart.

Ett annat "firande" var det tyvärr i Stockholm då flera hundra av denna ignoransens politiska mobb valda att visa upp sina fördomar och extrema åsikter samtidigt som stockholmarna firade 6:e juni. Det är skrämmande som en kvinna sa på Aftonbladets webb-TV att det är så pass många unga människor som hyser åsikter som dessa. Men samtidigt ska vi veta att deras möjlighet att slå rot i svensk politik och få något verkligt politiskt inflytande på nationell nivå är försumbart. Deras möjligheter är så ringa för att svenskarna är grundmurat demokratiska i sin uppfattning. Demokratin i Sverige och faktiskt toleransen är så stark beroende på att Sverige är ett land där det knappast finns något hunsad arbetarklass som i exempelvis Frankrike. Klassklyftorna är, än så länge i vart fall, för små för att en sådan politik ska slå rot så att den blir ett verkligt politiskt hot. Alltså, de hunsades revolution som man talar om som grunden för franska Nationella Frontens framgångar har väldigt liten materiell grund i Sverige. Än en gång; Aftonbladets ledare i lördags den 6 juni för ett mycket intressant resonemang kring detta.

Den 6 juni, nationaldagen, är ett politiskt påhitt utan någon folklig grund eller entusiastiskt stöd. Men en helgdag är alltid trevligt framförallt när vädret är så fantastiskt, eller hur!

Till sist

Det är med sorg att ta emot nyheten att Povel Ramel har avlidet. Ett stort tack för din fantasi och din underbara musikalitet och inte minst humor under ett långt aktivt liv.

FOTO Ingemar E L Göransson

www.kulturochpolitik.se

Att ligga i hängmattan ger möjligheten och ron till att fundera på både ett och annat. En fundering som kommer till en är en undran om hur många idioter det finns. Alltså, inga idioter i mentalvårdens betydelse (ett ord som inte längre används som betäckning på ett psykiskt sjukt tillstånd) utan människor som bär sig åt som om de vore vad vi slarvigt kallar idioter. Ett praktexempel på detta är ju ett den danske fotbollsspelare som ger sin svenske motspelare en rak vänster i solarplexus när det är en (!!!) minut kvar av matchen på Parken i Köpenhamn. Det andra exemplet är den danske supporter som försöker slå ner domaren ögonblicket efter som den arme och modige domaren har helt rätt dömt straff för det ofotbollsaktiga tilltaget att leka Sonny Liston i en fotbollsmatch.

Som sagt två människor som uppförs sig som idioter, dvs. gör fullständigt idiotiska och obegripliga handlingar. Ett annat exempel på något liknande är den socialdemokratiske partivännen som låter sin penna slinta och halkar över hela tangentbordet när han i en utsirad kommentar till DN-skribenten Zaremba menar att hans lydighet och drängtjänst åt högern och delar av arbetsgivarintressen som vill haverera kollektivavtalsmodellen beror på att sagde skribent har polskt ursprung. I sanning idiotiskt för det är lika dumt och illa genomtänkt som att påstå att de två pugilisterna i Köpenhamn bar sig så illa åt för att de var danskar. Precis som om dumhet hade med nationalitet att göra, i sanning ganska korkat sätt att fundera.

När borgerliga Östgöra Correspondenten för en tid sedan skrev på sin ledarsida att byggnadsarbetarna inte kom till jobbet och att det var illa när ett samhälle betalade så hög lön till obildade byggnadsarbetare medan akademiker hade det så illa ställt så var det också ganska korkat, illa genomtänkt och egentligen ganska idiotiskt. Det var inte bättre tänkt än pugilisterna och (s)-skribentens dumheter.

Människor gör dumheter, de gör korkade saker. Vi gör det lite till mans och ingen är oskyldig. Den som är utan synd kan kasta den första stenen som min konfirmationspräst sa. Idiotiska saker tar vi oss för före ibland tänker vi inte före utan istället får ångra oss efteråt. Det kan faktiskt finnas en anledning att vara att inse denna brist i den mänskliga naturen. Det finns åtskilliga exempel på dumheter och idiotiska tilltag som vi alla har gjort oss skyldiga till. Men när vi gör saker medvetet och kalkylerat idiotiskt så är det värre. När vi medvetet tar oss för dumheter som vi vet bara kan bli dåligt då är vi illa ute.

Att exempelvis medvetet försöka förstöra en fungerande samhällsmodell med fungerande relationer mellan parterna på arbetsmarknaden enbart av ideologiska käpphästar trots att man vet att det bara kan bli sämre är ganska så ogenomtänkt för att inte säga idiotiskt. Likaså att vett och vilja så split mellan olika samhällsgrupper som de som har jobb och de som är för ögonblicket saknar är ganska så korkat sett ur ett längre perspektiv. Det är till och med idiotiskt för det för inget gott med sig. Alliansen lyckades med den här bedriften och vända delar av arbetarklassen men framför allt tjänstemän mot de arbetslösa. Att vädja till egoismen och samla de starkare för att slå mot de som är mer utsatta är inte bara dålig statskonst utan också idiotiskt för det skapar ett samhälle av splittring och motsättningar. Och ett sådant samhälle måste väl vara en idiotisk tanke, eller hur?

Till sist

Lyssnar för ögonblicket igenom Fairport Conventions CD-box Live At The BBC. Fyra fantastiska CD med musik från den legendariska folkrockgruppen från åren 1968-74. Ren magi ibland, helt enkelt suveränt annars. Tänk om Sveriges Radios omfattande arkiv med radioinspelningar från 1960-talet och framåt kunde bli offentliga och utgivna. Vilken skatt det skulle vara!

FOTO Ingemar E L Göransson

www.kulturochpolitik.se