Ingemars blogg

Har Folkpartiet blivit en fjättrad byracka utan förmåga att resa sig själv ur sin förnedring? Efter domarna har fallit över folkpartiets egna Watergate; Leijongate är det berättigat att fundera kring detta. Tre är dömda för att ha genomfört avlyssningen men de ledande folkpartiets går fria p.g.a. vad som skulle kunna kallas juridiska teknikaliteter. Därför är Niki Westerberg och Johan Jacobsson fria efter tingsrättens dom. Dvs. juridiskt fria från skuld men politiskt är det en annan sak. De lämnar efter sig ett icke-existerande liberalt parti där liberalismen har växlats in mot en främlingsfientliga stämningar och batongpolitik. Den tidigare liberala socialt medvetna och medkännande politiken har blivit krav, lagparagrafer, bestraffning, räta led och misstänkliggörande av varje icke i Sverige född person. Samma politik bidrag också till den växande islamofobin som Sverigedemokrater och andra än mer tydliga partier på den kanten exploaterar.

Det är naturligtvis ingen tillfällighet att Sd har uttrycks sitt gillande av major Björklund som efterträdaren till Leijonborg efter fp-ordförandens totala genomklappning som ledare för partiet. Av folkpartiet finns inget av det liberala folkpartiet kvar utan det har bytt skepnad till att bli högerflygeln i riksdagens högerfatabur som tar hand om de moderatväljare som är missnöjda med moderaternas, i ord, förvandling till ett mitten, medelklass, medelparti med medelåsikter som ingen i medelklassen kan motsäga.

Det är en sorglig utveckling att se, då det behövs ett socialliberalt parti i svensk politik. Inte för att borgerligheten skulle behöva det för att kunna skapa regeringsunderlag utan för det behövs en kraft inom borgerligheten som har ett socialt samvete för att bromsa borgerligheten att bli en cementerad höger modell Thatcher. Det som sker nu när efterträdaren till Leijonborg verkar bli Björklund inte p.g.a. hans överlägsna stöd utan p.g.a. de kvarvarande socialliberalernas feghet att inte utmana honom och den dominerande högerflygeln i fp. Björklund är ju annars lika sammanknippad med batongliberalismen som Leijonborg eller Jacobsson. Det innebär också att utvecklingen och desformationen av liberalismen i Sverige kommer att fortsätta och fp:s framtid verkar bli allt mer oklar.

Hur långt räcker vänsterborgerliga väljares tålamod med fp. Hur länge är regeringsmakten för dessa väljare överordnat en politik som står inte i överensstämmelse med deras innersta uppfattningar och övertygelse. Helt enkelt, hur mycket kan socialliberala väljare dagtinga med sitt samvete och sin övertygelse enbart för att se en fortsatt högerregering. Är det priset de är beredda att betala för att hålla socialdemokraterna borta från regeringsmakten. När blir priset för högt? Det ironiska är att folkpartiets högervridning och övergivande av socialliberalismen kan komma att stärka socialdemokratin och radikalisera dessa väljargrupper och förmå dem att ta steget till vänster och rösta socialdemokratiskt 2010.

Socialdemokratins utveckling sedan valet i september är utan motsvarighet i partiets hela historia. Mona Sahlin har tydligt förändrat partiet och dess inriktning. Det har skett genom exempelvis i sitt kongresstal anknyta till den radikala traditionen från Olof Palme. Det har skett genom att förpassa "härket" (som vi säger i Östergötland) kring Persson till det politiska Yttre Mongoliet. Jan Larsson et consorties har fått finna sig i att deras politiska inflytande har försvunnit lika snabbt som en glasspinne i helvetet.

Sahlin har också tydligt anknytigt till partiets medlemmars uppfattning i flera frågor där borgerligheten kunde sno våra frågor och tidigare ståndpunkter. Ett exempel är skolpolitik där Sahlin tydligt sagt ifrån att frågan inte är när betyg ska delas ut, inte frågan om det ska vara ordning och läsro i skolan utan det gäller att skapa en skola som ger kunskap och utvecklig för ALLA elever. Detta ligger helt i linje med den uppfattning som medlemmarna har och har haft hela tiden. Men den inre partikulturen under Göran Persson har gjort det omöjligt att diskutera detta. Det innebär inte att (s) tar till sig (fp):s uppfattning och recept för att komma till rätta med skolans problem och för att skapa den skola som ger alla ungdomar samma möjlighet att förverkliga sina drömmar och få ett jobb som de med rätta drömmer om.

Den förre numera avlidne LO-ombudsmannen Gudmund Larsson var redaktör för boken Resa i första klass som LO gav ut redan 2001. Boken möttes av misstänksamhet då författarna ifrågasatte delar av den förda skolpolitiken. Som studiematerial om skolpolitiken är den boken alldeles utmärkt. Mona Sahlins kritik och ifrågasättande finns redan här och argumentationen är inte mindre stark och övertygande idag.

Två olika utvecklingsväger för två olika partier. Det ena riskerar att vara inne på sin svanesång, det andra upplever det som kan vara börjar på en förnyelse och markant radikalisering som redan nu verkar belönas av opinionen och rörelsens medlemmar.

Medan folkpartiet genom sin interna feghet är på väg till sin egen likvaka så tar socialdemokratin på sig vårkostymen och möter sommaren med tillförsikt, mod och ökat självförtroende.

Till sist

Äntligen har Georgie Fames Columbia-LP återutgivets på CD och med ett vidunderligt suveränt ljud. Den som har gjort denna kulturgärning möjlig är japanska Universal. De fyra LP:na R & At The Flamingo, Fame At Last, Sweet Things och Sound Venture har kommit ut i en limiterad box men de tre första kommer också ut i Europa. Läs engelska musikmagasinet Mojo:s recension här:




Alla utom Fame at Last har inte varit möjliga att hitta sedan 1960-talets mitt och de skumma ungerska återutgivningarna på Rock-In-Beat från början av 2000-talet var av undermålig kvalitet. Boxen finns att hitta fortfarande på internet exempelvis på e-bay.

FOTO/SKANNINGAR Ingemar E L Göransson

www.kulturochpolitik.se

Det går inte lysande för Reinfeldt & Co. Firman UPA möter allt större problem och dess acceptans och stöd i opinionen är historiskt låg för att varit i regeringsställning mindre än ett år. Siffrorna i opinionen är rent av katastrofala vilket är förvånande med tanke på de oblyga försöken att köpa stöd med a-priset av  1.000 spänn per månad av välavlönade och smågiriga medelklassväljarna.

Men regeringen har i vart fall tre ordentliga sänken som kommer att förfölja dem in i nästa valrörelse. Tre sänken som kommer att i bästa fall få konsekvensens att valmanskåren vaccineras mot usel högerpolitik. För vem kan säga att Leijonborg, a-kasseschabblet och en skadeskjuten Bildt kan knappast stärka bilden av den starka och av oväld präglade regeringen. Så den bild som högern vill ge av sig själva har betänkligt krackelerat under de senaste månaderna. Sedan kan man lägga till den i breda lager impopulära av överklassen gynnande politiken med slopad förmögenhetskatt och fastighetskatt. En politik som ensidigt gynnar de redan rikaste och betalas av de som har det sämst.

Littorins följetång med a-kassan vore närmast sorglustig om det inte vore för att den drabbar arbetslösa på ett sätt som är rent av oanständigt. Först den bristfälliga parlamentariska behandlingen av förslaget i december som innebar att berörda a-kassor inte fick en hederlig chans att formulera sin kritik mot de ogenomtänkta förslagen och ingen analys gjordes heller av vilka konsekvenser det skulle få när det sedan genomfördes utan verkliga möjligheter från a-kassorna att göra processen så smidig som möjligt för de drabbade arbetslösa. Resultatet och konsekvenserna blev därmed också rent katastrofala när 10.000-tals valde att ställa sig utanför p.g.a. de kraftigt ökade kostnaderna att vara del av det solidariska systemet som a-kassan är.

När nu Littorin och hans gelikar upptäcker att för det första så många valde att straffa ut sig samtidigt som facken fick oförändrad anslutning eller t.o.m. ökad anslutning trots eller tack vare Littorins politik så väljer högerregeringen att införa en obligatorisk a-kassa där alla i alla fall tvinhas betala priset för högerns lönenedpressarpolitik. Syftet; tvinga ut folk från det fackliga medlemskapet och försvaga fackens möjlighet att teckna kollektivavtal och att bevaka dem. Nästa steg är att förbjuda vissa former av stridsåtgärder helt enligt Thatchers politik i Storbritannien på förra seklets slut. Misstroendet mot regeringens politik ökar och impopularitet likaså.

Carl Bildt måste uppfattas som en närmast sorglustig figur som enbart uppskattas av sig själv efter sin egen förtjänst. Den tidigare relativt välansedde politikern uppfattas nu snarast som en halvkorrupt och girig kvartalskapitalist som är enbart har #1 för sina ögon. Hans bekantskap och kamaraderi med ryska oligarker, amerikanska krigslobbyester och ansvarslösa svenska kapitalister kan knappast vara en styrka för regeringen Reinfeldt utan kan enbart vara en black om foten. Bara misstanken att Bildt var i en frivillig försatt jävsituation när ryska oljeintressen fick fortsatt rätt att prospektera för den ryska gasledningen utanför Gotland, bara det är en uppseendeväckande och utan jämförelse i svensk politiks historia skedd absurditet. Uppgifter om att Bildt ska ha fungerat som mellanhand mellan Lundin Oil och ryska till utrikesdepartementet bundna intressen borde diskvalificera honom som utrikesminister även i en mindre nogräknad högerregering. Korruptionen har tyvärr fått ett ansikte och det sitter olyckligtvis på chefen för det svenska utrikesdepartementet. Priset är ett antal sköna miljoner på Bildts bankkonto.

När Lars Leijonborg på helgens stämma inte sänktes som partiordförande så var det inte en styrkedemonstration av varken Leijonborg själv eller hans numera allt annat än liberala parti. Det var snarare ett övertydlig svaghetsuppvisning där fegheten från den existerande socialliberala resten av partiet inte vågade och den troligtvis mer maktsuktande  majoriteten som är beredd att sälja fp:s tradition och politiska historia för en vattvälling som innebär att sitta i knät moderaternas storkäftade krokodiler. Politiken som partiet presterar är inget annat än en dålig och urvattnad kopia av Danskt Folkepartis främlingsfientliga dito kombinerad med en traditionell höger lag och ordningspolitik. Att partiet försvagas successivt är därför ingen som bör bli förvånad över. Att sedan också den pinsamma sapnetsintrångsaffären enbart bekräftar dubbelmoralen i det leijonborgska buskapet gör saken inte mindre pinsam.

Vem vågar ta initiativet att sänka Leijonborg senast i september på partistämman är skrivet i stjärnorna men det framstår som ett inte helt ofarligt projekt och som skulle kunna kraftigt påverka Reinfeldts möjligheter att behålla den s.k. alliansen intakt en hel mandatperiod. Vem vågar stå upp för socialliberalismen i folkpartiet även om det skulle innebär att regeringsmakten kunde skakas i sina fundament. Alternativet är ett fp som fortsätter sin kräftgång ner mot obskyriteten utanför riksdagen 2010.

Dessa tre kvarnstenar plågar regeringen Reinfeldt. De är också det största hotet mot dess överlevnad. Fler lik i lasten för Bildt, ett uppror i fp och fortsatt schabblande på arbetsmarknadspolitikens område kombinerat med att arbetslösheten inte sjunker bland de mest utsatta grupperna kommer att bli strået som knäcker kamelens rygg. Lyckas också socialdemokraterna formulera ett realistiskt alternativ till högerpolitiken så kommer regeringen Reinfeldt att få samma ändalyckt som Bildts regering fick ? inkompetent, katastrofal och misslyckad.

De senaste veckorna har inte varit mycket tid till att skriva. Resor i tjänsten har gjort det omöjligt att skriva så mycket som varit önskvärt. Förhoppningsvis blir det ändring på det nu. Inte lika mycket resor och mer fritid. Vi får se. Några tips till bra musik att lyssna på kommer dock här:

Eldkvarn Svart blogg (Capitol)

Så här bra har inte Eldkvarn varit på länge. Pluras låtskrivande är helt lysande och bandet är titghtare än någonsin. En njutning av stora mått.

Sällskapet (Sonet)

Thåström detta svenska geni förmedlar en upplevelse av det svarta på ett sätt som jag aldrig tidigare har skett på en svenskproducerad skiva. Mästerligt och skrämmande i all sin fascination.

En replik av Jerry Lee Lewis bästa EP på London. Utgiven 1957 och innehåller några av Jerry Lee´s bästa Sun-inspelningar varav de två balladerna It All Depends (who will buy the wine) och Crazy Arms är det verkliga essensen av Jerrys och södern temperament. Övriga spår Don´t Be Cruel och Put Me Down

Kolla in också LO:s hemsida och lyssna på Stefan Sundström, Sanna Carlstedt och Roland Janson på LO:s 1:a maj single Med hjärtat till vänster.

www.kulturoch politik.se  

Byggnads är ute i strejk. Ett faktum som inte kom oväntat efter mer än ett år av kraftmätning mellan LO:s kanske bäst organiserade fackförening och en synnerligen aggressiv arbetsgivare som har på olika sätt försökt försvaga Byggnads. Vaxholmskonflikten är ett exempel på hur byggarbetsgivarna försökte via ombud använda det lettiska Laval som murbräcka mot byggnadsarbetarnas kollektivavtal.

Sedan drogs sig inte byggarbetsgivarna att dra ett av dem undertecknat avtal, lönegranskningen, som har varit en grundbult för att upprätthåla Byggnads ingångna kollektivavtal, inför eu-skranket. Ett i sanning märkligt förfarande. Syftet var självklart att pressa ner byggnadsarbetarnas löner och arbetsvillkor. Byggarbetsgivarnas problem är ju att de inte kan hota med att ta bygget med sig till ett land med lägre löner än de svenska kollektivavtalen.

Det är också intressant att det största trätoämnet mellan parterna är den fackliga rätten att förhandla på de mindre arbetsplatserna. För hur skulle Byggnads och byggarbetarna kunna upprätthålla sina kollektivavtal om de inte hade förhandlingsrätt utan den skulle förloras. Den som vet hur ett bygge går till vet att den arbetsplatsen är en kortvarig historia i förhållande till en fabrik eller ett gatukök eller en kiosk, matvaruaffär och en speditionsfirma. Om Byggnads skulle förlora förhandlingsrätten på små arbetsplatser skulle det öppna för utpressning och lönedumpning på sikt. Kollektivavtalen skulle helt enkelt inte kunna upprätthållas.

Sverige har en högerregering. Det är inget tvivel om. Att en högerregering har uppfattningen att arbetare och arbetslösa är lata är heller inget nytt. Att arbetslösa ska jagas, misstros och över huvud misstänkliggöras är heller inget nytt. Att de s.k. nya Moderaterna är ett utpräglat högerparti borde väl vara uppenbart för var och en som inte är blind, döv eller totalt avstängd i ett elfenbenstorn på den tibetanska slätten är ingen överdrift att slå fast.

När miljonärer blir skattebefriade med över 100.000 som de tidigare betalat för sina fastigheter och sommarstugor i Danderyd och skärgården medan arbetslösa människor blir av med ytterligare 1200 spänn så är det en utpräglad och övertydlig klasspolitik. Det är helt enkelt högerregeringens  Montezumas hämnd i ny version.

Högerns klasspolitik börjar nu sätta sprätt i ekonomin på ett sätt som kan om en snar framtid bli ödesdigert för vanliga husägare med höjda räntor och ökad inflation. Högerns sedvanliga oförmåga att sköta ekonomin riskerar att skapa en situation där riksbanken tvingas att använda räntevapnet på ett sätt som de flesta av oss känner inte så lite oro för. Högern har aldrig varit en bra hushållare utan dess skattekverulans har alltid ställt till det i ekonomin på ett sätt som hittills varje gång de har regerat dragit landet i elände och ekonomiskt moras.

Dagens ekonomiska debatt från riksdagen gav också tydliga varningssignaler att nu är det far å färde. Spenderbyxorna på vad det gäller överheten och miljonärerna medan vanligt folk skall klämmas åt. Den ideologiska kompassen är tydlig när den visar mot Danderyds miljonärsgetton. Klyv landet mellan de som har och vill ha mer och de som inte har och som skall plundras till de förras båtnad.

Högern är sig lik och har alltid så varit.

www.kulturochpolitik.se

Telias mailtrafik ligger nere sedan i fredags. I kväll påskafton fungerar det fortfarande inte. Skälet till att det hänt är okänt men enligt Telias knapphändiga information så känner inte Telia servrar inte igen användarna. Tur att det är påsk enligt Telia då inte trafiken är så stor. På Telias hemsida www.telia.se (se ovan) finns absolut ingen information om vad som hänt mer än att det är "störningar".

Att kraschen har hänt är en sak. Teknik kan haverera och det kan bli fel det är en sak men det allvarliga är Telias totala brist på information till kunderna. Brist på information orsakar osäkerhet vilket är egentligen ett större hot är felet i sig. Telia uppträder därför oprofessionellt  och visar en god dos av nonchalans gentemot över 922.000 kunder i Sverige och drygt 400.000 i Finland (se Aftonbladet , Svd , DN).

Säg att detta hade hänt i ett känsligt läge, en politiskt osäker situation och viktiga samhällsfunktioner hade varit beroende av Telias e-posttrafik så hade teknikhaveriet kunnat bli en säkerhetspolitisk fråga. Det kan bli fråga om nationens säkerhet eller hot mot viktiga samhällsintressen. Haveriet visar på just bristen av säkerhet i internettekniken som är ett stort problem sett ur ett större perspektiv. Flera frågor är därför viktiga att ställa. Hur kan ett så omfattande haveri inträffa? Hur är det möjligt eller försvarbart att Telia får information genom media att det inträffat? Vad gör Telia för att få igång trafiken på nytt och varför lämnar inte Telia någon information till omvärlden och i till kunderna?

Händelsen i sig är inte det allvarligaste utan att den kunde ske och fortfarande ett dygn efter det inträffade fortfarande inte är avhjälpt. Men också att Telia inte har eller givet någon information om det inträffade. Skulle teletrafiken eller den vanliga posttrafiken haverera på samma sätt skulle det betraktas som en samhällsfara och bli en het politisk fråga. Så vitt det är känt har varken regeringen eller andra politisk viktiga instanser sagt ett ord trots att e-posten för över 900.000 kunder inte fungerar och troligtvis inte kommer igång förrän om ett eller flera dygn.

Det ställer därför också frågor av politiskt känslig natur. Vad har regeringen fått veta? Vad har ansvariga statsråd gjort? Vad finns för beredskap för att klara av det största tekniska skeppsbrott som drabbat e-posttrafiken någonsin i svensk historia?

Det här är frågor som ställer hela internettrafiken på sin spets. Hur ser det ut med säkerheten och vad har och vad gör ansvariga företag och politiskt ansvariga för att lösa och få igång trafiken; vad gör företag och ansvariga politiskt ansvariga för att lära till nästa och vad gör företag och politiskt ansvariga för att det inte skall upprepas?

Frågor som alla kräver svar då det ställer internetsäkerheten på sin absoluta spets. Vem svarar?

www.kulturochpolitik.se

En av Lunarstorm publicerad undersökning visar att bland 12.000 slumpvalt utvalda ungdomar så förväntar sig tjejerna att ha ett handikapp av att vara tjej och än mer av att vara tjej med invandrarbakgrund. De upplever att könstillhörigheten och ett utländskt klingande namn kommer att försämra deras möjligheter att nå framgång i arbetslivet.

En fullständigt osannolik bild av verkligheten och ett djupt deprimerande resultat om detta speglar hur tjejer upplever svenskt arbetsliv. Att gå in i arbetslivet med en ryggsäck som säger att jag duger inte för jag är kvinna eller för att jag är kvinna men inte född i Sverige måste vara ett sådant motlut att det skulle kunna knäcka vem som helst. Det är också ett totalt misslyckande att 80 år kamp för jämställdhet inte har lyckats bryta ner fördomar och idiotiska förutfattade meningar om halva befolkningen. Att arbetsgivare ger en sådan signal att tjejer är mindre värda (kvinnor har fortfarande inte 100 % av männens löner för jämförbara arbeten) är över gränsen för vad som är tolerabelt. Det är också en signal till oss män att bättre ta upp kampen för jämställdhet och rättvisa mellan könen.

När Svenskt Näringsliv i förra veckan sökte stoppa Handels avtal som just hade en inriktning på bättre villkor för kvinnorna i lågavlönade jobb inom servicesektorn så ingrep manschauvinisterna på Blaiseholmen och gjorde vad de kunde för att förhindra Handels och svensk handel att underteckna avtalet som man var överens om. Likaså varje gång Kommunals kvinnor kräver bättre löner för sina medlemmar som är lågavlönade kvinnor i huvudsak så skriker manschauvinisterna att det har vi inte råd med.

Men, handen på hjärtat, när mansdominerade yrken på Saco eller TCO sidan kräver ordentliga lönelyft är det inga sådana problem som möter eller när direktörsadeln höjer sina löner, arvoden, fringisar eller bonusar så är det sund lönesättning och helt rättvist. Könsordningen och könsmakten är tydlig och den är inte mindre deprimerande att se.

Jag skäms som man för att det ser ut så här. Jag skäms som far till en älskad dotter som kanske upplever verkligheten som tjejerna på Lunarstorms attitydundersökning. Jag blir förbannad när jag ser att inget händer och jag blir rasande när näringslivstopparna gör allt för att förhindra en rättvisare ordning.

Kort sagt, förlåt uttrycket, fan att det ska se ut så här 2007 att 9 av 10 tjejer upplever att vara tjej och att vara tjej med invandrarbakgrund är ett handikapp och en belastning gör mig förtvivlad.

Mona Sahlin har förpassat räknenissen sifferdemokraten Per Nuder till en del av socialdemokratin där han inte kan utöva något avgörande inflytande. Det går inte undvika att bli alltmer imponerad av Mona Sahlins kraftfulla och målmedvetna politiska uppträdande. Mitt parti börjar leva upp på nytt!

Det blev Modo som blir LHC motståndare i SM-finalen. Vem kunde tro det och vilket möte det kommer att bli. Klassikern Modo möter det nya och alltmer överraskande LHC.

Lyssna på den osannolika talangen Joss Stone som den 12 mars släppte sin tredje CD. Den blott 19-åriga sångerskan är det bästa som hänt rocken sedan Janis Joplin. Vilken röst, vilken närvaro!

www.kulturochpolitik.se