Moderat-Morells moras till Landsting
Landstinget i Östergötland håller på att förblöda. De som ska stoppa blodflödet väntar på att någon annan skall göra det. De ansvariga politikerna vågar inte ta besluten för de har bundet upp sig vid att landstingets verksamhet skall vara som förut så att ingen Norrköpings-, Linköpings-, Motala- eller Finspångsbo skall bli besviken, ilsken eller ledsen när DERAS sjukvård omorganiseras.
Östergötland är i praktiken närmast ett runt län. Att organisera en väl fungerande och högkvalitativ vård borde inte vara ett problem rent logistiskt. Resavståndet mellan olika orter handlar om max 60 minuter med bil. alltså att transportar sig till väl fungera högkvalitativ vård borde inte vara problemet.
Problemet är snarare att den nuvarande högermajoriteten med sjukvårdspartiet Vrinnevilistan har sålt sig till att hålla alla på gott humör; dvs. inte röra sjukvårdens struktur. Man vann också valet på att liera sig med läkar- och sjuksköterskepartiet Vrinnevilistan att inte röra sjukhuset i Norrköping (dvs. Vrinnevisjukhuset).
Det innebär därigenom att man har ifrånsagt sig allt ansvar för att styra landstinget och abdikerat till förmån för lokala opinioner och partintressen där nu läkar- och sjuksköterskekåren styr enligt eget bevåg. Resultatet ser vi nu - ett landstinget som har ett galopperande underskott närmande sig halvmiljardnivån efter ett drygt år av moderatledning.
Den tidigare socialdemokratiska ledda majoriteten styrde landstinget men var osmidiga och tog provocerande beslut som piskade upp bland annat en högljudd byopinion i Norrköping där den urgamla rivaliteten mellan Lin- och Norrköping blev övertydlig. Landstingsrådet Palle Håkansson gick fram som den bästa Persson och gjorde sig ovän med de flesta men de som titta bortom kroppshyddan och bullrigheten insåg att Håkansson hade i sak rätt.
Det borde också nu moderathövdingen Marie Morell inse när hon har att stoppa förblödning av landstinget i Östergötland. En förblödning som riskerar sjukvården för alla i länet. Parallellen med Stockholms läns landsting och förra mandatperioden är princip som om man lagt ett karbonpapper emellan. Samma klantighet och samma politik som leder till samma resultat - det går åt helvete med sjukvården när högern får styra!
Till sist.....
Nu har Sören Holmberg vetenskapligt konstaterat vad alla redan visste - alliansen vann på grund av att socialdemokraterna inte insåg sysselsättningens betydelse som valfråga och att många var trötta på Persson. Det är ju allt tur att vetenskapen kan komma fram till det vi andra har vetat sedan valnatten. Alltså det var inte högerns styrka utan socialdemokratins tillkortakommande som gjorde att Reinfeldt fick chansen.
Leta efter Johnny Cash platta Bitter Tears (Columbia 1966) - en i alla stycken kraftfull och rörande platta om de amerikanska indianernas grymma öde. Finns på CD.
Sahlin, Nuder, handboll och öschötska
Det blir rent av löjligt och patetiskt när de borgerliga drakarna som Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet ondgörs sig över att Mona Sahlin äntligen har sett till att per Nuder har fått ett minskat inflytande över socialdemokratins framtida politik. Löjligt eftersom man så väl vet på dessa tidningar redaktioner att det var Nuder som var arkitekten bakom den högersocialdemokratiska ekonomiska politiken med starka nyliberala inslag. Det var in Persson som satt och hitta på den politiska linjen.
Det blir patetiskt att kritisera Sahlin som skapar sin egen plattform för en mer traditionell socialdemokratisk politik där samhällsförändring och reformer blir det grundläggande inte förvaltande som var Nuders linje. Det blir patetiskt när man rycker ut i försvar för en politik som man tog ära och redlighet av i valrörelsen.
Ett av de mest fåniga inslagen i försvares kören står den centerpartistiske nyliberalen Bloggen Bent för som vrider siig som en mask i kramp över Sahlins beslut att förändra. Att han nu försvarar Nuder beror snarare på insikten att en socialdemokrati utan Nuder och med en tydligare socialdemokratisk politik har väsentligt större chans att mobilisera soffliggande sosseväljare.
Så borgerlig omsorg om Per Nuder är nog mindre omsorg om Per Nuders person än oro för en tydligare socialdemokrati med radikala politisk dagordning som bygger på rättvisa och jämlikhet.
Handbolls EM är slut och Danmark har tagit en välförtjänt guldmedalj. Turneringen har varit bar och det har varit ett antal mer än lovligt spännande matcher. En sak är klar och det är att det svenska landslaget har alla förutsättningar att bli något riktigt bra under de kommande åren.
Söndagskväll efter en osedvanligt lat dag där jag äntligen fick tid att se den suveräna filmen om Ray Charles "Ray" med Jamie Foxx i en synnerligen övertygande rolltolkning av den inte helt okomplicerade individen och geniet Ray Charles. Den som inte har sett den skall ta chansen och köpa dvd:n och njuta av lysande skådespeleri och än mer fantastisk musik. Kolla gärna in Ray på youtube som här och här.
Några andra musiktips inför den kommande vecka att glädja sig åt. Eller vad sägs om dessa unika videos med pubrock-bandet Ducks deluxe och det klassiska instrumentalbandet Johnny & The Hurricanes.
Min dotter hittade en hemsida om östgötadialekt som är mitt tungomål. En riktigt, riktigt rolig hemsida som ingen får missa. Om inte annat för att lära sig lite dialekt av öschötskt snitt.
Trevlig arbetsvecka!
Hägglunds kris är Reinfeldts moment 22 medan Sahlin vågar
Det finns två sätt att hantera politiken. Det ena är att vara offensiv och visa självförtroende, helt enkelt tro på sin egen politik. Det brukar leda till att man vinner i förtroende och därmed också hamnar i en positiv spiral.
Det andra sättet att förhålla sig till politiken är att vara försiktig, att vara övertaktisk och bli defensiv och därmed hamna i en nedåtgående spiral. Konsekvenserna av ett sådant förhållningsätt brukar leda till missbedömningar, negativ trend och på sikt förlorat förtroende.
Vi ser båda förhållningssätten i politiken idag. I svensk politik finns både självförtroende och defaitism och övertaktiskt agerande. För mycket taktik tyder oftast på ett underskattande av opinionen och därmed medborgarnas förmåga att ta ställning och förstå politikens konsekvenser.
Borgerligheten, dvs. de fyra allianspartierna har hamnat i en omöjlig situation. De backar i opinionen alltmer som folk ser konsekvenserna av deras politik. När vanliga löntagare ser att de taktiskt dragen som på ett schackbräde leder till schack matt för välfärdssamhället och kraftigt ökade klyftor mellan människor, grupper och samhällsskikt så genomskådas retoriken om arbetslinjen, utanförskap osv. De flesta sympatiserar inte med den kallhamrade cynism som ställer fattiga mot mer välbeställda som den borgliga sträv efter ökade klassklyftor innebär. Det övertaktiska spekulationen i egoism håller helt enkelt på att slå helt fel och blir till en bumerang som politiskt drabbar bumerangkastare Reinfeldt med full kraft.
Det leder också till det övertaktiska manövrerandet och partiegoistiska bevakandet hos alliansens fyra partier som vi börjar att se allt tydligare. Moderaterna kan inte för sitt liv motsätta sig homoäktenskap medan Kd inte kan med någon som helst trovärdighet säga ja. En kompromiss skulle för båda partierna bli en ödesdiger politisk praktik. Revolten inom Kd och de allt mer högljudda kraven på Hägglund och partiledningen att inte ge sig håller på att sänka alliansens mödosamt hopsnickrade enighet. Situationen liknar de förra borgerliga regeringen där Centerns Olof Johansson hamnade i situationen att han blev tvungen att spräcka den dåvarande koalitionen på centerns motstånd mot Öresundsbron.
En parallell håller nu på att växa fram mindre än två år in i mandatperioden och Reinfeldts regering riskerar att spricka på frågan homoäktenskap. Kd kan inte ta emot mer stryk nu; fastighetskatten som blev långt ifrån vad Hägglund lovande; bensinskatten som han fick byta fot på; hemmafrulönen som inte blev mer än en tumme och nu den ideologiskt omöjliga frågan för högerkristna om homoäktenskap. Där nu den närmast homofobiska opinionen inom Kd håller på att bli tuvan som stjälper lasset.
Om regeringen spricker så finns det all anledning att ifrågasätta Reinfeldts regeringsduglighet och omdöme. Att låta frågan bli en sådan stötesten bara det tyder på tillsammans med andra frågor som misslyckade ministerutnämningar att inte Reinfeldt och hans s.k. nya moderater är regeringsdugliga. Kritiken inom moderaterna kommer också att växa från den som finns idag till en storm om regeringen spricker.
Socialdemokraterna visar däremot en allt större självförtroende. Mona Sahlin har rest runt i landet sedan hon blev partiordförande. Hon har förankrat sig i partiorganisationen och arbetet med rådslagen har sakta men säkert förändrat partiets politik för att närma sig en mer klassisk socialdemokratisk politik som partiets medlemmar känner igen.
Därför var det också dags att rensa undan resterna av Perssons partifögderi. Det är så man ska se Nuders fall som ekonomisk talesman. Nuder är så starkt sammanknippad med Persson och upplevs som en Persson i vardande. Därför var han tvungen att gå och lämna sitt inflytande i renoveringen av socialdemokratin till ett mer radikalt alternativ än det förvaltande parti som det var under Persson.
Att Mona Sahlin vågar och gör detta just nu tyder på ett parti med ökat självförtroende och med allt starkare framtidstro. Men också ett parti som är berett att utmana den allt mer politiskt käbblande och förvirrade högern som sitter i Rosenbad.
Våren och sommaren kommer att bli högintressant politiskt och kan det vara så att Sverige går mot sitt första nyval någonsin.
Till sist....
Tack till handbollslandslaget för en utmärkt insats i handbolls EM. det här laget kommer att bli något riktigt riktigt stort!
Heder åt Roy Andersson
Den välkände filmregissören Roy Andersson gjorde det som fler borde göra - säga sanningen till kulturministern Adelsohn Liljeroth. Ministern som har bara två uppgifter med sin kulturpolitik; ett att värna om de stora Stockholmsbaserade kulturinstitutionerna, två att låta resten av kulturlivet leva på rent kommersiella villkor. Man skulle kunna också lägga till att ministern har en grimma som står Bonniers på och den hålls i hårt i tömmarna.
Vad har hon gjort under sin ministertid. Den första åtgärden regeringen gjorde på kulturområdet var att göra det svårare att besöka de statliga museerna. Man lyckades och bara en bråkdel av besökarna är kvar. Syftet var måhända att hålla pöbeln borta från kulturarvet så överklassens damer och herrar kan i lugn och ro njuta av konstskatterna utan att behöva störas av oservila och skarpa arbetarröster.
Det andra var att sätta kniven i den väl fungerande läsfrämjande verksamheten som fackföreningarna haft i samarbete med förlaget En Bok För Alla. De futtiga 10 miljoner som fanns här skulle gå istället till ett Bonnierägt översättarbolag som ett bidrag i deras kommersiella verksamhet. Arbetare behöver inte litteratur är troligtvis ministerns "kloka" skäl till detta.
En tredje åtgärd var att tillsätta en public service utredning ledd av en välkänd kristdemokratisk journalist där direktiven öppnar dörren för ett kraftigt försvagat och inskränkt public service-uppdrag utan möjlighet till rimlig finansiering.
Kulturrådet denna institution som har varit bryggan mellan samhället och det fria kulturlivet har begåvats, tack vare minister Adelsohn Liljeroth, med nya ledamöter som IT-entreprenören eller rättare bluffmakaren Johan Staël von Holstein. En man som inte vet något om kultur utan ser det hela som en business vilken som helst.
Kulturpolitiken under de avgångna kulturministrarna (s) var kanske inte helt perfekt men maken till usel kulturpolitik och platt fall för penningen och institutionsvärlden var det dock inte inom synhåll.
Roy Andersson skall ha all ära av att han sa sanningen. Men var är alla andra progressiva kulturarbete som inte gör annat än håller tyst trots den kulturpolitiska skymning som tornar upp sig med den nuvarande regeringen.
Kristdemokrater på nya äventyr
Enligt dagens SIFO så fortsätter gapet mellan regeringens gunst och oppositionens stöd att öka. Det börjar nästan bli småtråkigt nu och man börjar bli lite skraj som socialdemokrat att när vi kommer till 2010 att alltför många tar valet med ro och ser det som en söndagspromenad utan betydelse.
Särskilt intressant är bland de unga väljarna har oppositionen ett kraftigt övertag på 30 gentemot högerregreingen. Med andra ord de flesta yngre väljare uppfattar inte den moderatledda regering som speciellt modern eller fräsch. Uppgivenheten på Svenska Dagbladet ledarsida är anmärkningsvärd - de verkar redan ha gett upp hoppet om valet 2010. En märklig men välförtjänt defatism.
Det värsta scenariot är naturligtvis att socialdemokratiska sympatisörer får för sig att deras röst är utan betydelse och stannar hemma. Man ska väl inte måla fan på väggen men det finns all anledning att inte göra som Hedlund varnade för en gång att "sälja skinnet innan björnen är skjuten".
En av de mest märkliga förslagen jag har sett på länge är det av Kd lanserade arbetslöshetspenningen som ska användas till att köpa tjänster av valfri arbetsförmedling (läs privat). Förslaget har Kd hämtat hem från det södra halvklotet och den australienska politiken. Här har den numera utsparkade högerregeringen gjort allt den kunnat för att knäcka facket och bland de mer märkliga s.k. "reformer" har denna varit.
Men liksom australiensiska högerpolitiker har inte Kd fattat att just en bra a-kassa, vuxenutbildning och arbetsmarknadsutbildning är det mest effektiva verktyget för att komma tillbaka i arbete efter arbetslöshet. Övertron på marknaden som alla lösningars fader och moder börjar nästan bli patetisk.
Apropå Kd så ligger de på plussidan i SIFO-mätningen . Hägglunds församling har t.o.m. ökat med någon procent medan i andra undersökningar ligger partiet stadigt under isen (dvs. 4 %-spärren). Låt vara som det vill med det men Hägglund ska inte känna sig lugn nu när t.o.m. den förre partiledaren Alf Svensson kritiserar Kd, Hägglund och alliansen för hjärtlös gentemot sjuka och arbetslösa.
Söndag kväll det innebär en ny arbetsvecka om några timmar. En vecka med nya samtal från bekymrade ungdomar och andra som arbetsgivarna har blåst på olika sätt. En ny vecka där man får tala om för ledsna och för den delen även förbannade löntagare att de har rätt på avtalsenlig lön, anställningsbevis, övertidsersättning, OB-ersättning, slippa trakasseri av olika slag för att nämna några exempel på vad vissa arbetsgivare hittar på i Reinfeldts högerstyrda Sverige. Det kommer en jämn ström av mail och telefonsamtal till Fackets hjälptelefon 020-56 00 06 och till Lunarstorm.
Söndag kväll där det nästan är vårlikt ute men på arbetsplatserna och i samhället blåser en jämn kylig och isig högervind. Jag säger som den förre LO-ordföranden Bertil Jonsson; det är vår uppgift att stå i vägen då!
Glöm inte Martin Luther King Jr
I går skulle en av modern historias största blivit 72 år. Martin Luther King Jr. Blev aldrig 72 år utan mördades av en krypskytt 1968 i Memphis, USA. (Foto av Martin Luther King från Wikepidia okänd fotograf.)
Martin Luther Kings betydelse för USA:s svarta befolkning kan inte underskattas. Hans exempel, hans mod och hans obändiga vilja att förändra det rasistiska USA och främst den rasistiska södern inspirerade människor av alla ursprung, hudfärger, politiska övertygelse att kämpa mot de stora orättvisor som präglade USA på 1960-talet och tidigare.
Kings talekonst är vida berömd och hans makalösa tal "I have a dream" (följ länken till hela talet på youtube) är en talekonstens största bedrifter. Få som hört talet, och de flesta har nog gjort det, kan inte annat än ryckas med av detta retorikens mästerverk. Talet kom att sätta fingret på rasismens ömmaste punkt och påverkade säkerligen minst en generation direkt.
Även idag ser man resultatet av Martin Luther King Jr i USA om inte annat. Men hans exempel har påverkat människor över hela världen. När jag och familjen var i Memphis för knappa två år sedan besökte vi det tidigare Lorraine Motel där King mördades den 1968. Idag ett stort museum tillägnat den amerikanska medborgarrättsrörelsen; The National Civil Rights Museum. 
Det är ett fantastiskt museum där King och hans kamp sattes i relation till historien och lyfte fram alla de andra modiga människor som i över 100 år hade kämpat mot slaveri först och sedan mot rasismen i USA.
Museet besöktes av stora grupper när vi var där och är ett av USA:s mest välbesökta museer.
Det var en inspiration och det var en upplevelse som hade denna stekheta sommarsöndag i den djupa söderns Memphis.
FOTO i Memphis; Ingemar E L Göransson, 2006
http://www.kulturochpolitik.se/
När kommer revolten mot Reinfeldt?
Utförslöpan, eller ska vi kalla det fritt fall, fortsätter för Reinfeldt. Expressen som har beställt undersökning är lagom så glada på sin ledarsida idag. Nu har också missnöjet med den borgerliga regeringen nått ända in i moderaternas kärna. När nu Demoskop i helgen presenterade nya siffror av opinionsläget så var det en kalldusch för minst två partier. Och moderaterna faller mot bottennoteringarna precis innan Reinfeldt trädde till.
Kristdemokraterna ligger för nionde månaden i rad utanför riksdagsspärren och skulle med Demoskops siffror finna en stängd dörr i riksdagshuset. Det bekräftar bara det som många andra har sagt kd var Alf Svensson. B-kopian Hägglund framstår som en ganska svag och opålitlig opportunist som byter åsikt efter vad han tror är gångbart. Göran Hägglund lär få äta upp bensinskatten och hemmafrulönen vad det lider. Bestraffning har redan börjat och det slutar inte än på ett tag. God natt Hägglund skulle man kunna säga!
Moderaterna börjar närma sig den kritiska massan för vad höger-moderaterna tillåter av förnedring. Ett tapp på 5,2 % i en opinionsundersökning och 20,7 % totalt är för Reinfeldt, Borg och Littorin en sannskyldig katastrof i partirelationen. Den moderata familjen tolererar snart inte mer utan kritiken mot Reinfeldt kommer snart att bli offentlig.
Att det internt klagas att man är missnöjd med politiken, att Reinfeldt kritiseras från höger av en ohelig allians mellan ultrakonservativa krafter i blårandig kostym och spetsblusar samt nyliberaler av ultramarknadssnitt kommer att växa fram. Reinfeldt kommer att få svårt att hålla sin position inom moderaterna om partiet fortsätter det fria fallet som är på gång. Var går gränsen när revolten kommer trots att man sitter i regeringsställning.
En annan konsekvens är naturligtvis att när två av regeringsalliansens fyra partier tappar och försvagas så mycket som skett med kd och m så ändrar det maktbalansen inom regeringen. Fp och c ser naturligt en möjlighet att stärka sin ställning i opinionen. Men även de har problem fp fick inget av det stora lyft i opinionen trots partiledarebyte och Maud Olofsson framstår som en ganska hemsk valkyria med grovt tillhuggna argument om bävrar och liknade. Hennes förakt för sjuka, arbetslösa och andra som har kommit vid sidan i samhället stöter bort även bland borgerliga sympatisörer.
Borgerlighetens problem är att ingen vill ha deras politik. Så länge de driver den så kommer opinionen att försämras. Börjar de driva en annan politik och möta kritiken om orättvisor och klyftor och förbättra för de som har det sämst anfaller den egna oppositionen. Alltså moderatrena, folkpartiet, kristdemokraterna och centern har satt sig själva i sitt eget moment 22. Det bästa för landet och för Sverige vore ett nyval så vi fick en regering som hade folkligt stöd och förtroende. Den nuvarande Reinfeldtska regeringen har det uppenbart inte, inte med ett gap på 19 % mellan blocken.
Till sist.....
Dags för några tips på bra spår att spela i exempelvis bilen:
Dave Brubeck Quartet med Gerry Mulligan Take Five (från We´re All Together Again For The First Time (Atlantic)
En makalös 16-minuters version inspelad live I början på 1970-talet. Jazz blir aldrig bättre än så här. Brillianta musiker, kreativitet och geniala improvisationer.
Gilbert Becaud Et Maintenent (Columbia)
What Now My Love på engelska men glöm de engelska versionerna för ingen slår Becauds original i desperation och sorg. Det kvittar om man kan franska man förstår Becauds bottenlösa sorg efter att har lämnats av sin älskade. Den franska schlagerns höga visa!
Steve Goodman The City Of New Orleans från The Steve Goodman Anthology (Red Pyjama)
En I Sverige ganska okänd låtskriva som dog ung I svår sjukdom. Betraktas som en av USA:s bästa folkliga låtskriva. City Of New Orleans är hans mesta kända och kanske mest sjungna låt. Den beskriver tågresan från Chicago till New Orleans så livligt att man är själv med.
Lee Clayton Industry från The Dreams Goes On (Capitol)
Kanske den bästa låt som skrivits om hur arbete kan döda människor. Sången som handlar om Lee Claytons far och hur hans hälsa förstördes av arbetet. Den sjungs utan återhållen vrede utan med stort engagemang av denne i amerikansk outlaw-country mindre kände men för den skull inte riktigt bra låtskrivare.
Neil Diamond He Ain´t Heavy He´s My Brother från Rainbow (MCA)
Den absolut bästa versionen av denna universella hyllning till människovärdet. Jag fryser när jag hör Diamonds mindre kända version. Hollies hade hiten 1969 men Diamond gjorde den ultimata versionen.
För övrigt finns det ett antal nya tips om bra plattor på min hemsida.
Reinfeldts eget moment 22 eller alliansen och djävulens alternativ
Har alliansen slutat upp att tro på sin egen politik eller har man insett att medborgarna är trötta på högerpolitiken. Det är väl den enda tolkningen man kan ge det faktum att Reinfeldtregimen nu har i symbolfrågan privatiseringen av Apoteken har de facto brutit med sin egen politik när man inte tänker föreslå en privatisering av de av staten ägda 900 apoteken runt om i landet. Genomför ministären Reinfeldt sin egen politik så förlorar man opinonen och gör man det inte så blir man hängd på DN:s ledarsida.
Man tänker släppa in andra aktörer i ett luddigt formulerat förslag för att inte helt tappa ansiktet i högerburen. Nu talar inte ställföreträdare pastor Hägglund (kd) om omreglering istället för avreglering. Det han föreslår är egentligen ordningen som var fram till 1971 vad det nu är för nyhet att ta tillbaka ett system för läkemedelsdistribution som kasserades för snart 40 år sedan.
Hägglund blir lite patetisk i sitt försvar för en omreglering när det gäller förändringarna som han förslår. Han tar fram Banverket som skiljdes ut från SJ och Svenska Kraftnät som gjordes likadant med från Vattenfall. Dessa skulle enligt Hägglund tala för att en liknande styckning av Apoteksbolaget där receptregister, e-recept "och liknande" skulle skiljas ut från moderbolaget.
Nu kan väl ingen säga att Banverket utanför SJ eller Svenska Kraftnät utanför Vattenfall har varit sådana hittar för konsumenterna. Bristerna i Banverkets underhåll och den mindre goda kommunikationen mellan SJ och Banverket känner varje tågresenär till. Inte har elkonsumenterna tjänat på avregleringarna av elmarknaden tvärtom det enda som dessa avregleringar har gett är sämre och långsammare underhåll av järnvägsnätet och dyrare el.
Det finns all anledning att vara kritisk till Hägglunds förslag men det mest intressanta är devalveringen som alliansen nu gör av sin egen politik. Man tar steget bort från den politik som man gick till val på. Man vågar helt enkelt inte längre föra sin egen politik då varje politiskt beslut som ligger i linje med deras egen politik resulterar i sämre opinionssiffror. Naturligtvis är högertribunen Dagens Nyheter på krigsstigen mot den egna regeringen som man normalt står bakom oavsett vad den gör. Men även DN har märkt hur det borgerliga självförtroendet har sjunkigt i takt med att den egna politiken endast gett sämre siffror.
Kommer det här att innebära att regeringen håller på efter ett drygt år att förvandlas till en vad amerikanarna kallar lame duck. Alltså oförmögen att bedriva sin egen politik för den har förvandlats till ett politiskt självmord. En hel del tyder på det när man inte vågar genomföra en av sina viktigaste valfrågor och en symbolfråga.
Att inte klara det varslar om ett dåligt självförtroende och om en stor oro för hur det här ska gå. Framförallt när två av alliansens partier sjunker sakta men säkert närmare den kritiska massan för att få vara kvar i riksdagen.
Det måste vara ett helsicke att vara borgerlig partiledare när genomför sin politik tappar opinionen och om man inte genomför den får de egna emot sig. Tala om ett djävulens alternativ eller Reinfeldts moment 22.
Varför så tyst Svenskt Näringsliv?
Skulle du gilla att bli lurad på din lön? Skulle du tycka det vore just om din arbetsgivare lovade att du skulle få 100 kr i timmen och du fick 25 spänn? Skulle du bli förbannad om arbetsgivaren krävde att du skulle jobba utan övertidsersättning eller OB-tillägg? Hur skulle det kännas att jobba 12-15 timmar per dygn 6 dagar i veckan? Eller hur skulle du känna om arbetsgivaren tafsade på dig och kräva sexuella "tjänster" för att du skulle få jobba kvar?
Jag tror att alla normalt tänkande människor skulle reagera som undertecknad när man möter sådant här. Man blir förbannad och man blir ledsen att det förekommer 2008. Att det finns arbetsgivare som bär sig åt, ursäkta uttrycket, en samling svinpälsar. Det är tyvärr inte undantag utan det är vanligt och det verkar bli värre. Vissa arbetsgivares girighet och människoförakt verkar inte känna några gränser.
Med vilken rätt påstår jag att det här förekommer. Jag vet att det förekommer. Jag vet att det händer varje dag. Och jag vet av erfarenhet efter att i snart två år svarat på ungdomars frågor på Lunarstorm för LO:s räkning. Jag vet för jag har läst rapporterna LO publiceras över fackets hjälptelefons verksamhet där tusentals ungdomar kan vitna om hur arbetslivet möter dom när de kommer ut på sina första jobb - bluff, båg och övergrepp som sker alltför ofta.
De sjaskiga interiörer som finns inom vissa branscher och hos vissa oseriösa arbetsgivare är närmast ett mönster verkar det som. När vi som igår läste om den omänskliga situation som de papperslösa lever under bekräftar mönstret av utsugning och total brist på humanistisk människosyn hos vissa arbetsgivare.
Att inte arbetsgivarnas egna organisationer gör mer för att stävja eländet är upprörande, det är uppseendeväckande och kan inte tolkas på annat sätt än ett tyst medgivande från vissa branschorganisationer att man tycker det är okay att människor behandlas på detta sätt.
LO kommer att ta ställning till hur de papperslösa skall skyddas på vårens kongress. Det är ingen lätt fråga för förbunden men det är inte de svaga som ska straffas utan det måste vara arbetsgivarna som utnyttjar dem som ska stå vid skampålen. Och det borde även seriösa arbetsgivare tycka också.
Tystnaden från Svenskt Näringsliv i frågan är talande och kan bara tolkas som att man inte vill rota i det ormbo man har ända in i sina fina salonger på Blasieholmen.
Mutkolven Carl Bildt
Filmaren Maj Wechselman ifrågasätter i dagens Aftonblad om Carl Bildt är lämplig som utrikesminister. Skälet till hennes ifrågasättande är flera. Bildts högst tveksamma s.k. bevisning för ryska ubåtskränkningar som lika gärna kan vara inspelningar av svenska eller andra ytlägesfartyg. Likaså Bildts miljonoptioner i Vostok Naftas styrelse som nu bygger gasledningen till Tyskland.
Det finns även andra skäl att ifrågasätta Carl Bildt som utrikesminister. Hans engagemang i Lundin Oil och hans vilja att umgås med diktatorer om det gynnar hans egen förmögenhet. Lundin Oil, Vostoc Nafta är exempel på detta. Likaså hans agerande eller brist på agerande när han befann sig i Ryssland under valet i privata affärer på utrikesdepartementets bekostnad. Han har som utrikesminister haft att behandla gasledningen som nästan ligger uppe på land öster om Gotland. En gasledning som byggs av ett ryskt företag med mycket nära relationer med den ryska statsledningen, dvs. Putin själv. En gasledning som Putin och ryska statsledning har kallat ett militärt ryskt intresse.
Ett annat skäl till att Bildt framstår som den mest korrumperade svenske politiker i modern tid är även de uppgifter som har cirkulerat om att han har varit mellanhand i markaffärer mellan Lundin Oil och den ryska statsledningen i Kreml. Uppgifterna ska understrykas är rykten som inte har bevisats men de har funnits i politiska kretsar i riksdagen under en längre tid. Bara misstanken tillsammans med allt annat tveksamt kring Bildt är tillräckligt för att ifrågasätta om konspirationsteoretikern Bildt, lögnhalsen Bildt, rövarkapitalisten Bildt och diktatorsvännen Bildt är verkligen lämplig som svensk utrikesminister.
Maj Wechselmans debattartikel idag kanske äntligen kan lyfta på locket till den illaluktade soppa som historien om Bildt är.
Knappast ett Gott Nytt År för Reinfeldt
Det kunde ha börjat bättre för Fredrik Reinfeldt än vad det gör i SIFO:s undersökning som Aftonbladet presenterar idag. Katastrof i det närmaste i betyg för Reinfeldt efter ett år i regeringsställning. För hur ska man annars beskriva ett opinionsgap på nästan 20 % till oppositionen trots att den inte presterar speciellt mycket av oppositionspolitik. Ett jättedyk på 12 % för Reinfeldt personlig i förtroendemätningarna och nu senast endast 4 ministarar får godkänt av väljarna i SIFO:s mätning som publiceras idag. Än mer 73 % anser i Aftonbladet nätfråga att regeringen gör ett dåligt jobb (70.000 har hittills röstat kl. 15.00).
(PS. Endast Svd av de borgerliga propagandabladen har tagit med nyheten i sin nätupplaga idag och då enbart redovisat resultatet - det svider troligvtvis i den borgerliga själen.)
Hur i hela friden kan det ha gått så käpprätt åt helvete för den stolta och kaxiga högerregeringen när den bara regeringer på det program som de fick mandat för i valet. Politiken är uppenbart inte populär. Folk gillar inte försämringarna av a-kassan, de misstror försäljningarna av statliga företag och inte minst är förbannade på den behandling sjuka och arbetslösa får av regeringen.
Men inget av detta är nyheter. Alla som lyssnade visste att högerregeringen under Reinfeldt skulle bedriva en sådan här politik som skulle med kraft skapa ökade klyftorna mellan fattiga och rika. Att de skulle gynna sina väljare genom att ta bort förmögenhetskatten och göra om fastighetskatten så den fick betalas av vanligt folk medan miljonärsvillorna på Lidingö och andra gräddhyllor skulle gödslas med nya pengar. Alla visste men i alla fall röstade 10 % av LO:s medlemmar på högerregeringen och hjälpte den fram till Rosenbad.
Nu ett år efteråt så har de ångrat sig de som röstade fram Reinfeldt och de övriga i högerregeringen. Nu kommer raset och det är närmast fritt fall. Det liknar också den förtroendeklyfta som fanns mellan Persson och väljarna på slutet. Reinfeldt har helt enkelt blivit sin egen framgångs fånge. Han vann förtroendet i valet men när han börjar regera och genomför sin politik så spricker allt.
Det bekräftar min tes att socialdemokratin förlorade inte valet på grund av en i grunden dålig eller misstrodd politik utan socialdemokratin förlorade förtroendeomröstningen om Göran Persson.
