Ingemars blogg

Stängda arbetsplatser maj 1980.
Fler foton från lockouten finner du här.
FOTO Ingemar E L Göransson


Maj 1980 lockoutade SAF flera 100.000 arbetare i en konflekt som raserade samförståndet mellan parterna under ett decenium. Tänker Svenskt Näringsliv göra om det misstaget genom då man liksom 1980 har en borgerlig regering i ryggen.

När har facket rätt att ta strid för sina medlemmars rättigheter? När är det okay att gå ut i konflikt och när är det okay för facket att konstatera att det finns risk för konflikter. Den här för facket livsviktiga frågan har blivit närmast glödande aktuell efter att LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin konstaterade på DN Debatt 22/9 att om alliansen driver igenom förändringarna v a-kassan och andra till fördel för arbetsgivarna förändringar så finns en uppenbarlig risk för konflikter på arbetsmarknaden i samband med avtalsrörelsen.

 

Detta modesta uttalande har fått hela kadern av ledarskribenter, Svenskt Näringslivs-chefer, högerpolitiker, nyliberaler och alla andra som gillar att tugga sin litania om det hotfulla facket. Nu för LO den i valet förlorande socialdemokratins politik in på arbetsmarknaden osv andra sedan länge välkända kampsånger.

 

Faktum är om regeringspolitik innebär att en vanlig LO-medlem drabbas av en ökad beskattning på 300 kronor för att han eller hon är med i facket plus att avdragsrätten försvinner så kräver medlemmarna av sina förhandlare kopmp4ensation i avtalsrörelsen. Dessa försämringar, uttaxeringar är inget annat än konfiskation i lönekuvertet som motsvarar got och väl den löneökning den genomsnittlige LO-medlemmen fick 2005 eller 2006.

 

Att då som Wanja Lundy-Wedin konstatera att det finns risk för en svårare avtalsrörelse är ett nyktert konstaterande av verkligheten – inte ett förtäckt hot. Insändarskribenten Fredrik Lundström, Stockholm i DN den 28 kan möjligen ses som arketypen för dessa borgerliga kritiker av LO:s rätt att beskriva verkligheten när han hoppas att Reinfeldt ska lagstifta facket tillbaka till stenåldern som Margaret Thatcher gjorde på sin tid i Storbritannien.

 

Är det typen av inställning vi har att förvänta oss av den ny riksdagsmajoriteten så lär det bli svårt att hitta ett samtalsläge utan risken är då stor att LO:s ordförandes farhågor om svårigheter i avtalsrörelsen kan bli mer än besannade. Glöm inte SAF:s ”investering i framtiden” som Curt Nicolin uttryckte det inför avtalsrörelsen 1980 och som kom att kasta Sverige ut i en storlockout. En storlockout som kom att skada förtroendet mellan parterna under hela det återstående decenniet med som följd en lönebildning som präglades av återkommande konflikter och misstro. Det finns även andra paralleller som att under motsvarande period var det en borgerlig regering.

 

Nicolin fick avkastning på sin investering och lönebildning kom att präglas av ökade klyftor under hela 1980-talet och 1990-talets första halva. Sedan dess har lönebildning präglats av en positiv reallöneutveckling för löntagarna. Ett nytt försök från Svenskt Näringsliv att ”investera i framtiden” skulle säkerligen kunna resultera i nya ökade klyftor och en parallell till 1980-talets för löntagarna eländiga negativa reallöneutveckling.

 

Reinfeldt och hans alliansregering bör lyssna och ta LO:s varningar på högsta allvar. Det är mer konstruktivt att söka samförstånd än konflikt men facket kommer aldrig att backa för en nödvändig strid om så blir. Men facket kommer inte att söka strid för stridens egen skull.

  

Till sist…….

 

………De 10 mest lyssnade låtarna i min mp3-spelare just nu:

  Willie Williams Armagideon Time

Uppkäftig gungande reggae som The Clash plankade (bra men originalet är ett strå vassare)

Marc Cohen Walking In Memphis

Underbar, det känns som om jag gick där själv igen

 Dusty Springfield Goin´ Back

Skönhet over allt annat och andra sångerskor

Solomon Burke A Change Is Gonna Come

Från den annars mediokra plattan med samma namn, pastorn håller en predikan om rättvisa utifrån Sam Cokes medborgarrättsrörelsehyllning

 Paul Burlison Train Kept A-Rollin´

Gitarristen från Johnny Burnettes R`n´r Trio i en obskyr nyinspelning där det ryker banne mig om både gitarr och förstärkare – Jävlar anamma!

The Fratellis 3 Skinny Girls

Engelsk debut av ny låtskrivare Jon Fratelli – Larmigt och inte så lite punkigt

Wooden Wand And The Sky High Band Dead Sue

Veckans Dylan? Nytt New York-band som är riktigt riktigt spännande

 John Coltrane Ogunde

Kom på Coltranes postuma Expression-LP och är en lisa för själen

 Candi Staton That´s How Strong My Love Is

Udda och brilliant soul från Muscle Sholes i Alabama. Historiens bästa version av denna klassiker i genren

The Stratogeezers Secret Agent Man

Amatörband från Atlanta som spelar med entusiasm och skicklighet den musik de älskar mest – instrumentalsurfrock. Har en egen hemsida, besök den massor av livemusik och även låtar att ladda ner

 

………Mer musik…den som gillar The Ventures ska surfa in på The M-Ventures site och återuppleva amerikanska The Ventures sommarturné 1965 spelad av ett lokalt japanskt gäng. Helt vansinnigt men faktiskt riktigt kompetent coverband.

Glöm inte fotobloggen med en ny bild varje dag och hemsidan !  

Dags att vila!

FOTO Ingemar E L Göransson

114 thailänska bärplockare har blivit blåsta på sin lön av en samvetslös bäruppköpare. I Björksele, Norra Lappland har blåst dem på deras lön. Först har han gett dem felaktiga uppgifter om skattereglerna och sedan har han inte betalt upp lönen i alla fall.

 Ett exempel på hur kapitalismen när den får vara helt oreglerad blir kan man säga om man vill vara cynisk. Cynisk men det handlar om människor som Phitsamai Ruangsin som skulle ha inkomsten till sina barns utbildning. Den fattiga risodlarbonden kom till Sverige. Har jobbat hårt och blir nu lurad av en samvetslös niding.

 Hur blir det då med ett tjänstedirektiv som om borgarna får det som dom vill. Ett tjänstedirektiv som öppnar för lönekonkurrens (se SvD:s ledare igår den 25 september). Pressen mot lönerna neråt och allt sämre lägstalöner. Konsekvens allt större klyftor och alt större skillnad mellan fattiga och rika och därmed ett samhälle med allt större slitningar och klasskonflikter.

 Man kan undra om borgerligheten rustar för ökade klassmotsättningar och allt mindre av samförstånd.

 Politiken verkar i alla fall ha gått in i ett stadium av vänta och se. Vänta och se på vad Reinfeldt hittar på och sedan tacka och ta emot!? Det är i fackföreningsrörelsens intresse att rusta sig för strid.

 
Till sist…….

 ………HSB-styrelsen i Maj Holmblads hus i Sundsvall gav upp och Maj fick bo kvar. Allt annat hade varit en större skandal än den som var när de försökte kasta ut den pigga och alerta 83-åringen.

 ………Hallå, var är (s) någonstans – vi behöver opposition mot det som kommer!

 ………Håller säcken på att knytas ihop om Leijonborg i ”Leijongateaffären”? Partisekreterare Jacobsson har delgivits misstanke om brott. Kan det vara möjligt för Reinfeldt att ge Leijonborg en ministerpost när han riskerar att kallas till polisförhör i en brottsutredning och när han på köpet faktiskt har ljugit i affären.


............Dagens musiktips surfa in på Cowabunga Webring och möt hundratals instrumentalband som spelar surfrock från hela världen. Massor av gratislåtar att ladda ner. Mycket är riktigt, riktigt bra! 


Glöm inte min fotoblogg  med ny bild (nästan) varje dag och givetvis hemsidan!    

FOTO Ingemar E L Göransson

Det har blivit uppmärksamhet kring att LO har påpekat att otydligheten hos den tillträdande Reinfeldtregeringens politik kan göra avtalsrörelsen mycket svårare. Det har upprört borgerliga media som DN i sin fullförblommade nyliberalism då anklagar LO för att inte acceptera folkviljan; dvs. den nyvalda Reinfeldtregeringen. Detta efter att LO har genom Wanja Lundby-Wedin i en debattartikel framför sin oro för att Reinfeldt just kommer att göra avtalsröreslen svårare än vad den behöver bli. Likaså har samma farhågor framförts i LO-tidningen.

 

Vad som är självklart för var och en, eller borde vara, det är att om spelreglerna ändras måste också spelarna ändra sin taktik och strategi. Det gäller familjespelet som avtalsrörelsen. När parterna inte vet vad som gäller hur kan man då bara säga att allt är som förut. Det som var förutsebart finns istället idag både hot och otydlighet från Reinfeldt & Co.

 

Problemet är att facket aldrig kan acceptera att det som medlemmarna avstått i tidigare avtalsrörelser nu konfiskeras och skänks till arbetsgivarna. Dvs. arbetsgivaravgifter som räknas in i det förhandlingsbara utrymmet nu inte finns där längre. Likaså att a-kassan som både sänks och dess avgift dramatiskt höjs innebär ett faktiskt lönesänkning både på kort och lång sikt.

 

Att detta är så svårt att förstå för borgerliga ledarskribenter. Det är ju faktiskt så att fackets uppdrag är medlemmarnas bästa möjliga ekonomiska utveckling med reallöneökningar och ökad köpkraft. Detta samtidigt som facket har inte tagit ut mer än vad företag och ekonomi har tålt. En höjning av a-kasseavgiften med 300:- per månad innebär i runda tal 500:- i obeskattad inkomst. Det motsvarar vad många fick i lönepåslag under förra året! Kom inte sen och tala om att avtalsrörelsen inte försvåras! Till detta kommer bortskänkandet av arbetsgivaravgift som är en del av avstått löneutrymme.

 

Reinfeldt, om han vill ha ett hyfsat förhållande till fackföreningsrörelsen bör avstå från i vart fall försämringen av a-kassan och undvika en ren konfrontation med facket. Reinfeldt bör avstå från provokativa angrepp på fackliga intressen och löntagarna som skulle orsaka en närmast omöjlig avtalsrörelse.

Det är också, eller borde vara det, för Reinfeldt att notera att trots att han har en majoritet bakom sig i riksdagen har han halvavalmanskåren mot sig. Dvs. SDverige är ett delat land; ska Sverige också bli ett land präglat av klasskonflikter under de komande fyra åren. Något mandat för ett systemskifte har den nya regeringen absolut inte. Tänker Reinfeldt ta den striden för att skapa sitt idealsamhälle? Vem vet, men snart får vi någon slags besked.

 

Till slut…….

 

………Äntligen på DVD: C.S.I New York. Spännande, intelligent, ödesmättat och så förbannat bra.

 

………Herregud våran Peugeot 407 SW diesel har gått 130 mil på en tank! Dvs. kring 0.5 liter/mil. Tror inte det är sant.

 

Besök gärna min fotoblogg och glöm inte www.kulturochpolitik.se !

 

Varför nonchalerade vi socialdemokrater potentiella allierade under valkampanjen?

FOTO Ingemar E L Göransson


Diskussionerna inom socialdemokratin efter valnederlaget verkar mest handla om Perssons misstag, Perssons valkampanj och Perssons person och Persson som partiledare.

 

Det innebär att politiken som vi förde ut under valrörelsen inte har varit det primära. För det finns naturligtvis skäl varför vi förlorade valet mitt under en av de starkaste högkonjunkturerna sedan 1980-talet.

 

För visst måste det vara ett stort misstag att publicera ett valmanifest som var så intetsägande att det inte kunde uppamma minsta upphetsning hos den mest devote partiarbetare. Att sedan påstå att inte arbetslösheten inte är ett problem gav Reinfeldt gratispass till Rosenbad. Slutligen att sitta och fria direkt i TV till den rabiata sosseätaren Maud Olofsson samtidigt som ignorera både (mp) och (v).

 

Orsaken till valnederlaget handlar lika mycket om vårt eget tillkortakommande vad det gällt arbetslösheten och misslyckandet att komma åter till full sysselsättning som Göran Perssons egna misstag och attityd.

 

Sedan så är det ingen tvekan om att renoveringen av den svenska ekonomin som Göran Perssons ministärer har genomfört har också blivit synonymt med allt det onda under de här åren. Nedskärningar, nedrustning av kommunal verksamhet, utförsäljningar och privatiseringar och ökad arbetslöshet och framväxten av ett proletariat av arbetslösa, fattiga ungdomar utan fasta jobb, deltidsjobbande och andra som fick betala restaureringen. Framgångarna och att Sverige har idag Europas starkaste ekonomi har t.o.m blivit en belastning.

 

Det är viktigt att förstå mekanismerna bakom att 11 % av LO-väljarna valde att gå direkt till Reinfeldts högerfålla samtidigt som en inte oväsentlig del av soffans LO-väljare och andra inom LO-kollektivet har gjort som de gjorde med Ny Demokrati; proteströstar mot vad de uppfattar som en (s)vek och röstade i årets val på Sverigedemokraterna.  (Allt enligt prof. Sören Holmberg i gårdagens radio.)

 

Att en inte oväsentlig del av våra väljare gör så här måste ägnas väsentligt mer kraft att förstå än att starta upp ett kattrakande för att snabbast möjligt hamra fram en ny ordförande för partiet.

 

Det är viktigare att diskutera detta och analysera framtidens socialdemokratiska politik som ska innebära ett inflyttande i Rosenbad.

 Lars Stjernkvist har idag en intressant artikel i Östgöta Correspondenten vars tankar är värda att ta del av. Ordförandevalet är måste få ta sin tid och det är dags att lyssna på rörelsen som Tage Erlander utryckte det i sitt råd till Olof Palme på sin tid.



 

Till sist……

 

………Arthur Lee har avlidet och därmed ett av de stora genierna i rockens historia. Men också en av de mest irrationella och säkerligen mest svårhanterliga musikerna i sin generation. Men vem var Arthur Lee. Jo han var mannen och hjärnan bakom Los Angeles-gruppen Love som under perioden 1965-68 gjorde tre idag klassikerutnämnda album; "Love", "Da Capo" och framförallt "Forever Changes".

 

På varje lista över de bästa och/eller mest betydelsefulla albumen någonsin finns den sistnämnda alltid med bland de tio eller 20 viktigaste. Det är märkligt för ingen av de tre Elektra-albumen var några säljare då det begav sig utan det är nu nästan 40 år efteråt de har en t.o.m. större lyskraft än då.

 

Loves och Arthur Lees musik som var en egensinnig blandning av San Fransisco-rock, blues och jazzinfluenser, mästerliga texter och innovativa idéer. Detta kombinerat med total brist på respekt för vad som var möjligt ur listperspektiv samt friheten som fanns på det lilla och växande Elektra-bolaget. Allt detta kunde inte ge annat än en musik som är tidlös.

 

Glöm inte min fotoblogg och hemsidan där det snart kommer ett antal uppdateringar!

    

FOTO Ingemar E L Göransson

”Första dagen på det nya arbetsåret. Slår upp morgontidningen Östgöta Correspondenten och i del två hittar jag en stor artikel om min gamle granne och bekant; Magnus Aspenström. Våra flickor växte upp på samma gård och våra respektive fruar umgicks mycket. Magnus och jag tog en och annan pilsner och diskuterade livet.

 

Magnus är arbetslös och har varit det länge. Han är precis som jag över 50 år och är inte högutbildad akademiker. Jobba vill han och kan han men ingen arbetsgivare vill anställa honom. Just det ingen arbetsgivare vill anställa Magnus för han är ”för gammal”.

 

Hans långa arbetslivserfarenhet från olika jobb allt ifrån måleri, mackenjobb till lagerchef hjälper inte längre – Ingen arbetsgivare vill ha Magnus. Det här är en träffande sammanfattning på en samhällssjuka och en attityd som vissa arbetsgivare har. Man vill inte anställa människor som inte fyller ut hela kravkostymen. Och läs nu rätt; det är inte politikerna eller facket som inte vill anställa Magnus, en full frisk, arbetsvillig man i 50-årsåldern utan det är arbetsgivarna som inte vill anställa honom.

 

Är det inte sjukt, är det inte symtom på en felsyn och ett förhållningssätt till arbetskraften som arbetsgivare visar upp när dom sållar bort Magnus, Ali, Kalle, Lisa eller Mischka?

 

Och vad kan politiken gör åt en sådan missriktad attityd och de värderingar som ligger i botten? Inte mycket egentligen, bara föra en debatt om den diskriminering som faktiskt sker i det tysta. En diskriminering som bygger på fördomar om människors arbetsförmåga och arbetsvilja.

 

Blir Magnus hjälpt av att a-kassan sänks, givetvis inte men han drabbas och han får det svårare att klara sig och sin familj. Reinfeldts recept för Magnus gör bara saken värre och inte bättre. Det blir inte fler jobb för att Magnus blir fattigare.”

Det här inlägget skrev jag på LO:s valblogg den 21 augusti och i går ringde Magnus mig. Det var ett kärt återhörande och ett längre telefonsamtal blev det av det hela.

 

Har du fått något nytt jobb. Nej, ett skambud från en mindre nogräknad arbetsgivare  men också ett mer seriöst erbjudande som kanske blir något av vem vet.

 

Det hela reser en principfråga och en viktig fråga om Arbetsförmedlingen och hur den fungerar. Men även om arbetsgivarnas feghet att anställa äldre som har många år kvar att ge. Vi är ju dumma om vi försöker försvara arbetsförmedlingen av ryggradsmässiga skäl och orsaker och då bortser från bristerna hos AF. En aktiv arbetsmarknadspolitik är inte betjänt av ett intill idioti grundat försvar för brister och fel hos AMS och AF. Varken politiken eller de arbetslösa vinner något på det

 

Det ointresse och den brist på engagemang man kan möte hos vissa handläggare eller det nog så intrikata regelverk som kan t.o.m. bli ett hinder för att matcha arbetslösa med lediga jobb. Att det ät så vet var och en som jobbat med olika arbetslöshetsprojekt.

 

Kommer Magnus att få ett nytt jobb? Det beror nog mycket på om arbetsgivarna ändrar sin inställning till arbetslösa och framför allt äldre arbetslösa.

 

Till sist……

 

………redan nu börjar det bli problem för Reinfeldt och hans allians. Hur många kvinnor ska det vara i ministären. Maud står för ett krav på 50-50 och gubbarna tre för att kompetens ska avgöra – Läs det måste vara män. Frågan är kanske t.o.m. så att det är klent med kompetens när Reinfeldt ska regera!

 

………Philips måste ha gjort marknadens sämsta MP3-spelare; HDD1420. Fanskapet som min son fick i februari har tillbringat mer än halva tiden på verkstad utan att någon har hittat fel på den – men den funkar inte! Köp inte eländet!

 
Besök gärna min fotoblogg och hemsidan !

 

FOTO: Ingemar E L Göransson

Så då är valet avslutat och resultatet blev det man kunde frukta: en borgerlig högerregering.

En politisk situation har uppstått där arbetarrörelsen och vänster i allmänhet kommer att helt förlora allt inflytande på den politiska utvecklingen. Kommer högerregeringen utvecklas till en Montezumas hämnd eller kommer det att bli en medelklassens mitt-i-mellan regering.

 

Det är ingen som egentligen vet för budskapet från alliansen har varit både ock men en sak är klar att klyftorna kommer att öka mellan de som har och de som inte har. Arbetslösa riskerar att tvingas att ta allt sämre avlönade jobb då stupstockar och a-kassan kommer att bli allt sämre.

 

Men hur ska arbetarrörelsen bemöta en sådan utveckling. Vilket alternativ ska sättas upp mot en allt kaxigare höger som kommer att ha ett politiskt monopol de kommande fyra åren. Faktum är att ingen socialdemokratisk regering har haft en majoritet sedan 1968.

 

Vilka utmaningar måste besvaras och mötas för att kunna återta regeringsmakten på nytt. Det är flera områden och spörsmål som jag ser det som ska mötas och det här är givetvis ingen slutgiltig ”lista” utan ett första försök att skissa på vad som måste upp på bordet.

 

Det första är diskussionen om det är möjligt med låginflationspolitik och full sysselsättning i symbios. Sveriges väg tillbaka efter 90-talskrisen har varit låginflationspolitikens och därför har de som drabbats av arbetslöshet fått betala ett oerhört högt pris. Man kan faktiskt se valresultatet som en protest mot den ensidiga låginflationspolitiken. En felriktad missnöjesyttring som kommer att göra ont värre då högerns svar är en låglönearbetsmarknad med svaga fackliga rättigheter och organisationer. Problemet är att låg inflation ger reallöneutveckling men samtidigt hög arbetslöshet. Är det alltså möjligt att klara både reallöneutveckling och full sysselsättning?

 

Det andra är hur arbetarrörelsen skall förhålla sig till den övriga vänstern i riksdagen och utanför. Hur arbetarrörelsen skall förhålla sig till grupper som Greenpeace, solidaritetsrörelser o.s.v. Diskussionen om huruvida Ohly och Wetterstrand kan sitta i en av (s) ledd regering blev en belastning p.g.a. det svaret skyldiga. Lars Ohly har en poäng när han sneglar på det norska exemplet.

 

Det tredje spörsmålet har med klassanalys att göra. Vi ser en tydlig klasskiktning inom arbetarklassen där de relativt välavlönade yrkesarbetarna låter sig lockas av egna favörer i form av lägre skatter och sänkta fastighetskatter medan de skikt av arbetslösa, invandrare, deltidsarbetslösa kvinnor o.a. vänder politiken ryggen. Hur ska arbetarrörelsen klara den utmaningen att hålla ihop klassen och att lyckas mobilisera de olika skikten. Än mer hur ska arbetarrörelsen i framtiden kunna täta ihop klyftorna och därmed vinna i politisk kraft.

 

Det fjärde spörsmålet är frågan om opinionsbildningen. Här måste arbetarrörelsen satsa på egen press och media. Här kan det handla om radio, TV, samordning och ökad spridning av fackförbundens press och inte minst Internet och alla de möjligheter som den för med sig. Vilka möjligheter finns att ha bilagor i de stora gratistidningarna i storstäderna osv. Utan verktyg för opinionsbildningen blir också arbetarrörelsen helt i händerna på de kommersiella krafterna och högerns dagordning. Detta har varit tydligt under den gångna valrörelsen om inget annat.

 

Sverige har fått en högerregering och arbetarrörelsens viktigaste parti socialdemokraterna har gjort sämsta val sedan 1914. Bara dessa två fakta måste sätta igång en förutsättningslös diskussion om framtiden om arbetarrörelsen över huvudtaget skall få en sådan. Valet är vårt eget och ansvaret är vårt allas.

 
Besök även min fotoblogg och hemsidan!

Jan Eliasson valtalar i fredags i Malmö

FOTO Ingemar E L Göransson

Stavas solidaritet med stort eller litet s. Så formulerar utrikesministern och förre ordföranden för FN:s generalförsamling Jan Eliasson son politiska ideologi. Det gäller hur man ser på solidariteten med folken i världen som lever ett väsentligt sämre liv än vi välmående europer. !,2 miljarder människor har exempelvis inte rent vatten vilken skapar inte bara grogrunden för sjukdomar som dysenteri men också orsakar konflikter och krig.

 

Jan Eliasson är en karismatisk diplomat som blev politiker och något i dag så ovanligt som en politiker med passion för det han gör och det han tror. Eliasson har vanan att citera Shakespeare ur Romeo och Julia; ”There is a world outside Verona” – det finns en värld utanför Verona.

 

Det finns också en värld utanför Sverige, Norden och Europa vilken är något som har saknats under valrörelsen. Perspektivet om en omvärld har inte fått plats och solidariteten har t.o.m. hos socialdemokratin har oftast inskränkts till sifferexercis kring ersättningsnivåer i a-kassan och socialförsäkringssystemet. Världen utanför Verona har inte fått plats i valrörelsen utan det har varit ett av nationalstaten begränsat perspektiv.

 

Idag går vi till val. Svenska folket har rätten att säga sitt och ingen blir varken misshandlad eller mördad för detta. Vi har en rättighet som miljoner skulle ge allt för att få – demokrati. Samtidigt så låter vi vårt perspektiv begränsas av att vi inte stavar solidaritet med stort S. Eller….?

 

Sten Andersson har avlidit vid 83 års ålder. Sten var en annan politiker med engagemang och passion för det han gjorde. Hans tid som utrikesminister satte tillsammans med Olof Palmes internationalism Sverige som en betydelsefull deltagare i det internationella fredsarbetet. Sten Andersson var under sina sista år en kritiker av den utrikespolitik som Göran Persson bedriv exempelvis i Palestina-Israelfrågan även om Sten var ganska tystlåten med den. Läs gärna Aftonbladets ledare idag om Sten Anderssons betydelse.

 

Det blir ett stort tomrum efter Sten Andersson.

 

Till sist……

 

………Linköpings lillfuhrer Jonas Andersson m.fl. nazister har häktas misstänkt för försöket ett bombattentat mot en villa i Linköping i fredags. Är det inte dags att låsa in nazi-packet nu och slänga bort nyckeln i ett antal år?

 

,,,,,,,,,,,,Det engelska pub-rockbandet Dr.Feelgood:s första platta ”Down By The Jetty” har släppts i en utökad version. Innehåller både mono och en tidigare ej utgiven stereoversion av ursprungs-LP:n samt ett antal outtakes. Fortfarande samma hetta och attityd som då 1975. Väsentligt köp!

 

Besök gärna min fotoblogg och givetvis hemsidan!

FOTO Ingemar E L Göransson


Tittade på ”Uppdrag: Granskning” på TV1 ikväll. Vad som slog mig är vilken svårplacerad och hal politiker Fredrik Reinfeldt är. Han glider mellan ståndpunkter och verkar göra det med ett enda syfte med sin politiska gärning: att bli statsminister. Politiken anpassas till det som är möjligt och det som kan gå hem. När svenska folket gillar kollektivavtal inser Reinfeldt att det ska han också. När svenska folket gillar den generella välfärden då gör Reinfeldt det han med. Men han gör det inte av övertygelse om dess förträfflighet utan p.g.a. att all annan inställning i offentligheten gör det omöjligt för honom, Fredrik Reinfeldt att bli statsminister.

 

Det vill säga att Reinfeldt är inget annat en sentida Machiavelli där ändamålet helgar medlen. Men så enkelt är det i alla fall inte som vi ska se av två exempel.

 

Fredrik Reinfeldt har haft barnflickor, au pair i sitt hem anställda för att ta hand om de Reinfeldtska barnen. Lönen är som arbetsrättsexperten Toivo Öhman säger ett brott mot god sedvänja på svensk arbetsmarknad och skulle säkerligen underkännas och justeras uppåt av en prövande domstol.

 

Vad Reinfeldt gör att utnyttja mesta möjliga kryphål för att slippa att betala kollektivavtalets löner. Han sätter t.o.m. sitt namn under anställningsavtalen utan att blinka. Reinfeldt ville inte svara på Uppdrag Gransknings” frågor utan gömde sig bakom sin pressekreterare.

 

Moderaterna bluffar när de säger att de inte tänker privatisera akutsjukhusen. På flera håll i landet lägger nu moderaterna förslag om att sälja ut sjukhus. Så här skriver moderaterna i brödtexten till sitt budgetförslag 2006:

 ”Vi anser vidare att samtliga akutsjukhus i stället skall få fortsätta arbetet medatt bli mer fristående genom bolagisering och därefter försäljning.”

 

De sjukhus som ska bli föremål för de moderata ambitionerna är: Karolinska universitetssjukhuset, .Danderyds sjukhus, Södersjukhuset, Norrtälje sjukhus och Södertälje sjukhus. Det är alltså inte en oviktig del av Stockholms akutsjukvård som skall privatiseras och bli föremål för kapitalistiska vinstambitioner.

 

Och det är inte bara dessa utan totalt är det 15 viktiga varav 4 är universitetssjukhus som moderaterna vill privatisera. Om man sammanställer de olika moderata partidistriktens offentliga ambitionerna som moderaterna visar upp i handlingsprogram och budgetförslag inför valet eller innevarande års budget.

 

Den totala listan ser imponerande ut:

Lunds universitetssjukhus, Skåne

Universitetssjukhuset MAS, Skåne

Centralsjukhuset Kristianstad, Skåne

Lasarettet i Helsingborg, Skåne

Lasarettet i Ystad, Skåne

Västerviks sjukhus, Kalmar

Karolinska universitetssjukhuset, Stockholm

Södersjukhuset, Stockholm

Danderyds sjukhus, Stockholm

Södertälje sjukhus, Stockholm

Norrtälje sjukhus, Stockholm

Lasarettet i Enköping, Uppsala

Akademiska sjukhuset, Uppsala

Avesta sjukhus, Dalarna och

Lasarettet i Lycksele, Västerbotten.

 

Så när Fredrik Reinfeldt lägger huvudet på sned och blinkar med sammetsblicken så ljuger han när han påstår att moderaterna inte vill privatisera akutsjukvården.

 

Vad innebär detta och vad blir konsekvensen om dessa 15 sjukhus blir privata. En konsekvens blir att på sikt blir det den lönsamma vården som blir centrum för verksamheten. Det innebär att din och min behövda vård, vårt vårdbehov, kan få vika för lönsamma ingrepp som berikar ägarna. Ingen skall inbilla mig att de som köper ett sjukhus gör det av filantropiska skäl utan helt enkelt man vill tjäna pengar precis som om det varit vilken kommersiell verksamhet som helst.

 

Hela upplägget leder fram till privata försäkringslösningar av sjukvården precis som högern har eftersträvat sedan årtionden. Ett första och avgörande steg i systemskiftet från gemensam välfärd till privat välstånd.

 

Fredrik Reinfeldt bluffar när han påstår att moderaterna inte vill privatisera sjukvården. Har han aldrig talat med sina moderata partivänner i Skåne, Stockholm, Kalmar, Uppsala, Dalarna och Västerbotten. Om han, vilket han givetvis gör, känner till deras ambitioner så antingen så bluffar han Fredrik och ljuger väljarna rakt upp i ansiktet eller annars har han ingen koll på vad hans egna partivänner vill. Lika illa båda alternativen.

 

Så varken när det gäller kollektivavtalet eller den generella välfärden är Fredrik Reinfeldts omvändelse från nyliberal till mittenliberal speciellt övertygande. Det är väl snarast att Fredrik Reinfeldt är en charlatan som åker land och rike runt och säljer ett ormserum kallat allianspolitik. Dekokten är allt annat än nyttig, den kan t.o.m. blev dödlig för den som dricker den.

Till sist.........


..........Folkpartisterna får snart föra bok över vem som sagt vad till vem i "Leijongate"-härvan 


Besök gärna min fotoblogg och hemsidan !

New York dryga halvåret innan terrorangreppet

FOTO Ingemar E L Göransson


Den 11 september är ett datum som står inristat i allas medvetande precis som att alla som var med vet vad de gjorde den dag John F Kennedy eller Olof Palme vart mördad. Den 11 september för fem år sedan angreps USA för första gången på sitt eget territorium av främmande makt. (inte riktigt sant för mexikanska trupper gick över Rio Grande någon på 1800-talet.) Flera tusen oskyldiga New York-bor dog i ett inferno av eld, rök och damm i något som påminner om ett armageddon.

 

Följderna av terroristernas fega angrepp har blivit att världen har kastats in en situation av halv krigssituation där den globala osäkerheten har trappats upp och väst har drabbats av islamofobi inte så olik den som fanns i korstågens tankevärlden.

 

Faran är att västs politik som den har utformats av Bush inte gör skillnad mellan extremister och vanliga muslimer som inte gör annat än tar avstånd från galningarnas terrorstrategi. Den 11 september blir därför inte bara en sorgedag där vi hedrar offren för extremisternas angrepp på oskyldiga utan också en dag till påminnelse om att lugn sans och tolerans är en bättre väg än krigets och våldets vansinne.

Reinfeldt och "arbetarnas ovilja till arbete "

Att Fredrik Reinfeldt var en högerman visste vill väl lite till mans men att han skulle avslöja sitt inre själsliv och sin borgerliga brist empati för vanligt folk som han så gärna annars talar sig så varm för.

 

I gårdagens TV-debatt mellan Göran Persson och Reinfeldt så ställde den 36-åriga förtidspensionerade tvåbarnsmamman Nena Nyström frågan om vad de två alternativen kunde göra för henne och hennes situation.

 

Medan Persson visade förståelse, insikt och empati för Nena och hennes situation. Inga försämringar utan istället förbättringar utlovade statsministern. Reinfeldt däremot vecklade in sig i ett resonemang om ”man klarar att ensam ta hand om två barn borde man minsann klara av att jobba”.

 

Här kröp den högermannen fram och visade ingen förståelse för att ett värdigt samhälle skall som med August Palms ord ”att staten, samhället, drager human omsorg sina gamla, sjuka eller i öfrigt till skada komna medlemmar”
(Vad fodrar Socialdemokraterna hämtat ur Akta er för Socialdemokraterna AKS Stockholm 1995 sid 55).
Tvärtom Reinfeldts uttalande var rigitt, utan förståelse och ovilja att visa förståelse för hur det är leva med ständig värk, oro för barnens framtid, bristen på pengar och inte se något syn i tunneln.

 

Reinfeldts uttalande och hans slirande i debatten är typiskt för den ideologiske högermannen som är helt övertygad om arbetarnas medfödda lathet och ovilja att arbeta om ingen (dvs. överheten) håller dem herrans tukt och förmaning.

 

Men Nena Nyström själv då, enligt dagens Aftonbladet säger hon:

- ”Att Reinfeldt dömer. Inte bara mig utan även alla andra som är förtidspensionerade. Dessutom verkar han tro att det bara är vi som inte kan jobba som har så här dålig ekonomi, men det är det inte. Det finns många fattiga i Sverige.”

 

Om sex dagar är det val och vi ska bestämma i det demokratiska valet vem som ska styra Sverige de närmaste fyra åren. Nena och andra förtidspensionärer, arbetslösa eller andra som med August Palm ovan ”till skada komna medlemmar” har inget gott att vänta från högermannen Reinfeldt. Det visste vi förut och fick det bekräftat i går kväll söndagen den 10 september. De ”nya” moderaterna är de gamla men med lite polityr!

 

Till sist……..

 

………Göran Persson har uttalat sig i den infekterade nedladdningsfrågan. Insikten om misstaget att för snabbt anamma nöjesindustrins lobbys krav som skedde för ett år sedan. Persson har helt rätt det går inte att stoppa tekniken utan andra sätt för att säkra upphovsmännens rättigheter måste till.

 

………I dag blev Anna Lindh mördad av en mentalt störd person på NK i Stockholm.

 

………Jag lyssnar just nu på ”Ben Rogers´Instrumental Asylum” australiensisk surf-rock och  instrumental gitarrorgie. Påminner om Dick Dale, lite Shadows med ett modernare sound. Häftigt, rått och alldeles utmärkt. Beställes från www.blazz.com.au för den intresserade

 

………Jag har startat en fotoblogg där jag kommer att publicera ett nytt foto varje dag (i vart fall målsättning). Välkommen att kolla!

 

Glöm inte min hemsida www.kulturochpolitik.se !

FOTO Ingemar E L Göransson

Det är inte svårt att konstatera att ”Leijongate” får stor påverkan på politiken, valet och samhällsklimatet. Det är lätt att konstatera att Folkpartiet i det korta perspektivet blir den stora förloraren. Men även om hela valet och valrörelsen påverkas så är de långsiktiga konsekvenserna som är det allvarligaste. Politikerföraktet kommer givetvis att öka när ändamålen får helga medlen på ett så flagrant sätt. När ren brottslig verksamhet tillåts att bli verktyg för att driva den politiska verksamheten så förbrukas människors förtroende för politiken. Och tyvärr också för det demokratiska hantverket och sakta men säkert kommer växer misstanken om att politiker är oärliga och att de helt lever efter Machiavellipostulatet att makten är allt.

Leijonborg har gjort alla misstag i den pågående krisen. Han ljög på söndagskvällen och sa sig inget veta om sin partisekreterares delaktighet trots han visste redan då. Han ljög inte bara för media utan också för statsministern. Den arme Lars trodde troligtvis att allt skulle blåsa över om  man kunde skylla på någon från studentförbundet som skulle ha gjort sig skyldig till övertrampet helt allena.

Att skylla på andra har också varit ett genomgående drag i Leijonborgs krishantering. Först var det LUF:aren Jodenius sedan var socialdemokraterna som hade dålig datasäkerhet för att till sist angripa media för att de bevakar skandalen. Men när det blir Jodenius, Holdstock, Lagerlöf, Jacobsson och Westerberg och vem vet vem mer så ser det mer ut som en anställningsmatrikel på particentralen. Att då inte chefen vet något är helt otroligt för om något bevisar att Lars Leijonborg måste har varit helt döv och blind eller ännu värre kände till hela historien sedan längre tillbaka. Så att skylla på andra är den sämsta taktiken att ta sig ur krisen.

 

Vad Leijonborg glömde att ta med i beräkningen var pressens otrohet. För varje journalist är by-linen det viktigaste, inte eventuella politiska hänsyn. Expressen som den obundet liberala kvällstidningen släppte givetvis inte taget som man hade fått. Det räcker med att följa dess hemsida under dessa dagar så har nya nyheter och vinklar publicerats dagligen och stundligen. Expressen har ju t.o.m. offrat en av sina egna journalister i härvan.

 

För det första har Folkpartiet under Leijonborg förändrats från ett socialliberalt parti till ett lag-och ordningsparti modell efter dansk modell. Röstfiskeri i främlingsfientliga och reaktionära kretsar har gett resultat och som mest gett opinionssiffror i nivå med Bertil Ohlins dagar. Men med vilken trovärdighet och rätt kan partiet idag ställa sig bakom sina egen valkampanj när man själv visar upp ända in i högsta ledningen pragmatiskt förakt för samma Framtidens nyheter? Så länge det har gått bra så har den interna kritiken mot politiken var tyst men nu när det stormar är det en annan sak.

 

Den andra frågan är hur skall Reinfeldt kunna hantera och upprätthålla en trovärdighet för högeralliansen när ett av de fyra partierna är insyltat i den värsta politiska skandalen någonsin och det in i den sista vecka inför valdagen. Alliansens trovärdighet som regeringsalternativ har fått en smygpunka i o m de lögner, halvsanningar och det dribblande som har skett. Att det näststörsta partiet i alliansen och det partiet med högst moralistisk svansföring är under polisutredning för kriminella handlingar som kan ge flera års fängelse kan inte betyda annat än att många vacklande mellan (s) och alliansen kommer att välja socialdemokratin. Persson kommer i deras ögon framstå som ett mönster av ärlighet och rekorderlighet.


Borgerligheten har satt allt på ett kort för att vinna valet. Nu eller aldrig har varit tanken. Gör man inte det den här gången heller så kommer många att dras med i följderna av Leijongate. Ett borgerligt misslyckande kommer att skapa så stora spänningar inom det borgerliga blocket och inom de fyra borgerliga partierna att hela havet kommer att storma, med sedvanlig kannabalism (den ser vi redan då Centern vaktar på vad som nu sker) och öppna stridigheter.

 

Det tredje frågan är hur skall Leijonborg kunna klara den ökande kritiken internt där alltfler tunga namn nu känner hur det blåser kring deras riksdagsplatser och vill säkerligen rädda dessa även om den tidigare nästan kassaskåpssäkra valsegern syns alltmer osäker. Det finns ju faktiskt de som varnar för att Folkpartiet kan åka ur riksdagen om krisen fortsätter och förvärras. Leijonborg slåss nu därför mer för sin politiska framtid och mindre för partiets.

 

De närmaste dagarna kommer att avgöra Folkpartiets framtid i allmänhet och Leijonborgs i synnerhet. Visar det sig att fler dras in i härvan och om han inte lyckas exempelvis att klara utfrågningen i TV i kväll och telefonväkteriet i morgon så finns inget alternativ än att avgå i helgen.

 

Ingen vågar göra någon sammanfattning av eländet ännu. Men att Folkpartiets dagar som danskt högerliberalt missnöjesparti är räknade, att alliansens trovärdighet sjunker i takt med händelseutvecklingen är inget att tveka om.


Förloraren är demokratin och människornas tilltro till demokratin och det är det allvarligaste!

 

Till sist……..

………100.000 kronor är kostnaden för Linköpingspolisen för deras extraarbete att skydda de små nasseidioterna  som lördag efter lördag retar Linköpingsborna mitt under lördagskommersen. Ironiskt, det demokratiska samhället måste skydda de mest odemokratiska packet som uppträder på våra gator och torg i ord av yttrandefriheten!

………Jag har öppnat en fotoblogg som kommer att publicera ett fotografi per dag. I vart fall är det målsättningen.

………Hemsidan finns fortfarande kvar och ett antal uppdateringar kommer efter valet.

  

FOTO Ingemar E L Göransson

Vem kan prata och skriva om politik idag den 5 september när (fp):s spioneriskandal; ”Leijongate” rullar på och nya och allt lortigare interiörer uppenbaras per timman. Vart tog politikens trovärdighet vägen? Vem kan med trovärdighet med emfas plädera för mer lag och ordning, hårdare straff, mer ordning i skolan, större krav på invandrare, arbetslösa och sjuka. Eller vem kan tala om påstått fusk med socialförsäkringar a-kassan.

 

Vem kan lita på den som säger att jag vet inget och som dagen efter säger jag vet inte. Vem tar sig rätten att dra demokratin och det demokratiska systemet i smutsen genom Watergatemetoder. Vem litar på ungdomspolitiker som lever i en underrättelsevärld som påminner om den skuggvärld som John Le Carré skulle avundas i sina berättelser om spionernas tillvaro. I vart fall inte Folkpartiet efter den 4 september 2006.

 

Naturligtvis så skadar detta Folkpartiets trovärdighet. Det ger en bild av ett parti som säger en sak och praktiserar en helt annan. För vem tror på LUF:s ordförande Fredrik Malm när han säger att han inte känt till vad hans egen pressekreterare har för sig. Eller, hur kan Leijonborg tvätta bort misstanken att hans talskrivare som har bott under samma tak som pressekreteraren kan ha dragit nytta av underrättelseverksamheten.

 

”Leijongate” påverkar trovärdigheten hos Folkpartiet utan åskådliggör också den fanatism som krafter som ungliberalerna kring internetsidor som maktmissbruk.se ger prov på. Sverige framställs här som en sovjetrepublik och en sådan verklighetsuppfattning skapar givetvis den politiska grunden för smutsig underrättelseverksamhet som den bedrivits inom folkpartiet. Här finns den hatiska och skrämmande fanatism som gör att vissa själar hyser ett djupt förakt för demokratin. Det är sådana uppfattningar som ger dessa individer  sig själva rätten att bryta lagar med den av hybris påverkade inställning att ändamålet helgar medlen.

 

Jag blir förbannad då deras agerande tillsammans med andra händelser kränker demokratin och väljarna. För varför ska man välja metoder som sladder, skitprat, infiltration och spioneri om man tror på sin politik? Jag menar om man hade verklig tilltro till den egna politikens innehåll skulle sådant här kunna ske. De som ägnar sig sladder, skitprat, spioner och infiltration är demokratins dödgrävare och de är bara värda vårt allas förakt. De som sedan försöker släta över likt de två pressekreterarna moderaten Littorin och Centerns Hägglund blir bara medskyldiga till sabotaget mot vår allas rätt att säga vår mening i fria val.

 

Vem kan prata och skriva om politik den 6 september 2006? Svaret är att både du och jag vi måste som för annars har demokratins dödgrävare, sladdertackorna, skitpratarna, infiltratörerna och spioner vunnit och vi har förlorat vår demokrati, inte till formen men till innehållet!

Det här inlägget får avslutas med några av de viktigaste ord som Olof Palme någonsin sa. Det var på SAP:s partikongress 1975 och som sammanfattar själva essensen i demokratiskt arbete och demokratin:

 

Vi ses igen, kamrater!

Vi ses i Folkets hus, i studiecirkeln, vid möten i arbetarekommun och i facket.

Vi ses igen i futten på byggarbetsplatserna, under rasten klockan 9:15, någonstans mellan mackan och kortleken, en stunds politik.

Vi ses igen efter 1 timma och 48 minuter när Gunnar Sträng avslutat en kort inledning på en distriktskongress.

Vi ses igen i valstugan, dessa den svenska sågverksindustrins kuttersmycken, vid bråten av valsedlar och broschyrer, med ivriga människor som frågar och skall få svar.

Vi ses igen i portgången med packen av broschyrer. Du tar uppgång A och jag tar uppgång B. Framför Konsum, i planteringen, på torget, i hörnet mot Storgatan, vid fabriksgrinden klockan 7 en kulen morgon, i Stockholms city på tunnelbanestationen med glesa turer och 70-kort.

Vi ses på Götaplatsen med facklorna och fanorna och sången, när folket kommer från varven och verkstäderna.

Vi ses igen, kamrater, någonstans i skärningspunkten mellan drömmen och slitet, i människornas möte till prövande samtal och gemenskap. Vi ses igen, kamrater. 

 

(Citerat från Palme själv Rabén Prisma/Tiden Stockholm 1996 sid 101)

 

  

 

FOTO Ingemar E L Göransson

Sverige har kanske Europas starkaste ekonomi, bäst fungerande offentlig sektor och det tillkommer långt över 100.000 nya jobb årligen. Svenskarna konsumerar mer än någonsin, köper fler bilar, Tv-apparater, resor och så vidare. T.o.m. den stora arbetslösheten äntligen har börjat vända. Det sker fort nu då sysselsättningsmål och öppen arbetslöshet börjar närma sig acceptabla delmål trots den självständiga riksbankens vaktande på inflationsmålet på 2 % som det allt överskuggande. Chansen finns att skapa en situation där full sysselsättning och låg inflation existerar sida vid sida.

Detta trots att inte Sverige har fallit i fällan att skapa en låglönearbetsmarknad utan sakta men säkert genom regeringens politik har chansen att visa att det är möjligt att hitta denna balans mellan låg inflation och hög sysselsättning.

 

I det här läget är valrörelsen en fråga om personers utseende och framför allt utstrålning som verkar kunna avgöra, Detta samtidigt som den ena spion- eller mailaffären uppenbaras. Och, samtidigt som ett borgerliga myter ges oemotsagt utrymme.

 

Myten om utnämningspolitiken där i förra veckan DN var upprörd över att 30 % av alla utnämningar hade gått till socialdemokrater. Underförstått att socialdemokraterna var inte kompetenta som landshövdingar, ambassadörer och generaldirektörer. Huruvida de övriga 70 % mer ideologiskt borgerligt färgade var kompetenta låter sig vara osagt.

 

Myten om de överbetalda sossarna. DN i dag söndag skriver att socialdemokrater på riksdagslistorna har högre genomsnittlig lön av borgerliga kandidater och detta trots sämre utbildning. Budskapet är klart sossar är överbetalda och okunniga.

 

Myten om den inte fungerande arbetsmarknaden. Det är omöjligt att anställa för det går inte att bli av med folk. Sanningen att korta anställningar är majoriteten av unga kvinnors verklighet försvinner i mytbildningen. Sanningen att borgerligheten vill ha arbetsgivarens oinskränkta makt över ledning, anställningar och avskedande försvinner i kanonaden mor arbetsrätten. Det räcker att lyssna till Maud Olofssons locktoner för att inse att löntagarnas rättigheter försvinner med Olofssons inträde i Rosenbad.

 

Myten och den socialdemokratiska enpartistaten. Vad myten säger att eftersom socialdemokraterna har styrt Sverige under så många år så har Sverige förvandlats till en enpartistat. De som sprider den här myten menar också att det faktum att det skett i fria val innebär en bekräftelse på att landet har förvandlats till en enpartistat modell gamla öststater eller ännu värre Nordkorea. Även mer måttfulla borgare ger myten sin välsignelse när man talar om nödvändigheten av maktskifte för maktskiftets skull oavsett politiken eller folkviljan.

 

Vara eller icke vara. Fortsatt socialdemokratiskt regeringsinnehav eller högeralliansen är frågan. Troligtvis är opinionen väldigt jämn och inget kommer att vara klart förrän på den sena valkvällen.

För oss som föredrar ett fortsatt (s)-styre finns vara en väg att gå. Prata politik, agitera och gör det ända in i sista minuten. Inget annat är en möjlig väg för att stoppa Reinfeldt, Olofsson, Leijonborg och Hägglund för att få chansen att ”missköta” Sverige som deras föregångare lyckades med så ”väl”. Det är vid fikaborden som valet avgörs inte i myterna och ingen annanstans.

 

Till sist……..

 

……….Är du osäker på hur mycket du kommer att förlora på moderaternas politik visavi a-kassan. Använd LO:s behändiga räknedosa och se hur stor DIN förlust blir om du blir av med jobbet.

 

……….Lyssnar just nu på John Coltrane "Live At The Half Note". Inspelat våren 1965 och sänt lokalt over New York. Har tidigare bara funnits på risiga bootlegs men Impulse har förvärvat rättigheterna och släppt dessa pärlor.