Kulturåret som gick

Kulturåret som gick

Författaren i Memphis med bluesmusikern Jimmy Johnson
Foto Christoffer Göransson


2005 är snart slut och 2006 är på ingång. Kulturpolitiken har under det gångna året fått en ny kulturminister när kulturdepartementet slogs ihop med utbildning. Resultat har blivit att kulturpolitiken har i stort sätt försvunnit och utbildning har helt tagit över. Bra för utbildningspolitiken mindre bra för kulturpolitiken som mer eller mindre har försvunnit ur synhåll.

 
Inriktningen på de etablerade institutionerna fortsätter att vara huvudlinjen i samhällets kulturårtagande medan den många gånger långt mer kreativa fria kulturen lever under fortsatt svåra villkor. Ett exempel på detta är den kritik som Landsorganisationen (LO) har riktat mot det faktum att enbart drygt en ynklig promille av statens kulturstat går till kulturverksamhet som är inriktad mot arbetsplatserna. Enbart och knappt 8 miljoner kronor är allt som finns på för lokala kulturprojekt och det med kunskap som vi har hur kultur och kulturutövande påverkar både välbefinnande positiv utveckling på en arbetsplats.

 
En annan viktig debatt som har varit under det gångna kulturåret har rört upphovsrätten. Nya lagar för att förhindra olaglig nedladdning av film och musik. En debatt som fick en slagsida och blev inte ett försvar för utövarna utan ett försvar för en industri som inte har upptäckt möjligheterna med den nya teknik utan likt maskinkrossarnas 1850-talets England tror att med förbund stoppar vi utveckling med ny teknik.

 
Å andra sidan så är det borgerliga alternativet är inga pengar till någon annan kultur än det som finns på institutionerna. Förslagen är att dra ner alla kulturbidrag, lägga ner Kulturrådet och exempelvis Stockholms Stadsteater ska enbart få syssla med barn och ungdomsteater för att inte konkurrera med de kommersiella teatrarna i huvudstaden.

 
En önskan inför det nya året är att kulturminister Leif Pagrotsky tar kulturen på ett större allvar och blir mer generös till det fria kulturlivet och att det kommer fram mer pengar till kulturprojekt som är riktade till arbetsplatserna. Detta för att de som idag är minst aktiva både som deltagare i kulturen och konsumerar minst kultur skall ges större möjligheter att möta kultur på sina egna villkor och på sin hemmaplan.

 
En förhoppning är också att de alternativ till kulturdistribution som växer fram fortsätter att spira som ett alternativ till de stora kommersiella elefanterna. Det gäller exempelvis Folkets Hus och Parkers Digitala Hus och alternativen till musikdistribution där artisterna och musikerna styr över distributionen.

 
Under året utsågs Harold Pinter till Nobelpristagare i litteratur. Pristagaren togs sig friheten att leverera ett tacktal som var ett svidande uppgörelse med USA och dess politik. Detta upprörde naturligtvis de borgerliga skribenterna på SvD, DN och Expressen som betrakta detta tilltag som en skandal.

 
På DNs kultursida flyttade också kampanjen mot det fackliga rättigheterna i o m att en omfattande och lång artikelserie av ledarsidsmodell försökte bevisa att facket är främlingsfientligt och isolationistiskt då facket gör vad facket ska – kämpa för sina medlemmar och blivande medlemmars intresse, mot försök till lönedumpning. DNs kultutsida devalverades därmed också till en propagandasida bland andra i DN.


Undertecknad gjorde sin kulturresa till USAs och bluesens huvudstad Memphis, Tennessee. En upplevelse för livet till den stad där allt föddes en gång för ca hundra år sedan. Beale Street, Graceland alla klubbar och barer. En stad som var stolt över sin kulturella tradition och visade det.
 
Ett nytt år – ett år som vi inte vet vad det för med sig. Ett år där Sverige riskerar att styras efter valdagen av en högerregering med ett löntagarfientligt, kulturfientligt och välfärdsfientligt program. Förhoppningsvis inser medborgarna att alternativet med fortsatt vänsterstyre med dess brister är bättre än det som Reinfeldt har att erbjuda.

 
Ett gott år till er alla!

 
 
 
 
 
 



Bilen och spriten

När vi åkte hem från min svärmor i natt så var motorvägen mellan Norrköping och Linköping helt tom. Bara en enstaka bil. De få som var ute körde lugnt, för lugnt för att vara en lördagkväll fastän det var julaftons natt.

Då berättade min kloka dotter för mig att på varje taxibil som är ute så går det minst ett rattfyllo enligt statistiken. Frågan är givetvis då vem kör rattfull - möter jag honom/henne, är det med vår bil som han eller hon kommer att krocka eller...

En polis berättade för några år sedan för mig att polisen tittar inte en lördagnatt efter de som kör för fort utan de som kör för försiktigt då de ofta försöker dölja sin rattfylla med att inte väcka uppmärksamhet vilket de då gör.

Så, du ge f-n i supen, groggen eller starkölen - de kan vara min familj du kör på om oturen är framme. Det kan vara vilken familj som helst som du då orsakar en helt onödig tragedi......

God fortsättning!

Julklappsextra

Så nu är det julafton och då ska man dela ut julklappar. Precis min tanke så jag tycker att några som på ett eller annat sätt gjort sig förtjänta av en julklapp ska få en nu av mig som ställföreträdande tomtefar.

 
Den något smörige moderatledaren Fredrik Reinfeldt får en ryggrad så att han kan klara att hålla sig till en åsikt och inte byta den så snart han blir motsagd. Det bli enklare både för honom och oss andra att veta vad han egentligen menar. Allianssystern Maud Olofsson får en klädnypa att sätta om sina glappande läppar. Detta för att bromsa reptilhjärnans reflexiva glappande i form av uttalande och presskonferenser så snart något inträffar värt att säga några ord om. Den tredje alliansbrodern Lars Leijonborg får en grundkurs i liberalismen på ABF då han inte har en aning om vad det är längre. Slutligen begåvas kds Göran ”vad han nu heter” Hägglund med en namnskylt så att det blir möjligt att veta vem han är om man träffar honom.

 
Övriga på den politiska kanten som får julklappar är Lars Ohly som när Leijonborg går på ABF parallellt lär sig vad kommunism är och de två språkrören Wetterstrand/Eriksson i (mp) deltar i studierna av Machiavellis Fursten. Göran Persson får en folkrörelse så det börjat hända något ute på gator och torg så valet inte förloras. Laila Freivalds ges en jordglob så hon kan kolla hur länderna ligger på kartan. Leif Pagrotsky ges en stor dos av kultur som inte är på Dramaten eller andra institutioner.

 
Migrationsverkets Gd Janna Vallik får en personalutbildning för att inympa empati och respekt i sin personal. Slutligen familjen Bernadotte får ett förstahandskontrakt på en fyra i Rinkeby så att vi äntligen kan skrota den medeltida sedvänjan med ett kungahus. Samtidigt överlämnas samtliga P-böter, fortkörningsbotar osv till skyldiga familjemedlemmar.

 
Som sagt nu är det julafton och då ska man vara snäll – God jul!


Jultankar

Förlåt att jag inte har skrivit på sistone. Köksrenoveringen har tagit död på oss. Till sist blev allt klart. Hantverkarna har gjort sitt och inte minst skickat sina räkningar. För den som inte vet så kostar ett kök nästan lika mycket som ett litet hus i Medelpad!! Okay, till sist har vi också hittat hustrun Bingolottkalendrar (utan vinst givetvis!) och nu börjar vi sakta men säkert hitta våra grejer igen.

 
Två veckor har jag inte skrivit. När man har börjat att blogga ska man ju givetvis hålla upp skrivandet och inte låta det ta för lång tid mellan inläggen. Lovar bot och bättring.

 
Om nio månader så är det val. Det handlar antingen om en borgerlig regering eller en fortsatt socialdemokratisk regering. Det handlar till stora delar om finns det tilltro till Reinfeldts & Co:s förmåga att driva en gemensam politik eller om (s) och dess två stödpartier ska få fortsatt förtroende. Problemet för (s) är den fortsatt höga arbetslösheten. Svårigheten att tvinga tillbaka arbetslösheten. Men på ett sätt är arbetslösheten konsekvensen av den politiska dogmen att sätta inflationsbekämpningen för sysselsättningen. Konsekvens är uppenbar – en fortsatt arbetslöshet och svårigheten att komma tillbaka till full sysselsättning.

 
De borgerliga har heller ingen bra kur för arbetslöshetssjukan. Att ta ifrån löntagarna deras rättigheter och trygghet är ingen lösning. Att tvinga ner de sämsta betaldas löner ytterligare och skapa ökade klyftor mellan de höst betalda och lägsta inkomsterna kan bara ge sociala konvulsioner som de vi upplevde i Frankrike för en tid sedan. Alltså politikerna måste hitta en ny medelväg, en ny tredje väg som kan klara både en politik som ger full sysselsättningen utan att inflationen tar över ekonomin.

 
Ingen har hittat den lösningen ännu. Den samtidiga globaliseringen och företagens jakt på största möjliga vinst på kortaste möjliga tid skapar ytterligare en utmaning samtidigt som inom industrin allt färre producerar mer på kortare tid än tidigare. Detta som ett resultat av teknikutvecklingen. Detta har beskrivit på ett slående sätt av Jimmy Rifkin ”The End Of Work” som faktiskt skrevs för nästan ett decennium sedan. Boken blir är allt viktigare för att förstå mekanismerna som orsaker de problem som västvärlden lever med just nu med en plågsam arbetslöshet eller total otrygghet för löntagarna.

 
Den totala oklarhet vad opinion vill speglar också detta. Det skiljer tiotals procent mellan blocken i olika vid samma tillfälle publicerade undersökningar. Det ger naturligtvis upphetsade ledarskribenter en möjlighet att hitta ”sin” undersökning. Men vad som är opinionens verkliga uppfattning vet vi egentligen inte ett skvatt om.

 
Det är snart julafton (i morgon faktiskt). Skinkan står på spisen och kokar och julstöket är avklarat. Hustruns hundratals tomtar i alla upptänkliga storlekar och till utseendet snarlika fyller vårt gemensamma hem. Julsnapsen är inköpt och ölen står i kylskåpet och väntar på sin ändalykt. Men samtidigt så blir det inte en vanlig jul och det var ett bra tag sedan. Varför, jo julens stora skrattframkallande bok saknas sedan många år. Jag talar om Gits Olsson denne underbara , välskrivande kåsör som dog på tog för tidigt då hans stora och goda hjärta brast på Vasagatan i Stockholm för ca tio år sedan. Gits Olsson igenkännandeframkallande kåsörer var julaftonkvällen stora behållning när årets samling kom ut lagom till jul.

 
Får man slutligen tipsa om lite bra musik.

 
CHAMPION JACK DUPREE Blues From The Gutter Atlantic LP 1961 ? CD 1992
En lysande bluesplatta med en väsentligt rare Dupree än vad man är van vid. Här sjunger han om knarkmissbruk, tuberkulos och annat som han har upplevt som föräldralös under sin uppväxt. En stark platta med en av de stora pianobluesmästarna från New Orleans.

 ART BLAKEY & THE JAZZ MESSENGERS Moanion´Blue Note LP 1958 CD 1987

Klassisk jazz i dess verkliga betydelse. Också ultrcool från jazzens kanske mest innovativa period under 1950-talet. Själv hörde jag den här första gången på svensk radio när jag var en liten grabb. Det var i den legendariske Claes Dahlgrens Jazzglimtar från USA. I den här upplagan av JM var den underskattade Lee Morgan med på trumpet och Benny Golson som glöder på tenorsaxen.

Att lyssna på den här i lurar är en upplevelse utöver det vanliga.

 
BOBBIE GENTRY Ode To Billie Joe och The Delta Sweetie Capitol LP 1968 finns ej på CD

Sorgligen bortglömd Americana. Bobbie Gentry har försvunnit i vart fall för min kompass. Dessa två country-pop, deltasvettiga plattor som innehåller den klassiskt mystiska Ode To Billie Joe (vad f-n kastar de över broräcket) och tolkningar av Jimmy Reed Mose Allison i den i mångt och mycket bluesbaserade Delta Sweetie. Som sagt finns inte på CD vilket är närmast kriminellt. Hon gjorde ytterligare några plattor men inget nådde samma himmelska höjder.

 
BUCK OWENS AND HIS BUCKAROOS Dust On Mother´s Bible Capitol LP 1966 finns inte på CD

Ren rå-country där Buck Owens sjunger andliga sånger. Sentimentalt på amerikanskt vis men med en äkta känsla. Man behöver inte vara religiös för att uppskatta den här plattan. Leta den är väl värd att leta efter.

 
THE CLASH London Calling CBS LP 1979 CD specialutgåva 2004 med DVD och Vanilla Tejperna.

Vill bara påminna om detta mästerverk. Plattan blir bara bättre och bättre ju mer man lyssnar på den. Grymt bra!

DUSTY SPRINGFIELD Dusty In Memphis Philips LP 1969 Atlantic CD 1989 

Denna fantastiska kvinna med rockhistoriens mest sårbara röst. En trasig själ med en ljuglig förmåga till att skildra de mest intima och nakna känslor. Hela hennes karriär var toppklass vad det gäller hennes inspelningar. Mästerverket är denna platta som kom 1969. Inspelad i Memphis där de ursprungliga 11 spåren fick 14 ytterligare som hade glömts bort i arkiven på Atlantic. Fruktansvärt underskattad, en lisa för själen.

 
Jaha, då är det som sagt jul snart. Kommer du att få någon julklapp. Säkerligen. Postens anställda har redan fått sin. Detta företag som förtjänt nog har blivit utskällda gång på gång har slagit på stort och gett alla sina anställda den förnämliga boken ”En dag i Sverige” En helt underbar, jättelik fotobok. Alla 60.000 anställda har fått den. En kultur insats av Posten som är värd allt beröm. Hoppas du också får en riktig God jul och en minst lika bra bok som Postens anställda!


Lördag kväll blues

Herregud!

Lördagkväll och bara några veckor kvar till jul. inga julklappar köpta och hela huset ser ut som ett kvalificerat kaos. varför? Jo en renovering av köket, som var nödvändig efter 15 års slitande på det, och med allt som följer med en total renovering.

Ut med allt gammalt, inredning, gamla maskiner, frys, kyl, micro, spis osv och istället just nu inget - totalt inget bara ett kaos.

Inget hittar man, ingen mat kan går att laga, hustruns bingolottokalendrar är försvunna osv. Samtidigt är huset funnt av hantverkare som kopplar, snickar, bär in och kastar ut embalage och annat som blir över!Fy f-n vad det ser ut!

På radion hörde jag att en majoritet av svenska folket kräver utrikesminister Laila Frievaldts avgång för alla misstag som gjordes under katastrofen för ett år sedan i Thailand. Byråkratin på utrikesdepartementet gjorde en samling missar och klantigheter. Man förstod inte och tog inte åt sig information som kom in.

Freivalds gick på teater istället för att ta en fast hand om det hela. Nu kliver alla fram och kräver hennes avgång. Ja kanske det men inte för att hon skall hängas för det som hände utan snarare att hon aldrig borde kommit tillbaka som minister efter hennes förra varv. Freivalds är kanske inte den mest lysande av våra politiker, hon kanske inte ens skulle ha varit politiker någon gång överhuvudtaget.

Tilllåt mig tvivla, om vi bortser från partipolitiska taktiska hänsyn som gör att den s.k. alliansen nu kräver hennes avgång, så skulle det ha fungerat bättre med Leijonborg eller Maud Olofsson som utrikesminister. Tvivelaktigt, det är lätt att vara efterklok men det är bättre att vara klok före än efter?!

Det finns också en annat perspektiv i hela historien; när senast hände det en katastrof på andra sidan jordklotet där tusentals svenskar var inblandade. Aldrig så vitt jag vet. Det finns därför ingen beredskap för sådana här händelser. Samtidigt finns det eller fanns det en överto på att den statliga byråkratin skall fungera. Faktum är att ett antal av tjänstemännen på UD var mer än lovligt saktfärdiga med att agera.

Kommissionens rapport visade på stora brister i beredskap och organisation som tillsammans med att för många begrep för lite av vad som hände innebar att det gick som det gick - åt skogen! Lär istället av misstagen så de inte görs om. Hänga folk är en sämre lösning som inte förhindrar ett upprepande.

Ska någon gå så ska det vara för att de i alla fall inte bort ha det jobb de har eller haft på grund av bristande kompetens!




RSS 2.0