Dramatiskt tapp för (s)
Var det någon som trodde det var klart med valet 2010. Att det skulle bli en promenadseger för vänstern i svensk politik och att den borgerliga s.k. alliansen var körd. Den som trodde det blev brutalt väckt av dagens opinionsundersökning från Synovate . (s) har förlorat enligt undersökningen över sex procent. Detta medan högern och vänsterpartiet och miljöpartiet har ökat.
Vad som har hänt i opinionen kan vara att missnöjet börjat avta med högern eftersom det politiska minnet är kort men framförallt Mona Sahlins osannolika misstag att först stänga ut vänsterpartiet för att sedan halvt om halvt bjuda in dem i vänsteroppositionen. Det är bra att Mona Sahlin är självkritisk men skadan är delvis redan skedd om inte (s), (mp) och (v) pratar ihop sig.
Sahlin måste för ögonblicket glömt vad som är viktigaste: att bli av med högerregeringen och vilka som skall sitta i den kommande västerregeringen är mindre viktigt faktiskt!
Misstaget kan ha kostat flera hundratusen sympatisörer som skulle ha valt att lägga sitt stöd på vänstern i bred bemärkelse. Inte så att de marcherat till Reinfeldt men återvänt till kökssoffan. Men samtidigt kan det var en positiv sak som kommer ut ur soppan – att alltfler på vänstersidan inser att det är allvar och inget är klart.
Till sist…..
Spotify är en lysande idé där det finns hur mycket musik som helst och det är bara att lyssna på historiens största jukebox. Sedan får man leva med lite reklam om man inte vill betala 99 spänn i månaden. Surfa in på www.spotify.se . Expressen delade härom kvällen ut tusentals inbjudningar till Spotify – en alldelelses utmärkt idé.
Four Tops Lost and Found Lost without you (Hip-Oselect CD)
41 låtar med Four Tops från 1963-1970 alla aldrig tidigare utgivna. En sannskyldig guldgruva av soul där Levi Stubbs röst lägger triumf till triumf. Makalös samling som säger en hel del av den kvalitet som producerades i Detroit under Tamla Motowns bästa dagar. PS! Köp den inte från Ginza som har oförskämdheten att ta över 500 spänn utanfrån ex www.amazon.com där den kostar ca 130 kr istället.
(PS Ursäkta den usla korrekturläsningen av det här inlägget - förhoppningsvis är det rättat nu!)
Den bästa fotobok som någonsin gjorts
Vilken är världens bästa fotobok? Kan man över huvud utnämna en fotobok till världens bästa? Egentligen är det en smaksak men få fotoböcker har haft ett sådant inflytande på sin generation av fotografer och inte minst på kommande generationers fotografer som Robert Franks The Americans.
The Americans kom ut 1958 i USA och blev en omedelbar sensation. Robert Franks bilder tagna under en 48-staters resa under 1955/56 fångade stunden och ett amerikanskt sentiment på ett närmast poetiskt sätt. När New York Times recenserade boken på nytt i samband med dess nyutgåva i år skrev tidningen:
”Few books in the history of photography have had as powerful an impact as The Americans.”
Jack Kerouc som var generationskamrat med Frank och tillhörde därför samma beatnik-generationen skrev I sitt förord:
“That crazy feeling in America when the sun is hot on the streets and music comes out of the jukebox or from a nearby funeral, that´s what Robert Frank has capture in tremendous photographs taken as he travel on the road around practically forty-eight states in an old used car and with agility, mystery, genius, sadness and strange secrecy of a shadow photographed scenes that never been seen before on film.”
Just denna känsla av sorg, mysterium och en närmast känsla av alienation lyckas Robert Frank fånga i sin makalösa bok. En del skulle säkert invända att tekniskt saknar den finess som exempelvis finlirarna inom fotovärlden exempelvis inom reklamfoto vill se. Franks svartvita bilder är ibland inte perfekta tekniskt men de är under av förmedlade känslor och stämning som bara kan uppnås av den som låter kameralinsen bli hans förlängda öga och som har förmåga att känna lika mycket som att se. När observationen blir tolkning och fångandet av stämningslägen blir det så fantastiskt som Robert Franks The Americans.
Boken finns att köpa på Bokus om inte annat. The Americans är ett måste för varje fotointresserad som vill komma bortom turistens registrerande. Den kostar ca 240 kr och är värd varje öre, jag lovar!
Reinfeldt - det är kris nu
En av Reinfeldts rådgivare lyssnar på den nyliberala ekonomiska expertisen?
FOTO Ingemar E. L. Göransson
Det är uppenbart att det som man inser på de brittiska öarna har inte den svenska regeringen fattat ett dyft av. Inte nog med att finanssystemet hotar att haverera. Det skulle redan ha gjort det om det varit 1929 nu och inte 2008. Men eftersom världen har gjort enormt kostsamma insatser för att rädda girigbukarna på västvärldens banker från total kollaps så har det inte blivit ett 1929 utan ett 2008.
Men det innebär tyvärr inte att regeringen Reinfeldt UPA har insett att det som Aftonbladet kallar jobbkrisen är ett faktum. Varslen kommer som ett ihållande sydländsk regnväder. När det börjat så verkar inget kunna sätta stopp för ovädret. Inte bara att bankväsendet nu får betala när de anställda förlorar jobbet utan den stora smällen kommer i industriproduktionen.
Bilindustrins kris får stora konsekvenser för inte bara Volvo och SAAB-arbetarna utan det drabbar i minst lika hög grad underleverantörer som förlorar sin största kund och arbetslösheten som följer här kommer att bli etter värre än den synliga på Torslandaverken och i Trollhättan.
Vi talar om troligtvis den djupaste och mest allvarliga krisen sedan 1929 med en massarbetslöshet som bara kan jämföras med efterkrigstidens. Det handlar om 100.000-tals jobb som försvinner och en arbetslöshet som får 1990-talets kris att framstå som en västanfläkt jämfört det som vi kommer att få uppleva de kommande åren.
I Storbritannien har man i högre grad begripet vad som hotar medan vår självgoda nyliberalt anstuckna regeringen menar att deras prognoser bara behöver justeras; att deras budget är helt med på noterna och att arbetslösheten beror bara på att löntagarna är lata som inte tar de jobb som inte finns.
Sverige och västvärlden håller på att rusa in i en kris där både jobben försvinner, företagen inte kan få avsättning för sina produkter och inflationen fortsätter vara hög samtidigt som de politiska motsättningarna kommer att öka och världen hotar att rusa in i en mardröm där vi inte kan vakna upp och torka allsvetten av oss utan det blir verklighet.
En svartmålning – kanske men jag är rädd att det inte är det utan det är det som är på väg!
Högern i England ber om mutor!
London den 21 oktober 2008
Det konservativa partiet i Storbritannien har hamnat i ordentligt blåsväder. I flera tidningar idag uppges att nära medarbetare till partiledaren David Cameron har försökt få den ryske miljardären Oleg Deripaska att betala ett hemligt stöd till Tories på £50.000 (ungefär 600.000 svenska kronor).
Det finns flera roande detaljer som kommit fram under dagen här London. George Osborn som är en nära medarbetare till Cameron och partiets chefsfixare Andrew Feldman vad det gäller att hitta stöd till partiet skall ha tillsammans med den välkände Lord Mandelson tillsammans träffat Deripaska på hans yacht utanför Kreta.
Det hör till saken också att det var Lord Mandelson som medverkade till att Deripaska inte behövde betala 14,9 % i skatt på sin aluminiumimport till Europa. Mandelson har förnekat först han överhuvud kände Deripaska men det har motsagts av källor som The Times idag presenterat.
Likaså har den som spräckte alltihop Nathaniel Rothschild som är en mycket god vän med hela gänget. I ett offentligt brev till The Times bekräftar han hela historien medan ett uppskrämt och skräckslaget konservativt parti förnekar allt. Fortsätter det så några dagar till så lär halva Eton-eliten vara inblandad.
Naturligtvis kommer det här vid sämsta möjliga läge för Cameron och de konservativa eftersom Labour har börjat äta in deras försprång genom premiärminister Browns hantering av bankkrisen här i London. Det hör också till saken att partibidrag i den här formen är olagliga i UK och stämmer det att man ville komma undan genom att förslaget var att gömma partibidraget i ett av Deripaskas engelska bolag gör saken inte bättre.
(Det här är den sista rapporten från London – morgon bär det hem.)
FOTO Ingemar E. L. Göransson
Dagens Foto
Bankkrasch, (v), Marx och Levi Stubbs
Söndag kväll London.
Sitter på mitt hotellrum och läser svenska dagstidningar över nätet. På något sätt känns svensk politik avlägsen fast den är bara några timmar bort. Den sista veckan har varit fylld av intervjuer med fackligt folk på olika nivåer. Delvis för det projekt jag har satt igång och som skall ge en skrift någon gång framåt våren om Thatcher och hur thatcherismen kom att påverka inte bara UK utan hela Europa och då specifikt svensk politik.
Det andra är naturligtvis den turbulens som varit i London under de senaste veckorna där den politiska kartan har skrivits om. Tories ledning har dramatiskt krympigt och Browns personliga popularitet är väsentligt högre idag än för en månad sedan. (Independent den 19 oktober)
Det viktigaste är dock naturligtvis att den engelska vänstern inom Labour och fackföreningsrörelsen har vaknat och blivit mer aktiva än på många år. Vart det leder får vi se när arbetslösheten rusar i taket, när priserna på el och andra nödvändiga varor går samma väg och när missnöjet med ”the big fat cats” som bankirerna kallades i veckan.
Ohly (v) visar klokhet och rimlighet
Vänsterpartiet har sagt att man inte ställer ultimata krav för att vara med i samtalen med (s) och (mp) om ett realistiskt vänsteralternativ inför valet 2010. Det vore oklokt och oansvarigt av Sahlin och Wetterstrand/Eriksson att gå in i sådana samtal utan samma inställning. Det vore ett svek mot väljarna och det vore att göra Reinfeldt och högern en drängtjänst. Detta ännu mer nu när moderaterna har stärkts något i den senaste SIFO-undersökningen.
Ingvar Persson, Aftonbladet menar att LO måste ta rollen som den som kan vara forumet för samtalen genom att LO kan vara oberoende av de tre påtänkta koalitionspartierna. Men som IP påpekar då måste Wanja Lundby-Wedin oberoende av sin roll i det socialdemokratiska partiets VU. Och det är nog problemet men det vore klokt att just nu inta den roll för LO istället för att upprepa misstaget att snabbt anamma eventuella nya utspel från Sveavägen 68.
Marx säljer som aldrig förr
Enligt E21 så säljer Karl Marx bättre än någonsin. Bra att fler öppnar sig för den som i fick ta en av platserna bland de 50 mest inflytelserika nytänkarna i världshistorien. Vem som hade satt ihop listan? Independent här i London i samarbete med SAAB för en reklambilaga under namnet "Visionaries"! På Londons största bokhandel Foyles har man en hel hylla bara med rubriken marxism. Tidningarna här har varje dag artiklar där man skärskådar Marx teorier och jämför med finanskrisen.
Levi Stubbs har tystnat
Han blev 72 år mannen med den soulfullaste rösten i hela soul-musiken. Rösten som Billy Bragg skrev att den hade tårar i varje ton och ord. Levi Stubbs från The Four Tops avled i fredags i sitt hem i Detroit. Four Tops var enligt i vart fall mig den bästa sånggruppen på Tamla-Motowns storhetsperiod och det var den gudomliga rösten av Levi Stubbs som var Four Tops.
Så lyssna på Baby I Need Your Lovin´, I Can´t Help Myself och tjogtals andra inspelningar från denna tid. Gruppen fortsatte även att sjunga på 1970-80 och 90-talen men storhetstiden var i varje fall ekonomiskt och listmässigt över. Men Levi Stubbs fortsatte att gråta i varje ord och varje ton.
Några tips, köp de första plattorna som finns två-på-en CD:s. De är utmärkta, men framförallt leta efter Four Tops live-platta från Roostertail i Detroit. Tyvärr finns denna pärla inte på CD utan enbart på vinyl. Live som den helt enkelt heter måste vara bland de 10 bästa live-plattorna någonsin och Tamla bästa utan tvekan. Dags att ge ut Universal!
FOTO: Ingemar E. L. Göransson
London; Labourpolitiker kräver total nationalisering
London den 16 oktober 2008
De engelska tidningarna är fulla av diskussionen om finanskrisen och det engelska banksystemet kollaps. Situationen har som jag skrivit tidigare fått premiärminister Brown att i praktiken nationalisera flera av de största bankerna.
Men det är också andra tecken som pekar på en kall vinter i på de brittiska öarna. Recessionen, dvs. den kapitalismens kris, som knappast glädja någon.
Kring 5 miljoner personer har nekats krediter de senaste månaderna; bilförsäljningen i Europa störtdök med 8 % i september; detaljhandeln i USA krympte med 1,2 % under samma månad och ovanpå detta så ökar arbetslösheten i Storbritannien snabbare än på 17 år och kommer att överskrida 2 miljoner redan till jul och olika experter spår att den kommer att nå 3 miljonerstrecket inom ett år. Dvs. att arbetslösheten kommer att nå de värsta siffrorna sedan den djupa krisen kring 1980. Detta samtidigt som aktiekurserna leker bungyjump på världens börser.
Det här har fått den återfödde Labourledaren Gordon Brown att likt en fågel Fenix ta ledningen i Europa och föreslå olika åtgärder för att börja tygla den ohämmade och oreglerade kvartalskapitalismen. Han har förslaget EU-kommissionen flera åtgärder. Ett tidigt globalt varningssystem som ska förhindra det som nu skett. Han vill också att man på globalt plan ska skapa ett nytt ramverk för finansiella systemet för att kunna hantera kriser. Och, kanske också det mest kontroversiella förslaget, ett internationellt samarbete som skall följa de 30 största globala företagen och finansiella aktörernas görande och låtande över gränserna.
Mycket tyder på att EU kommer att ta Browns förslag under de kommande veckorna vilket är om något skulle tyda på att nyliberala ekonomiernas tid kan vara över och mer förståndiga politiker ökar sitt inflytande på marknadens bekostnad.
En illuster politiker som har lagt sig i den politiska debatten är den förre borgmästaren i London Ken Livingstone. Han menar att staten nu ska nationalisera hela bankväsendet. Han sa att ”Om skattebetalarna skulle få bestämma skulle de inte investera i banker som inte kan få fram pengar till privata krediter och därför är på väg mot kollaps. För att skapa stabilitet i banksystemet och återställa bankernas möjlighet att låna ut pengar, bör regeringen nationalisera de banker som är inkapabla att få fram privat kapital.” (Morning Star 15 oktober)
Han fick snabbt stöd från Labour-MP:n John McDonnell; ”Brown och Darling kanske inte vill medge det ännu, men en fullständig nationalisering av Storbritanniens finansiella institutioner håller på att komma upp på agendan som den enda möjligheten som finns kvar.” (Morning Star 15 oktober)
Det är en otrolig förändring i det politiska klimatet här i London menar alla jag talat med de sista dagarna. Det är en totalomsvängning. Inte bara att den dödförklarade Brown har återuppstått som en lysande Fågel Femnix utan också förslag som inte har varit möjliga sedan 1970-talet har på fullt allvar börjat diskuterats. Politiken har tagit inte ett utan flera steg åt vänster. En radikalisering håller på att ske som vi inte sett dess likhet sedan det röda sextiotalet. På torsdagskvällen har också en stor demonstration arrangerad av det fackliga nätverket London Shop Stewards Network ordnat under parollen ”Take the banks from the greedy fat cats” genomförts.
Dagens Foto
Finanskrisen kostar jordens befolkning 3.500 kr - var!
Att det är kris i ekonomin är inget som kan tveka om. Här i London diskuterar media konsekvenserna av premiärminister Gordon Browns akuta räddningsoperation som räddade det engelska banksystemet från total krasch.
Men det får konsekvenser. Arbetslösheten räknar man med ska öka till över 2 miljoner vid årsskiftet och kommer då att vara den högsta på 16 år. I The Times idag så möts man över frukostbordet av rubriker som att 10.000 jobb kommer att försvinna bara i statsförvaltningen och det mycket snart. Och dessa 10.000 jobb är bara inom justitiedepartementets område. Det innebar också att flera politiska initiativ som en ökad insats mot gängrelaterade brott måste avbrytas för statens pengar räcker inte till efter att staten fick gå in och sopa upp efter finanshajarnas spekulationscirkus.
En av gratistidningarna igår morse hade som rubrik BANK AID. Artikeln pekade på att världens räddningsoperationer av finanssystemet från kollaps har kostat varje nu levande människa £ 288 (ungefär 3.500 kronor). En ofattbara siffra men som också visar vansinnet i den marknadsliberala ideologi. Eller som brittiska TUC:s (dvs. LOs motsvarighet) Brendan Barber sa när jag intervjuade honom igår; Chicagoskolan och Milton Freedman politik är ”stone-dead”.
En annan som är stendöd i vart fall musikaliskt och säkerligen vad det gäller sitt ego är Ringo Starr om någon kommer ihåg honom. Starr var Beatles trummis och medan de andra i Beatles lyckades att skapa något av värde efter 1970 då bandet upplöstes så har Starr enbart supit skallen av sig och figurerat i tabloiderna. I går skickade han ut ett videomeddelande att han aldrig mer vill ha något från sina fanns och att han aldrig kommer att signera något. Om vi säger att det har väckt en viss munterhet i engelska media så är det inte en överdrift. Man kan undra om den delen varit betungade för Starr – snarare pekar det väl på att han har problem med både egot och omdömet!
Såg TV-debatten mellan Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt på nätet. Inte var det speciellt upphetsande. Sahlin var naturligtvis lite vingklippt efter förra veckan och lär få äta upp sitt misstag att mobba ut Ohly. Reinfeldt å sin sida lät ganska tjatig sin ovilja och oförmåga att förklara hur de 500.000 som står utanför a-kassan skall klara. Vi har nog bara sett början på en lång och ganska tuff valrörelse.
Socialisering av banksystemet - en realitet
Rubriken på Londons kanske mest ansedda dagstidning The Times är idag: BANKS NATIONALISED. Priset? £37 miljarder för att rädda bankerna från kollaps. Det gäller Royal Bank of Scotland, Lloyds och HSBOS som alla nu får en statlig ägare som i princip tar över bankerna.
Det ä dagens tidningars stora nyheten att inte bara i UK utan runt om i västvärlden tvingar olika regeringar att ta över banker för att rädda dem. Det sker i USA, Storbritannien och det har redan skett på Island. EU:s finansministrar enades igår om att pumpa in enorma summor i banksystemet för att garantera att det fungerar.
Kan det sägas tydligare och kan Chicago-skolans, Milton Freedman och alla andra ekonomer och filosofer med nyliberala idéers totala ekonomiska och politiska bankrutt om det nu är ett lämpligt epitet på det som sker. Bankrutt i dubbel betydelse. Bankrutt är ett antal banker och bankrutt är den avregleringsfilosofi och håll-staten-borta ideologi som nu innebär att det finansiella systemet som är motorn i kapitalismen har stannat och skurit ihop.
Skurit ihop som en gammal utsliten bilmotor, gnisslet från kolvarna som fastnar i sina lopp och leder till ett totalstopp i hela den kapitalistiska ekonomin om inte någon gör något för att rädda eländet från total katastrof som 1929.
Vad vi ser mitt framför våra ögon är hur marknadsfilosofin som svar på allt och alla problem och samhällsfrågor havererar och blir svaret skyldigt. Marknaden klarar inte att fungera i det långa loppet utan det måste till statliga ingripande. T.o.m. socialiseringar av banker för att inte det kajka ihop totalt.
Politiken med avregleringar, utförsäljningar, privatiseringar och en allt mer passiv stat fungerar inte längre. Fråga Volvo och SAAB-arbetarna, fråga de 10.000-tals som har drabbats av varsel de sista veckorna i en karusell som går allt fortare och drar alltfler människor med sig i avgrunden.
Kapitalismen måste tyglas är den enda slutsatsen. Det måste till finansiella regleringar och det måste finnas system som säkrar att kapitalismen fungerar – allt annat leder till kris och massarbetslöshet; ekonomiskt haveri och depression.
London den 13 oktober
Östgöta Correspondenten = noll koll
Lokaldraken Östgöta Correspondenten var i går lördag upprörd över att Mona Sahlin hade fått backa inför den kritik som hennes självsvåldiga friande till Miljöpartiet i onsdags. Öc menar att Mona Sahlin inte styr socialdemokratin. Dvs. högerbladet ÖC kritiserar Mona Sahlin och beklagar att hon inte agerat som Göran Persson gjorde då och då. Med andra ord ÖC hade uppskattat om Sahlin gjort som Persson samtidigt som ÖC skulle kritiserat Persson för att han gjorde som Sahlin försökte i onsdags.
En logisk kullerbytta värdig en högertidning som Correns ledarsida. Att inte lyssna på partidebatten är berömvärt om det tjänar högerns politiska preferenser. Dvs. om Sahlin låser ut vänsterpartiet så tjänar högern och borgerligheten på det för det visar att vänsteralternativet i valet 2010 är inte i skick att komma överens. Nu tänkte Sahlin om inför kritiken inom partiet vilket inte var berömvärt enligt ÖC:s kullerbyttalogik.
Mona Sahlin fick backa inför hundratals bloggare, massiv facklig kritik och medlemsopinionen. Bra, väl avlyssnat och respektfullt när man som Mona Sahlin hade för brått och lyssnade på för dåliga rådgivare.
Ett annat problem som media inte uppmärksammat är det faktum att LO:s ordförande redan på onsdagen utryckte sitt stöd för Sahlins kategoriska uppfattning. LO skickade t.o.m. ut ett pressmeddelande med det innehållet. Detta trots att SEKO:s och Handels ordföranden hade samma dag i en artikel i Dagens Nyheter uttryck den motsatta uppfattningen; vänsterpartiet måste vara med i en vänsterkoalition efter ett segerval 2010. LO-tidningens enkät veckan före visade på att endast 5 procent av de fackligt förtroendevalda hade som förstaalternativ en (s) + (mp)-regering medan 36 procent föredrog en (s) + (vp)-regering.
Uppenbarligen hade i vart fall i onsdags Wanja Lundby-Wedin inte helt klart för sig vad som var den allmänna uppfattningen inom LO:s 15 förbund. Så på ett sätt var LO-ordförandens hast värre än Sahlins missbedömning.
Det positiva är dock att Mona Sahlin backade och ödmjukt insåg att hon gjort en felbedömning. Men hon borde kanske skaffa sig bättre politiska rådgivare och ge upp det övertaktiska spelet. Det står för mycket på spel för att låta regeringsmakten bli en fråga om misstag och simpel politisk taktik.
Och, Östgöta Correspondenten - beklagar men medlemsopinionen inom socialdemokraterna förhindrade ett strategiskt misstag. Det var medlemsdemokratin och den fria debatten inom socialdemokratin som vann en seger. Demokrati passar tyvärr inte högern och borgerligheten när det inte ligger i linje med deras politiska strävanden. Surt sa räven!
Facken omfamnar inte miljöpartiet
Igår så kom det ett oväntat snabbt svar på det vi många undrade – hur skulle facken reagera på Mona Sahlins och (mp) oväntade kärleksförklaring och utmobbning av vänsterpartiet. All som har minsta kännedomen om stämningarna inom förbunden som utgör LO vet att vänsterpartiet inte alls upplevs som så problematiskt som Sahlin och andra i partiledning vill göra gällande.
Förtroendevalda är inte rädda för varken Ohly eller (vp) utan många tycker att man kan lämna historien därhän. (vp) är inte längre en sektion av Komintern så och Ohly är ingen Hilding Hagberg. SEKO och Handels krävde att (vp) skulle vara med i en framtida vänsterkoalition som ska slänga ut högerregeringen från Rosenbad. Bara två förbund stödjer Sahlins uppfattning enligt SvD.
Det andra svaret som kom var Wanja Lundy-Wedin, LO:s ordförande som gav sitt fulla stöd till Mona Sahlin. En ganska förvånande reaktion när LO:s ledning knappast kan vara ovetande om hur uppfattningen om (vp) är bland förtroendevalda och medlemmar. Sedan har uppenbarligen hon svängt lite och inte uttalat sig så kategoriskt som i radion igår. Att förbunden inte delar Wanjas uppfattning är står helt klart.
Men det gör inte heller de förtroendevalda. Enligt en enkät som LO-tidningen gjorde förra veckan bland fackligt förtroendevalda så finns ringa stöd där för varken Sahlin eller Lundy-Wedins uppfattning.
”Vilket alternativ till alliansregeringen vill du helst se i valet 2010?”
42 procent vill att socialdemokraterna ensamma bildar regering.
36 procent vill att socialdemokraterna och vänsterpartiet gör gemensam sak.
14 procent vill ha ett trepartisamarbete, s+mp+v.
Och hur många önskade sig ett samarbete mellan socialdemokraterna och miljöpartiet? Endast 5 procent av de svarande. Alltså partnerskapet med (mp) har knappast något stöd i den fackliga världen.
Turbulensen kring Sahlins strategi att binda upp (mp) och bryta med (vp) har varit omfattande och det kan knappast LO:s ordförande vara ovetande om. Det kanske varit bättre att låta diskusionen vara internt inom LO i en så viktig fråga istället för att rusa ut i offentligheten med den.
Facklig-politisk samverkan är viktig och har varit en bra väg för facken att skaffa sig inflytande över politiken. Men facklig-politisk samverkan får inte bli facklig-politiskt okritisk ja-sägande. Vi är många som är kritiska till Mona Sahlins agerande och den utveckling partiet gått sedan 90-talet då den inneburit att kärnan i socialdemokratin har lämnats till förmån en medelklassfixering med storstadsstämpel.
Några andra bloggar (av många, många) som har diskuterat detta se Bengt Silverstrand, Bo Widegren, Cattis , SSK-bloggen och Peter Gustavsson.
Sahlin - stäng inte ut Ohly!
Mona Sahlin är på väg att göra sitt största misstag i sin politiska karriär. Att utesluta vänsterpartiet från en ev. vänsterkoalition är inte bara dumt utan också ett provokativt sätt att utmana vänstern inom det egna partiet. Fackföreningsfolket har inte samma otidsenliga rädsla för Ohly som Sahlin visar i o m gårdagens agerande.
Olle Svennings kritik av Sahlin är viktig i sammanhanget (se Aftonbladets ledare idag). Det går inte att sudda ut vänsterpartiet från historien som Sahlin de facto försöker med sitt provokativa agerande. Ohly är ingen Hilding Hagberg och vänsterpartiet är ingen sektion av Komintern. Som OS skriver den aktuella ekonomiska turbulensen sätter faktikst många av de från 90-talet ärvda ekonomiska dogmerna ur spel och då blir Sahlins ultimata krav på (vp) utan substans.
Än värre är att det här riskerar att bli ett indirekt stöd för högeralliansen att hänga kvar vid regeringsmakten och fortsätta sin politik att förändra Sverige till en marknadsliberalt krämeri där allt är upp till försäljning. Egentligen är Sahlins agerande oförklarligt för det borde vara av intresse för (s) att hålla alla dörrar öppna för att skapa en vänsterfront gentemot högern.
Fackligt aktiva är som mindre tveksamma till (vp) och mer kritiska till (mp) då det faktiskt är i många stycken anti-fackliga och kommer i konflikt med facken i flera frågor. Det första är deras synpunkt löntagarnas rättigheter där det gjorde upp med högern om undantag från LAS. De är antagonistiska mot fortsatt kärnkraft; motståndare till försvarsindustrin för att nämna några frågor. De är varma anhängare av friskoleeländet och ser inga hinder för ytterligare privatiseringar ute i kommunerna.
Vänsterpartiet däremot har samma uppfattning som facken i de här frågorna och vill stärka löntagarnas rättigheter där (mp) är mer ljumma i anden.
Man kan också se Sahlins agerande som en signal till facken att inte göra sig besvär. En signal som kan bli nog så problematisk om den uppfattas som ett sätt att dra en gräns för fackens inflytande på politiken. Det kan t.o.m. leda till verkliga konfrontationer i framtiden och inför valet. Någon som borde få problem efter detta är LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin. Kan hon sitta still i båten när Mona Sahlin agerar på ett sätt som kan uppfattas som en ren örfil gentemot facken. Nu riskerar platsen i partier VU bli en ren belastning om den inte varat det förut.
Mona Sahlin har måhända gjort ett stort misstag men tyvärr bekräftar det den utveckling som socialdemokraterna genomgått de senaste 20 åren i riktning mot ett ytterligare medelklassparti och ett övergivande av själva kärnan i partiet – arbetarklassen.
Tänk efter innan det är för sent är nog en uppmaning som Mona Sahlin bör lyssna på.
Svart måndag
Att vara nyliberal och tro blint på kapitalismen måste efter denna svarta måndag vara ganska så ruttet för klockarkärleken och övertron på marknadsekonomin. När t.o.m. finansminister Borg börjar kritisera girigheten och klipparekonomin kan det i bästa fall tyda på en tillnyktring.
Jag har under flera inlägg på sistone varit kritisk till den ohämmade tron på kapitalismen i dess form av kvartalskapitalismen med dess kortsiktiga klipparmentalitet. Trots att USA har pumpat in enorma belopp i finanssystemet verkar det inte hjälpa. Islands regering har i princip tagit en lag om förstatligande av banksystemet. I Sverige höjer regeringen insättningsgarantin vilket också ett antal länder gör liknande. Allt för att undvika en total panik likt 1929.
Kort sagt, vad vi ser är en kapitalism som är på gränsen till finansiell kollaps likt det Karl Marx beskrev redan för över 150 år sedan.
Politiker världen över står inför en enorm utmaning för att inte den allt snabbare utvecklade krisen skall leda till en total världsdepression likt 1929 med allt som följde på den. Det som händer nu kan inte underskattas i dess konsekvenser. Det här kan vara slutet för nyliberalismens politiska regim i västvärlden genom att det visar sig nu att den marknadsliberala politiken leder till en ekonomisk katastrof för världsekonomin.
Det är dags nu om inte förr för vänstern i västvärlden att formulera en alternativ politik till den som uppenbarligen är en tydlig och bergsäker återvändsgränd.
Isprimadonnor, R & B och Q65
Ibland får man sig ett gott skratt. Ett sådant där hjärtligt gapskratt som gör att man blir på bra humör hela dan. Det hände i morse när jag satt och läste morgontidningen. Där redovisades avd hockeyfantomerna från NHL skulle ha i omklädningsrummet inför NHL-starten i Stockholm.
Det var en diger lista som påminde lite om vad vissa rockstjärnor kräver på sina s.k. riders. Eller vad sägs om följande:
Två kylväskor
Två sågar, två raspar, två filar
12 ark sandpapper
24 par skridskosnören
600 träningspuckar
36 vatten flaskor
6 motionscyklar
100 paket tuggummi
24 tvålar
6 schampoflaskor
6 hårbalsam
6 burkar hårgelé
6 hårborstar
6 hårtorkar
6 flaskor raklödder
6 flaskor aftershave
6 flaskor munskölj
6 deodoranter
100 engångshyvlar
2 burkar babypuder
2 burkar vaselin
500 tops
Förlåt, när i helsicke ska de hinna spela hockey???? Det måste bli en fullständig orgie i handarbete, slöjd och deodorerande, putsande, fejande och hårgeléande! Överbetalda professionella hockeyspelare eller ett gäng fåfänga isprimadonnor? Allt medan de tuggar tuggummi likt idisslande kor och motionscyklar för glatta livet! F.ö. ska de låna deo och hårborstar av varandra?! Inte bara fåfänga utan också snuskiga! Bara en sista undran – vad ska de använda babypudret och vaselinet till? Lika bra att inte veta.
Låt oss lämna hockeyn och istället ägna oss åt lite musik det var ett tag sedan. Här är några plattor jag lyssnar på just nu:
Q65 Nothing But Trouble (Rev-Ola UK)
Ett för de flesta okänt band som var STORA I Holland under andra halvan av 1960-talet. Och nu äntligen har en bra samling släppt med detta Pretty Things-besläktade band som hade så mycket attityd och var så gruvligt bra! Lyssna på You´re The Victor, I Love The Life I Live och I Dispise You förstår ni varför!
Ten Years After Chilly Time In Helsinki (ingen etikett okänt ursprung)
Den här CD-R-plattan fick jag i posten för några dagar sedan. Tack för den. Förutom att ljudet är perfekt så är den helt i nivå med andra Live-plattor från samma period. Intensitet är helt i nivå med Undead.
Doo Dog Sha Bam (Rocker Stomp UK)
28 spår med sent 40-tal och tidigt 50-tals R & B. Grymt sväng och en helvetes tryck. Bara Iko Iko med James ”Sugarboy” Crawford (här kallad Jockomo) är värd hela pengen som den här CD kostar. Det börjar komma alltfler sådana här samlingar då rättigheterna inte gäller längre i USA (50-årsgränsen).
C.A. Quintet Trip Thru Hell (Candy Floss US 1969 – CD Sundazed US)
En av de mest märkliga och skrämmande plattor som kommit ur psych-vågen på 1960-talets slut. Brilliant och övertygande. Vad som hände med bandet är för mig okänt men denna enda platta de gjorde är ett mästerverk.
Var är (s) självförtroende?
Jag var på representantskapsmöte i min arbetarkommun härom kvällen. Det var ett tag sedan sist. Delvis på grund av att jag har jobbat i Stockholm under relativt många år och då är det svårt att motivera sig själv att gå på politiska möten när man har haft en arbetsdag på ca 12 timmar. Så den politiska aktiviteten har fått stå tillbaka under åren jag jobbade på LO.
Men nu tänkte jag ska jag gå på repskapsmötet och kanske bli lite mer aktiv i den lokala socialdemokratin. Ämnet för kvällen var den borgerliga budgeten. Arbetarkommunens ordförande gjorde en förtjänstfull genomgång av Borgs epistel och det var säkert nyttigt för många att få en genomlysning av budgeten och regeringens tillkortakommande mitt i finanskrisen.
Men en sak slog mig. Varför definierar vi socialdemokrater vår politik i måttstock borgarnas politik. Varför blir vår politik en replik alt som oftast på en politik som vi innerst inne tycker är direkt dålig och allt annat än rättvis.
Är det på grund av bristande självförtroende eller kan det vara så att vi fortfarande inte kan hantera att vara i opposition. För alla vet att vi socialdemokrater inte tycker borgarnas politik är bra men varför formulerar vi inte vårt alternativ till deras politik utan istället ställer oss vid sidan och blir lite av bandhunden som skäller i brist på annat.
Socialdemokratin har fortfarande problem med sin identitet efter de mörka år som partiet och rörelsen har levt med sedan mordet på Olof Palme. Därefter kom 1990-talskrisen och sedan över årtionden av städning efter Bildts eländesregering. Partiet har fått genomlida 20 år av trauma och regerandet har blivit på andras villkor. Så egentligen är det väl inte så underligt att partiets självförtroende inte är alltför starkt trots otroligt positiva opinionssiffror.
Nu lämnar Marita Ulvskog platsen som partisekreterare och någon annan kommer att ta över den för partiet och socialdemokratin viktiga roll. Vem den än är kommer att peka på vilken väg partiet kommer att gå fram till valet och i eventuell regeringsställning efter 2010. Det blir också en fingervisning om de tendenserna att dra mot mitten och det ängsliga sneglandet på medelklassen i storstäderna skall bli partiet linje och strategi för att återta den politiska makten.
Det finns anledning till oro. En del av de utspel som gjorts har just präglats av ängslan och inte ett parti med reformvilja och med en framtidssyn där en arbetarklass och de fattiga i samhället lämnas bakom för att man är rädd att förlora mittens egoister.
Finanskrisen är kapitalismens kris
Marx menade som jag skrev i ett tidigare inlägg att kapitalismen bär inom sig de motsättningar som kommer att bli dess undergång. För det fick jag åtskilligt med kritik från nyliberalt håll. Men faktum är att händelserna i samband med den aktuella finanskrisen bara verifierar Marx analys av kapitalismen som ekonomiskt system.
Tänk er, att ingen gjorde något åt det som sker just nu i den finansiella krisen. Att bankerna och det finansiella systemet fick rasa vad skulle ske. Jo, kapitalismen skulle kastas in i en så allvarlig kris så att den inte skulle gå att ”rädda”. Eller som DN:s ekonomikrönikör Johan Schück skrev häromveckan Skattebetalarna räddar kapitalismen. Vanliga arbetare och tjänstemän får betala med arbetslöshet som när nu Volvo säger upp ytterligare anställda som en följd av den allt djupare krisen.
Problemet är att kapitalismen är det enda just nu fungerande ekonomiska systemet. Socialismen i klassisk bemärkelse har aldrig funnits. Möjligtvis det närmast vi någonsin kommit var den svenska blandekonomin under 1960-talet som troligtvis är den bästa perioden i svensk ekonomis historia vad det gäller samhällsutveckling och reformarbete med sikte på en fungerande välfärdsstat.
I övrigt finns inget alternativ. Skall vi vara realister så är det bästa möjliga en kapitalism som är reglerad ur ett socialt perspektiv. Och att det är nödvändigt det visar om inte annat finanskrisen. Multimiljardären Soros har också han tillsammans med många andra förutspått att den ohämmade nyliberala och oreglerade kapitalismen aldrig kan på sikt överleva. Det är vad vi ser idag en ohämmad girig kapitalism (Anders Borgs ord – inte mina!) kommer att möta nya allvarliga kriser som på sikt drar ner samhället i fattigdom och kris.
I Sverige har vi en regeringen som varken säger eller gör något när bostadsräntorna drar iväg på ett sätt som vi inte upplevt sedan 1990-talets början. Vi har en näringsmininster som för en gång skull tappat talförmågan där det annars brukar glappa i både tid och otid. Regeringen Reinfeldt är uppenbarligen lamslagen och paralyserad när räntorna drar iväg och jobben försvinner samtidgt som varslen mångdubblats bara på en månad.
Politikerna och världssamfundet måste hitta regleringsmetoder för att kontrollera kapitalismen på ett socialt acceptabelt sätt. Det behövs en ny tredje ekonomisk väg då varken sovjet-kapitalism eller nyliberalism fungerar. Priset för att göra inget är på tok för stort och det måste alla inse för med fattigdom och kris följer krig och med krig följer död och förintelse.
