Ingemars blogg

Välkommen att delta i utnämnandet av Sveriges mest moderata moderat. I kvalifikationerna för att komma i fråga ingår bland annat:

 

Total brist på kunskap om hur socialförsäkringssystemen fungerar. Likaså även avsaknad av kunskap om a-kassan och hur den fungerar. Det är också meriterande med omfattande kunskap av de mest vanliga nyliberala teserna samt ingen eller ringa kunskap om verkligheten.

 

Likaså skall vinnaren vara van vid att kunna smita undan skatt, TV-avgiften och andra för alla andra dödliga nödvändiga utgifter till det allmänna.

 

Det är också en merit att vara i avsaknad av empati för fattiga, bostadslösa, utslagna och andra som inte får plats i den moderata örtagården. Ett suveränt förakt för kroppsarbete är också nödvändigt samt en grundmurad avsky för fackföreningar och andra uttryck för kollektivistiska tendenser hos underklassen.

 

Självskrivna andra egenskaper är lättja som ofta tar sig uttryck i ett kroniskt tillstånd av utnyttjande av förmåner som taxi som riksdagen betalar och ett grundmurat förakt för ”packet” när de ber om sin rättmätiga del av samhällets omsorg.

 

Vinnaren bör också hylla mammon och den hela markanden som det enda rättesnöret för all samhällig och politisk praktik. Det som inte går att sälja eller köpa har naturligtvis inget värde på det heliga lönsamhetens altare.

Ett allmänt patronaktigt uppträdande är även det en merit som tillgodoräknas.

Grabbarna i kanslihuset; Reinfeldt, Borg och Littorin är överkvalificerade då de på alla punkter klart uppfyller alla dessa krav och det med råge.
.

Vinnaren får en varmkorv på ”Wurren” på Norra Bantorget!

Nominera gärna till denna blogg!

 

Motståndet mot högerpolitiken ökar allt mer som moderaterna blir allt mer kaxiga och utmanande i sin högerpolitik.

FOTO Ingemar E L Göransson

Har borgarna blivit tokiga eller har de drabbas av hybris? Att de är okunniga är klart i vart fall.

 

Det faktum att hela 71 % av de moderata väljarna inte känner till hur a-kassan fungerar jfr. alliansväljarna i allmänhet 66 % som inte har någon kunskap om a-kassan hur den fungerar och hur den kommer att förändras efter högerregeringens angrepp och ingrepp i a-kassan.

 

Det är naturligtvis inget under att så är när ingen ordentlig utredning görs eller när det ges bara 11 dagars remisstid. Att då ha någon ordentlig kunskap är givetvis omöjlig. Kan man då kräva av samma borgerliga partiernas väljarna ska ha en större kunskap än de politiker som driver samma okunniga politik som bygger på en i grunden klassmedveten högerpolitik. Klasspolitik och hybris är ingen bra grund politik.

 

I en blogg (28 oktober) signerad Erik Svansbo tydliggör hur okunnig borgerliga politiker och sympatisörer är när det gäller a-kassan.

 

Läs följande litania:

 ” Aftonbladet kör vidare med socialistiskt märkta kampanj mot alliansens politik. Lena Melin intervjuar ”Totto” Littorin och tar där upp frågan om man kan leva på 680 kronor om dagen. 680 kronor om dagen är den högsta ersättning man kan med a-kassan. Det är mycket högt. Jag fattar inte Totte när han säger att det är svårt att leva den summan. Själv har jag levt som student i fem år, bott billigt och levt snålt och klarat mig på studiemedlet. Det har gått bra och då har jag ändå inte varit så noga med pengarna. Man får helt enkelt rätta munnen efter matsäcken. Hela den här diskussionen är verkligen magstark. Vuxna människor som klarar av ett arbete klarar av att planera och lägga undan pengar i det fall att man blir arbetslös. Jag anser att a-kassan bör avskaffas helt. Vi har socialbidraget som en botten i systemet - där ska människor kunna få en försörjning om de inte klarar av att hantera sig själva. Det ska inte vara lyxigt, man ska få tak över huvudet och mat för dagen. Resten får man ordna själv. Diskussionen om a-kassan förs i en socialistisk diskurs där människor ses som små barn som ska tas om hand av en föräldralik stat. Det är bisarrt, men sådant är Sverige.” 


Den som skrivet detta heter som sagt Erik Svansbo som är en framträdande folkpartist i Norrköping. Han visar om inte annat en total okunnighet vad a-kassan är. Att a-kassan inte är ett socialbidrag utan att a-kassan är en försäkring mot inkomstförlust vid arbetslöshet. Att a-kassan också har och dess ursprungliga och grundläggande syfte är att skydda löntagarna mot ofrivillig lönenedpressning. Allt detta har Svansbo uppenbarligen ingen som helst aning om. 


Vad som också är viktigt att förstå är att a-kassan fungerar som ett hinder mot social rutschkana vid arbetslöshet. Det ska inte vara nödvändigt att sälja av allt man har som skulle bli konsekvensen av Erik Svansbos socialbidrag. 


Att moderaterna drivs av en klassmässigt grundad ambition är tydligt av det urbota korkad och kränkande tävling om Sveriges bäste arbetare som de haft den dåliga smaken att utlysa på sin hemsida. Förutom de illaluktande associationerna till Stalins Sovjetunion och Mao-Kinas ideer och politiska praktik. I bästa fall skulle man kunna tolka tilltaget som ett uttryck för en studentikos humor som den frodas på Handelshögskolan. Men tyvärr är det nog så att tilltaget är uttryck för en reaktionär klassuppfattning. Den är kränkande mot subjektet som utsätts för den men den är också uppseendeväckande att det regeringsansvariga partiet i riksdagen tar sig för med slik. 


Har moderaterna fått hybris eller är det så att nu visar de upp allt tydligare sin rena och tydliga klasspolitik. Tyvärr är det nog det som är fallet att de både har fått svårartad hybris och visar upp sin alltför tydliga klasspolitik.


 Till sist……

 ………folkpartiets egentillverkade dataintrångsaffär har nu nått åtal av bl.a. flera f.d. ledande numera avhoppade folkpartister. Men huvudfrågan kvarstår, hur mycket visste Leijonborg och hur står det till med hans förmåga att leda partiet när antingen inget vet vad som sker eller annars ljuger han som en häst  travar.

 ………LO fortsätter sin namninsamling mot a-kasseförsämringarna skriv på du också.  

………Pete Seegers klassiska Carnegie Hall konsert från 1963 (The Complete Carnegie Hall Concert June 1963; Columbia 2 CD) har äntligen kommit på Cd och det generösa formatet av hela koncerten. Till min förvåning ser jag att CD gavs ut redan 1989 men det är Bruce Springsteen uppmärksamhet av Seegers musikskatt som gör att CD:n nu som först är tillgänglig. Oumbärlig!

Musik, musik, musik

 

Ibland ramlar man på plattor med musik som man aldrig och under andra omständigheter inte skulle ha hittat. Det kan bli sagolika musikupplevelser som är till stor glädje.

 

Här är ett par sådana som är ett resultat av tillfälligheter.

THE FLATLANDERS Wheels of Fortune (New West USA 2004)

Ett band som jag totalt hade missat till jag snubblade på denna CD utgiven förra året. Gruppen består av Joe Ely, Butch Hancock och Jimmie Dale Gilmore ingen av dem okända i countrykretsar eller av dem som är intresserade av americana.. The Flatlanders med sin mix av country, rock och Texasinfluenser från olika håll skapar en poetisk och speciellt form av sydstatsmusik. Inte country, inte rock utan bara förbannat bra americana.

SIR DOUGLAS QUINTET Live Texas Tornado (Tokoma USA 1983)

Få artister har väl så självklart och självständigt gjort den musik de älskat mest som Doug Sahm. Den texikan som dog för några år sedan på ett motell under en av sina eviga turnéer.  Han trivdes bäst på scenen som en gammal cirkushäst. Den här plattan spelades delvis in i San Antonio Texas och i Los Angeles och är ett exempel på Doug Sahms glädjespridande musik.

TOWNES VAN ZANDT The Best Of Townes van Zandt (Tomato USA 2002)

Denne portalfigur av amerikansk singer-songwriter-tradition här i en komprimerad form och en CD som duger som en inbjudan att mer seriöst gräva i van Zandts värld. På plattan finns den form av svårmod som bara man finner hos dessa många poeter som ofta bygger sitt svårmod på sitt eget mörka liv. Här finns sånger som ”Tecumseh Valley”, ”Tower Song” och ”Pancho & Lefty”. En utmärkt introduktion till Townes van Zandts värld.

DOUG KERSHAW  Still Cajun After All These Years (Era USA 2000)

Cajun – dvs. Louisiana musik som är en blandning av franska påverkan (det sjungs delvis på franska), svart blues och country och inte så lite rock & roll. Doug Kershaw är en legend som skrivit bland annat ”Louisiana Man” . han spelar och turnerar i samma omfattande tempo som tdigare och blir faktiskt bättre med åren. Den här svettiga Live-plattan är ett energipiller som gör att det blir omöjlöigt att sitta still eller låta bli att sjunga med. Grymt bra!

 

Efter all denna americana är det inte fel med lite jazz.

 

LARS GULLIN Inspelningarna på svensk jazz-historia (Caprice hittills ett tiotal volymer)

Lars Gullin var svensk 50 till 1970-talsjazz störste enligt min uppfattning. Det finns inte hans like varken som musiker eller arrangör. På grund av hans svåra missbruk av amfetamin blev hans skivproduktion inte så lite ryckig. Därför är det intressant att sätta ihop inspelningarna på Caprice mastodonthistorik till en dubbel-CD med inspelningarna från radio och andra källor från åren 1950 till 1963. Allt ifrån hans deltagande i andra orkestrar till sina egna grupper så är t.o.m. den minsta glimt av hans baritonsax en upplevelse.

 

JOHN COLTRANE The European Tour (Pablo USA 1980)

Jazzens största geni alla kategorier här I en inspelning gjord I Stockholm 1962. Ljudkavlitetn är oklanderlig så det är ingen risk för ”bootlegs-kvalitet”. Det är en Coltrane som står mitt emellan Miles Davis-epokens mer ”mainstream”-jazz och den allt mer påtagliga exprimentlustan som kom i och med kontraktet med Impulse. Lyssna på den underbara Mr. P.C. som här ges en 18 minuters lång version där växelspelet mellan Coltrane och Jim Garrisons bas är gnistrande. McCoy Tyners piano ges fritt utrymme för sitt explosiva pianospel i Billy Eckstine-balladen ”I Want To Talk About You”.

 

Vill du ha fler skivtips surfa in här och här !

Trevlig fortsatt helg!

Ska socialdemokraterna kunna utforma en politik som kan kombinera full sysselsättning med bra jobb och hålla borta borgarnas våta dröm om en låglönearbetsmarknad modell USA? Kan Carin Jämtin klara det som partiledare då är hon det naturliga valet till partiledare.


FOTO Ingemar E L Göransson
(Biltvätt i Londons fattiga och invandrartäta nord-östra del)

Jag är trött på detta eviga krusande och tjatande om att övertala Margot Wallström att bli partiledare för socialdemokraterna. Varför? Wallström har sagt tydligt och varit övertydligt klar på att hon inte vill bli partiledare. F.ö. ville hon inte heller bli minister när Persson ville ha hem henne året innan valet. Margot Wallström har på alla vis visat att hon inte vill utan är inriktad helt på att göra ett fortsatt bra jobb som EU-kommissionär.

 

F.ö. vad skulle hända om hon klev av sitt kommissionärsuppdrag – skulle hon ersättas av en moderat som Gunnar Högmark eller Carl Bildt. Är det bättre ur svenskt perspektiv eller ur ett socialdemokratsikt perspektiv att ersätta en erkänt duktig socialdemokratisk kommissionär med en mer eller mindre urdålig moderat?

 

De senaste dagarna har istället Carin Jämtin seglat upp som en stark kandidat. Skäl finns för hennes kandidatur. Hon är inte sammankippad med Perssonperioden och inte heller med valnederlaget 2006. Detta trots att hon var minister i den socialdemokratiska regeringen som gjorde historiens sämsta valresultat. Det beror på hennes ganska tydliga självständighet som hon bl.a. visade under sin ministerperiod.

 

Det finns heller ingen kanslihushögerstämpel på Jämtin som exempelvis lyser i pannan på Per Nuder som för många socialdemokrater framstår som en teknokrat och, i och för sig, kompetent och duktig räknenisse.

 

Jämtins bakgrund i Palmecentrets ideologiskt inriktade biståndsverksamhet stärker också bilden av Carin Jämtin som en väsentligt radikalare socialdemokrat än kretsen kring Persson. Allt detta gör att Carin Jämtin har seglat upp som en högst möjligt kandidat till partiledarposten och en kommande statsminister 2010.

 

Hur som helst; oavsett partiledarvalet är det den politiska inriktningen som är avgörande för partiet. Den främsta frågan måste vara jobben och den fulla sysselsättningen. Inte på moderatmanér där man krattar uppgivet manegen för en sönderslitande låglönearbetsmarknad där en stor del av arbetarklassen låses in ett tröstslöst ”working poor” liv. En arbetsmarknad utan väg ut och med så låga löner att medelklassen har råd att anlita ”tjänstefolkets” servicetjänster. Inlåsning eftersom bristen eller snarare frånvaron på utbildningsväg ut är högst närvarande. Ända från grundskolans utslagningsmekanismer med friskolor, elitklasser till ensidigt inriktade yrkesutbildningar utan möjlighet till fortsatt utbildning på högre nivå. Likaså en frånvaro av vuxenutbildning som får funktionen att en gång missad utbildning aldrig en ny chans.

 

Högerns politik och arbetsgivarnas intresse av en inlåst arbetarklass måste mötas av en socialdemokratisk politik där verkligen parollen ”Alla ska med” ges ett verkligt innehåll. Där arbete och utbildning; där vidareutbildning och byte av inriktning i arbetslivet blir en möjlighet. Där inte arbetslöshet på sikt är en enkel biljett till fattigdom och tröstlöst harvande mellan låglönejobb och socialbidrag.

 

Kan Carin Jämtin ge partiet en sån politisk inriktning som är mer än vackra ord så får hon min, i sammanhanget ringa, röst för en kandidatur till partiledarposten.

 

LO har startat sin kampanj mot högerregeringens a-kasseförslag. En namninsamling har startat. Har du inte skrivit på så gör det. Skriv ut namnlistor och gå runt bland kompisar, arbetskamrater och vänner och samla deras namn. Allt kulminerar den 14 december i landsomfattande aktiviteter och manifestationer från Luleå till Malmö; från Stockholm till Göteborg. Det blir en omfattande manifestation från den samlade fackföreningsrörelsen mot borgarnas systemförändrande förslag och till förmån för fortsatt trygghet även om arbetslösheten skulle drabba med sitt fula tryne.

    

Ett kraftigt ökat fackligt motstånd mot högerrgereingens försök att slå sönder a-kassan för att skapa pigor och drängar åt den välmående medel och överklassen. Striden hårdnar.

FOTO Ingemar E L Göransson

Facken på LO-sidan mobiliserar nu mot högerregeringens angrepp på a-kassan. LO:s nästan 2 miljoner medlemmar går nu ut i manifestationer för en trygg a-kassa för att kunna möta förändringarna som sker på arbetsmarknaden. Det handlar om att slå tillbaka mot en orättvis och systemskiftande politik som har ett enda syfte; slå sönder facket och göra löntagarna svaga för att kunna genomföra den angloamerikanskt inspirerade systemskiftet på arbetsmarknaden.

 

Bolagshögern har inte gett upp sina ambitioner att förändra Sverige till ett marknadsliberalt land där det är de rika som bestämmer och vanligt folk får finna sig i att vara enbart utbytbara produktionsenheter.

 

I en artikel på Aftonbladets kultursida visade igår Dan Josefsson hur samma bolagshöger genom svenskt Näringsliv nu satsar den ofattbara summan av 12 miljarder på en genomgripande förändring av samhället. En så genomgripande förändring att t.o.m. demokratin hotas av högerns ambitioner. Så här beskriver Timbro demokratin i en ny skrift:

 

”Kollektivistisk demokrati innebär att majoriteten styr obegränsat över samhället. Liberalerna ser detta som majoritetsdiktatur.” Bolagshögern talar om att ”befria Sverige”  och att angripa det ”socialistiska projektet”.

 

Facket mobiliserar nu; Namninsamlingar på arbetsplatserna och på gator och torg och olika manifestationer. Det är dags att slå tillbaka mot Sveriges mest och fortast impopulära lurendrejarregering med mandat endast från bolagshögern!

    

Partiledardiskusionen har ersatt debatten om vilken politik och valanlysen som socialdemokraterna ska bedriva för att återvinna förtroendet. Det räcker med en tavelnasare i Rosenbad - 2010 krävs mer än mörka ögon och att lägga huvudet på sned i TV.

FOTO Ingemar E L Göransson
(Fotot är tagit med en halvformatkamera i mitten på 1970-talet.)

Aftonbladet skrev häromdagen att alternativen till ny ordförande för socialdemokraterna stod mellan Per Nuder och Margot Wallström. Nuder skulle enligt AB ha stödet från den etablerade delen av partiet i form av kommunalrådsfolket, partiledning och facket. Margot Wallström däremot från bl.a. kvinnorna och yngre.

 

Den här närmaste kremlenologiska diskussionen verkar vara lite märklig i mina ögon. Att Per Nuder har Göran Persson och folket kring honom med sig i sin kandidatur säger sig självt. Men samtidigt var det just den politik som var orsaken till valnederlaget. Den nuffrologiska matematiska politikens budgetdisciplin som faktiskt fick underkänt av många i vanliga fall socialdemokratiska väljare. Påståendet att partiets fackliga aktivister skulle ha vunnits för Nuder stämmer i vart fall inte med undertecknads erfarenhet.

 

Vad som är lika märkligt är den fixering som verkar finnas vid Margot Wallström som vid upprepade tillfällen både i intervjuer, pressmeddelande och på alla andra upptänkliga sätt hatr tydligt sagt nej till erbjudandet att bli partiordförande.

 

Det förs också en skendebatt om vilket kön som den kommande partiordföranden skall vara av. Istället borde väl den viktigaste egenskapen vara att vitalisera partiet, ingjuta entusiasm och politisk vilja i partiet än byxornas snitt. Att det skulle vara en politik fördel med en kvinnlig partiordförande som uppfyller kraven som partiet och dess medlemmar har att ställa på förmåga och vilja att skaka liv i den sovande jätten är givetvis klart.

 

I den offentliga partiledardiskussionen finns inte så lite av fattigdom när samma i verkligheten omöjliga namn är de enda som nämns. Nuder har ringa stöd utom från kretsen kring Persson medan Wallström har som sagt vid upprepade tillhällen har sagt ifrån och det med besked.

 

Det är dags att först fundera över vilken politik som partiet skall bedriva för att komma tillbaka. För att vinna ett val mot det opinionssänke som alliansen nu har utvecklats till är ingen bedrift. Men vi skall väl inte vinna nästa val på högerns svaghet utan på vår egen styrka, eller hur. Så, politiken först och exekutorn därefter!

Till sist………

 

……………...Den senaste SIFO-mätningen visar att de framgångar och mer därtill har försvunnit i takt med högerns impopulära politik. Synd bara att alltför många lät sig luras av Reinfeldts cockerspanielögon före valdagen.

 

……………..kampen mot högerregeringens angrepp på löntagarna fortsätter. Protestera du med om inte annat genom att skriva på den av Anders Malmgren initierade namninsamling. Nästan 50.000 har gjort det hittills – har du?

    

Det är uppenbart att regeringen genom sin halsstarrighet väljer konflikt med löntagarna istället för att söka hitta samförstånd. Därigenom blir Reinfeldts högerregering en arbetsgivarregering och inget annat.

FOTO Ingemar E L Göransson

Den gångna veckan har varit en fortsatt upptrappning i kraftmätningen mellan högerregeringen och löntagarna ang. a-kassan. TCO genomförde en omfattande flygbladsutdelning i Stockholm och en protest utanför riksdagen mot det djupt orättvisa och orättfärdiga förslaget som Littorin i alla fall i sin halsstarrighet lade fram.

I Östergötland; Linköping, Norrköping och Motala demonstrerade stora uppbåd på gott och väl flera tusen arbetare och tjänstemän. En mobilisering som vi inte knappast sett sedan Vietnamdemonstrationernas dagar. Allt medan allt fler kritiserar inte bara förslaget innehåll utan också på det sätt det har forcerats fram som är unikt i svensk politisk historia.

Orsaken är givetvis att den högerledda regeringen har sökt och fått den kraftmätning med fackföreningsrörelsen den sökt. Nu eller aldrig, kan fackföreningsrörelsen tvingas på knä så kommer det politiska minnet vid mandat perioden ha glömt händelserna och den politiska turbulensen hösten 2006.

 

Ytterligare en orsak rörde igår professor Lars Calmfors vid i ett TV-inslag när han konstaterar att arbetslösa tvingas att acceptera lägre reservationslöner om a-kassan ger sämre ersättning vilket innebär att lönenivåerna sakta kommer att sjunka. Och vem som har beställt den ordning behöver man inte vara politisk sibylla för att inse. Naturligtvis förväntar sig hökarna på svenskt Näringsliv och Företagarna utdelning på sitt insatta kapital och sina kampanjer för en annan ordning på arbetsmarknaden.

Nästa steg i systemskiftet på arbetsmarknaden blir ett angrepp på arbetsrätten eftersom förändringarna av a-kassan bara marginellt kommer att skapa nya jobb. De borgerliga propagandisterna som talar sig varma för dansk flex-security glömmer också att priset för svagare anställningsskydd har varit högre och mer heltäckande a-kassor alltså inte den väg som nu regeringen väljer i sin ambition att fronta facken.

 

Den gångna veckans upptrappning i striden mellan regeringen och löntagarna kommer att fortsätta. Hur den än kommer att sluta så kommer förhållandet mellan löntagarnas organisationer och regering vara förgiftat under hela mandatperioden. Och handen på hjärtat har någon regering råd att ha facken och löntagarna som sin fiende. Är det ett en sund politik som så tydligt ensidigt ser till arbetsgivarnas uttalade politiska ambitioner?

 

Till sist…….

 

…………….Namninsamlingen på nätet närmar sig nu 50.000 namn. Har du inte skrivit på gör det här.

 

  Veckans ”hembrända”:

 

Förslag på bra låtar att lyssna på i bilen, mp3-spelar eller på datorn.

 

1. Four Tops Baby I Need You Loving

(från Four Tops Live Motown USA LP 1966)

Mästerlig inspelning där gospel och 60-tals soul gifter sig och når nya fantasiska höjder.

2. Jerry Lee Lewis & Kris Kristofferson The Pilgrim

(från Last Man Standing Edel CD US 2006)

Två ikoner möts och skapar magi.

 

3. Jet Harris & Tony Meehan Diamonds

(Decca UK single 1963)

Klassisk engelsk gitarrinstrumental.

 

4. Eddie Cochran Somethin´ Else

(Liberty US single 1960)

En av rockens största som fick på tok för kort karriär.

5. Del Shannon Runaway `67

(från Home away EMI CD 2006)

Rockens störste psykfall. Talang utan gräns men svårt plågad själ. Återvände gång på gång till sin första hit. Här i Andrew ”Loog” Oldhams produktion. I stereo för första gången sedan 1967.

6. Scott Walker My Death

(från Scott Philips LP UK 1967)

Detta svårmodiga geni som har gjort sparsamt med plattor. Spelar ingen rioll om det är 1967 eller 2006. Stort svårmod och mardrömslikt.

 

7. The Shirelles Will You Love Me Tomorrow

(Scepter single US 1960)

Den eviga frågan som alla tonårstjejer ställer sig. Den första feministlåten i rockens historia. Kanske inte men i alla fall många år före sin tid.

 

8. John Coltrane Impressions

(från New Sound CD UK 2002)

Inspelad ett år innan den officiella utgåvan på LP. Inspelad i live i Konserthuset i Stockholm november 1961. Så bra så bra att det är inte sant.

9. Träd, Gräs och Stenar Sommarlåten

(från Mors Mors Tall CD 2002)

26 minuter (!) lång improvisation från Sveriges bästa psychedeliaband.

10. Nico Chelsea Girls

(från Chelsea Girl Verve LP 1966)

Inte heller denna vecka går det inte att undvara detta mästerverk.

  

1980 kom till en omfattande konflikt mellan LO:s medlemmar och arbetsgivarna i SAF. SAF lockoutade stora delar av LO-medlemmarna från deras arbetsplatser . 2006 står istället striden mellan högerregeringen Reinfeldt och deras generalangrepp på löntagarnas trygghet.

FOTO Ingemar E L Göransson

(Fler fotografier från 1980 års konflikt finns här. )

Finansminister Anders Borg är en man som lyckas skapa sig rubriker i media. Inte på grund av sin intelligenta politik utanför att han verkar älska att jaga arbetslösa. Anders Borg tror nämligen att arbetslösa är ena lata sällar som måste med piskan förmås att jobba.

 

Det första är hans och alliansregeringens förslag att haverera a-kassan som inkomstförsäkring vid arbetslöshet. Det andra är hans famösa eller infamösa uttalande om att folk ska jobba inte supa och nu det tredje är förslaget att bötfälla arbetslösa som inte är ”tillräckligt” aktivt arbetssökande. I bästa fall säger han självklarheter eller slår in vidöppna dörrar. För vem tycker att "folk" ska supa istället för att jobba eller vilken a-kassa acceptetar att arbetslösa inte söker jobb?

 

Men vad i h-e menar karl egentligen? Tror han att arbetslösa sitter hemma i sus och dus och inte vill jobba. Dömer han vanliga löntagare efter sina kompisar från Moderata Studentförbundet? Karlen är ju en vandrande förolämpningen mot arbetslösa och alla löntagare. Han har en attityd som starkt påminner om de gamla tiders brukspatroner som trodde de ägde sina tjänstejon.

 

Faktum att det redan idag finns möjligheten att stänga av inte aktiva eller individer som inte tar hänvisade jobb. Så redan idag finns sådana möjligheter så i sak förändrar inte Borgs förslag något. Men att han lägger fram det är ett tecken på den grundsyn regeringen Reinfeldt och då även finansminister Borg har på arbetslösa – en arbetsskyggt släkte som måste jagas till arbete.

 

A-kasseprotesterna ökar för varje dag. Nu har nästan 47.000 skrivit på protestlistorna mot det högerns angrepp på de arbetslösa. Flertalet fackföreningar inklusive LO har lagt länkar till Anders Malmgrens initiativ. Skriv på du också, delta i protesterna, demonstrationer och andra aktiviteter och aktioner mot högerregeringens angrepp på löntagarna!

Till sist…

 

…………Kristdemokraten Yvonne Andersson från Linköping börjar enligt Östgöta Correspondenten idag att tveka om förträffligheten i högerregeringens a-kasseförslag. Främst hur det kommer att drabba långtidssjuka. Lugn Yvonne enligt Reinfeldt, Borg och Littorin så är de bara lata.

       

 

Moderaterna har en egen ”agenda” för sin politik. En ”agenda” utan mandat eller öppenhet. Än mindre något som Reinfeldt gick till val på. Moderaterna vill förändra Sverige och genomföra det marknadsliberala systemskiftet där vi blir kunder istället för medborgare. Systemskiftet där medborgarrätt stavas penning. Förändringarna i a-kassan är tillsammans med utförsäljning av hyresrätterna, privatisering av delar av vården är bara första steget i systemskiftet som kan liknas vid en legal statskupp.

FOTO Ingemar E L Göransson 

Aftonbladet hade igår en intressant ledare som kan förklara den okänslighet som högertriumviratet Reinfeldt, Borg och Littorin visar upp. Den hårdnackade för att inte säga halsstarrig attityd gentemot fackföreningsrörelsen, arbetslösa, ledarskribenter av olika schatteringar, studenter och andra som kritiserar regeringens förslag till ny a-kassa. En förklaring som ligger i en långsiktig strategi att genomföra ett systemskifte. En förändring från ett i grunden solidariskt samhälle där vi hjälper varandra med skatten som omfördelningssystem mellan rika och fattiga. Ett samhälle där alla har lika chans till utbildning och jobb, ett samhälle där plånboken inte avgör vilken vård eller bostad du ska få. Kort sagt det samhälle som fortfarande håller ihop ska förändras till ett anglosaxiskt där klassklyftorna permanentas utifrån klass och inkomst.

 

Aftonbladet menar i sin ledare att Reinfeldt och hans s.k. reformerade moderater planerar för ett samhälle där vi reduceras från medborgare till kunder och där vi själva får välja mellan trygghet genom försäkringssystem som vi självfallet får betala eller konsumtion. Denna förändring är inte lite av en nykapitalistisk och nyliberal våt dröm. Vi ska likt vi redan till en mindre del gör i pensionssystemet själva tvingas att välja och konsumera och där det solidariska gemensamma reduceras till en nattväktarstat.

 Ingen verkar dock i det tänkesättet reflektera över vad konsekvensen blir när de fattigaste inte har råd att göra annat än konsumera för att överleva dagen. Vad händer med deras möjligheter till god utbildning när vi får ett system där den gemensamma skolan har slitits sönder av friskolor som erbjuder mor avgift den goda utbildningen, när den lågutbildade, lågavlönade mister sitt jobb och tvingas till att ha 3-4 lågavlönade korta jobb för att kunna betala lägenheten i förortsområdet med dåliga kommunikationer eller när den som inget försäkringsbolag vill ge en sjukförsäkring till rimlig avgift blir sjuk och behöver vård.

 

Reinfeldt, Borg och Littorins Grundtrygghets-Sverige med en så dålig och svag trygghet att den inte räcker kommer att med inbyggd logik skapa en underklass som inte kan klara sig. Det kommer också att skapa en räddhågsen egoistisk medelklass som vaktar på sin position uppåt och sparkar eller blundar för den växande fattiga underklassens liv.

 

Överklassen kommer däremot att bli rikare och starkare än någonsin. Därmed har också högern nått sitt mål – ett sönderslitet tydligt klassuppdelat Sverige där medborgarskap heter pengar.

 

Jag blir så förbannad när jag ser denna gömda ”agenda”. Jag blir så förtvivlad när jag inser att 12 % av LO:s medlemmar inte insåg detta när de röstade på moderaterna. Jag blir så upprörd över den falskhet och lögnaktighet som moderaterna gick till val på. Inget av sin verkliga avsikter gav de uttryck för utan försökte istället att framställa sig som en slags bättre socialdemokrater.

 

Kampen mot regeringens a-kasseförslag blir i det perspektivet än viktigare. Det ska i vart fall kosta politiskt att ta detta första steg mot den marklansliberala och nyliberala våta drömmen där medborgarskap stavas penning.

 

Till sist……..

 

……………..Fortsätt protesterna mot a-kasseförslaget; skriv på protestlistona på nätet. Just nu har över 46.000 skrivet på – gör det du också.

.....................Folkpartiets egen utredning om sitt egen inblandning i dataintrångsskandalen i valrörelsen friar inte oväntat Lars Leijonborg. Allt annat vore oväntat. Det är ungefär som att låta inbrottstjuvar utreda sina egna inbrott och fria sig själva. Trovärdighet lika med noll. Antingen ljuger Leijonborg om sin inblandning och vetskap om vad som skett annars så hade eller har han ingen koll på sitt eget parti. Vilket som är lika illa.
 

Veckans hembrända:

 

1. T-Bone Burnett ”Quicksand”
(från ”Truth Decay” Takoma LP US 1980)

Fantastisk rock-a-billy med punkig energi från Burnetts debut-LP sorgligen inte återutgiven.

2.Neil Young "Let’s Impeach The President"
(från “Living With War” CD US 2006)

Nästan så det var det som kongressvalet gjorde. Neil Young är bättre än på många år. Furiös energi och engagemang.

 

3. Nico ”Chelsea Girls"
(från ”Nico” Verve Lp 1969)

Kompanionen till Velvet Undergrounds första LP. Så mörkt, tungt och vackert. Nästan sakralt i sin framtoning.

4. Emmylou Harris & The Hot Band ”Together Again”
(från ”Live In London, 1976” Wizard CD)

En ung Emmylou från London redan 1976. Utsökt ljudkvalitet och minst lika innerlig version av Buck Owens 60-talshit.

 

5. The Zombies “Care Of Cell 44”
(från “Odessey And Oracle” CBS LP UK 1968)

Utgivet efter gruppens upplösning och deras största (och enda framgång). Underbar och annorlunda. Första gången tror jag någon i rocken skickar brev till sin tjej på kåken.

6. Son House “Walking Blues”
(från “Son House Delta Blues Proper CD UkK20049)

6, 30 lång version inspelad under primitiva förhållanden i Lake Coromant, Mississippi 1941 med Son House lilla band. Numera standardlåt i bluesbagen. Son House en utmärkt exponent för countrybluesen och den här inspelningen är smått sensationellt bra.

 

7. Miles Davis “Concerto de Aranjuez”
(från “Live Miles” CBS CD)

1961 i Carnegie Hall i New York har denna live-version spelats in. Skiljer sig en del ifrån studieoversionen på bl.a. “Sketches Of Spain”

 

8. John Mayall & The Bluesbreakers “Chicago Line”
(från “John Mayall Plays John Mayall” Decca CD UK 2006)

Äntligen återutgiven (fanns dock en dålig tysk utgåva på Deram i början av 1990-talet) Här för första gång remastrad och i genuin stereo. Riktigt bra debut som ursprungligen kom redan 1965.

9. Willie Nelson “Texas”
(från “It Always Will Be” Lost Highway CD US 2004)

Willie Nelson har en fantastisk röst men har också ett oerhört känsligt gitarrspel där han skapar toner som man inte tror kan smekas fram som sker här. ”Texas” är inget annat än en svårmodig kärleksförklaring till ”The Lone Star State”. Ytterligare en stark låt från Nelsons bästa platta på flera år.

 

10. David Bowie “The London Boys”
(Deram single 1966)

Baksidan på Bowies debutsingle på Deram. Framsidan ”Rubber Band” var direkt usel medan baksidans ”London Boys” är direkt sensationell och ger den mörka sidan av mods-epokens pillerpoppande och drogkultur. Den svårmodiga stämningen lovar gott för det som skall bli en av 1970-talets stora artister – David Bowie.

      

En av de få delstater som republikanerna lyckades behålla var det kyrktäta Tennessee. Annars Bush blev i kongressvalet förvandlad till en cermoniell figur och i Sverige SCB avslöjar moderaternas myter om den svenska arbetsmarknaden.

FOTO Ingemar E L Göransson

 

USA:s troligtvis sämste och mest korkade sherifftyp till president gick på en rejäl mina i det nu avslutade kongressvalet. Administrationen Bush förlorade majoriteten både representanthuset och senaten.  Resultatet innebär att president Bush nu kommer under de två kommande åren förvandlas till en ceremoniell institution som inte kan få igenom något av sin politik på andra villkor än att den demokratiska majoritet ger sin välsignelse.

 

Nu ska man i alla fall komma ihåg att inte ens det demokratiska partiet är ett vänsterparti likt våra svenska men skillnaden är att ett antal senatorer som står väsentligt till mer till vänster än Bush-folket med deras kristna fundamentalister, krigsivrare och islamofober. Den värsta terroristfebern måhända lugnar ner sig och realiter får större utrymme i politiken än tidigare.

 

Det var länge sedan en amerikansk president hade en majoritet emot sig både senat och representanthus vilket verkligen gör nu George Bush till en ”lame duck”. Vad detta kommer att få för betydelse för utvecklingen i Irak låter sig vara osagt men ett ökat motstånd från kongressen mot ökad pengar och manskap till krigsvansinnet lär bli ett faktum.

 

Närheten i tid till det kommande presidentvalet 2008 gör att ingen demokrat som vill vinna Vita Huset kommer att vilja framstå som en krigsivrare under dessa år. Det sätter den allt krigströttare inhemska opinionen stopp för. Snarare kommer flera att lova att ta hemma ”pojkarna” och avsluta detta sorgliga kapitel i amerikansk modern historia. En gissning är att Hillary Clinton kommer nu att använda sin plattform i New York att slåss för att bli den första kvinnliga presidentkandidaten och kanske den första kvinnan i Vita Husets ovala rum.

 

 ARBETSLÖSHETEN MINSKAR OCH JOBBEN KOMMER

Den öppna arbetslösheten sjunker stadigt och är nu nere i 4 % (dvs. 180.000) och samtidigt att det kommit till 25.000 nya jobb under hösten. Det innebär att den politik som den förra regeringen förde har fortsatt pressa tillbaka arbetslösheten och skapa ny sysselsättning. Troligen är det slut med det nu när Reinfeldt & Co. kommer att spä på arbetslösheten med sin slakt av AMS-utbildningar och arbetsmarknadspolitiken. Uppenbarligen går det att öka arbetsutbudet och få fler i jobb utan att haverera a-kassan som Littorin och hans kompisar i moderaterna nu gör. Under 2007 kommer arbetslösheten att öka och öka klyftan mellan de som har jobb och de som befinner sig utanför arbetsmarknaden för ögonblicket.

 

En mycket omhuldad myt är att tillverkningsjobben försvinner utomlands och då främst till låglöneländer. Idag presenterar SCB statistik som visar att detta är en myt – mindre än 3.000 jobb försvinner årligen den här vägen. Så arbetsgivarna och deras högerliberala sångkör sjunger synnerligen ”off key” när de påstår att arbetsmarkanden och löntagarnas rättigheter jagar de arma företagarna ut ur landet. En neslig lögn och en lögnaktig politik.

 

 

Uppmarschen för a-kassan fortsätter. Om en vecka  kommer SAC att genomföra sin s.k. generalstrejk. Problemet är att den inte har någon legitimitet och löntagare som jobbar under existerande kollektivavtal ska nog akta sig för slik megafonpolitik då ett deltagande kan rendera i arbetsdomstolen och böter för avtalsbrott. SAC:s plakatpolitik slår inte ens hål i luften utan enbart blandar bort korten. Om inte löntagarnas organisationer håller sig till ingångna avtal och respekterar dessa och därmed fredsplikten så blir möjligheten att sluta nya avtal väsentligt mindre.

 

För övrigt det är ju inte mot arbetsgivarna som kampen om kassan skall föras utan mot högerregeringen Reinfeldt.

Namninsamlingen mot högerregeringens angrepp på a-kassan fortsätter. Har du inte skrivit på den ännu kan du göra det här. Hittills har nästan 46.000 skrivit vilket innebär att sedan igår har ca 1.000 personer anslutit sig till det Aftonbladet så träffande har kallat a-kasseupproret.

Till sist……..

  

…………….äntligen har jag hittat den lysande T-Bone Burnett-debuten ”Truth Decay” (Takoma LP 1980) Ett mästerverk i americana och rock-a-billy från den så tillbakadragne T-Bone Burnett. Spår som ”Quicksand”, ”Boomerang”, ”Come Home” och ”House Of Mirrors” kan få vem som helst mållös! Fantastisk rock med punkenergi och rock-a-billystuk parad med en innerlig kärlek till den amerikanska musiktraditionen. Ut och leta i reabackarna och bland begagnat!

    

Är moderaternas istadighet när det gäller hanteringen av a-kassan är enbart ett medel för att söka en konfrontation med hela fackföreningsrörelsen? Det finns all anledning att fundera på det perspektivet när man ser den nonchalans och ovilja att söka annat än strid.

FOTO Ingemar E L Göransson

Kommunerna protesterar mot regeringens och Högerlittorins angrepp på a-kassan. Skälet är att kommunerna kommer att få ökade kostnader genom att fler arbetslösa kommer att mista sin a-kassa och blir tvingade till att söka socialbidrag för sitt försörjning.

 

Kritiken försöker nu borgerliga ledarsidor att ursäkta och då med argumentet att svenska folket valde med öppna ögon en politik som hade som grund att angripa a-kassan.

 

För det första är majoritet inte överdrivet stark. Den rör sig endast om några procent av valmanskåren. Så den av borgerliga ledarsidor framställda majoriteten krymper ihop till mer verkliga proportioner. För det andra opinionen mot förslaget har en majoritet bakom sig – inte regeringens förslag.

 

Men problemet är att arrogansens hos moderaterna omöjliggör en dialog med kritikerna som vilken annan nytillsatt regering skulle söka. Kombinationen av arrogans och prestige kan bli politiskt förödande för alliansregeringen.

 

När sedan Synovate Temos undersökning visar att 81 % av LO:s medlemmar; 62 % av TCO-arna och SACO-medlemmarna är 55 % negativa till regeringens förslag (se SvD idag, papersupplagan).


Att då demonstrativt nonchalera den kraftigt ökade opinionen mot politiken kan knappast vara en intelligent politik då man ska faktiskt regera i en hel mandatperiod. Istället eftertänksamhet få ersätta halsstarrigheten hos vilken regeringen med funderingar på hur man skulle komma ut ur självförvållade debaclet och hur man skulle kunna komma på talefot med sina kritiker.

 

Kommunernas viftas bort med några svepande formuleringar som exempelvis i dagens Göteborgs-Posten. ”Många utbildar sig och inte ska behöva ta vilket jobb som helst” eller ”många människor i princip utbildar sig till arbetslöshet”. Detta är några av de svepande argument som till innehåll och substans som egentligen inte har mycket värde om man synar dem närmare.

Det är svårt för att inte säga omöjligt att inte ta erbjudna jobb så länge de ligger inom ramverket för a-kassan – annars blir det avstängning. Ett favoritargument mot a-kassan har varit att det utbildas till arbetslöshet. Om så är fallet så finns det flera problem med argumentet. Det tar tid att utbilda sig och arbetsmarknaden kan förändras över tid. Ska vissa utbildningar förbjudas? Vem skall då bestämma det? Arbetsmarknadsminister Littorin eller t.o.m. Reinfeldt, himself?

 

Som alla som förstår så är dessa generaliserande argument enbart dålig advokatyr för att dölja en misslyckad, illa fotad politik och en helsikes prestige som är hotad av dålig genomtänkt förslag.

 

Kommunerna protesterar; facken planerar aktioner och demonstrationer; nästan 44.000 har skrivit på protestlistan som finns på Internet; majoriteten av borgerliga väljare är kritiska; ledarsidor inser vad konsekvensen av inte lyssna på kritiken; kort sagt allt färre stödjer regeringens förslag.

Genomför regeringen i alla fall sitt förlov sagt korkade beslut som har så ringa stöd kommer att innebära att förhållandet mellan fackföreningsrörelsen och den sittande regeringen att bli djupt präglad av missnöje och misstro vilket knappast varken förhållandena på arbetsmarknaden tjänar på och eller regeringen. Söker däremot regeringen konfrontation så kommer man att lyckas över hövan.

 

Till sist……..

  

……………George Bush åkte på storstryk i nattens kongressval. Ökad hopp för en fredligare värld kan skönjas. Hillary Clintons jordskredsseger i New York öppnar vägen till Vita Huset 2008 och USA:s förste kvinnliga president.

      

I  USA sviktar stödet för Bush. I Sverige har Reinfeldt problem med politiken då kritiken ökar för var dag. (Fotografiet är från landsbygden i Tennessee, USA)

FOTO: Ingemar E L Göransson

Det amerikanska valet är i full gång. Det är massor av strul enligt de första uppgifterna och hur valet kommer att sluta rent siffermässigt vet ingen förrän allt är färdigräknat.

De flesta bedömare tror dock att den amerikanske presidenten George Bush kommer att förvandlas till en ”lame duck”, dvs. han kommer att om prognoserna håller inte kunna genomföra sin politik då maktdelningen i amerikansk politik med senaten, representanthuset och presidentämbetet kommer at blockeras av en demokratisk majoritet i kongressen.

 

Sker det här är det en mardröm för Bush som då kommer att bli politisk lamslagen mitt i ett brinnande krig i Irak. Missnöjet med Bush är nämligen så stort att ett sådant resultat är fullt möjligt.

 

När jag och min familj reste runt i USA 2005 kom vi att stanna i Bristol som ligger på gränsen mellan Tennessee och Virginia. Vi tog in på ett hotell och när vi senare på kvällen gick ner för att äta middag så upptäckte vi till vår förvåning att när Bush skulle tala till nationen bytte hotellet TV-kanal överallt till ett lokalt frågesportprogram.

 

När vi frågade servitrisen varför så kom det något för oss förvånande svaret att

 

"- Vi bryr oss inte om Bush för han bryr sig inte om oss."

 

Har det varit stämningen i det amerikanska valet och med det missnöje som finns med det totalt felsatsade krigsvansinnet i Irak så lär George Bush bli en riktigt ordentligt ”lame duck”. Det skapar också hopp om en fred i Irak – inte direkt men senast när en ny president valts 2008 – en president som mycket möjligt kan heta Hillary Clinton.

 

Tills fram idag har drygt 43.000 personer skrivit på protestlistorna mot Reinfeldtregeringens angrepp på a-kassan, borgerliga ledarskribenter kritiserar, bara en svag majoritet av alliansens egna väljare stödjer sin egen politik och facken laddar upp för ökade protester inför beslutet i december, den ökade kritiken att man pressar igenom ett förslag som i värsta fall innebär att arbetslösa inte kan få ut någon ersättning då systemen inte klarar omläggningen, studerande för att de upptäcker att de inte blir berättigade till a-kassa längre osv. Kort sagt hela förslaget är så illa underbyggt och uselt att det inte kommer att klara verklighetens test.

 

Regeringen Reinfeldt har fått en rivstart – inte i positiva termer – men i att vara alltmer misstrodd och illa omtyckt av allt bredare grupper. De mest rabiata inom näringslivet angriper den för att vara mesig medan alla andra kritiserar den för att föra allt för högerinriktad politik.

 

Snart kanske folk säger vi bryr oss inte om Reinfeldt för han bryr sig inte om oss.

 

Slutsats – domen över dålig politik blir ofta hård för Bush sker det nu – Reinfeldt kommer att få sin folkliga dom vad det lider, sanna mina ord!

Till sist.........

...................dagens mest korkade uttalande; finansminister Borg angående höj alkoholskatt "Folk ska jobba inte supa" - Vilken värld lever Anders Borg i - tror han att löntagarna sittter hemma och super på a-kassan eller vad f-n tror karl!

FOTO Ingemar E L Göransson

Bloggarna har sedan valet allt mindre handlat om politik. Det är Idol och andra ämnen som har tagit högsätet i bloggosfären.

Låt så vara, det är en av charmen med bloggandet – var och en kan skriva om det han eller hon tycker är viktigt. Den ultimata väggtavlan – allt är möjligt och allt är tillåtet!

 

Därför blir den här bloggen i huvudsak om musik – detta ämne som är så nödvändigt för själen och i vart fall mitt välbefinnande.

Så här kommer veckans ”hembrända”:

 1. The Impressions People Get Ready
(från LP med samma namn ABC Paramount 1965 /CD Kent 1996)

En av medborgarrättsrörelsens stora sånger. Bygger på en frälsningsång men är lika mycket en uppmaning till organisation och kamp för lika rättigheter.

2. Gil Scott Heron The Revolution Will Not Be Televised
(från RCA LP 1970 CD med samma namn 1989)

Året av antikrigsprotester, Black Panthers, Wheatermen och ökade social motsättningar i USA.s storstäder.

3. Bob Dylan Talking John Birch Paranoid Blues
(från Walk Like a Duck – Smell Like a Skunk Hallow Horn CD US)

Dylans furiösa och ökända studioversion av sågniongen av rasister och fascisterna JBS. Columbia fick kalla fötter och drog in första upplagan av The Freewhelin´ där den var med från början. Fortfarande inte utgiven officiellt av Columbia enbart i en liveversion.

4. Liam Clancy The Patroit Game
(från Vanguard LP med samma namn 1965/CD 2006)

Den nordirlänska protestsången mot John Bull (= Englands) styrande av den groan ön. Skriven av Dominic Behan.

5. Chartra 77 Amercia
(från Grisfesten  Birdnest CD 1993)

En av svensk punks gyllene stunder – en lysande kritik av USA:s utrikespolitik.

6. Eva-Britt Strandberg Städa i Europa
(från Ronny Eriksson Orättvisor Satillit CD 2001

Ironi när den är som bäst – samtidigt låter den som ett arbetsmarknadspolitiskt program från Reinfeldt och Littorin!

7. Bob Dylan Workingman´s Blues # 2
(från Modern Times Columbia US CD 2006)

Dylan tillbaka i politiken med denna fantastiska beskrivning av amerikanskt arbetsliv I mitten på det första decenniet av 2000-talet.

8. Thorstein Bergman Helgdagskväll i timmerkojan
(från Dan Andersson Columbia LP 1967 CD 1987)

Arbetets stolthet och arbetarklassens samhållning har sällan besjungigts och beskrivets varmare och med större kärlek än i Dan Anderssons dikt.

9. The Kinks Dead End Street/Big Black Smoke
(Pye UK single 1966)

Ray Davies mitt I den engelska arbetarklassens verklighet. Precist och med underliggande upprördhet över orättvisorna.

10. Sam Cooke A Change Is Gonna Come
(från Ain´t That good News  RCA LP 1965 /CD 2003)

Den bästa sången från och om medborgarrättsrörelsen. Optimistisk och full av framtidstro. Vacker som en psalm och med styrkan av en orkan.

 

Dagens läge i namninsamlingen RÖR INTE MIN A-KASSA är nästan 41.000 personer. Sprid den vidare och skriv själv på!

 

Till sist…….

 

…………….Grattis ELFSBORG till SM-guldet!

 

……………..Linghem, min hemort, har fått sin första rondellhund, i lördagskväll fanns den där bara (se fotot ovan)!

  

Besök gärna min hemsida och fotobloggen !

  

Nyliberalernas dröm om det det delade marknadsliberala samhället där de fattiga daglönarna betjänar de rika med är ett faktum på många håll i Europa. Ska vi få det samma i Sverige eller ska arbetarrörelsen kunna klara den kampen?

FOTO Ingemar E L Göransson

Det osynliga folket. Så beskriver fackligt aktiva i London den gråa och svarta arbetskraft som finns på den engelska arbetsmarknaden och som kommer fram när de flotta kontoren i London City har stängt för kvällen. Det osynliga folket är de som då kommer och tar hand om skiten som kontorsfolket har lämnat efter sig. De städer upp, det tvättar fönster, de plockar bort soporna, de diskar på krogarna och de gör alla de där sysslorna som inte syns men som görs i alla fall.

 

Skillnaden är att de inte har några rättigheter och skitlöner för ett otacksamt jobb. De har ingen som talar för dem och de är i korthet rättslösa. Det är den avreglerade arbetsmarknadens och det fackföreningslösa paradiset som Maggie Thatcher lämnade efter sig och som Blair inte gjort något åt.

 

TUC, det engelska LO, gör vad de kan men de förändringar som Thatchers högerregering gjorde var så genomgående och bröt ner det fackliga motståndet på ett sätt som nu över ett decennium senare inte ännu har reparerats. Klassklyftorna i Storbritannien idag är enorma mellan överklassen och den välmående medelklassen gentemot den underklass av fattiga daglönare.

 

Den här stora klasskillnaden skapar också ett samhälle som i mångt och mycket är ett hot mot demokratin. För de som inte får vara med, de som ställs utanför blir i slutänden desperata och blir grogrunden för rekryteringen till extrema politiska schatteringar av olika slag. Det är här som höger och vänsterextremister hittar sitt folkfolk, sina självmordsbombare, sina huliganer och sina slagsmålskämpar.

 

Det är också här som de mer civiliserade antidemokraterna hittar sina skäl till ökad kontroll, fler tungt beväpnade poliser och ett övervakningssamhälle. De fattiga, de osynliga blir både och offer för marknadsliberalismens avregleringsdröm och grogrunden för ett fascistiserat samhälle.

 

Ana Gillespie (Red Room), Topher Campbell (Red Room), Denis Gregory (Ruskin College) och Anders Olsson (Teatermaskinen) diskuterar @work-projektet i London

FOTO Ingemar E L Göransson

Varför berätta om detta då? Jo, skälet till min resa till London var det stora paneuropeiskt teaterprojektet @work där Sverige, Norge, Danmark, Finland, Tyskland och Storbritannien med scen som verktyg försöker skildra den ny sköna marknadsliberala våta drömmen i ett integrerat Europa. Hur den ter sig för vanligt folk, för de osynliga och vilka konsekvenserna den kan få för vår framtid.

 

@work är ett samarbete mellan 6 teaterkompanier, fackligt aktiva, folkhögskolor, forskare och arbetare i dessa länder. Projektet finansieras med EU-medel bland annat och är ett av de största pågående teaterprojekten i Europa just nu.

 

När jag kommer hem så slår jag på TV och möts av vår nye finansminister som i den korta intervjun på nyheter lyckas åskådliggöra just det suprema marknadsliberala föraktet för demokratin. Med ett leende på läpparna säger att visst vi kommer att få kritik i lagrådet för handläggandet av a-kassefrågan.


Underförstått – ”det bryr vi oss inte om för vi kör över de som berörs, a-kassorna, fackföreningarna, de arbetslösa, de som är satta att försvara det demokratiska processandet av lagstiftning – kort sagt vi den nya högerregeringen skiter i demokratin för vi ska ta första steget mot en Thatcherlösning i Sverige. Vi ska skapa det osynliga folket även här.”

Det är kontentan och det verkliga innehållet i Anders Borgs nonchalans gentemot riksdagen, lagrådet och konstitutionsutskottet för att inte prata om facken, a-kassorna och de arbetslösa. Det är den regering vi fått.

A-kasseupproret fortsätter och till dags dato har nästan 40.000 skrivit på uppropet (gör det även du) på nätet. Facken LO och TCO förbered demonstrationer, genomför egna namninsamlingar och SAC, syndikalisterna förbereder en politisk generalstrejk bland sina medlemmar. Motståndet växer överallt mot högerregeringens och Högerlittorins arbetsmarknadspolitik.

 

Det kommer kritik från omvärlden, universitet och forskare runt hela världen mot nedläggningen av Arbetslivsinstitutet. Det blir uppenbart för alltfler att högerregeringen Reinfeldt inte är en tam borgerlig regim utan en kallhamrad nyliberal systemskiftesregering.

 

Det osynliga folket blir de som får betala notan i slutänden. Det blir demokratin som får retirera för det nyliberala generalangreppet på det i grunden relativt rättvisa samhället. Vad vi ser är de sista resterna av Per-Albin Hanssons och Tage Erlanders folkhem som går i graven och upp reser sig likt en fågel Fenix det kalla och orättvisa klassamhället det medborgarskap kallas penning.

Besök gärna min fotoblogg och hemsidan !

  

Till sist………

 

………………Lyssnar just nu på Ray Charles med Count Basies Orkester ”Ray Sings – Basie Swings (Universal UK 2006) i en inspelning från 1970-talet som har getts nytt liv. Där Charles fantasiska sånginsatser har getts nytt komp av Basies orkester då originaltejpernas komp inte var användbart. Musikaliskt en mirakulös inspelning – bara versionen av I Can´t Stop Loving You är argument nog att köpa plattan.

 

……………..Liam Clancys LP från 1965 (Vanguard UK 2006) har äntligen getts ut på CD och det är en kulturgärning av stora mått. Clancy Brothers introducerade irländsk folkmusik i USA i slutet på 1950-talet och har varit en förebild för bl.a. Bob Dylan. Plattan är att musikaliskt uppleva Irlands hedar och magiska värld. Det är så oerhört vackert och en lisa för en stressad skäl.

 

…………….The Clash "The Singles" (Sony/BGM UK 2006) dvs. deras gamla 45:or har getts ut som en upplagebegränsad och numrerad box där de alla har replikerats exakt med omslag och allt. Även 12”-versioner har lagts till. Lysande och ren och skär energi från uppkäftig punk ”White Riot” till protesternas ”The Call Up” och ”This Is England”. Inte billigt men väl värt att investera i då en hel del av låtarna är i versioner som tidigare enbart funnits på svåråtkomliga vinyler.

  

…………….Att man skall behöva åka till London för att hitta en svensktextad DVD med Andrej Tarkovskis mästerverk ”Solaris”. Detta är den märkligaste och mest majestätiska sci-fi film som någonsin gjorts. Det är både en resa i det yttre universum samtidigt som en resa i det inre universum som var bara Andrej Tarkovskis. Ett mästerverk!