Grattis SAAB - 70 år av teknikutveckling
FOTO Ingemar E L Göransson. Linköpings bangård i mitten på 1970-talet. En utsikt som är dramatiskt förändrad idag.
Jag är uppvuxen i Linköping och det betyder att jag är uppvuxen med flygindustrin. Min mor jobbade under kriget på SAAB med montering. Då under krigsåren var det kvinnorna som fick en chans att börja jobba inom industrin medan männen gjorde sin beredskap vid gränserna. Flygindustrin i Linköping betydde också att Linköping gick från att vara en militär och administrativ stad till att bli industriort och på sikt till högteknologi, universitet och en snabbt växande stad.
Montering av "Flygande Tunnan" på 1950-talet. Fotot tagit av Lennart Johansson är från 1950-talet och fanns i boken "Linköpingsbilder". Fotot är ovanligt för det var normalt sätt förbjudet att fotografera i SAAB underjordiska verkstäder.
När den traditionella industrin havererade i början och mitten av 1970-talet så betydde det inte så mycket för SAAB fanns och statlig verksamhet som Kriminaltekniska, VTI och andra kom hit. Linköping kom att växa och triangeln universitet, SAAB och Universitetssjukhuset blev motorn som skapade tillväxten.
I helgen firar SAAB 70 år som flygtillverkare som är ovärderlig för Linköpings arbetsmarknad förutom de tusentals som varje dag har sitt jobb på SAAB men också alla underleverantörer, universitets verksamhet, katastrofmedicin på universitetssjukhuset men inte minst alla småföretag inom byggsektorn, verkstadsindustrin, service och handel som alla behöver SAAB.
Linköpingsborna är stolta över de fantastiska flygplan som tillverkas på SAAB. Här tillverkas världens mest avancerade militärflygplan. Vi är också stolta över alla de arbetare, ingenjörer och konstruktörer som har byggt och bygger dessa plan. Inte bara det, teknologin på SAAB påverkar kunskapsutvecklingen i hela regionen. Hela Östergötland påverkas av SAAB och teknologin. Inte bara det hela Sverige tjänar på SAAB:s verksamhet.
Grattis SAAB på 70-årsdagen!
Radio Nowhere en mediahype?
Dagens stora musiknyhet var den en väl planerad hype för att plugga för Bruce Springsteens kommande platta? Bruce Springsteen kommer med en ny platta under senhösten eller liknande men ett spår spelades i natt av en amerikansk radiostation och någon passade på att lägga ut den därefter på youtube. Ljudkvaliteten är för bra för att vara bandad från radio utan det är originalkällan. Där försvann den efter några timmar för att sedan dyka upp på olika fildelningssiter och där finns den nu i kväll.
Låten är helt lysande och skall enligt uppgift heta Radio Nowhere. Läckan skapade ett jätteintresse inför den kommande nya plattan. Det intressanta är inte att den har läckt ut utan att den kunde göra det och över en amerikansk radiostation.
Det hela liknar ett reklamtrick från Sony och inte ett misstag. För, ingen ska inbilla mig att en amerikansk radiostation skulle våga spela ett spår med Bruce Springsteen om det inte var grönt med upphovsrättsinnehavaren.
Att sedan, självklart, Radio Nowhere skulle läcka ut på youtube och därmed också till exempelvis Pirate Bay. Men vem förlorar på det som skett. Inte lär det vara Bruce Springsteen för hans nästa platta fick en enorm gratis reklam, likaså Sony inför lanseringen senare under hösten.
Den nya mediavärlden med dess blixtsnabba kommunikation och dess okontrollbarhet är fascinerande och ett tecken på de stora förändringar som sker i distributionen av musik i världen idag. Troligtvis är Radio Nowhere nerladdad av tusentals för inte säga tiotusentals personer redan.
Så är läckan en hype för att plugga den kommande plattan eller var den ett misstag. Ursäkta jag tror nog på det förra för inte ens Sony är så klantiga att en sådan läcka är möjlig.
PS Nu i kväll har Sony lagt ut Radio Nowhere för fri nedladdning på denna länk.
Dumskallarnas paradis
Ibland tror man inte att det är sant. En del politiska förslag är så korkade att de liknar inget. Våra politiker kan ibland nå nya höjder vad det gäller dumskalleförslag. Det kan bero på kortsynthet, att man inte gör en ordentlig analys vad konsekvenserna blir av (korkade) förslag. En del andra förslag är så illasinnade så det kan inte vara en tillfällighet.
För någon vecka förslog arbetsmarknadsminister Littorin att företag med god arbetsmiljö skulle få en liten Smiley-dekal att sätta på dörren. Det är samme person, samme minister som la ner forskningen om arbetsmiljön och arbetslivet på Arbetslivsinstitutet. Det är också samme minister som skär drastiskt drar ner resurserna på Arbetsmiljöverket. Så forskning och kontrollmyndighet ersätts med en käck dekal. En dekal som för övrigt tidigare var symbolen för knark som ecstasy.
Dumskallestruten hör därmed hemma på Littorins flinade nuna. Och det gör den välförtjänt för den nedgången i exempelvis dödsolyckor från över 400 arbetare på 1950-talet till idag 50 per år är jäklar i min själ inte högerns förtjänst för de har alltid gått emot alla förslag till bättre arbetsmiljö. När nu forskningen är nedlagd och medlen till utbildning av arbetsmiljöombud på arbetsplatsen har försvunnit så är det som att sätta vagnen före hästen. Fast, nu är vagnen en flinande smiley ? tidstypiskt och slående i Littorins arbetsliv.
Ett annat exempel på korkade och i detta fall närmast hjärtlösa och korkade förslag står landstingspolitikerna (högeralliansen) i Stockholms län för. De gamla och rörelsehindrade ska i fortsättningen behöva betala hyra, enligt förslaget 1200 kronor för sina hjälpmedel som rollator och rullstol. Något mer hjärtlöst och korkat har man sällan hört talas om. Att sedan tala om sig själva som något annat än medel- och överklassens bålde skattesänkarriddare blir omöjligt.
Ett till synes omöjligt förslag som bara kan rendera ytterligare en dumskallestrut som ska pryda högeralliansens politiker i Stockholm. Korkat ja, hjärtlöst ja men inte oväntat av en regering och en landstingsledning som blir allt tydligare i sin strävan att slå mot alla rester av generell välfärdspolitik. Naturligtvis, deras miljonärsvänner i Djursholm och på Lidingö har råd med egen rollator eller rullstol. Eller blir det ett jobb för skattesubventionerade betjänter att bära dem dit de ska?
Så i högerns dumskallesverige går det få en Smiley men ingen rullstol, kom inte säg att Sverige inte är fantastiskt!
Var är Mona och Fredrik?
Det är en konstig situation i politiken för ögonblicket. Varken regeringen eller oppositionen syns till på något sätt. Fredrik Reinfeldt är lika sällsynt i offentligheten som glada tillrop på en katolsk begravning. Mona Sahlin har efter sin ommöblering av partiets innersta cirkel gått i någon form av ide. Det är märkligt för de förändringar som sker i svensk politik och av Sverige är att lika vid ett veritabelt systemskifte.
Den solidariska politiken där samhället tar hand om sina "till skada komna medlemmar" som August Palm uttryckte för över 120 år sedan har förbytts mot en kallhamrad cynisk politik där de får ta smällen av sin olycka helt på egen hand.
A-kassan har förvandlats till ett bidrag där inom ett år inte ens lågavlönade kommer att nå 80 % ersättningsnivå med allt vad det betyder av personliga tragedier. Sjuka jagas av försäkringskassan tillsammans med de politiska makthavarna och beskylls direkt och indirekt för att inte vara sjuka.
På kulturens område syns ett mönster där utredningar läggs på nya utredningar och beslut som tillsammans totalt förändrar kulturpolitiken till att från ha varit utifrån principen om tillgänglighet och delaktighet till att bli en fråga om personliga resurser.
Det borgerliga systemskiftet visar sig även på skolans område där snart det inte finns några kommunala skolor kvar i exempelvis Stockholms innerstad.
Samhällsförändringen går med raketfart och har en kraftfull genomslagskraft. Att i det läget inte agera från socialdemokratin utan skylla på att man är inne i en omprövningsfas och rådslagen skall genomföras för att därefter bedriva oppositionspolitik är en tystnadens delaktighet.
Den socialdemokratiska oppositionen skall inte hoppas på att det går att äntra boxningsarena om två år och då slå knock på högerregeringen. Oppositionspolitik måste bedrivas dagligen och stundligen för att vara trovärdig.
Reinfeldts taktik att vara osynlig kan mycket väl lyckas för när regeringen skall mätas 2010 och då kan den obefläckade kung Fredrik träda fram utan att kunna bindas till ansvar för de impopulära beslut som har genomförts och förvandlat Sverige till en yster marknadsplats för de med gott om pengar och resurser.
Till sist....
Plocka upp Bruce Springsteen Transmissions (Storming Music Company) som är både en bok och en live radioinspelning från 1975 som ej tidigare funnits utgiven legalt. Helt lysande tidig inspelning!
TV 9 fortsätter att sända Uppdrag Mord denna fantastiska Tv-serie om mordroteln i Baltimore. Det går inte att tröttna. Andra säsongen kom ut i somras med svenskt textning.
Trevlig helg!
Elvis tio bästa
"Elvis has left the building" är en klassisk replik som skulle lugna publiken när uppträdde exempelvis i Las Vegas.
Elvis lämnade oss i förnedring och sjukdom för nästan exakt 30 år sedan i den gångna veckan. Jag tänkte därför lista upp de tio bästa spåren som jag tycker med den störste i 1900-talets nöjesindustri och populärmusik.
Elvis influenser var till lika delar 40- och det tidiga 50-talets popmusik som Dean Martin och Frank Sinatra, blues som den lät i södern, rhythm & blues som den spelades i Memphis på Beale Street och inte minst gospel som han hörde den varje söndag i högmässan . Lägg till detta också en rejäl dos country och western-swing som Hank Williams och Bill Monroe så har vi bakgrunden och influenserna för det som blev Elvis Aaron Presleys musik som den fortfarande lever i all välmåga och toppar exempelvis svenska albumlistan denna vecka.
Good Rockin´ Tonight (Sun 1954)
Hela essensen av Elvis influenser. Här finns allt; attityden och energin som är unik i de 2.15 som inspelningen varar. I Sverige gavs de mest viktigaste Sun-singlarna ut på en unik EP av RCA. För övrigt den enda för Sverige gjorda EP:n som gavs tillstånd till. Annars fick vi hålla tillgodo med de tyska utgåvorna. Ett mästerverk och kanske Elvis bästa tidiga inspelning.
That´s Alright Mama (Sun 1954)
Den första Sun-singlen går inte att inte ta med eftersom det är här det börjar och historien gifter ihop här country och blues på det sätt som skulle förändra musikhistorien för evigt. Inte den bästa av Suninspelningarna men den viktigaste utan tvekan.
(Now And Then There´s) A Fool Such As I (RCA 1959)
En utmärkt singel som kom i skiftet mellan R&R och pop där Elvis hade en förmåga att hitta de rätta låtarna. Bara Hank Garlands gitarr-break är tillräckligt för att göra den till en klassiker.
(You´re The) Devil In Disguise (RCA 1963)
1963 års monsterhit är en riktig bar efter lumpen gjord inspelning som har allt en poplåt ska ha. Bra arr, stark melodislinga och en perfekt produktion. En av Elvis stora hits och en av de största faktiskt. Toppade listorna i Sverige hela sommaren 1963.
Suspicious Minds (RCA 1969)
Nu hade Elvis gjort comeback efter ökenåren i Hollywood. Och vilken comeback. Starkt låtmaterial som denna höjdarlåt. Arrangemanget uppbyggnad och dess magiska slinga kunde inte annat än ge Elvis en ny jättehit.
The Wonder Of You (RCA 1970)
Ytterligare ett exempel på Elvis förstklassiska låtval när han själv tog kommandot. En popballad som leveras på det sätt som bara Elvis kunde. Inte en av de mest kända av hans 70-tals hits men en riktig liten juvel, i vart fall tycker jag det.
Crying In The Chapel (RCA 1965)
Det går inte att gå runt gospel när man ska välja Elvis 10 bästa spår. Gospeln är en så stor del av Elvis bakgrund och hans privata musiksmak. Egentligen inspelad redan 1957 men lämnades i arkiven och blev över när Elvis gjorde sin första gospelplatta - den berömda Peace In The Valley EP:n. När den sedan släpptes på singel blev den en riktig jättehit över hela världen och i Sverige toppade den listorna 1965 under flera veckor. Originalet av Sonny Till & The Orioles från 1954 får en riktig konkurrens av Elvis tolkning. Elvis var faktiskt en lysande gospelsångare (liksom Jerry Lee Lewis faktiskt).
Such A Night (RCA 1960)
En cover av Johnnie Ray´s original men som är vida överlägsen originalet. Elvis version är het, het, het och den mest erotisk laddade av alla Elvis-inspelningarna någonsin. Troligtvis var det bara Elvis som kunde komma undan med detta i det bigotta medelklassamerika.
Burning Love (RCA 1972)
Dennis Linde hade med denna på sin första Lp och Elvis hittade den gjorde en vida överlägsen version av den. Den blev också en scenfavorit som spelades på ofta på scenen.
Peace In The Valley (RCA 1958)
En av Elvis mest inspirerade och själfulla inspelningar någonsin. Den chockade på ett positivt USA när Elvis framförde den här tillsammans med The Jordanariers på bästa TV-tid hos Ed Sullivan. En chock för många Elvis-fans som blev inte mindre när Elvis 1968 gjorde sin How Great Thou Art LP gjordes mitt i hippieepoken.
Tio låtar med Elvis, tio personligt valda utan inbördes ordning. En hyllning till populärmusikens störste som 30 år efter sin död är större än någonsin.
Reinfeldts tunga slirar i solskenet
Angrip och sparka på de som redan har det jobbigtsom arbetslösa och sjuka. Men det finns också ett drag av förakt för samma människor i Reinfeldt bekännelse. När Mona Sahlin talar i en invandrartät förort säger Reinfeldt att Mona Sahlin hon talar med dom som inte jobbar. Underförstått inte vill jobb. Dvs. invandrarna i Stockholsmförorten är lata och en belastning medan Reinfeldts kompisar ute i Stockholms skärgård är rekorderligt och slitsamt folk.
Reinfeldt har därmed visat högerns fula nuna och de värderingar som styr högerns politik; medelklassens självhävdelse och förakt för arbetarklassen och de som inte når upp till medelsklassens egna normer. Reinfeldt har som talesman för högerregeringen och högern har visat vad egentligen som finns bakaom fernissan hos det nya arbetarpartiet; klassförakt och inget annat.
www.kulturochpolitik.se
Sätt stopp för Center-Maudans tokerier
Nyliberal-Centern är på fackföreningsjakt. De förslag som man lägger idag på sin stämma kan inte tolkas på inget annat sätt. Nu ska den röda björnen fällas med lagstiftning när allt annat har misslyckats. Det är inget litet program som fackföreningsätar-Maud vill ska bli högerregeringens egen politik.
I programmet finns en mycket intressant skrivning som avslöjar Centerns ideologiska syn på löntagarnas rättigheter: På mindre företag finns det inte alltid något större behov av att engagera sig fackligt då nära relationer till arbetsgivaren inte är ovanliga, och gemenskapen kan vara väldigt bra i mindre arbetslag. De flesta arbetsgivare, särskilt i mindre företag, vill sina anställda väl och arbetar ofta tillsammans mot gemensamma mål. Det kan därför finnas goda möjligheter att påverka arbetsförhållandena utan just fackligt engagemang. (Sid 20 i förslaget www.centern.se )
Vad säger nyliberalcenter egentligen? Förutom alla inte alltid, ofta utan osv som får fungera som brasklappar för det man påstår; att arbetsgivarna framför allt de små är ena hyvens killar och tjejer. En värdering som inte helt stämmer med verkligheten vilket om inte annat de tusentals samtal och mail som LO får till sitt 020-nummer om uteblivna löner, semesterersättningar, frånvaro av anställningsbevis, felaktiga arbetstider och brott mot arbetsmiljölag och arbetstidslagen bara under sommaren 2007.
Faktum är att orsaken varför flertalet arbetsgivare uppför sig som de ska, dvs. seriöst är att facket finns som en garant för just ett just uppträdande. Det finns helt enkelt en balans mellan arbete och kapital.
Några av punkterna och deras konsekvenser var för sig och tillsammans blir att den svenska modellen på arbetsmarknaden med en acceptabel balans mellan arbete och kapital, mellan arbetsgivare och löntagare skulle helt förändras till arbetsgivarnas fördel.
Man vill införa proportionalitet när det gäller rätten till stridsåtgärder. Konsekvensen skulle bli att facken inte skulle kunna hävda rätten till att teckna kollektivavtal med en motsträvig arbetsgivare. Likaså förslaget om att det skulle bli förbjudet att genomföra stridsåtgärder mot arbetsgivare som inte har fackligt ansluten personal skulle få en långtgående konsekvens där det skulle skapas två arbetsmarknader; en med dyrare kollektivavtal och en arbetsmarknad med väsentligt lägre löner. Förlorare blir seriösa företag med kollektivavtal och fackligt anslutna löntagare; vinnare däremot blir de arbetsgivare som ger fasen i löntagarnas rättigheter och som konkurrerar med lönedumping och dåliga villkor. De seriösa företagen skulle stå med lång näsa och unionbusters skulle tvinga löntagarna att lämna facket.
Förslaget om att införa undantagsregler för hela arbetsmarknaden där arbetsgivarna ska få rätt att undantag för två personer i alla företag och förslaget om ungdomsavtal på lägre nivå likt det förhatliga förslaget som stoppades i Frankrike för några år sedan skulle förvärra saken än mer. Det satt ihop med förslaget med upp till två års provanställning skulle ge arbetsgivarna den totala kontrollen och makten på arbetsplatserna. Tillsvidare anställning skulle bli något som allt färre skulle omfattas av. Löntagarnas ställning skulle bli otryggare, svagare och i ett hopplöst underläge gentemot en arbetsgivarsida med alla fördelar på sin sida. Likaså skulle det innebära att avtalens konkurrensneutralitet skulle försvinna och en osund konkurrens mellan företagen där lönekostnaderna blev arbetsgivarnas och företagens konkurrensmedel skulle bli den nya verkligheten.
Resultat på sikt skulle innebära svagare kollektivavtal, lägre lönenivåer och ökad lönespridning där de lägst avlönade skulle bli de stora förlorarna. Nyliberal-Centern framstår allt tydligare som högeralliansens mest rabiata vad det gäller att vrida klockan tillbaka på arbetsmarknaden till en situation som liknar den som Saltsjöbadsavtalet löste 1939. Oordning, låga löner och orättvisa förhållanden där makten ligger hos arbetsgivarna - det är Maud Olofssons våta dröm. Sätt stopp för valkyrian innan det är försent!
Rötmånad
Helsicke vad segt det var att komma igång efter semestern. Inte bara att börja jobba utan att börja skriva på blogget igen. Det är helt plötsligt på tok för vackert väder att sitta inne och skriva.
Men lite rötmånad är det faktiskt också. Läste i lördagens aftonblad att arbetsgivarna vill riva upp semesterlagen eller i vart fall försämra den. Vi har för mycket semester utan vi ska jobba mer. Kort sagt arbetsgivarna tycker löntagarna har blivit för lata. Sedan vill man tydligen inte betala semesterlön eller lön under semestern. Hur i hela friden tänker man sig att folk ska då kunna ta semester?
Politiken börjar likna lite av Montezumas hämnd. De mest aggressiva på arbetsgivarsidan och de mest rabiata borgerliga politikerna vet inga gränser för vad de vill riva upp, riva ner och förändra, försämra och allmänhet ställa till med för jäkelskap.
Den amerikanska regeringen med president lite kort om huvudet har tagit ett nytt steg mot den fulländade polisstaten i o m den lagändring som gör att amerikansk säkerhetstjänst numera tillåts avlyssna alla telefonsamtal, läsa all e-posttrafik och alla sms som sänds genom amerikanska servrar. Detta utan att någon domstol ska ge sitt tillstånd. Det innebär trologen att denna bloggpost om den skickas som mail läses av agenterna på CIA. Eller om jag ringer min gode vän Douglas med ett arabiskt efternamn i New York att någon CIA-tjänsteman noterar detta. Det innebär också att trafik mellan andra länder som inte berör USA förutom att det går vid något tillfälle genom någon USA server avlyssnas, noteras, bokförs och arkiveras på lämpligt sätt.
USA håller på att skapa den moderna polisstaten där demokrati och yttrandefrihet och personlig integritet blir av noll och intet värde oavsett om det verkliga eller vinbilade terrorister.
Lee Hazlewood, denne egensinnige sångare, låtskrivare och producent har avlidet. Inte oväntat men i alla fall sorgligt. Hazlewood började sin producentbana med Duane Eddy nere i sydstaterna i slutet på 1960.talet. Han var urtypen för producenten som skapade popmusiken under dessa år. En parallell till den sedermera helhispige Phil Spector. Sedan gjorde Hazlewood sina brillianta plattor med Nancy Sinatra där Frank Sinatras dotter utvecklades från en medioker sångerska till en utmärkt popbrud som gjorde några av 60-talets bästa popplattor ihop med Hazlewood. Lyssna bara på These Boots Are Made For Walkin´ och Summer Wine så förstår ni vad jag menar. (Länkar till youtube.)
Sen ger Hazlewood upp detta och flyttar till Sverige och gör en hel del här också men inte på långa vägar lika bra som det han gjorde tidigare. Senare i sitt liv skrev han och producerade sig själv på ett spännande men inte lika känt sätt.
Lyssna på
Nancy Sinatra In London (Reprise USA 1966)
The Very Best of Nancy Sinatra (Amigo Sverige 2001)
Lee Hazlewood Cake Or Death (Sony USA 2006)
Federleys (c) salladsröra
Riddaren av den sorgeliga skepnaden Fredrick Federley som minsann skulle visa att det gick att driva en salladsbar utan eländen som kollektivavtal har gått på pumpen. Lycksökaren och den fackföreningsfientlige Federleys salladsbar Den andra salladsbaren har nu gått i konkurs. För när Federley tröttnade på att vara företagare och skulle sälja rubbet visade sig att hyresvärden inte ägde inventarierna så det blev konkurs istället. (Se även DN .)
Den sorglustiga historien kan möjligtvis vara ett lärospån för Federley och andra nyliberala fackföreningsätare och få dem att inse att driva företag är något seriöst och inte en lekstuga och inte heller något man gör för att få personliga rubriker av medgörliga kulier i pressen.
Hela historien kring salladsbaren i Göteborg satte fingret på en öm punkt för vissa nyliberalt färgade borgerliga skribenter och politiker. Arbetslivet består av två parter; löntagare och arbetsgivare. Inga jobb utan arbetsgivare och inga jobb blir gjorda utan löntagare. Denna enkla sanning har fått en tydlig i alla färger uppmålad bild i hela debatten.
Har inte både arbetsgivare och löntagare både rättigheter och skyldigheter gentemot varandra så fungerar inte arbetslivet. Än värre börjar den ena av de två parterna att skita i att följa sina skyldigheter gentemot den andre så blir det problem.
I Göteborg blev det överlåtelse till annan mer seriös ägare än den ursprungliga av Wild `n´ Fresh som var i bästa fall okunnig och i sämsta fall blev ett verktyg för Fredrick Federleys personliga och politiska ambitioner. Till glädje för konkurrerande restauranger i området och inte minst för de anställda som fick justa villkor. För riddare Federley blev det mest en pinsam resa som avslöjade inte bara en alarmerande okunnighet om arbetslivets regler utan också hans egna tillkortakommande som företagare. Så när han skulle leka affär på egen hand så gick det på det sätt som det bara kunde - åt skogen!
