Taktiskt rävspel modell Reinfeldt
I dagens Östgöta Correspondenten slår ledarskribenten knut på sig själv i sin önskan att positivt tolka regeringen Reinfeldts taktiska dribblande kring kärnkraften. Skrivarkulien kritiserar oppositionen och främst Mona Sahlin för att hon inte tillmötesgår majoritet av LO-förbund i deras uppfattning om kärnkraften. Då ska man observera att det är samma ledarskribenter som allt som oftast beskyller (S) för att gå LO:s ärenden som nu med glatt mod och utan den minsta rodnad på de ungdomliga kinderna beskyller (S) och Sahlin att svika LO!
Logik och konsekvens är inte borgerliga ledarskribenters starkaste gren. Det i sak inte någon större nyhet att kärnkraftverken får byta ut nedslitna delar eller uppgradera. Det gör de faktiskt redan, vad vi istället får se är ett moderatdirigerat taktiskt spel för att måla in oppositionen i ett hörn där de framstår som regeringsodugliga. Och vilken fråga är mer lämplig än kärnkraften där både (MP) och (V) vidhåller sitt i många stycken obegripliga motstånd. Ett motstånd som är baserat på en folkomröstning där en tredjedel av de röstande numera är både döda och begravna.
Regering Reinfeldt och kärnkraften är istället ett exempel på hur taktik får en allt större vikt framför politiska mål och politiska visioner. Högern bygger snarare sin politik på att vara taktiska i kampen om makten och härligheten. Det får ibland närmast löjeväckande proportioner som i frågan kring kärnkraften. Egentligen har regeringen godkänt något som redan är rutin och normal drift – utslitna och förbrukade delar byts ut p.g.a. säkerheten. Ingen ”big deal” men man lyckades lura in oppositionen i fällan och därmed står Sahlin och övriga i oppositionen i en sämre dager än behövligt.
Vi kommer att se allt mer av detta taktiska spel ju mer gapet mellan regering och opposition krymper och ju närmare vi kommer valdagen. De som inbillar sig att valet är klart och en vänstermajoritet är säkrad i riksdagen från 2010 bör nog tänka sig för en än gång. (Jag vill egentligen inte säga ”vad var det jag sa”!)
23 år av saknad
I dag är det 23 år sedan Olof Palme mördades på öppen gata. Det är 23 år som förändrat Sverige från vad i backspegel framstår som ett hyfsat jämlikt och rättvisst samhälle till en marknadsplats där allt är till salu. Olof skulle vända sig i sin grav om han såg eländet av i dag.
I dag är därför nedanstående ord av Palme mer aktuella än någonsin:
"Vi avvisar en konservativ, för att inte säga reaktionär ideologi som hänvisar människan att ensam kämpa ed marknadskrafterna, att ensam söka bemästra de sociala konsekvenserna av teknikens utveckling, att hoppas att det ändå finns plats i arbetslivet och i samhället när de drabbas av sjukdom och arbetslöshet. Ty detta är verkligheten bakom det dunkla talet om friheten förkvävs i ett samhälle där människorna tar ansvar för varandra. Denna konservatism skulle innebära att människorna förskansar sig bakom en egen vall till skydd för sig själva och sina närmaste. Det skulle bli ett slutet och kallt samhälle, präglat av konkurrans och materialism. Spelrummet skulle öka för dem som har makt och ekonomiska resurser. För oss är solidariteten en väg att frigöra människans handlingskraft och skaparvilja. Därför vill vi satsa på gemenskap i samhället och solidaritet mellan alla medborgare. Herr talman, vi bör inte enbart ställa frågan: Vad kan jag göra för mig själv. Vi bör ställa frågan: Vad kan vi göra för varandra"
(Riksdagens remissdebatt 31/ 1 1973 från Antman-Schori Olof Palme den gränslöse reformisten Tidens Förlag 1996 sid 93)
Glöm inte att ”UPPROP FÖR EN PROGRESSIV KULTURPOLITIK”!
Två filmer att se
I dessa dagar av rojalistisk yra kan det vara lisa för själen att låna sina sinnen till en bra film eller TV-serie. Jag har den senaste tiden snubblat på två som jag kan varmt rekommendera.
Den ena tror jag inte finns i Sverige ännu medan den andra har släppts på dvd även här men i vart fall gått mig obemärkt förbi när den ev. sändes på burken.
Judge John Deed är en BBC-serie som började sändas 2006 i England. Huvudrollen som den sanningssökande domaren John Deed spelas av Martin Shaw. Han är en människa och domare som styrs av sitt rättvisepatos och det sätter honom i upprepade konflikter med politiska hänsyn.
Serien är utmärkt. Den är spännande och den har en social resonansbotten. Det är utmärkt spelad och håller bästa möjliga BBC-kvalitet. För den som gillar domstolsmiljön för spännande underhållning se den här.
Britterna gör ofta bättre serier inom krimgenren än amerikanarna. USA-serier har ofta en slagsida åt det blodiga och onödigt våldsamma. Whitechapel är en ruggig serie som ITV sände under hösten 2008 och som nu kommit på dvd i UK. Ryggiga miljöer, välspelat och snyggt ¨återskapade miljöer om en copycat som upprepar Jack The Rippers mord på 1880-talet. Bra skådisar med Rupert Penry-Jones från Spooks som det nyutnämnda polisbefälet med en lysande karriär framför sig.
Så vill du se två bra serier skaffa dessa!
GLÖM INTE ATT SKRIVA PÅ ”UPPROP FÖR EN PROGRESSIV KULTURPOLITIK” !
Yra rojalister
Tur att det finns viktiga saker i vår värld som vi behöver bekymra oss om. Nu menar jag inte Gaza, krig, kulturutredningar, massarbetslöshet, finanskriser osv. Nej det givetvis Vickans förestående bröllop med bratten hennes.
Svenska media blev alldeles till sig igår när det eklaterades med kraft från slottet. Journalistkåren förvandlades till en stönade och i rojalistisk yra ylande samling skrivkulier som bara måste skriva, fotografera och intervjua det söta paret.
Herregud, var det inte på tid att de legaliserar snusket som en gammal råbarkad släkting sa en gång om ett annat par som aldrig kom in i det legala ståndet.
Nu morrar även rojalistflocken mot det kommande bröllopet. Westling är inte av Bernadotte fallen utan nu förstörs blodslinjen i monarkin enligt dessa tokar. Det kan väl knappast vara en nackdel att inaveln i monarkin bryts. De är ju för hela friden släkt med varandra hela högen i Europa.
Är det inte dags att istället befria Vickan och resten av kungasläkten och införa republik. Den otidsenliga monarkin blir banne mig alltmer skrattretande och otidsenligt. Låt Vickan och bratten gifta sig men det är deras ensak. Vi andra har inte med det att göra, det är deras privatsak.
Timingen är ju inte lite uppseendeveckande. Princessbröllop under valår ser ut som en tanke. Det kommer givetvis att påverka valrörelsen och vara en klar fördel för högern. Reinfeldt såg också närmast extatisk ut när han uttalande sig igår i media. Det blir lite av ett monarkistiskt inhopp i valrörelsen som kommer att mobilsera varenda högersympatisör att rösta på cockerspanieln Reinfeldt som kommer att utnyttja varenda minut av uppmärksamhet han kan få som statsminister.
Herre jävlar vilken soppa!
GLÖM INTE ATT SKRIV UNDER NAMNINSAMILNGEN ”UPPROP FÖR EN PROGRESSIV KULTURPOLITIK!”
Stora protester i Dublin mot högerpolitiken
Dublin är en fantastisk stad. Lagom stor för att vara en storstad och lagom för att vara samtidigt en småstad. Trevliga människor, musik överallt och det som ger Irland dess karaktär och irländarna deras rykte som ett generöst och gästfritt släkte.
Talbot Street går från Connolly Station upp till O´Connolly och General Post Office där påskupproret började och därmed staten Irland föddes 1916. Talbot är en några kilometer lång gata med restauranger, pubar och affärer av alla slag. En levande gata med mycket folk och där det händer något dygnet runt.
För ett halvår sedan var det brist på affärslokaler men numera är det säkert minst 10-15 procent igenbommat p.g.a. den galopperande krisen. Irland arbetslöshet når troligtvis 400.000 under våren. Dvs. drygt 10 procent av den arbetsföra arbetskraften kommer att vara arbetslösa. Så, från brist på arbetskraft till massarbetslöshet och kris har gått på några månader.
Hur har det kunnat gå så snabbt. Enligt vissa siffror har arbetslösheten ökat med närmare 200.000 sedan oktober 2008. En av de viktigaste orsakerna ligger i den nyliberala ekonomin. Det fanns helt enkelt inga bromsar för att hindra en snabb utslagning från arbetslivet. Lika lätt som det var att få ett jobb så går det dubbelt snabbt att bli av med jobbet. Arbetskraften inom serviceyrken har helt enkelt fått betala för den ultra-liberala arbetsmarknaden på den gröna ön. Och fått betala dyrt.
Den irländska regeringen har fått vad som närmast liknar panik och skär nu ner kraftigt arbetslöshetsunderstödet, pensionerna och socialbidragen för att försöka rädda den irländska ekonomin från total kollaps. Facken protesterar och ett antal strejker är på gång och den 21 februari protesterade 150.000 fackmedlemmar i den största fackliga manifestationen i Dublin på 30 år för en annan och bättre politik än regeringens.
Stora strejker är på gång på den gröna ön och våren lär bli en tid av ökad konfliktnivå på arbetsmarknaden tack vare den nyliberala politikens haveri.
FOTO: Ingemar E. L. Göransson
GLÖM INTE ATT SKRIV UNDER NAMNINSAMILNGEN ”UPPROP FÖR EN PROGRESSIV KULTURPOLITIK!”
Olofsson, köp SAAB för $1!
När British Leyland en gång i tiden gick i graven så var det resultat av en medveten politik. Den som var ideologen bakom och ingenjören av slakten av den brittiska bilindustrin hette Margret Thatcher. ”Järnladyn” hade uppfattningen att Storbritannien inte behövde sin industri utan britterna skulle finna sin försörjning servicenäringarna. Industriproduktion kunde ske i Asien där lönerna och inte minst fackföreningarna var svagare för att inte säga obefintliga.
Vi har lite av en parallell i turerna kring SAAB och GM. GM har misskött SAAB under många år det har varit en bilfabrik som varit ute i periferin och därmed inte intresserat eller engagerat bossarna i Detroit. Nu när GM krisar rejält bl.a. tack vare sin brist på förståelse för vad marknaden vill ha för bilar. Inte törstiga bilar som mer påminner om 50 och 60-talens plåtmonster utan mindre och smartare fordon med hög säkerhet. Då blir SAAB helt sonika en bricka i spelet som skall rädda GM från total kollaps. Är det någon bilkoncern i USA som kommer att kollaps så är det GM och då är det ett skäl för svenska politiker att försöka hitta en väg som räddar den svenska bilindustrin från att dras med i samma kollaps.
Maud Olofsson, vår egen järnlady, kallar det att spela monopol med skattemedel att rädda SAAB. I så fall kan väl stora delar av hennes näringspolitik höra hemma i samma spelarkad. Hon undviker att se de viktiga och relevanta skäl som finns för att staten skall i nuläget i vart fall gå in som ägare av SAAB.
(Uppdatering, enligt Aftonbladet så har regeringen bestämt sig för att INTE göra något att rädda SAAB. Det innebär sannolikt SAAB:s nedläggning på kort sikt och svensk fordonsindustris på längre sikt. Thatcher-Olofsson kommer därmed att gå till historien som sågade av en av svensk industris viktigaste grenar. Tyvärr är det svårt att dela Lena Melins uppfattning att Olofsson viker sig med tanke på hennes syn på industrins roll.)
Fordonsindustrin är en tung och viktig industrigren i Sverige. Ca 140.000 människor har sin utkomst från den. Kunskapsinnehållet och teknikutvecklingen behöver SAAB för att klara att utveckla nya fordon som kan möta behoven som marknaden ställer. Hela fordonsindustrin är nära inflätat i varandra. SAAB och Volvos personbilstillverkning och Scania och Volvos tunga fordon behövs för att utvecklas. SAAB i sig är inget stort märke men dess betydelse som kunskapsproducent är av största vikt för fortsatt fordonsindustri här i landet.
Maud Olofsson försöker att göra en Margret Thatcher, dvs. slakta industrin, med samma fåfänga och perverterade verklighetssyn där industrin inte behövs utan vi alla ska försörja oss på olika servicejobb. En fåfäng dröm, och för den nyliberala Stureplanscentern en riktigt våt dröm där man nästan anar hur de likt små barn som slår sönder sina leksaker i ett destruktivt anfall. Vi ser hur illa det har gått i krisens spår för de länder som följt det nyliberala konceptet; Storbritannien, Irland och USA.
Problemet är bara Olofsson leker med 140.000 människors utkomst och en hel industrigrens framtid. Ska hon få göra en Thatcher och bli den som tog död på svensk fordonsindustri. Olofsson köp SAAB för $1 precis som när BMW sålde Rover till britterna. Tyvärr var inte den köparen seriös men det borde väl den svenska regeringen vara. Utveckla SAAB till en teknologisk spjutspets för den svenska fordonsindustrin. Olofsson våga lämna de ideologiska käpphästarna och gör rätt för en gångs skull!
(Uppdatering II, det verkar enligt AB som om många gett upp hoppet om att SAAB skall kunna räddas men många nser också att regeringen bär sig skamligt åt i sin ovilja att rädda fabriken.)
Till sist:
Här i Dublin kommer idag de offentliganställda att genomföra en manifestation mot regeringens beslut att skära ner pensionerna – allt för att låta vanligt folk betala den allt djupare ekonomiska krisen. Den politiska situationen blir allt mer infekterad här på Irland.
Skriv på Uppropet för en progressiv kulturpolitik! Anslut dig också gärna till gruppen med samma namn på www.facebook.com !
Dagens foto
Det irländska "undret" har kraschat!
- Är det ingen som har något jobb?, var sonens spontana kommentar när vi igår gick på Grafton här i Dublin. Massor av folk mitt på da´n som var ute och shoppade och flanerade i årets första vårväder. Det fanns faktiskt ett uns av sanning i hans undran. Finanskrisen och den djupa ekonomiska krisen har gjort drygt 200.000 irländare arbetslösa sedan oktober månad. Det irländska arbetsmarknadsundret har helt enkelt tvärnitat och människor har åkt ut från sina jobb på dagen i praktiken.
Borgerliga politiker i Sverige brukar framhålla Irland som ett mönster för arbetsmarknaden. Lätt att få jobb (dåliga löner och få rättigheter talar de inte om däremot) men lätt också att få nytt jobb om man förlorar det gamla. Visst, så var det när det var högkonjunktur men nu finns det inga nya jobb att gå till. Tvärtom alltfler förlorar sina jobb dagligen på den gröna ön.
Det är dyrt också, fruktansvärt dyrt. En pizza kostar gott och väl 120-150 kr. En pint en 50-lapp. Kort sagt Dublin och Irland är ett dyrt ställe och när du på köpet inte har några a-kassor värda namnet blir arbetslösheten ett reellt hot för var och en. Enligt dagstidningarna här så är risken stor att arbetslösheten når det för Irland magiska 400.000-strecket.
På lördag anordnar irländska n en landsomfattande manifestation mot krisen och regeringens handlag med den. Idag kom också uppgifter om att arbetslöshetsersättningarna kommer att sänkas och socialbidragen dras ner. Regeringens egna utredare säger att krisen är den värsta som Irland har upplevt på årtionden.
Om det nu är vår i luften så blåser det förbaskat kallt kring Irlands löntagare och nu mobiliserar facken gentemot högerpolitiken. Den irländska förebilden för hur bra det är med en okontrollerad och oreglerad marknadsekonomi har fått sig en ordentlig snyting och der är frågan om någon förutom några fundamentalistiska centerpartister på Stureplan tror på sina egna myter längre.
För övrigt:
Protestera mot regeringens kulturutredning skriv på uppropet för en progressiv kulturpolitik!
Till sist:
Kommer i kväll näringsminister ”Bäverkvinnan” Olofsson bli den som slaktar svenskt fordonsindustri?
Kulturdebatt på gång?
Ett dygn efter jag tog initiativet till att starta en grupp på facebook ”Upprop för en progressiv kulturpolitik” och en namninsamling med samma innehåll som skall överlämnas till kulturministern när remisstiden för den borgerliga kulturutredningen är klar om tre månader. Jag kan konstatera att intresset är större än vad jag vågade hoppades på.
Vi är många som reagerar på svagheterna och den Timbro-influerade kulturutredningen som försöker minimera kulturpolitiken till en fråga om statens byråkratiska struktur och sponsring som finansiering. En sådan politik kommer att ta dö på vitaliteten och bredden i kulturlivet. Allt nytänkande kommer att stävjas genom omöjligheten att få en finansiering som gör det möjligt att leva på sitt kulturutövande.
Några högst läsvärda kommentarer har kommit från Åsa Linderborg i Aftonbladet och Martin Aagård på samma tidning. LO-tidningen hade även den en tänkvärd kommentar i fredags. Den enda blogg som verkligt gett en genomtänkt kommentar är Rosemari Södergren på Kulturbloggen.
Debatten kommer att fortsätta och det brådskar för endast tre (3) månaders remisstid har regeringen beviljat till den omfattande utredningen. Det är helt i linje med Reinfeldts ovilja att ha ordentligt diskussion om sina förslag. Korta remisstider som omöjliggör en ordentlig genomlysning av ofta framhastade förslag.
Så har det varit under hela mandatperioden och konsekvenserna har sedan blivit oöverskådliga. Vi minns a-kassen, förändringarna i sjukförsäkringen för att ta några uppmärksammade exempel på usla utredningar utan veklig möjlighet till diskussion innan beslut togs i riksdagen.
Så vi behöver en ordentlig diskussion om kulturpolitiken och det brådskar. Jag kommer i vart fall att göra mitt ur min synvinkel och med mina erfarenheter för att kunna förhoppningsvis bidra i den debatten.
Upprop för en progressiv kulturpolitik – skriv på uppropet här!
Dags för ett kulturuppror!
Dagen efter kulturutredningen blev offentlig så har det varit olika uppfattningar om vad som var bra och eller dåligt.
Vad som förvånar är att ingen har hittills observerar det totalt klass-, köns- och etniskt befriade perspektivet som utredningen har. Jag skrev om detta igår men det är få om ingen som har noterat hur ojämlikt som kultur konsumeras och produceras i detta land.
Medan utredningen har sitt myndighetsperspektiv så undgår den sannskyldigt det faktum att LO-kollektivet läser mindre, går på teater mindre, besöker museer eller på andra sätt nås av kulturen.
Tyvärr är det likaså att arbetarrörelsens organisationer har sakta men säkert förändrat sin kulturbevakning till minimum. Det drabbar naturligtvis LO-medlemmarna, gapet mellan män och kvinnor ökar och icke-infödda svenskar som nås av kulturen i än mindre grad än tidigare. Klyftorna kommer att öka med de förslag som regeringen kommer med. Gapet mellan kulturlivet och de ”kulturfattiga” kommer att öka likaså den klassbundna underrepresentationen vad det gäller kulturkonsumtion och kulturproduktion att öka.
Av den anledningen har jag tagit initiativet att på www.facebook.com starta ett ”Upprop för en progressiv kulturpolitik”.
Parallellt har samma upprop startat som en namninsamling på nätet http://www.emot.se/namnlistor/62/.
Skriv på och sprid vidare så vi kan visa att kulturintresset fortfarande lever och vi inte accepterar en kulturpolitik som handlar om myndighetsutövning eller mecenaters välvilja!
En kulturpolitik med ett mörkblått Stockholmsperspektiv
Då var den offentlig – den nya kulturutredningen. Reinfeldtsministärens beställning för att förändra kulturpolitiken. När man har följt presskonferensen i Rosenbad kan man dock undra vad kom den fram till. Tre tjocka volymer med utredningstext men egentligen väldigt lite innehåll och substans. Nu har jag givetvis inte hunnit läsa denna textmassa som blev offentlig idag kl 10.00.
Utredningen ordförande Eva Schwartz-Grimaldi sa i sin inledning med en viss grad av förebrående att hon hoppades att det var sista gången en regeringsförklaring saknade kultur som område. Men vad har hon förväntat sig av en regering som inte ser kultur som en viktig fråga utan först ger uppdraget som kulturminister till en välkänd kulturnihilist och sedan till en följsam högerpolitiker som är nog det tystaste i regeringen.
Men konkret vad kom fram i utredningspresentationen får vi väl utgå att det är det viktigaste eftersom det är det som presenterades för media på presskonferensen. För det första ska statens myndigheter, dvs. byråkrati och förvaltning, förändras. Kulturen skall samlas på en eller några få händer. Det innebär också tydligare politisk styrning av och över kulturlivet. Förslaget präglades också av en tydlig Stockholmsfixering. Som en del av detta ska Statens Kulturråd förlora sin roll som länk mellan stat/myndighet och kulturlivet utan bli en utredande, kontrollerande myndighet som inte längre fördelar medel och olika bidrag.
Det andra konkreta var att skattelagstiftningen och sponsring skall ges en möjlighet. Högerns blå drömmar och det orealistiska förslaget att näringslivet som i sin godhet finansierar kulturlivet genom sponsring och skattefrihet. Mecenaten skall göra inträde i svenskt näringsliv. Hur det fria kulturlivet skall vara betjänt av detta övergår mitt förstånd för vem tror att Volvo kommer att sponsra annat än ”fin”kultur om man ens kommer att sponsra alls. Det är också tveksamt om skattepengar skall användas på ett sådant sätt och till sådant ändamål.
Det är värt att notera att inte med ett ord nämndes den ojämlika kulturkonsumtionen och de ojämlika möjligheterna att ta del av kultur. Inte med ett ord nämndes det faktum att i dagens samhälle är det främst den välutbildade, stadsboende medelklassen som är de stora kulturkonsumenterna. Inte ett ord om hur läsandet, besöken på bibliotek, teater osv. är väsentligt lägre i förorterna, bland kortutbildade, bland LO-medlemmar och immigranter.
Ska man döma efter det som sas på presskonferensen så har kulturutredningen ett tydligt klassperspektiv och det utgår ifrån storstadsmedelklassens ljusblå glasögon på sig.
Ett och ett halvt år har utredningen haft på sig och om man ska döma av det som gavs offentlighet idag så kan utredningen knappast gå till historien som ett väl genomtänkt dokument i svensk utredningshistoria, men det var väl inte heller syftet.
Ledarskap och kärnkraft
Diskussionen om kärnkraften fortsätter och framstår som allt mer märklig. De borgerliga tidningarna framställer Maud Olofssons överkörning eller snarare mangling av sitt eget parti som den högsta formen av ledarskap. Det ska jämföras med hur negativt man beskriver Mona Sahlins öppna attityd till sina allierade i miljö och vänsterparti.
Det hela blir inte lite märkligt när Olofsson uppträder på samma sätt som samma borgerliga drakar kritiserade Göran Persson för på sin tid. Olofssons grabbiga och karla-karlsledarskap upphöjs nu som den högsta formen av statskonst av DN och SvD. När sedan Mona Sahlin inte stänger dörrar eller ställer ultimata krav på arbetsgrupperna mellan (MP), (V) och (S) så framställs det som veligt och närmast total brist på ledarskap.
När det konkret gäller vad som vem sagt i frågan om kärnkraften har tydligen inte många uppfattat vad språkröret Peter Eriksson egentligen sa i helgen:
Inget aggregat skall stängas under den kommande mandatperioden och inget aggregat skall stängas innan det har ersatts med förnybar energi fullt ut. Vad säger egentligen Eriksson i radion? Jo, miljöpartiet kommer inte att stänga några aggregat förrän solen, vattnet eller vågenergin har fullt ut ersatt dem.
Med det beskedet innebär att miljöpartiet är på väg att överge sitt kärnkraftsmotstånd samtidigt som man uttrycker den förändringen i sin linje på ett sådant sätt att man klarar sin egen interna no-nukes opinion.
Sahlins försiktiga och ödmjuka inställning i kontakterna med (MP) och (V) bådar gott och för att det skall utvecklas en positiv miljö för samarbete och förtroende mellan de tre partierna. Och det är det som skrämmer skrivkulierna på DN, SvD och Expressen. Därav deras märkliga turer på ledarsidorna.
Härdsmälta i Kärnkraftsfrågan, schlager-SM och bra musik
Det har varit dåligt med tid att under den gånga veckan skriva bloggar. Det är lite märkligt egentligen för när jag hade ett fast jobb fanns det mer fritid än nu när jag jobbar som min egen har jag aldrig ordentligt med tid till att skriva det som inte är jobb. Det blir lite av mättnadskänsla när man suttit framför datorn i tre dagar nonstop för att bli klar med ett jobb.
Hur som helst den gångna veckan har kärnkraften dykt upp på nytt som en het politisk fråga. Centern, dvs. mrs Thatcher-Olofsson har bestämt att Centern ska byta uppfattning så att hon får vara med moderaterna och Reinfeldt inte mobbar ut henne från regeringskretsen. I förrgår var det uppenbarligen "lite" turbulent när Centerpolitikerna träffades på partiets kommundagar.
Missnöjet finns intern med Olofsson och hennes storstadscenterlinje. Landsbygdspartiet skiter hon i för hon vet att det går inte att bygga regeringsunderlag på de få bönder som finns kvar i Sverige. Centern egen väljarkärna räcker inte för att överleva så det får bli Stureplans-centern och rättning höger-höger ut för Olofsson.
Att moderaterna och folkpartiet har den uppfattning de har är inget nytt. Fp har ju satt i system att vara så moderata som de kan bara för att parkera även de till höger om Reinfeldt medan Kd uppträder som påhejarna i kortbyxor och vattenkammat hår och bjuder upp till 10 nya kärnkraftverk. Om politiken vore en bonnauktion så skulle KD bjuda över alla andra i sin önskan att bli också de älskade av att moderaterna.
Socialdemokraterna har ett problem som egentligen är två. Industrin och facken inom industrin tror inte på att det möjligt att säkra energitillgången utan kärnkraft. LO lutar också åt en mer kärnkraftsvänlig linje även om LO:s ordförande är solidarisk med de delar av partiledningen som inte vill stöta sig med miljöpartiet. Det är känt att tunga namn inom LO är för kärnkraften och även inom LO-ledningen och inom LO:s styrelse. En kvalificerad uppskattning är att det finns en majoritet inom LO:s styrelse som säger ja till fortsatt kärnkraft. Detta blir därmed också ett problem för Mona Sahlin med facken inom industrin på ena sidan, en realistisk uppfattning av energibehovet och miljöpartiets tillväxtfientliga och världsfrånvända verklighetsuppfattning. (LO:s tidigare ordförande Stig Malm skrev en genomtänkt krönika i senaste LO-tidningen med liknade tankar.)
För Sveriges skull vore en bred uppgörelse som ställde om nödvändigt kärnkraftfientliga partier och grupper vid sidan om nödvändigt. Ett svårt beslut men den 25-åriga tvångströjan som folkomröstningen är måste brytas. Det finns inget alternativ till detta även om det kommer att kosta kortsiktigt. Alternativet blir desto dyrare i det långa loppet.
Till sist…..
Den schlager festivalen är ett löjeväckande gapigt jippo där den enda hyfsade låten är inget annat än ett plagiat (Caroline af Ugglas Snälla, snälla, snälla) på James Brown Please, Please, Please. Ska vi stå ut med det här eländet i fem veckor framåt! Puh, tur att det finns andra kanaler och en avstängningsknapp!
Senaste Demoskop ger (S) 40 % och alliansen backar. Intressant är att nu ligger två av alliansens partier bara straxt över eller i närheten av 4 procentspärren; (KD) (C) – välförtjänt – de kommer att backa än mer sanna mina ord.
En bra platta att skaffa är The Quarter After ”Changes Near” (Committed To Keep US). En neo-psych-platta som är helt underbar. Gjord med stor kärlek och känsla för genren. Köp den, den är utmärkt. Finns på Amazon om inte annat.
En konsert (Knotts Farm) med Jerry Lee Lewis från 1990 i form av en tveksam promo-CD dök upp för några dagar sedan. En Jerry Lee på bra humör men som klagar på att det är för tidigt på da´n för att spela. En kort konsert ca 30 minuter men den är riktigt bra.
Dagens Foto
Borgerlig remake av 90-talets misslyckande
Säga vad man vill om regeringen, generös är den. Det är också lätt att vara generös med andras pengar. I går skänkte den i praktiken bort 50 miljarder till bankerna. Räddningsoperationerna för att rädda finanssystemet har redan kostat osannolika summor och staten har inte skaffat sig varken garantier eller inflytande för de pengarna. (Se dagens ledare i Aftonbladet.)
När samma sak skedde i höstas i Storbritannien så tog den engelska regeringen aktier som säkerhet i storbankerna. Alltså, i princip så nationaliserade man banksystemet på de brittiska öarna.
Jag befann mig London dessa turbulenta dagar och vid en intervju gjorde med brittiska TUC:s (motsvarigheten till LO) ordförande Brendan Barber så svarade han på frågan vad hans uppfattning var att premiärminister Gordon Brown skulle göra med sitt nya bankinnehav.
- Behåll, lämna inte tillbaka det!, Barbers tydliga budskap.
I Sverige är det ganska tyst. Det är ingen kritik mot hur regeringen sköter krisen, tvärtom av någon konstig anledning får de beröm. T.o.m. när man som igår skänker bort 50 miljarder till bankerna utan att säkra skattebetalarnas pengar på något sätt.
Hjärnan bakom detta är givetvis Anders Borg och hans handgångne man Mats Odell. Den ideologiska käpphästen är att staten inte ska äga eller ha inflytande över företag. En ideologisk käpphäst som har blivit fundamentet för att sälja ut och privatisera statliga företag.
På något sätt är det en känsla av deja vu det som sker nu. Den förra borgerliga regeringens katastrof upprepas på nytt. Det är inte deras fel att det blir kris i kapitalismen men det är deras ansvar att det inte hanteras och möts på ett sätt som minimerar skadeverkningarna. Det är helt enkelt så att borgerliga politiker med sina ideologiska käpphästar som förvärrar krisen.
1990-talets borgerliga misskötsel av politiken och ekonomin har fått sin remake under Reinfeldt. Det är lätt att regera när det går som på räls och högkonjunkturen är idiotstark. Måttet på regeringsförmågan mäts istället när det tar emot och problemen hopar sig. Och det klarade inte regeringen Bildt och inte nu heller missmodets ministär Reinfeldt.
Dagens foto
Nyliberalismens brott
Det kan knappast vara lätt att vara av nyliberal tro idag. Jag skriver inte uppfattning, övertygelse eller ideologi utan av tro. För nyliberalismen är inget annat än en religiös tro för den har inget med ekonomi och politik att göra egentligen.
Nyliberalerna har ställt upp alla upptänkliga postulat som alla kan sammanfattas i tron på den oreglerade marknaden, den otyglade kapitalismen. En tro där mammon ersatt humanism, förstånd, kunskap och historisk erfarenhet. Detta oavsett konsekvenserna för de samhällen som har getts deras ”behandling”. Det var Chile där demokratin krossades till förmån för Pinochet-fascismen. Det var USA under Reagan som la grunden för det vansinne som är den nuvarande finanskrisen och den djupa kapitalistiska överproduktionskris som är resultatet av ett finanssystem som har fått löpa amok.
Vem som har fått betala är löntagarna, de fattigaste, de utan socialt skyddsnät, de arbetslösa, de ”working poor”, kort sagt alla utan de som har kapat och stulit rikedomarna som andra producerat under USA och industrivärldens långa högkonjunktur som slarvats bort i bonusar, krig och ohämmade aktieutdelningar.
Idag säger de trovissa, de fundamentalistiska ekonomerna att det var för mycket av regleringar fortfarande. Nyliberalernas brott, deras förskingring, deras förödelse som har ödelagt ekonomier och livet för miljoner människor är oförlåtligt.
1930-talets världskris ledde till krig. Vad den nuvarande krisen kommer att leda till vet ingen ännu. Riskerna med den självgående krisen kommer i alla fall att skapa massarbetslöshet, göra länder utfattiga och skapa en ekonomisk förödelse som kommer att ta år att reparera. Vad man kan hoppas är att den nyliberala fundamentalismen ska i alla fall vara så omöjlig rent politisk sett för all framtid.
