Lögnernas långa ben
Att vara politiker och beslås med lögn kan vara förödande. De senaste dagarnas debatt om först skolans verkliga kvalitet och den bild som folkpartiet och major Björklund har förmedlats visar sig vara inte med sanningen överensstämmande. Svensk skola är inte sämst, den är inte ens i närheten av att vara sämst enligt Sveriges Radios undersökning. Det innebär att Björklund, Folkpartiet och alliansen har faktiskt misstolkat, övertolkat och direkt ljugit om faktiska förhållanden för att vinna den politiska makten och härligheten.
När moderaterna presenterade sin rapport om immigrationen och invandrarnas situation i Sverige kunde man tro att det SD:s Åkesson som börjat som spökskrivande på det moderata partikansliet. Det är ju givetvis oroväckande att en moderat minister som Billström framför samma argument, det vill säga främlingsfientliga argument, som fascister (SD:s program är nästan identiskt med 30-tals-nazisternas) som Åkesson. Än värre, uppgifterna om och uppfattningarna om immigrationen till Sverige är inte sanna. De stämmer inte med verkligheten utan är värderingar utifrån ett vi och dom perspektiven. Kort sagt moderaterna fiskar i en fascistisk och främlingsfientlig dypöl.
FRA-lagen kom till utifrån lögnaktiga förutsättningar där Sverige beskrevs som hotat av terrorister och därför skulle alla avlyssnas och underrättelseorganen skulle få ett carte blanche som är utan motstycke i hela den demokratiska världen. En lag som måste vara önskedrömmen för Bush-anhängare och andra terrorismnojiga krafter. Hur som helst lagen kuppades igenom utifrån lögnaktiga premisser.
Man brukar säga att lögnen har långa ben och kommer alltid ifatt den som uttalat den. Vi kanske ser det nu när gapet mellan opposition och regeringen är större än någonsin. Hela 18 procent och både kd och SD befinner sig i avgrunden. Lysande skulle jag vilja säga men också ett enormt ansvar för oppositionen och alla progressiva krafter att verkligen ta fram en hållbar vänsterpolitik som inte bara vinner valet 2010 utan människornas framtidstro och hjärta.
Ansvaret är oerhört stort och måste tas. Kom igen med en politik som pekar framåt där rättvisa ersätter orättvisor; där jämlikhet är målet istället för ojämlikhet; där allas rätt till jobb istället för arbetslöshet och working poor-arbetsmarknad; där diskriminering ersätter inkludering och integration; där din hudfärg, ursprung och språk blir en tillgång istället för en belastning.
Kort sagt ett samhälle som vi tror på istället för resignation och uppgivenhet.
Borgerlig oro
Lokalttidningen hemma är bekymrad. De är väldigt bekymrade över regeringen. Inte så att den borgerliga högerblaskan Östgöta Correspondenten är bekymrad över politik i sig utan de är bekymrade över att regeringen inte klarar att försvara den sagda politiken. Enligt ÖC:s logik så begriper inte vanligt folk sitt bästa utan regeringen måste inpränta det gudomligt visa i att sänka skatterna för de som redan har det ganska bra för att de ska belönas för att de jobbar. Medan de arbetslösa och långtidssjuka måste bestraffas för sin, enligt borgerlig logik och klassinstinkt, lathet.
Så tänker den borgerliga Östgöta Correspondenten på sin kammare där de välkammade och välanpassade nyligen från journalistutbildningen utsprungna skribenterna. Anledningen till dagens litania i lokalbladet är gårdagens kritik från LO mot jobbavdragets effekter. LO menade att det var ineffektivt och gav inte fler jobb då enligt LO avdraget är som sagt både ineffektivt och inte minst ojämlikhet.
En med all säkerhet riktig kritik då som LO skriver i sin kritik arbetslösa, långtidssjukskriva och förtidspensionerade inte har valt sin situation. Och här, riktar ÖC in sitt missnöje då tidningens skrivkuli är djupt irriterad på LO:s Wanja Lundby-Wedin kritiserar att regeringen har ”givet 50 miljarder till dem som ändå inte kommer att jobba mer”. Detta ord givet upprör skrivkuli på ÖC så till den milda grad att man nästan anar att blodstörtning inom de närmaste minuterna.
Om man som ÖC:s ledarskribent ser skatter som en form av konfiskering och stöld kan man givetvis bli upprörd över det faktum att LO:s ordförande använder ordet ”givet” när hon kritiserar regeringens politik. Likaså blir man givetvis upprörd när samma kritiker slår in en kil i det omsorgsfullt uppbyggda resonemanget kring jobbavdraget som visar att det är ineffektivt och ojämlikt. Det sistnämna är faktiskt ett av syftena med borgerlig skattepolitik – givet till det redan har!
Den borgerliga ideologin ser skatter som konfiskation och arbetslösa, sjuka och förtidspensionärer som lata. En ruggig människosyn grundad i en övertro på sin egen förträfflighet och överhetens av Gud utsedda makt. Hur som helst, en människosyn som stinker av övermänniskoideal och förakt för alla som för ögonblicket inte fyller den borgerliga ledarskribentens norm.
Till sist….
Idag bär det av till Riddarhyttan för sensommarens stora kulturella begivenhet – Motståndsfestivalen. Tre dagar av musik, teater och debatt om vårt samhälle och vad som ska bli av det. Medverkan från hela Europa av teatergrupper musiker och poeter som Linton Kwesi Johnson. (Se www.teatermaskinen.com)
Emmylou Harris ”All I Intended To Be” (Nonesuch)
En lågmält album som är så fantastiskt vackert att det kan mäta sig med en vidunderlig sommarkväll i skärgården. Emmylou Harris tillhör mina stora favoriter och banne mig hon gör bättre plattor ju äldre hon blir. ”All I Intended To Be” är inget undantag.
En sorglig fars
Så då var det halvtid för regeringen (m). Kritiken och analysen rinner fram som en yster vårbäck men det är ingen vårglädje för Reinfeldt som väller fram precis.
Kritiken mot bristen på ledarskap mot Reinfeldt som mest gömmer sig bakom sina ministrar istället för att ta ansvar för regeringens politik. De katastrofala politiska beslut som den ena efter det andra kan mätas i impopularitet kan göras hur lång som helst.
A-kassan var först ut med resultatet att fortfarande blöder a-kassan med 10.000 medlemmar per månad. Sjukförsäkringssystemet där sjuka istället för trygghet tvingas ut i arbetslöshet om arbetsgivaren inte vill ha den sjukskrivne kvar på lönelistan även om han eller hon kommer tillbaka. Försämringarna av a-kassan där den blivit både sämre och dyrare. Hela klåfingrigheten att börja meka i generella system som gett relativt god trygghet vid arbetslöshet eller sjukdom. Allt för att förändra lönebildningen till förmån för en låglönearbetsmarknad som regulator.
Regeringen har en kulturminister som mest ägnar sig åt att gynna Bonnierskoncernens intressen istället för att ägna sig åt kulturpolitik. Den har hon gömt i ett gäng anonyma utredningar.
Nu senaste också kvarnstenen FRA som framstår som en beställning från Vita Huset. Försvarsministern Tolgfors liknar ett rundningsmärke mer än en ansvarig minister. Politiken utformas istället av kretsar som verkar ha KGB och Stasi som förebilder än ideal som demokrati och yttrandefrihet. Eftergivenheten gentemot Ryssland är också slående och kan bara kopplas till Bildts indirekta ekonomiska beroende av ryska gas- och oljeintressen.
Sedan ska vi inte heller glömma cirkusen med ministrar som avgick innan de han stämpla in på Rosenbad. Deras ekonomiska förehavande och fusk med skatter och avgifter lär påminnas om ju närmare vi kommer valdagen.
Vi kommer ihåg Bildts kaxiga påståenden om regeringen 1991 som den mest kompetenta i historien. Nu har Reinfeldt varit klädsamt tyst i detta stycke vilket säkert varit klokt för likt Bildt skulle han säkert fått äta upp de orden om han fällt likartade.
Regeringen Reinfeldt framstår som en hobbycirkel i politik, inte som en kompetent och politiskt slundig regering. Men nu sitter Reinfeldt med det han har och räntan stiger; de arbetslösa och långtidssjuka börjar köa på socialen; matpriserna ökar i takt med räntan och bensinpriset. Kort sagt som vanligt när moderaterna och högern regerar så går det käpprätt åt helvete! Regeringen Reinfeldts två år vid makten liknar tyvärr mer en fars än ansvarigt utövande av regeringsmakten.
Precis som vanligt alltså!
Man blir bara så trött
Det är inte utan att man blir trött på saker och ting.
Sveriges försvarsminister Sven Tolgfors fortsätter att sprida märkliga uttalande kring sig. Tomhylsan som han kallas gemenligen bland försvarsanställda menar att Rysslands politik och det faktum att Ryssland planerar att kärnvapenbestycka sina örlogsmän i Östersjön inte är ett hot mot Sverige och Östersjöregionen. Att han sedan får stöd i sin uppfattning av Carl Bildt gör inte saken bättre.
Vad Bildt säger i frågan har ringa betydelse då hans förbindelser med ryska intressen borde diskvalificera honom som inte bara utrikesminister utan också som utrikespolitiskt orakel. För hur kan en utrikesminister som har varit på företags lönelista och tagit emot miljoner från företag kopplade till mäktiga ryska olje- och gasintressen (Gazprom).
A-kassan håller på bli en kvarnsten kring minister Littorins sköna nacke. Över en halv miljon har lämnat den allt sämre och dyrare a-kassan vilket innebär att nu när lågkonjunkturen gör sig allt mer hörd. Det innebär att köerna till kommunernas socialbyråer kommer att bli allt längre. Redan Walter Korpi talade om ”fripassageraresyndromet” vilket innebär att de som inte omfattas av det sociala skyddsnäten blir det i alla fall samhället som måste ta hand om och garantera deras överlevnad.
I sin iver så har högerregeringen lyckats med sin avsikt sänka skatterna för medel och överklass. Men priset är en ökande fattigdom bland en stor grupp av samhällets mest utsatta. Ivern att förutom sänka skatterna också använda a-kassan för att styra lönebildningen har lett till en kommunal-ekonomisk katastrof står för dörren nu när det blir sämre tider.
OS kan också trötta vem som helst. Inte för att Sverige inte nått upp till de före OS euforiska (och med orimligt uppblåsta förväntningar) sportjournalisterna som inte besitter den minsta realism vad det gäller svenska idrottsmäns möjligheter i den knivskarpa konkurrensen. Tröttheten gäller snarare den elefantiasis som OS-rapporteringen visar upp. Varenda boll, snubbling, slag, kryss, kast osv. bevakas som om det gällde livet. Och vem fan har tid att sitta hela dagarna och glo på eländet. Det blir faktiskt tråkigt för att uttrycka sig milt.
Till sist något att glädja sig åt……
Att leta i gamla LP-backar kan ge en del ibland, eller vad sägs om dessa små guldkorn:
The Strangeloves I Want Candy (Bang 1965)
En helt lysande larmande garage-platta utan att vara garageband. Tvärtom det är tre studioproducenter/musiker som redan 1962 skrev och producerade Bobby Comstocks legendariska single Let´s Stomp/I Want to Do It.
Chris Clark Soul Sounds (Motown 1967)
En vit singning som Barry Gordy gjorde 1967 och som gjorde två legendariska LP på Motown utan att det blev något stort av det. En makalös platta av en makalös sångerska inte olik Dusty Springfield. I dag eftersökt och inte tillgänglig ens på CD. Burr så bra!
J. Frank Wilson & The Cavaliers Last Kiss (Josie 1963)
Wilson var från Texas och gjorde 1963 the ultimate death-hiten; Last Kiss. Jag hittade den här LP i somras på samma ställe som de ovan och till min förvåning det var en utmärkt sen rocka-a-billy/tidig 60-talspop. Helt enkelt omotståndlig i sin oskuldsfullhet.
Ingen av dessa tre finns tyvärr på CD vad jag vet så jag har överfört dem till CD och fått bort det mesta av knastret och nu spelar de jag dem för fullt i bilen!
Arbetsmiljöverket: vinstermarginalerna går före arbetsmiljön
I måndags träffades en 25-årig anläggningsarbetare av en skopa som lossnade från en grävmaskin. Enligt Östgöta Correspondenten var hans tillstånd allvarligt i tisdags. Ytterligare en arbetsplatsolycka denna sommar med andra ord. En av många där arbetare kommer till allvarlig skada och antingen dör eller får men för livet.
Metro skrev i fredags en större artikel där man konstaterade att det är en dramatisk ökning av arbetsplatsolyckor under det senaste året. Ett exempel på den dramatiska ökningen är statistiken från byggindustrin där antalet dödsolyckor har ökat med 100 procent hittills jämfört med 2007. 12 byggjobbare har dött på jobbet första halvåret efter att legat still på mer beskedliga 6 under 2006 och 2007.
I Stockholm sker nu en allvarlig olycka varje dag. Sett i hela riket så har hittills 44 människor dött in arbetsplatsolyckor. Förra året dog 75 människor på jobbet varav 20 var under sommarmånaderna. Alltså det var säkerligen många sommarjobb som blev dödsfällor.
Arbetsmiljöverkets generaldirektör Mikael Sjöberg säger i en kommentar att ”det är av yttersta vikt att arbetsgivarna på ett seriöst sätt arbetar med att förebygga skador och olyckor”. Underförstått att arbetsgivarna inte alltid gör det. Catarina Edgar som är pressekreterare på Arbetsmiljöverket är klar sin syn på orsakerna till den dramatiska utvecklingen ”det handlar ofta om vinstmarginaler och att i snabbt i hård konkurrans vinna upphandlingar. Då kan företag åsidosätta säkerheten, trots att hög säkerhet på arbetsplatsen är deras skyldighet.”
Det är klara besked och tydlighet från den ansvariga myndigheten. Men kan också ana en uppgivenhet i verkets uttalande. För vad annars med tanke på den styvmoderliga behandling som verket fått av Littorins arbetsmarknadsdepartement. För regering är arbetsmiljö inget problem snarare ett en belastning för deras politik. Kort sagt en bra och säker arbetsmiljö är ett hinder enligt regeringen för nya jobb och i klartext företagens vinster.
Att arbete och andra löntagare kan förlora både liv och lem bekymrar regeringen mindre. Det är också märkligt hur tyst det varit från media men även från fackföreningsrörelsen under denna sommar då det varit så många allvarliga olyckor. Nu när semestrarna är slut så verkar dock som om intresset för att bevaka och ta upp debatten om arbetsplatsolyckorna och bristerna i arbetsmiljön.
Äntligen för det kan knappast vara så att frågan inte är av betydelse varken för samhällsdebatten eller fackföreningsrörelsen. Kan vi förvänta oss en höst där arbetsmiljön blir en central fråga i den offentliga debatten?!
(Tidigare skriva inlägg om arbetsmiljön och de ökade olyckorna finner du här; här; här; här; här; här; )
Sommaren tar aldrig slut!
Det går inte att komma ifrån det. Beach Boys är lika med sommaren som är för evigt. man blir som en tonårig på nytt när man lyssnar på deras musik.
Julen 1962 fick jag en EP med gruppen - Surfin Safari. Capitol-etiketten var lila och det var fem solbrända grabbar från Kalifornien på omslaget som höll i en surfin-bräda. Nu vet jag ju mycket bätter det var bara Dennis Wilson som var surfare och bröderna Wilson kom från en mindre väl fungerande familj.
Hur som helst, musiken var underbar, livsgivande och positiv på alla sätt. Den grundlade mångas bild av det soliga Kalifornien. Sedan dess har jag lyssnat på Beach Boys och fortsatt att älska deras musik trots alla katastrofer och tragedier som drabbat dem.
Så det är en upplevelse att på nytt få ta del av deras singlar i mono-format i o m att Captol har producerat den här boxen med alla amerikanska singlar i exakta repros. Här är dom Surfin Safari, Be true To Your School, Sufrin´ USA, I Get Around och så vidare. det är den eviga sommaren som är här på nytt!
Skaffa boxen med Beach Boys 15 första singlar från 1962-65. Upplagan är begränsad så det gäller att sno sig!
www.kulturochpolitik.se
Dagens Foto
www.ordochkultur.se
Charlatanen Reinfeldt
Fredrik Reinfeldt är en charlatan. Han är en fräck bluffmakare med känsla för det opportunistiska. Han har en osviklig känsla för att gripa chansen i ögonblicket när han ser den. Reinfeldt är en hal politiker som har en förmåga att glida ur greppet när han behöver det. Men frågan är hur länge denna charlatism håller och när verkligheten springer i fatt honom och verkligheten blir uppenbar för publiken och omvärlden.
Så kan man beskriva Reinfeldts sommartal i Vaxholm. Han skyller på en yttre fiende eller rättare en yttre händelseutveckling, dvs. konfliken mellan Ryssland och Georgien. Han försvarar FRA-lagen och angriper den breda opinion som utifrån olika politiska värderingar kritiserar Reinfeldts Stasi-lagstiftning med att FRA-lagen behövs p.g.a. kriget i Georgien. Häpnadsväckande förklaring eller är Reinfeldt och hans regeringskompisar en modern variant på Nostradamus?
Reinfeldts argumentation kan knappast övertyga ens de mest devota Reinfeldtsanhängarna och absolut inte kritikerna i olika läger. Det är också märkligt att den regering som har rustat ner förvaret mer än någon annan regering i modern tid och som har gett Gazprom koncession för den gasledning som Ryssland öppet kallar ett militärt nationellt intresse använder kriget i Georgien som argument för en avskydd lagstiftning.
Likaså är det bara en charlatan som kan bagatellisera den ekonomiska utvecklingen under deras regeringstid där medel och överklassens skattesänkningar som är av historiska mått tvingat ut 500.000 människor ur a-kassans trygghetssystem. En ekonomisk politik som har gjort de rikaste rikare än någonsin och ökat klyftorna mellan grupper och klasser i samhället med historisk hastighet. Att vara så nonchalant som Reinfeldt när vi har den högsta inflationen på 15 år kan bara vara en charlatan, en bluffmakare, en pratkvarn och en totalt misslyckad högerledare som kan försöka sig på.
Vi andra får dyrt betala moderaternas och högerns lekstuga. Vi får göra det med kraftigt ökade kostnader för socialbidrag, fler arbetslösa, högre inflation, högre räntor och sämre tider. Högerns politik är sig lik oavsett om det är Bagge, Boman, Bildt eller Reinfeldt som för taktpinnen. Det är en dyr läxa vi får oss tids livs. Men domen kommer att bli hård och ett rejält kännbart valnederlag 2010 är oundvikligt.
Musik, musik, och åter musik
Bra musik kan man aldrig få för mycket av eller hur. Här kommer några tips på bra plattor som just nu spelar här hemma.
Phantom Guitars (Psychic Cirkle UK 2008)
En helt underbar samling med obskyra brittiska guitarinstrumentaler från början av 1960-talet. Ofta när man får höra dessa så är dom tagna från vinylplattor men här är det uppenbarligen från originaltejperna. Vad sägs om grupper som The Nu-Notes, The Cougars, The Players, The Gladiators eller helt plötsligt svenska The Violents.
Bruce Springsteen Live Collection (CBS/Sony Japan 1987)
Intressant för den innehåller två versioner av respektive For You och Incident On 57th Street som inte finns någon annanstans än på den här japanska promon för 1987 års Livebox. Speciellt 57th Street är mumma för vilken Springsteen-freak som helst.
Dusty Springfield Complete A and B Sides 1963-1970 (Eclipse UK 2006)
På den tiden jag hade vinylplattor hade jag en stor samling av Dusty-singlar. Helt ljuvliga och helt utan anmärkning. DS var den bästa vita soul-sångerska någonsin. Hon är utan jämförelse med sin känsliga och djupt sensuella röst. Här finns alla singlar även de som var mer obskyra och missade listorna. Men mästerverket är fortfarande Goin´ Back den måste vara 1960-talets bästa singel i tjejklassen sen får andra säga vad dom vill. Kvalitet rakt igenom.
Gerry & The Pacemakers You Never Walk Alone (The EMI Years 1963-1966) EMI UK 2008)
Fyra Cd med allt som Gerry & The Pacemakers lyckades spela in plus ett gäng udda spar och tidigare inte utgivet – drygt 120 låtar!! Det går inte att undvika att charmas av Gerry Marsdens pop, oskulden och den rena rama glädjen som den är. Allt är inte bra. En del spår borde ha stannat kvar på dammiga hyllor hos EMI. Men, det mesta är riktigt underhållande.
Booker T & The MG´s Live At Slim´s (Stax US 2008)
Inspelat 1991 San Fransisco och en ren orgie I Stax-soundet. Booker T. Jones på topphumör ; Donald Dunn spelar bas som en gud och Steve Cropper spelar skjortan av varenda gitarrist på båda sidan av Atlanten. Plattan är maskerad som en Stax-promo med en handskriven etikett som säger testpressning, men det är bara båg. Hur som helst kanonbra live med ryggraden i Stax och Memphis-soulen.
Bob Dylan Live At The Hollywood Bowl 1965 (Edge Ger 2002)
Påstås hämtad från en rull-tejp inspelad over mixerbordet vid Dylans spelning I Hollywood september 1965. Alltså före den beramade Englandsturnén där Bob blev utbuad av delar av publiken. Även här två delar precis som under Englandsturnén; en akustisk och en med delar av det kommande The Band och Al Kooper. Ljudkvaliteten är nästan utan anmärkning (i vart fall för att vara en gammal rulltejp-inspelning som inte fått en professionell hantering) och musikaliskt är det med ett stort självförtroende, kanske t.o.m. än på den officiellt utgivna Albert Hall-spelningen i London maj 1966.
Ett vidrigt skådespel
Invigning av OS pågår just nu. Jag satt och tittade på invigningsspelet och kände hur detta spektakel skulle ha glatt varje Kim Il-Sung, Stalin och Hitler i vår arma värld. Masscener där individer blir till inget. Militär precision och uniform utstyrsel. Militärer som marscherar på ett sätt som starkt påminner om tyska partidagar på 1930-talet. Barn som hyllar fanan med uppsträckta högerarmar (starkt påminnande om tyskt heilande). Ett hyllande av nationens flagga som är närmast devot.
Detta är nationen som fått olympiska kommitténs uppdrag att genomföra spelen. Man kan undra hur mycket de fick för sin drängtjänst av diktaturens tjänstemän. Hela det faktum att spelen genomförs i ett land där flest avrättas, där anhöriga får betala för avrättningen, där yttrandefrihet är en dröm, där arbetare inte har några rättigheter, där huvudstadens fattiga deporterades för att ingen skulle behöva se eländet.
Här genomförs de olympiska spelen 2008. Det är en skam för den internationella idrottsrörelsen.
Är Reinfeldt dum eller säger han inte hela sanningen?
Att Fredrik Reinfeldt har fått ett djävulens alternativ på halsen är uppenbart. FRA-frågan växer och missnöjet från folk i allmänhet växer det visar dagens SIFO-undersökning som Aftonbladet. Över 51 procent ogillar och misstror högerregeringens carte blanche för massavlyssning utan juridisk säkerhet för den enskilde. Endast drygt 30 procent är helhjärtat för lagen.
Saken blir heller inte bättre av Aftonbladets fråga på sin webbplats där vid 09.00 nu på fredagsmorgonen hela 66 procent hade tappat förtroende för statsministern p.g.a. FRA-lagen. Stormen kring Reinfeldts hantering av FRA-missnöjet är inte slut än kan Reinfeldt räkna med. Inte bara interna problem, revoltungar inom regeringen; en kritisk opposition där (v) nu försöker ta ledartröjan i kampen mot FRA-lagen från nyliberaler och annat löst folk på den kanten.
Ett djävulens alternativ som sagt. För om Reinfeldt låter riksdagen riva upp lagen så är det ett nesligt och politiskt dyrbart nederlag för hans regerings image som regeringsdugligheten självt. Men också ett nederlag gentemot de krafter inom försvaret som vill ha ett carte blanche att göra som de vill när det gäller underrättelseverksamheten. Inte bara spana på främmande makt (vilket de ska göra) utan fria händer att spana på svenska medborgare utan någon anledning. FRA-lagen håller på att bli en ironisk kommentar över moderaternas nya självbild som det lyssnade partiet. Jo, de håller på att bli det massavlyssnade partiet!
Reinfeldt gjorde ett uppseendeväckande uttalande igår när han helt frankt sa att det ska inte krävas domstolsbeslut för att avlyssna svenska medborgares e-posttrafik, mobilsamtal osv. för då blir underrättelseverksamheten polisiär. Jo, tacka fan att den blir det. Men ska underrättelsetjänsten kunna agera helt utan regelverk och utom all juridisk kontroll. Ska underrättelsetjänsten kunna på måfå eller i massomfattning kunna fiska efter information om enskilda oförvitliga medborgare inom landet? Ingen demokratisk nation tillåter detta ske därför finns en tydlig skillnad mellan vad ex FBI och CIA får göra och var för att ta USA:s regelverk som exempel. Det måste finnas en tydlig rågång mellan en nations underrättelseverksamhet och polisiär dito.
Reinfeldts uppfattning skulle ha älskats av Stasi, KGB och har med släktskap med diktaturregimers uppfattning än vad som är självklart i en demokrati. Reinfeldts tjurskallighet i FRA-frågan kan bara förklaras med antingen att karl´n är dum i sin arrogans eller att FRA-lagen är en beställning från USA:s underrättelsetjänst som en del av Bush terrorparanoia. Till sist fastnar något på ”tvålen” Reinfeldt och då sitter fläcken kvar, det lovar jag.
Dagens foto
Skamlig politik
Den av Kristdemokraterna så omhuldade ”reformen” med hemmafrulön, alltså ett bidrag till familjer som redan är välbeställda, har blivit en veritabel flopp. Här i Linköping så har enligt Östgöta Correspondenten idag hela 25 familjer sökt bidraget - det s.k. vårdnadsbidraget.
Det låter alltså som om Kd har misstaget sig grundligt på intresset för deras reformpolitik på familjeområdet. 25 familjer det låter det. Säkerligen också 25 familjer som inte behöver några bidrag av något slag men genom borgarnas politik nu fått ett eget bidrag för att hålla tanten hemma så hon inte sticker snoken utanför dörrens port.
Det påminner lite om B.B. Kings svartsjukemelodram ”Don´t Answer The Door” men i politisk tappning. Uppenbart är dock att kvinnorna, tjejerna, inte är intresserade av kd:s icke-jämställdhetspolitik utan vill ha sitt eget försörj och inser att det är bra för deras barn att träffa andra barn och umgås, leka och lära i förskolan.
Kd:s jämställdhetspolitik är helt enkelt lika antik som deras syn på familjen och hur de organiserar sin vardag. Det ska inte Kd eller någon annan lägga sig i. Så ur det perspektivet är de 25 familjerna ett utmärkt betyg på en usel politik.
500 000 personer har lämnat a-kassan eller inte gått med sedan regeringens rivningsraseri av a-kassan som sista utvägen om arbetslösheten drabbar. Detta har skett under slutskedet av en högkonjunktur och nu börjar vi skönja resultatet av högerns experimenterande med denna den av det sociala skyddsnätet.
Tidningarna skriver idag kritiskt om det som skett. Men mest kritisk måste man vara mot att en regering inte förstår att om man sänker ersättningen från ett försäkringssystem samtidigt som man gör det mångdubbelt dyrare och osolidariskt så kan det bara bli ett resultat – ett haveri och en massflykt.
Det är som om hemförsäkringspremien skulle höjas med 2-3 gånger samtidigt som ersättningen sänktes till en tredjedel och allt över halva värdet inte skulle ersättas vid ex. brand. Vem fasen skulle teckna en sådan usel försäkring?
Det är ju det som skett med a-kassan. Kraftigt höjda premier samtidigt som ersättningen för en stor del av de som drabbas i den nu annalkande lågkonjunkturen. Alla tecken pekar just på att nu sker det en nedgång och arbetslösheten är på stigande.
Staten genom finansminister Anders Borgs har svurit sig fria och arbetslösa utan a-kassan kommer att få köa till socialen istället. Konsekvensen av detta är att människor blir tvungna att sälja exempelvis sitt hus, bilen eller annat som går att realisera i kontanter innan socialen kan ge stöd. Sverige byter alltså system från inkomstrelaterad välfärd till välgörenhet på statens villkor.
Förnedrande, ja och inte minst kontraproduktivt då det inte kommer att lösa arbetslösheten utan riskerar att permanenta den genom att rörligheten kommer att minska för vem vill gå ifrån hus och hem? Det är också en omoralisk politik för försämringarna av a-kassan har finansierat skattesänkningar av sällan skådat slag för främst höginkomsttagare och villaägare i förorter som Danderyd och Lidingö. D.v.s. högerregeringen har köpt höginkomsttagarna som valboskap inför valet 2010.
Om det räcker vet ingen, men en skamlig politik är det!
Tillbaka igen med en fotoblogg. Förra gången (ca ett år sedan) la jag ner den p.g.a. tidsbrist nuf örsöker jag igen. Välkommen att kolla in den.
Den här bloggen är numera modererad p.g.a. högerextrema kommentarer. Du är givetvis välkommen med din kommentar jag filtrerar bara bort det som är i strid med lag och god sed. Du kan om du vill e-posta till [email protected].
Blir Reinfeldt nästa Yngve Holmberg?
Moderatledaren Fredrik Reinfeldt håller på att tappa greppet. Hoten mot hans ledarskap inom (m) blir allt större och den senaste revoltungen när 14 ledande moderater på kommunnivå angriper FRA-lagen undergräver Reinfeldt and triumviratet kring honom. Det kunde inte kommit mer olämpligt än just nu.
Reinfeldt har successivt sedan han blev statsminister haft problem med den egna interna oppositionen. Gammelmoderaterna kan inte förlåta vad det betraktar som en mjuk linje mot facket och löntagarnas rättigheter. De vill se en tydligare och aggressivare anti-facklig politik än den moderaterna i regeringsstsällning visat upp. Främst retar de sig på att ingen inom regeringskretsen (förutom dum-centern) vill riva upp LAS exempelvis. Att Reinfeldt gjort en taktiskt bedömning inser inte de ideologiska högermännen.
Försvarspolitiken och den förre försvarsministerns respektlösa behandling retar samma opinion till max och svinhugget kommer att ges igen och det med ränta det kan Reinfeldt vara övertygad om. Att det är moderater som angriper Reinfeldt nu i FRA-frågan är lite märkligt för försvars och militärvänligheten inom (m) borde i vart fall få dem att vara tysta i frågan. Därför är det inte orimligt att anta att Reinfeldt belackare nu använder FRA-frågan för att underminera hans maktställning i partiet. Detta med insikten om att nästa val mycket väl kan bli en katastrof för (m).
Reinfeldt okänslighet och kategoriska för att inte säga tjurskalliga attityd i frågan ger utrymme för angrepp på hans ledarskap och hans position i partiet. Det kan räcka med några dåliga opinionsundersökningar under hösten och Reinfeldts situation är väsentligt svagare än idag.
Det är också viktigt att se var (m) förlorar stöd just nu. Ungdomsgrupperna har vänt partiet ryggen och sommaren opinionssiffror bland unga väljare är en dramatisk omsvängning jämfört med valet. Tappar partiet nu också bland moderata kärnväljare på ett kännbart sätt så är Reinfeldt riktigt illa ute. Påminner åter om hur det gick för högerns stora hopp, Yngve Holmberg. Reinfeldt borde kanske fundera på en konsultjänst i Houston han med.
Till sist…..
Det går inte undvika att kommentera det osedvanligt klantiga påståendet som fp-politikern Camilla Lindberg gjorde när hon anmälde sin stulna plånbok. Hon påstod att tjuven var muslim för att hon var judinna. Klantigt, ja! Rasistiskt, ja det också men är det något att förvånas av ett parti som fiskar i sverige”demokratiska” kölvatten?
Har du synpunkter på det här blogginlägg så är du välkommen att kommentera. Tyvärr har jag blivit tvungen att införa moderering då ett antal anti-semitiska och högerextrema inlägg har lagts här.
Du kan också maila till [email protected] .
Vem inbillar sig att en olympiad ger demokrati?
Nu är det bara några veckor kvar till den stora idrottsfesten – Olympiska spelen. Men redan nu har spelen solkats i sin inramning av det faktum att den olympiska kommittén gav spelen till Peking och den s.k. Folkrepubliken Kina. Nu är det ju inte första gången olympiska kommittén inte bryr sig överdrivet mycket om demokrati, mänskliga rättigheter och liknande tjafs. Vi kommer ihåg exempelvis spelen i Berlin 1936 som blev Hitlers gala och spelen i Sovjet på 1980-talet.
Tyvärr har det varit andra skäl som fått de olympiska pamparna att lägga spelen på vissa platser. Pengar och inkomster till kommittén har istället fått avgöra vart spelen hamnat. Många vittnar ju också om hur Samarange och hans olympiska kommitté har och är ganska mottagliga för pekuniära påtryckningar.
Så det blev Hitler 1936 och det blev Sovjet 1980. Nu påstår de som försvarar att Kina fått spelen med att nu kommer kineserna att få träffa så många från demokratiska länder att en förändring kommer att ske i riktning respekt för mänskliga rättigheter, yttrandefrihet och demokrati. Motfrågan till det påståendet kan bara bli; var det olympiaden 1936 som fällde Hitlers terrorvälde eller var det olympiaden i Moskva som innebar Sovjets fall?
Var och en med lite sinne för proportioner inser att det är både blåögt och okunnigt att påstå att Kinas diktatur kommer att demokratiseras av olympiska spelen. Den villfarelsen lämnar vi därhän åtminstone gör den som har lite sinne för proportioner.
Kommer ni ihåg Lars Leijonborg som före förra valet kom tillbaka från Kina likt en Jan Myrdal och kramade med hela sin kluvna liberala själ diktaturen i Kina. Han visste inte hur väl han skulle tala om fliten och utvecklingen i diktaturen. Tyvärr såg han inte censuren, nackskotten och förföljelsen av oppositionella. Leijonborg likt de olympiska koryféerna såg bara penningen och den obegränsade marknaden.
Nu är Leijonborg och andra Kinakramare tysta. De vill inte störa spelen. Internet kommer att vara i vart delvis otillgängligt även framledes för kineserna trots att icke-kinesiska journalister kommer att få bättre möjligheter. Deportationerna för att städa Peking har redan skett; de mest kända och talföra kritikerna har tystats och Kina ska nu göra sin Berlin och Moskva-olympiad.
Allt medan Kinas arbetare jobbar för några kronor i timmen och utan rättigheter; nackskotten ekar och tystnaden mot diktaturen sänker sig över Peking och Folkrepubliken Kina. Det är ett taskspel och de som ursäktar det som sker är medskyldiga. Oavsett om det är ledare för demokratier i väst eller olympiska kommittén.
Har du synpunkter på texten och dess innehåll så kan du e-posta till [email protected] .
Du kan givetvis också kommentera nedan.
