Ingemars blogg

2005 är snart slut och 2006 är på ingång. Kulturpolitiken har under det gångna året fått en ny kulturminister när kulturdepartementet slogs ihop med utbildning. Resultat har blivit att kulturpolitiken har i stort sätt försvunnit och utbildning har helt tagit över. Bra för utbildningspolitiken mindre bra för kulturpolitiken som mer eller mindre har försvunnit ur synhåll.

Inriktningen på de etablerade institutionerna fortsätter att vara huvudlinjen i samhällets kulturårtagande medan den många gånger långt mer kreativa fria kulturen lever under fortsatt svåra villkor. Ett exempel på detta är den kritik som Landsorganisationen (LO) har riktat mot det faktum att enbart drygt en ynklig promille av statens kulturstat går till kulturverksamhet som är inriktad mot arbetsplatserna. Enbart och knappt 8 miljoner kronor är allt som finns på för lokala kulturprojekt och det med kunskap som vi har hur kultur och kulturutövande påverkar både välbefinnande positiv utveckling på en arbetsplats.

En annan viktig debatt som har varit under det gångna kulturåret har rört upphovsrätten. Nya lagar för att förhindra olaglig nedladdning av film och musik. En debatt som fick en slagsida och blev inte ett försvar för utövarna utan ett försvar för en industri som inte har upptäckt möjligheterna med den nya teknik utan likt maskinkrossarnas 1850-talets England tror att med förbund stoppar vi utveckling med ny teknik.

Å andra sidan så är det borgerliga alternativet är inga pengar till någon annan kultur än det som finns på institutionerna. Förslagen är att dra ner alla kulturbidrag, lägga ner Kulturrådet och exempelvis Stockholms Stadsteater ska enbart få syssla med barn och ungdomsteater för att inte konkurrera med de kommersiella teatrarna i huvudstaden.

En önskan inför det nya året är att kulturminister Leif Pagrotsky tar kulturen på ett större allvar och blir mer generös till det fria kulturlivet och att det kommer fram mer pengar till kulturprojekt som är riktade till arbetsplatserna. Detta för att de som idag är minst aktiva både som deltagare i kulturen och konsumerar minst kultur skall ges större möjligheter att möta kultur på sina egna villkor och på sin hemmaplan.

En förhoppning är också att de alternativ till kulturdistribution som växer fram fortsätter att spira som ett alternativ till de stora kommersiella elefanterna. Det gäller exempelvis Folkets Hus och Parkers Digitala Hus och alternativen till musikdistribution där artisterna och musikerna styr över distributionen.

Under året utsågs Harold Pinter till Nobelpristagare i litteratur. Pristagaren togs sig friheten att leverera ett tacktal som var ett svidande uppgörelse med USA och dess politik. Detta upprörde naturligtvis de borgerliga skribenterna på SvD, DN och Expressen som betrakta detta tilltag som en skandal.

På DNs kultursida flyttade också kampanjen mot det fackliga rättigheterna i o m att en omfattande och lång artikelserie av ledarsidsmodell försökte bevisa att facket är främlingsfientligt och isolationistiskt då facket gör vad facket ska – kämpa för sina medlemmar och blivande medlemmars intresse, mot försök till lönedumpning. DNs kultutsida devalverades därmed också till en propagandasida bland andra i DN.

Ett nytt år – ett år som vi inte vet vad det för med sig. Ett år där Sverige riskerar att styras efter valdagen av en högerregering med ett löntagarfientligt, kulturfientligt och välfärdsfientligt program. Förhoppningsvis inser medborgarna att alternativet med fortsatt vänsterstyre med dess brister är bättre än det som Reinfeldt har att erbjuda.

Ett gott år till er alla!