Ingemars blogg

Långfredag och en vecka av resande är över. En kort vecka som välkomnade våren, en svag försiktig och allt annat än varm vår men det går att vistats ute utan att frysa ihjäl. Under veckan har också mycket skett.

De franska högerregeringen under De Villepin fann för gott att ge upp den meningslösa striden för efter att miljoner fransmän demonstrerade för likvärdig behandling i arbetsrätten för alla. Som sagt, den franska högern fann för gott att skrota ett dåligt förslag. Här hemma däremot har Centern fortsatt att hävda med bortagen arbetsrätt för ungdomar så löser det sig.

Vad då centern, fyra borgerliga ungdomspolitiker med centerns Federley i spetsen, SvD:s ledarsida och andra vapendragare inte förstått (eller vill förstå) så är LAS redan så full av hål att arbetsgivaren kan göra nästan vad som helst redan.

Det enda som lagen kräver är att man förhandlar. Hela frågan handlar, som vanligt, om vem som skall ha makten på arbetsmarknaden; arbetsgivaren i get majestät eller en balans mellan arbete och kapital.

När borgerligheten använder arbetslösheten som ursäkt för sina strävan av avreglering, laglöshet och diskriminering av vissa grupper av löntagare vill man inte se vad som orsakar arbetslösheten och vägrar notera några fakta:

1. arbetsgivarna vill ha enbart 100 % arbetskraft; ingen som kan bli föräldraledig eller inte har full yrkeserfarenhet. Detta är kortsiktigt och det är långsiktigt sett rent ut sagt korkat då det innebär att företagen förlorar i förnyelse och på sikt också tappar erfarenhet då ingen för vidare den tysta kunskapen och erfarenheterna till nästa generation

2. arbetsgivarna ser alltför kortsiktigt på anställningar; ser dem inte som en investering utan ser dem som en arbetskraft som skall lösa ett akut problem; därav de alltför vanliga korta anställningarna. 30 % av alla kvinnor under 30 år har inte fastanställning idag.

3. många av arbetsgivarna idag ser genom glasögon som utgör den kvartalskapitalism som vi genomlider enbart på de närmaste månadernas vinst eller förlustsiffror inte sina företag som något långsiktigt

4. många arbetsgivare tror sig veta hur lagstiftningen fungerar men är ofta mindre kunniga på området än man kan vänta sig. Jag vet jag har sett det alltför många gånger själv.

5. ungdomar många gånger får inte en riktig information så de kan välja utbildning utifrån behoven på arbetsmarknaden utan alltför många väljer exempelvis media som är ett säkert sätt att bli arbetslös. Samhällstrender och nedvärdering av exempelvis hantverksyrken bidrar till att i vart fall späda på ungdomsarbetslösheten

6. högerns idoga anti-LAS propaganda under mer än 20 år har skapat mer troende än vetande. Propagandan har blivit självuppfyllande på något sätt

7. AF skulle kunna fungera bättre vad det gäller att matcha sökande och existerande jobb än vad som sker idag. Jag vet att så är fallet efter ha jobbat med arbetslöshetsprojekt under flera år.

8. den offentliga sektorn har idag inte resurser att fungera som en regulator som sög upp arbetskraften som inte fick plats inom den privata sektorn av arbetslivet. Den möjligheten försvann med besparingsbetingen och budgetsaneringarnas tid.

9. frånvaron av ett långsiktigt ”samhällskontrakt” likt Saltsjöbadsavtalet som gav grunden för tillväxten efter 2:a världskriget; det saknas en gemensam grundsyn mellan fack, arbetsgivare och den politiska makten som då var fallet. detta bröts upp när SAF gick från intresseorganisation till propagandamaskin på 1970-talets slut.

Saken är nog snarast att det inte är för lite osäkra jobb som finns idag utan att det är för mycket av den varan. På mig verkar det som om Centern och de unga borgerliga högerpolitikerna gått vilse i inte bara i politiken men även i pannkakan! Läs även gärna Aftonbladets ledare idag http://www.aftonbladet.se/vss/ledare/  eller Lena Sandströms krönika i samma tidning på torsdagen http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,809013,00.html