Medelklassen är inte samhällets centrum
Är medelklassen världens eller enbart sitt eget centrum? Det är en fråga som är viktig att ställa sig när man ser självbilden medelklassen ger av sig själv i den politiska debatten. T.o.m. Socialdemokratin diskuterar hur medelklassen skall vinnas. Inte hur arbetarklassen skall återvinnas utan just hur medelklassen skall vinnas för att den politiska makten skall säkras.
Fel utgångspunkt egentligen för medelklassen är inget annat än överklassen in spe. Man längtar och trängtar efter den upphöjelsen till att betraktas som överklass och därmed fjärmas från arbetarna som medelklassen betraktar som ointelligent (få har höga skolor); lat (behöver ”incitament” för att arbeta) och överhuvud ganska misslyckad då den inte tillhör strävsamma och strävande medelklassen. Sedan är arbetarklassen i medelklassens ögon allmänt oborstad och dess höga röster skär i den känsliga medelklassens förfinade öron.
Alla som läser det här så är detta delvis skrivit med en penna doppad i vitriol men det finns faktiskt inte lite av sanning i denna beskrivning av medelsklasens egocentricitet. Medelklassen visar den tydligt i a-kassefrågan. A-kassan skall fungera inte som en inkomstförsäkring under en övergångsperiod och därmed ge trygghet utan som ett strypkoppel där den arbetslöse skall antingen vänjas vid försämrade villkor på en av medelklassen skapad tjänstemarknad med usla löner och dåliga villkor eller helt enkelt socialt och ekonomiskt strypas.
För det är just det som sker med moderaternas a-kassa som den är föreslagen. Misslyckas den arbetslöse hitta ett jobb som blir det socialbidrag med tvångsarbete i kommunen. Alltså välj mellan lågavlönad tjänstehjon eller påtvingat slavarbete för att klara livhanken men på en synnerligen usel nivå.
Inte undra på att facken protesterar, inte undra på att löntagarna känner oro inte undra på att det moderata angreppet på löntagarna och då främst arbetarna inom LO:s avtalsområden känner sig direkt hotande.
Allt beroende på en politik där medelklassens uppblåsta självbild sätter måttsocken för villkoren för arbetarklassen. Håll distans och sträva mot överklassens värld är grundtesen för Reinfeldt, Littorin och Borg i deras politiska strävanden.
Till sist……
…………..När stiger någon socialdemokrat fram och säger jag vill och jag kan leda partiet och återvinna förtroendet? Vem gör det utan att snegla på mediautspel och pressklipp utan för att han eller hon har en politisk idé och en tanke hur Sverige skall bli mer rättvist och jämlikt på alla områden? Vem vågar och vem vill? Jag vill se en politiker, en ideolog, en folktalare, en retoriker och en inspiratör som kan lyfta partiet över teknokraternas och partigängarnas inskränkta världsyn.
..................Hittills har över en kvarts miljon arbetare protesterat mot moderaternas a-kasseförslag, gör det du också - namninsamlingen pågår till den 20 december.
Fast nu tror jag att du är lite orättvis mot "medelklassen", som ju dessutom ingalunda är klart avgränsad. Ska alla de som sitter med kontorsjobb räknas dit ex. I så fall torde en stor del av medelklassen ha samma intressen som "arbetarklassen" och inse det dessutom.
Jag torde tillhöra medelklassen, hur man än definierar denna, och jag är inte ensam inom denna att inse att vi är lika utsatta idag som arbetarklassen.
Jag tror att det du talar om endast gäller den högre medelklassen, de välavlönade manchettarbetarna, som dessutom inte inser sin egen situation i många fall. Idag är det bara den absoluta ekonomiska eliten som sitter säker, de där med många miljoner på konton utomlands. Somliga har inte förstått detta ännu men de kommer snart att göra det.
