Ingemars blogg

I söndags i Aftonbladet gav vår kulturminister Leif Pagrotsky nya nyårslöften. Samma sak gjorde han förra året och kunde inte utan stolthet berömma sig över att lyckats hålla sina gamla avgiva löften. Det är starkt. Det är bra och det var inget fel på de nya löftena heller.

De fortsätter i samma spår som förra året. Mer pengar till institutionerna och barnkulturen. Skolbiblioteken skall stärkas och mångfalden i kulturen likaså. Kulturen skall spridas till hela Sverige inte bara till de stora städerna och kulturarvet skall få ökat stöd.

Men, saknas inte något? Var befinner sig människorna varje dag fem dagar i veckan? Där kulturen inte finns, där de som inte nås av institutionerna skulle kunna möta kulturupplevelser och kunna delta själva i kulturlivet. Inte bara konsumera utan till och med skapa!

Leif Pagrotsky inte ett ord om arbetsplatserna, inte ett ord arbetsplatsbibliotek, inte ett ord om arbetarklassen och löntagarna med små inkomster och ovana vid kultur. Varför får inte de sin beskärda del. Fortfarande finns det bara knappt 8 miljoner till arbetsplatsbaserade kulturprojekt vilket är bara en dryg promille av hela kulturbudgeten. Detta samtidigt som behoven är mycket större.

LO har kritiserat kulturministern för att det inte finns mer medel till arbetsplatsbaserade kulturprojekt men kulturpolitiken fortsätter på samma bana – en ensidig satsning på institutionerna och fortsatt väldigt lite på att nå arbetsplatserna trots att vi och kulturminister vet att kulturverksamhet på arbetsplatserna ger bara positiva resultat. Samtidigt som vi når de som inte normalt nås av kulturen.

Bra kulturbudget men hur kunde du glömma arbetsplatserna?