Machiavelli och Fredrik Reinfeldt

32226-50

FOTO Ingemar E L Göransson


Vad är makten värd – hur mycket är vi beredda att betala för att nå makt?. Finns det ett högsta politisk, ekonomiskt och filosofiskt pris vi är beredda att ge för att nå maktens tinnar och få utöva makt? Eller har makten i sig ett egen värde som inte har något pris?


 ”En klok furste kan följaktligen inte och bör inte hålla ord, när detta är till skada för honom och när de skäl som förorsakade hans löften inte längre är för handen. Om alla människor var goda skulle denna föreskrift inte vara riktig, men eftersom människorna är onda och inte är ordhålliga mot dig behöver du inte vara ordhållig mot dem.”
(Natur & Kultur Stockholm 1958 sidan 89)

 

Machiavelli har blivit symbolen för amoralisk och cynisk maktutövning där makten är centrum och inte vad makten skall användas till. Dvs. att de politiska visionerna, ambitionerna, önskan om att förändra får vara andrahandssyfte medan maktutövningen är det primära.


 

Det innebär att ideologi, löftestrohet, politisk linje är inte det viktigaste utan att få utöva makten är det primära.


 

När exempelvis Fredrik Reinfeldt byter fot i fråga efter fråga så sker det för att vinna röster  - underförstått för att vinna det kommande valet. Detta är ingen överdriven beskrivning eller nidbild då Reinfeldts ”nya” moderater har övergivet varje nyliberal eller t.o.m. konservativ uppfattning med det uttalade syftet att nå regeringsmakten.


 

Winston Churchill sa en gång att en del människor byter parti för sin övertygelses skull. Andra byter övertygelse för sitt partis skull. Churchill kunde ha sagt detta med Fredrik Reinfeldt i tankarna men det är ju naturligtvis omöjligt då Churchill inte kunde känna till Reinfeldts existens men som beskrivning på moderatledarens förvandling från nyliberal till vingflöjel är slående. Churchill presenterar en träffande beskrivning av makttrånadens diagnos.


 

Så när partistrategen Anders Borg (m) uppfattar att majoriteten av löntagarna gillar kollektivavtal överger (m) sitt motstånd mot kollektivavtal. När (m) inser att majoriteten av väljarna omfattar den generella välfärden så överger man sina tankar om att överge den generella välfärdspolitiken.


 

Likaså när man inser att för den borgerliga alliansens enighet och för att hålla sig väl med den starka lobbysammanslutningen Villaägarna är fastighetsskattens avskaffning nödvändig och en eventuell framgångsfaktor för att tippa över giriga eller snåla villaägare till sin vågskål. Då glömmer Reinfeldt sina uttalande på partistämman där han var absolut motståndare till att ta bort fastighetskatten om det skulle drabba vård, skola och omsorg. Nu står moderaterna bakom ett förslag som genomfört betyder att ca 30 miljarder kronor kommer att saknas i statskassan 2008.


 

En sak är kompromisser, det måste alla politiker göra. Men ett parti eller en rörelse som överger och byter ståndpunkt enbart för att tillfredställa en verklig eller inbillad opinion är inte själv trovärdig som politisk kraft. För jag som väljare kommer naturligtvis till sist fråga mig kan jag lita på någon som inte hyser någon bestämd uppfattning utan låter sina övertygelser helt styras av önskan om att öka chansen till maktutövning för maktutövningen skull.


 

Vad vi ser i årets val är just detta. Hur ideologi och politik har fått ge vika för röstmaximering och strävan efter makten som sådan. Vad och varför lämnas dock väljaren och medborgarna helt utan kunskap om. Tragiskt, skrämmande och avslöjande.


 

Till sist…….


  

……...Frankrike gick vidare till final i fotbolls-VM efter en i mitt tycke ganska tråkig och andefattig match. Finalen på söndag lovar tyvärr att bli en taktisk seger med en gigantisk kamp på mittfält och inte alltför publikfriande anfallsspel. Hoppas jag har fel!


 

………denna sommar verkar vara dystopisternas högtid. Först kom Johnny Cash med "America V A Hundred Highway". En CD gjord i dödens väntrum och nu har också Scott Walker släppt sin nya ”The Drift” som är en mörk resa i ett skrämmande och förvridet universum där både Bosnien-Hercegovinas blodiga 90-tals historia och Mussolinis älskarinnas dödslängtan får plats till en musikalisk bakgrund som liknar ett Velvet Underground med dödslängtan. En av de märkligaste, originellaste och mest spännande CD på länge.



Besök för övrigt gärna min hemsida www.kulturochpolitik.se    

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0