Ingemars blogg

(Social-demokraten 17 maj 1931)

I dag för 75 år sedan sköts fem personer till döds och flera skadades i det som blev kulmen på det långvariga drama i kampen mellan arbete och kapital i sågverksdistrikten i norrland. En konflikt som hade sin historia tillbaka till Sundsvallstrejken 1879.

Ådalshändelserna våren 1931 hade sin omedelbara upprinnelse i en av många arbetsmarknadskonflikter som var legio i 1920-talets Ådalen. Den började redan augusti 1930 vid AB Långrörs Sulfitfabrik i Marma utanför Söderhamn då driften inskränktes alltmer och avtalen sänktes från 1,18 kr  till 1,14 kr/timmen. Samtidigt höjdes hyrorna och vedpriserna.. När sedan bolaget ville sänka lönerna ytterligare till 1,10/timmen förvärrades konflikten  ytterligare.

Under 1920-talet hade arbetsgivarna satt i system att ta in ”arbetsvilliga”dvs. strejkbrytare för att knäcka fackföreningarna och arbetarnas motsånd mot lönesänkningarna. Detta var organiserat genom sammanslutningar och organisationer som Samhällshjälpen, Arbetets frihet och Svenska Nationella Skyddskåren.. Strejkbrytarna var ofta en blandning av politiskt motiverade högerextremister, fascister och nazister men även en del desperata arbetslösa som i brist på politisk medvetenhet lät sig lockas till bryta strejker.

En annan viktig del i scenariot var kommunisterna starka ställning i Ådalens arbetarrörelse och oförsonligheten från arbetsgivarnas hårdföraste del som från sin sida skapade grogrunden för kommunisternas möjligheter att få med sig en närmast svältande och utfattig arbetarbefolkning i berättigade avskyn mot strejkbryteriet och bolagsväldet.

Efter att en demonstration den 13 maj hade angripit strejkbrytarna och det hade kommit till handgemäng så var spänningen på topp när det fredliga och välordnade demonstrationståget kommer till Lunde med minst fyra tusen arbetare. Militären under kaptenen Mesterton försöker stoppa det gigantiska demonstrationståget var katastrofen oundviklig. Demonstrationen kan inte stoppas för det trycks på bakifrån och militären ger eld mot folkmassan.

Skotten faller och fem människor mördas i den värsta enskilda händelse som drabbat svensk moderna historia i förhållandet mellan arbete och kapital under 1900-talet. Fem människor får sätta livet till p.g.a. oförsonligheten från arbetsgivarna och en länsstyrelse som har gjort det stora misstaget att kalla in militär mot civilbefolkningen som protesterar mot en ohållbar situation. Likaså bär naturligtvis liberalen C. G. Ekman stort ansvar då hans regering har tillåtet strejkbryteriet få organiserade former

Oskar Berggren, Erik Bergström, Sture Larsson, Evert Nygren samt Eira Söderberg får alla sätta livet till för kapten Nils Mesterton som tappade besinningen och beordrade eld. Följden av skotten i Lunde blev enorma. Man kan säga att de ändrade historien och innebar att det blev förbjudet att använda militär som ordningsmakt mot civila. (Tyvärr i skuggan av terrorismens verkliga eller inbillade hot åter kan sättas in mot civila under vissa omständigheter allt enligt ett riksdagsbeslut från 2006.) Det innebar också att parterna på arbetsmarknaden kom på talefot med varandra och insåg att förhållandena på arbetsmarknaden måste ges en balans och ordning.

Strejkbryteriet i en organiserad form kom att upphöra och förhandlingarna kom successivt att bli den lösning som skulle få lösa arbetsmarknadskonflikterna. De oförsonliga och hårda motsättningar fortsatte dock under 1930-talet men i o m Saltsjöbadsavtalet så bands de mest stridsvilliga på båda sidor och förnuft och sans kom att prägla förhållande på svensk arbetsmarknad.