Ingemars blogg

Kommunerna protesterar mot regeringens och Högerlittorins angrepp på a-kassan. Skälet är att kommunerna kommer att få ökade kostnader genom att fler arbetslösa kommer att mista sin a-kassa och blir tvingade till att söka socialbidrag för sitt försörjning.

Kritiken försöker nu borgerliga ledarsidor att ursäkta och då med argumentet att svenska folket valde med öppna ögon en politik som hade som grund att angripa a-kassan.

För det första är majoritet inte överdrivet stark. Den rör sig endast om några procent av valmanskåren. Så den av borgerliga ledarsidor framställda majoriteten krymper ihop till mer verkliga proportioner. För det andra opinionen mot förslaget har en majoritet bakom sig – inte regeringens förslag.

Men problemet är att arrogansens hos moderaterna omöjliggör en dialog med kritikerna som vilken annan nytillsatt regering skulle söka. Kombinationen av arrogans och prestige kan bli politiskt förödande för alliansregeringen.

När sedan Synovate Temos undersökning visar att 81 % av LO:s medlemmar; 62 % av TCO-arna och SACO-medlemmarna är 55 % negativa till regeringens förslag (se SvD idag, papersupplagan).


Att då demonstrativt nonchalera den kraftigt ökade opinionen mot politiken kan knappast vara en intelligent politik då man ska faktiskt regera i en hel mandatperiod. Istället eftertänksamhet få ersätta halsstarrigheten hos vilken regeringen med funderingar på hur man skulle komma ut ur självförvållade debaclet och hur man skulle kunna komma på talefot med sina kritiker.

Kommunernas viftas bort med några svepande formuleringar som exempelvis i dagens Göteborgs-Posten. ”Många utbildar sig och inte ska behöva ta vilket jobb som helst” eller ”många människor i princip utbildar sig till arbetslöshet”. Detta är några av de svepande argument som till innehåll och substans som egentligen inte har mycket värde om man synar dem närmare.

Det är svårt för att inte säga omöjligt att inte ta erbjudna jobb så länge de ligger inom ramverket för a-kassan – annars blir det avstängning. Ett favoritargument mot a-kassan har varit att det utbildas till arbetslöshet. Om så är fallet så finns det flera problem med argumentet. Det tar tid att utbilda sig och arbetsmarknaden kan förändras över tid. Ska vissa utbildningar förbjudas? Vem skall då bestämma det? Arbetsmarknadsminister Littorin eller t.o.m. Reinfeldt, himself?

Som alla som förstår så är dessa generaliserande argument enbart dålig advokatyr för att dölja en misslyckad, illa fotad politik och en helsikes prestige som är hotad av dålig genomtänkt förslag.

Kommunerna protesterar; facken planerar aktioner och demonstrationer; nästan 44.000 har skrivit på protestlistan som finns på Internet; majoriteten av borgerliga väljare är kritiska; ledarsidor inser vad konsekvensen av inte lyssna på kritiken; kort sagt allt färre stödjer regeringens förslag.

Genomför regeringen i alla fall sitt förlov sagt korkade beslut som har så ringa stöd kommer att innebära att förhållandet mellan fackföreningsrörelsen och den sittande regeringen att bli djupt präglad av missnöje och misstro vilket knappast varken förhållandena på arbetsmarknaden tjänar på och eller regeringen. Söker däremot regeringen konfrontation så kommer man att lyckas över hövan.

Till sist……..

……………George Bush åkte på storstryk i nattens kongressval. Ökad hopp för en fredligare värld kan skönjas. Hillary Clintons jordskredsseger i New York öppnar vägen till Vita Huset 2008 och USA:s förste kvinnliga president.