Lite musik för lördagskvällen
Musik, musik, musik
Ibland ramlar man på plattor med musik som man aldrig och under andra omständigheter inte skulle ha hittat. Det kan bli sagolika musikupplevelser som är till stor glädje.
Här är ett par sådana som är ett resultat av tillfälligheter.
THE FLATLANDERS Wheels of Fortune (New West USA 2004)
Ett band som jag totalt hade missat till jag snubblade på denna CD utgiven förra året. Gruppen består av Joe Ely, Butch Hancock och Jimmie Dale Gilmore ingen av dem okända i countrykretsar eller av dem som är intresserade av americana.. The Flatlanders med sin mix av country, rock och Texasinfluenser från olika håll skapar en poetisk och speciellt form av sydstatsmusik. Inte country, inte rock utan bara förbannat bra americana.
SIR DOUGLAS QUINTET Live Texas Tornado (Tokoma USA 1983)
Få artister har väl så självklart och självständigt gjort den musik de älskat mest som Doug Sahm. Den texikan som dog för några år sedan på ett motell under en av sina eviga turnéer. Han trivdes bäst på scenen som en gammal cirkushäst. Den här plattan spelades delvis in i San Antonio Texas och i Los Angeles och är ett exempel på Doug Sahms glädjespridande musik.
TOWNES VAN ZANDT The Best Of Townes van Zandt (Tomato USA 2002)
Denne portalfigur av amerikansk singer-songwriter-tradition här i en komprimerad form och en CD som duger som en inbjudan att mer seriöst gräva i van Zandts värld. På plattan finns den form av svårmod som bara man finner hos dessa många poeter som ofta bygger sitt svårmod på sitt eget mörka liv. Här finns sånger som ”Tecumseh Valley”, ”Tower Song” och ”Pancho & Lefty”. En utmärkt introduktion till Townes van Zandts värld.
DOUG KERSHAW Still Cajun After All These Years (Era USA 2000)
Cajun – dvs. Louisiana musik som är en blandning av franska påverkan (det sjungs delvis på franska), svart blues och country och inte så lite rock & roll. Doug Kershaw är en legend som skrivit bland annat ”Louisiana Man” . han spelar och turnerar i samma omfattande tempo som tdigare och blir faktiskt bättre med åren. Den här svettiga Live-plattan är ett energipiller som gör att det blir omöjlöigt att sitta still eller låta bli att sjunga med. Grymt bra!
Efter all denna americana är det inte fel med lite jazz.
LARS GULLIN Inspelningarna på svensk jazz-historia (Caprice hittills ett tiotal volymer)
Lars Gullin var svensk 50 till 1970-talsjazz störste enligt min uppfattning. Det finns inte hans like varken som musiker eller arrangör. På grund av hans svåra missbruk av amfetamin blev hans skivproduktion inte så lite ryckig. Därför är det intressant att sätta ihop inspelningarna på Caprice mastodonthistorik till en dubbel-CD med inspelningarna från radio och andra källor från åren 1950 till 1963. Allt ifrån hans deltagande i andra orkestrar till sina egna grupper så är t.o.m. den minsta glimt av hans baritonsax en upplevelse.
JOHN COLTRANE The European Tour (Pablo USA 1980)
Jazzens största geni alla kategorier här I en inspelning gjord I Stockholm 1962. Ljudkavlitetn är oklanderlig så det är ingen risk för ”bootlegs-kvalitet”. Det är en Coltrane som står mitt emellan Miles Davis-epokens mer ”mainstream”-jazz och den allt mer påtagliga exprimentlustan som kom i och med kontraktet med Impulse. Lyssna på den underbara Mr. P.C. som här ges en 18 minuters lång version där växelspelet mellan Coltrane och Jim Garrisons bas är gnistrande. McCoy Tyners piano ges fritt utrymme för sitt explosiva pianospel i Billy Eckstine-balladen ”I Want To Talk About You”.
Vill du ha fler skivtips surfa in här och här !
Trevlig fortsatt helg!
