Ingemars blogg

Moderaterna har en egen ”agenda” för sin politik. En ”agenda” utan mandat eller öppenhet. Än mindre något som Reinfeldt gick till val på. Moderaterna vill förändra Sverige och genomföra det marknadsliberala systemskiftet där vi blir kunder istället för medborgare. Systemskiftet där medborgarrätt stavas penning. Förändringarna i a-kassan är tillsammans med utförsäljning av hyresrätterna, privatisering av delar av vården är bara första steget i systemskiftet som kan liknas vid en legal statskupp.

FOTO Ingemar E L Göransson 

Aftonbladet hade igår en intressant ledare som kan förklara den okänslighet som högertriumviratet Reinfeldt, Borg och Littorin visar upp. Den hårdnackade för att inte säga halsstarrig attityd gentemot fackföreningsrörelsen, arbetslösa, ledarskribenter av olika schatteringar, studenter och andra som kritiserar regeringens förslag till ny a-kassa. En förklaring som ligger i en långsiktig strategi att genomföra ett systemskifte. En förändring från ett i grunden solidariskt samhälle där vi hjälper varandra med skatten som omfördelningssystem mellan rika och fattiga. Ett samhälle där alla har lika chans till utbildning och jobb, ett samhälle där plånboken inte avgör vilken vård eller bostad du ska få. Kort sagt det samhälle som fortfarande håller ihop ska förändras till ett anglosaxiskt där klassklyftorna permanentas utifrån klass och inkomst.

 

Aftonbladet menar i sin ledare att Reinfeldt och hans s.k. reformerade moderater planerar för ett samhälle där vi reduceras från medborgare till kunder och där vi själva får välja mellan trygghet genom försäkringssystem som vi självfallet får betala eller konsumtion. Denna förändring är inte lite av en nykapitalistisk och nyliberal våt dröm. Vi ska likt vi redan till en mindre del gör i pensionssystemet själva tvingas att välja och konsumera och där det solidariska gemensamma reduceras till en nattväktarstat.

 Ingen verkar dock i det tänkesättet reflektera över vad konsekvensen blir när de fattigaste inte har råd att göra annat än konsumera för att överleva dagen. Vad händer med deras möjligheter till god utbildning när vi får ett system där den gemensamma skolan har slitits sönder av friskolor som erbjuder mor avgift den goda utbildningen, när den lågutbildade, lågavlönade mister sitt jobb och tvingas till att ha 3-4 lågavlönade korta jobb för att kunna betala lägenheten i förortsområdet med dåliga kommunikationer eller när den som inget försäkringsbolag vill ge en sjukförsäkring till rimlig avgift blir sjuk och behöver vård.

 

Reinfeldt, Borg och Littorins Grundtrygghets-Sverige med en så dålig och svag trygghet att den inte räcker kommer att med inbyggd logik skapa en underklass som inte kan klara sig. Det kommer också att skapa en räddhågsen egoistisk medelklass som vaktar på sin position uppåt och sparkar eller blundar för den växande fattiga underklassens liv.

 

Överklassen kommer däremot att bli rikare och starkare än någonsin. Därmed har också högern nått sitt mål – ett sönderslitet tydligt klassuppdelat Sverige där medborgarskap heter pengar.

 

Jag blir så förbannad när jag ser denna gömda ”agenda”. Jag blir så förtvivlad när jag inser att 12 % av LO:s medlemmar inte insåg detta när de röstade på moderaterna. Jag blir så upprörd över den falskhet och lögnaktighet som moderaterna gick till val på. Inget av sin verkliga avsikter gav de uttryck för utan försökte istället att framställa sig som en slags bättre socialdemokrater.

 

Kampen mot regeringens a-kasseförslag blir i det perspektivet än viktigare. Det ska i vart fall kosta politiskt att ta detta första steg mot den marklansliberala och nyliberala våta drömmen där medborgarskap stavas penning.

 

Till sist……..

 

……………..Fortsätt protesterna mot a-kasseförslaget; skriv på protestlistona på nätet. Just nu har över 46.000 skrivet på – gör det du också.

.....................Folkpartiets egen utredning om sitt egen inblandning i dataintrångsskandalen i valrörelsen friar inte oväntat Lars Leijonborg. Allt annat vore oväntat. Det är ungefär som att låta inbrottstjuvar utreda sina egna inbrott och fria sig själva. Trovärdighet lika med noll. Antingen ljuger Leijonborg om sin inblandning och vetskap om vad som skett annars så hade eller har han ingen koll på sitt eget parti. Vilket som är lika illa.
 

Veckans hembrända:

 

1. T-Bone Burnett ”Quicksand”
(från ”Truth Decay” Takoma LP US 1980)

Fantastisk rock-a-billy med punkig energi från Burnetts debut-LP sorgligen inte återutgiven.

2.Neil Young "Let’s Impeach The President"
(från “Living With War” CD US 2006)

Nästan så det var det som kongressvalet gjorde. Neil Young är bättre än på många år. Furiös energi och engagemang.

 

3. Nico ”Chelsea Girls"
(från ”Nico” Verve Lp 1969)

Kompanionen till Velvet Undergrounds första LP. Så mörkt, tungt och vackert. Nästan sakralt i sin framtoning.

4. Emmylou Harris & The Hot Band ”Together Again”
(från ”Live In London, 1976” Wizard CD)

En ung Emmylou från London redan 1976. Utsökt ljudkvalitet och minst lika innerlig version av Buck Owens 60-talshit.

 

5. The Zombies “Care Of Cell 44”
(från “Odessey And Oracle” CBS LP UK 1968)

Utgivet efter gruppens upplösning och deras största (och enda framgång). Underbar och annorlunda. Första gången tror jag någon i rocken skickar brev till sin tjej på kåken.

6. Son House “Walking Blues”
(från “Son House Delta Blues Proper CD UkK20049)

6, 30 lång version inspelad under primitiva förhållanden i Lake Coromant, Mississippi 1941 med Son House lilla band. Numera standardlåt i bluesbagen. Son House en utmärkt exponent för countrybluesen och den här inspelningen är smått sensationellt bra.

 

7. Miles Davis “Concerto de Aranjuez”
(från “Live Miles” CBS CD)

1961 i Carnegie Hall i New York har denna live-version spelats in. Skiljer sig en del ifrån studieoversionen på bl.a. “Sketches Of Spain”

 

8. John Mayall & The Bluesbreakers “Chicago Line”
(från “John Mayall Plays John Mayall” Decca CD UK 2006)

Äntligen återutgiven (fanns dock en dålig tysk utgåva på Deram i början av 1990-talet) Här för första gång remastrad och i genuin stereo. Riktigt bra debut som ursprungligen kom redan 1965.

9. Willie Nelson “Texas”
(från “It Always Will Be” Lost Highway CD US 2004)

Willie Nelson har en fantastisk röst men har också ett oerhört känsligt gitarrspel där han skapar toner som man inte tror kan smekas fram som sker här. ”Texas” är inget annat än en svårmodig kärleksförklaring till ”The Lone Star State”. Ytterligare en stark låt från Nelsons bästa platta på flera år.

 

10. David Bowie “The London Boys”
(Deram single 1966)

Baksidan på Bowies debutsingle på Deram. Framsidan ”Rubber Band” var direkt usel medan baksidans ”London Boys” är direkt sensationell och ger den mörka sidan av mods-epokens pillerpoppande och drogkultur. Den svårmodiga stämningen lovar gott för det som skall bli en av 1970-talets stora artister – David Bowie.