Leijongate - En mardröm
FOTO Ingemar E L Göransson
Det är inte svårt att konstatera att ”Leijongate” får stor påverkan på politiken, valet och samhällsklimatet. Det är lätt att konstatera att Folkpartiet i det korta perspektivet blir den stora förloraren. Men även om hela valet och valrörelsen påverkas så är de långsiktiga konsekvenserna som är det allvarligaste. Politikerföraktet kommer givetvis att öka när ändamålen får helga medlen på ett så flagrant sätt. När ren brottslig verksamhet tillåts att bli verktyg för att driva den politiska verksamheten så förbrukas människors förtroende för politiken. Och tyvärr också för det demokratiska hantverket och sakta men säkert kommer växer misstanken om att politiker är oärliga och att de helt lever efter Machiavellipostulatet att makten är allt.
Leijonborg har gjort alla misstag i den pågående krisen. Han ljög på söndagskvällen och sa sig inget veta om sin partisekreterares delaktighet trots han visste redan då. Han ljög inte bara för media utan också för statsministern. Den arme Lars trodde troligtvis att allt skulle blåsa över om man kunde skylla på någon från studentförbundet som skulle ha gjort sig skyldig till övertrampet helt allena.
Att skylla på andra har också varit ett genomgående drag i Leijonborgs krishantering. Först var det LUF:aren Jodenius sedan var socialdemokraterna som hade dålig datasäkerhet för att till sist angripa media för att de bevakar skandalen. Men när det blir Jodenius, Holdstock, Lagerlöf, Jacobsson och Westerberg och vem vet vem mer så ser det mer ut som en anställningsmatrikel på particentralen. Att då inte chefen vet något är helt otroligt för om något bevisar att Lars Leijonborg måste har varit helt döv och blind eller ännu värre kände till hela historien sedan längre tillbaka. Så att skylla på andra är den sämsta taktiken att ta sig ur krisen.
Vad Leijonborg glömde att ta med i beräkningen var pressens otrohet. För varje journalist är by-linen det viktigaste, inte eventuella politiska hänsyn. Expressen som den obundet liberala kvällstidningen släppte givetvis inte taget som man hade fått. Det räcker med att följa dess hemsida under dessa dagar så har nya nyheter och vinklar publicerats dagligen och stundligen. Expressen har ju t.o.m. offrat en av sina egna journalister i härvan.
För det första har Folkpartiet under Leijonborg förändrats från ett socialliberalt parti till ett lag-och ordningsparti modell efter dansk modell. Röstfiskeri i främlingsfientliga och reaktionära kretsar har gett resultat och som mest gett opinionssiffror i nivå med Bertil Ohlins dagar. Men med vilken trovärdighet och rätt kan partiet idag ställa sig bakom sina egen valkampanj när man själv visar upp ända in i högsta ledningen pragmatiskt förakt för samma Framtidens nyheter? Så länge det har gått bra så har den interna kritiken mot politiken var tyst men nu när det stormar är det en annan sak.
Den andra frågan är hur skall Reinfeldt kunna hantera och upprätthålla en trovärdighet för högeralliansen när ett av de fyra partierna är insyltat i den värsta politiska skandalen någonsin och det in i den sista vecka inför valdagen. Alliansens trovärdighet som regeringsalternativ har fått en smygpunka i o m de lögner, halvsanningar och det dribblande som har skett. Att det näststörsta partiet i alliansen och det partiet med högst moralistisk svansföring är under polisutredning för kriminella handlingar som kan ge flera års fängelse kan inte betyda annat än att många vacklande mellan (s) och alliansen kommer att välja socialdemokratin. Persson kommer i deras ögon framstå som ett mönster av ärlighet och rekorderlighet.
Borgerligheten har satt allt på ett kort för att vinna valet. Nu eller aldrig har varit tanken. Gör man inte det den här gången heller så kommer många att dras med i följderna av Leijongate. Ett borgerligt misslyckande kommer att skapa så stora spänningar inom det borgerliga blocket och inom de fyra borgerliga partierna att hela havet kommer att storma, med sedvanlig kannabalism (den ser vi redan då Centern vaktar på vad som nu sker) och öppna stridigheter.
Det tredje frågan är hur skall Leijonborg kunna klara den ökande kritiken internt där alltfler tunga namn nu känner hur det blåser kring deras riksdagsplatser och vill säkerligen rädda dessa även om den tidigare nästan kassaskåpssäkra valsegern syns alltmer osäker. Det finns ju faktiskt de som varnar för att Folkpartiet kan åka ur riksdagen om krisen fortsätter och förvärras. Leijonborg slåss nu därför mer för sin politiska framtid och mindre för partiets.
De närmaste dagarna kommer att avgöra Folkpartiets framtid i allmänhet och Leijonborgs i synnerhet. Visar det sig att fler dras in i härvan och om han inte lyckas exempelvis att klara utfrågningen i TV i kväll och telefonväkteriet i morgon så finns inget alternativ än att avgå i helgen.
Ingen vågar göra någon sammanfattning av eländet ännu. Men att Folkpartiets dagar som danskt högerliberalt missnöjesparti är räknade, att alliansens trovärdighet sjunker i takt med händelseutvecklingen är inget att tveka om.
Förloraren är demokratin och människornas tilltro till demokratin och det är det allvarligaste!
Till sist……..
………100.000 kronor är kostnaden för Linköpingspolisen för deras extraarbete att skydda de små nasseidioterna som lördag efter lördag retar Linköpingsborna mitt under lördagskommersen. Ironiskt, det demokratiska samhället måste skydda de mest odemokratiska packet som uppträder på våra gator och torg i ord av yttrandefriheten!
………Jag har öppnat en fotoblogg som kommer att publicera ett fotografi per dag. I vart fall är det målsättningen.
………Hemsidan finns fortfarande kvar och ett antal uppdateringar kommer efter valet.
