Ingemars blogg

Det går inte lysande för Reinfeldt & Co. Firman UPA möter allt större problem och dess acceptans och stöd i opinionen är historiskt låg för att varit i regeringsställning mindre än ett år. Siffrorna i opinionen är rent av katastrofala vilket är förvånande med tanke på de oblyga försöken att köpa stöd med a-priset av  1.000 spänn per månad av välavlönade och smågiriga medelklassväljarna.

Men regeringen har i vart fall tre ordentliga sänken som kommer att förfölja dem in i nästa valrörelse. Tre sänken som kommer att i bästa fall få konsekvensens att valmanskåren vaccineras mot usel högerpolitik. För vem kan säga att Leijonborg, a-kasseschabblet och en skadeskjuten Bildt kan knappast stärka bilden av den starka och av oväld präglade regeringen. Så den bild som högern vill ge av sig själva har betänkligt krackelerat under de senaste månaderna. Sedan kan man lägga till den i breda lager impopulära av överklassen gynnande politiken med slopad förmögenhetskatt och fastighetskatt. En politik som ensidigt gynnar de redan rikaste och betalas av de som har det sämst.

Littorins följetång med a-kassan vore närmast sorglustig om det inte vore för att den drabbar arbetslösa på ett sätt som är rent av oanständigt. Först den bristfälliga parlamentariska behandlingen av förslaget i december som innebar att berörda a-kassor inte fick en hederlig chans att formulera sin kritik mot de ogenomtänkta förslagen och ingen analys gjordes heller av vilka konsekvenser det skulle få när det sedan genomfördes utan verkliga möjligheter från a-kassorna att göra processen så smidig som möjligt för de drabbade arbetslösa. Resultatet och konsekvenserna blev därmed också rent katastrofala när 10.000-tals valde att ställa sig utanför p.g.a. de kraftigt ökade kostnaderna att vara del av det solidariska systemet som a-kassan är.

När nu Littorin och hans gelikar upptäcker att för det första så många valde att straffa ut sig samtidigt som facken fick oförändrad anslutning eller t.o.m. ökad anslutning trots eller tack vare Littorins politik så väljer högerregeringen att införa en obligatorisk a-kassa där alla i alla fall tvinhas betala priset för högerns lönenedpressarpolitik. Syftet; tvinga ut folk från det fackliga medlemskapet och försvaga fackens möjlighet att teckna kollektivavtal och att bevaka dem. Nästa steg är att förbjuda vissa former av stridsåtgärder helt enligt Thatchers politik i Storbritannien på förra seklets slut. Misstroendet mot regeringens politik ökar och impopularitet likaså.

Carl Bildt måste uppfattas som en närmast sorglustig figur som enbart uppskattas av sig själv efter sin egen förtjänst. Den tidigare relativt välansedde politikern uppfattas nu snarast som en halvkorrupt och girig kvartalskapitalist som är enbart har #1 för sina ögon. Hans bekantskap och kamaraderi med ryska oligarker, amerikanska krigslobbyester och ansvarslösa svenska kapitalister kan knappast vara en styrka för regeringen Reinfeldt utan kan enbart vara en black om foten. Bara misstanken att Bildt var i en frivillig försatt jävsituation när ryska oljeintressen fick fortsatt rätt att prospektera för den ryska gasledningen utanför Gotland, bara det är en uppseendeväckande och utan jämförelse i svensk politiks historia skedd absurditet. Uppgifter om att Bildt ska ha fungerat som mellanhand mellan Lundin Oil och ryska till utrikesdepartementet bundna intressen borde diskvalificera honom som utrikesminister även i en mindre nogräknad högerregering. Korruptionen har tyvärr fått ett ansikte och det sitter olyckligtvis på chefen för det svenska utrikesdepartementet. Priset är ett antal sköna miljoner på Bildts bankkonto.

När Lars Leijonborg på helgens stämma inte sänktes som partiordförande så var det inte en styrkedemonstration av varken Leijonborg själv eller hans numera allt annat än liberala parti. Det var snarare ett övertydlig svaghetsuppvisning där fegheten från den existerande socialliberala resten av partiet inte vågade och den troligtvis mer maktsuktande  majoriteten som är beredd att sälja fp:s tradition och politiska historia för en vattvälling som innebär att sitta i knät moderaternas storkäftade krokodiler. Politiken som partiet presterar är inget annat än en dålig och urvattnad kopia av Danskt Folkepartis främlingsfientliga dito kombinerad med en traditionell höger lag och ordningspolitik. Att partiet försvagas successivt är därför ingen som bör bli förvånad över. Att sedan också den pinsamma sapnetsintrångsaffären enbart bekräftar dubbelmoralen i det leijonborgska buskapet gör saken inte mindre pinsam.

Vem vågar ta initiativet att sänka Leijonborg senast i september på partistämman är skrivet i stjärnorna men det framstår som ett inte helt ofarligt projekt och som skulle kunna kraftigt påverka Reinfeldts möjligheter att behålla den s.k. alliansen intakt en hel mandatperiod. Vem vågar stå upp för socialliberalismen i folkpartiet även om det skulle innebär att regeringsmakten kunde skakas i sina fundament. Alternativet är ett fp som fortsätter sin kräftgång ner mot obskyriteten utanför riksdagen 2010.

Dessa tre kvarnstenar plågar regeringen Reinfeldt. De är också det största hotet mot dess överlevnad. Fler lik i lasten för Bildt, ett uppror i fp och fortsatt schabblande på arbetsmarknadspolitikens område kombinerat med att arbetslösheten inte sjunker bland de mest utsatta grupperna kommer att bli strået som knäcker kamelens rygg. Lyckas också socialdemokraterna formulera ett realistiskt alternativ till högerpolitiken så kommer regeringen Reinfeldt att få samma ändalyckt som Bildts regering fick ? inkompetent, katastrofal och misslyckad.

De senaste veckorna har inte varit mycket tid till att skriva. Resor i tjänsten har gjort det omöjligt att skriva så mycket som varit önskvärt. Förhoppningsvis blir det ändring på det nu. Inte lika mycket resor och mer fritid. Vi får se. Några tips till bra musik att lyssna på kommer dock här:

Eldkvarn Svart blogg (Capitol)

Så här bra har inte Eldkvarn varit på länge. Pluras låtskrivande är helt lysande och bandet är titghtare än någonsin. En njutning av stora mått.

Sällskapet (Sonet)

Thåström detta svenska geni förmedlar en upplevelse av det svarta på ett sätt som jag aldrig tidigare har skett på en svenskproducerad skiva. Mästerligt och skrämmande i all sin fascination.

En replik av Jerry Lee Lewis bästa EP på London. Utgiven 1957 och innehåller några av Jerry Lee´s bästa Sun-inspelningar varav de två balladerna It All Depends (who will buy the wine) och Crazy Arms är det verkliga essensen av Jerrys och södern temperament. Övriga spår Don´t Be Cruel och Put Me Down

Kolla in också LO:s hemsida och lyssna på Stefan Sundström, Sanna Carlstedt och Roland Janson på LO:s 1:a maj single Med hjärtat till vänster.

www.kulturoch politik.se