Ingemars blogg

Har Folkpartiet blivit en fjättrad byracka utan förmåga att resa sig själv ur sin förnedring? Efter domarna har fallit över folkpartiets egna Watergate; Leijongate är det berättigat att fundera kring detta. Tre är dömda för att ha genomfört avlyssningen men de ledande folkpartiets går fria p.g.a. vad som skulle kunna kallas juridiska teknikaliteter. Därför är Niki Westerberg och Johan Jacobsson fria efter tingsrättens dom. Dvs. juridiskt fria från skuld men politiskt är det en annan sak. De lämnar efter sig ett icke-existerande liberalt parti där liberalismen har växlats in mot en främlingsfientliga stämningar och batongpolitik. Den tidigare liberala socialt medvetna och medkännande politiken har blivit krav, lagparagrafer, bestraffning, räta led och misstänkliggörande av varje icke i Sverige född person. Samma politik bidrag också till den växande islamofobin som Sverigedemokrater och andra än mer tydliga partier på den kanten exploaterar.

Det är naturligtvis ingen tillfällighet att Sd har uttrycks sitt gillande av major Björklund som efterträdaren till Leijonborg efter fp-ordförandens totala genomklappning som ledare för partiet. Av folkpartiet finns inget av det liberala folkpartiet kvar utan det har bytt skepnad till att bli högerflygeln i riksdagens högerfatabur som tar hand om de moderatväljare som är missnöjda med moderaternas, i ord, förvandling till ett mitten, medelklass, medelparti med medelåsikter som ingen i medelklassen kan motsäga.

Det är en sorglig utveckling att se, då det behövs ett socialliberalt parti i svensk politik. Inte för att borgerligheten skulle behöva det för att kunna skapa regeringsunderlag utan för det behövs en kraft inom borgerligheten som har ett socialt samvete för att bromsa borgerligheten att bli en cementerad höger modell Thatcher. Det som sker nu när efterträdaren till Leijonborg verkar bli Björklund inte p.g.a. hans överlägsna stöd utan p.g.a. de kvarvarande socialliberalernas feghet att inte utmana honom och den dominerande högerflygeln i fp. Björklund är ju annars lika sammanknippad med batongliberalismen som Leijonborg eller Jacobsson. Det innebär också att utvecklingen och desformationen av liberalismen i Sverige kommer att fortsätta och fp:s framtid verkar bli allt mer oklar.

Hur långt räcker vänsterborgerliga väljares tålamod med fp. Hur länge är regeringsmakten för dessa väljare överordnat en politik som står inte i överensstämmelse med deras innersta uppfattningar och övertygelse. Helt enkelt, hur mycket kan socialliberala väljare dagtinga med sitt samvete och sin övertygelse enbart för att se en fortsatt högerregering. Är det priset de är beredda att betala för att hålla socialdemokraterna borta från regeringsmakten. När blir priset för högt? Det ironiska är att folkpartiets högervridning och övergivande av socialliberalismen kan komma att stärka socialdemokratin och radikalisera dessa väljargrupper och förmå dem att ta steget till vänster och rösta socialdemokratiskt 2010.

Socialdemokratins utveckling sedan valet i september är utan motsvarighet i partiets hela historia. Mona Sahlin har tydligt förändrat partiet och dess inriktning. Det har skett genom exempelvis i sitt kongresstal anknyta till den radikala traditionen från Olof Palme. Det har skett genom att förpassa "härket" (som vi säger i Östergötland) kring Persson till det politiska Yttre Mongoliet. Jan Larsson et consorties har fått finna sig i att deras politiska inflytande har försvunnit lika snabbt som en glasspinne i helvetet.

Sahlin har också tydligt anknytigt till partiets medlemmars uppfattning i flera frågor där borgerligheten kunde sno våra frågor och tidigare ståndpunkter. Ett exempel är skolpolitik där Sahlin tydligt sagt ifrån att frågan inte är när betyg ska delas ut, inte frågan om det ska vara ordning och läsro i skolan utan det gäller att skapa en skola som ger kunskap och utvecklig för ALLA elever. Detta ligger helt i linje med den uppfattning som medlemmarna har och har haft hela tiden. Men den inre partikulturen under Göran Persson har gjort det omöjligt att diskutera detta. Det innebär inte att (s) tar till sig (fp):s uppfattning och recept för att komma till rätta med skolans problem och för att skapa den skola som ger alla ungdomar samma möjlighet att förverkliga sina drömmar och få ett jobb som de med rätta drömmer om.

Den förre numera avlidne LO-ombudsmannen Gudmund Larsson var redaktör för boken Resa i första klass som LO gav ut redan 2001. Boken möttes av misstänksamhet då författarna ifrågasatte delar av den förda skolpolitiken. Som studiematerial om skolpolitiken är den boken alldeles utmärkt. Mona Sahlins kritik och ifrågasättande finns redan här och argumentationen är inte mindre stark och övertygande idag.

Två olika utvecklingsväger för två olika partier. Det ena riskerar att vara inne på sin svanesång, det andra upplever det som kan vara börjar på en förnyelse och markant radikalisering som redan nu verkar belönas av opinionen och rörelsens medlemmar.

Medan folkpartiet genom sin interna feghet är på väg till sin egen likvaka så tar socialdemokratin på sig vårkostymen och möter sommaren med tillförsikt, mod och ökat självförtroende.

Till sist

Äntligen har Georgie Fames Columbia-LP återutgivets på CD och med ett vidunderligt suveränt ljud. Den som har gjort denna kulturgärning möjlig är japanska Universal. De fyra LP:na R & At The Flamingo, Fame At Last, Sweet Things och Sound Venture har kommit ut i en limiterad box men de tre första kommer också ut i Europa. Läs engelska musikmagasinet Mojo:s recension här:




Alla utom Fame at Last har inte varit möjliga att hitta sedan 1960-talets mitt och de skumma ungerska återutgivningarna på Rock-In-Beat från början av 2000-talet var av undermålig kvalitet. Boxen finns att hitta fortfarande på internet exempelvis på e-bay.

FOTO/SKANNINGAR Ingemar E L Göransson

www.kulturochpolitik.se