Rötmånad
Helsicke vad segt det var att komma igång efter semestern. Inte bara att börja jobba utan att börja skriva på blogget igen. Det är helt plötsligt på tok för vackert väder att sitta inne och skriva.
Men lite rötmånad är det faktiskt också. Läste i lördagens aftonblad att arbetsgivarna vill riva upp semesterlagen eller i vart fall försämra den. Vi har för mycket semester utan vi ska jobba mer. Kort sagt arbetsgivarna tycker löntagarna har blivit för lata. Sedan vill man tydligen inte betala semesterlön eller lön under semestern. Hur i hela friden tänker man sig att folk ska då kunna ta semester?
Politiken börjar likna lite av Montezumas hämnd. De mest aggressiva på arbetsgivarsidan och de mest rabiata borgerliga politikerna vet inga gränser för vad de vill riva upp, riva ner och förändra, försämra och allmänhet ställa till med för jäkelskap.
Den amerikanska regeringen med president lite kort om huvudet har tagit ett nytt steg mot den fulländade polisstaten i o m den lagändring som gör att amerikansk säkerhetstjänst numera tillåts avlyssna alla telefonsamtal, läsa all e-posttrafik och alla sms som sänds genom amerikanska servrar. Detta utan att någon domstol ska ge sitt tillstånd. Det innebär trologen att denna bloggpost om den skickas som mail läses av agenterna på CIA. Eller om jag ringer min gode vän Douglas med ett arabiskt efternamn i New York att någon CIA-tjänsteman noterar detta. Det innebär också att trafik mellan andra länder som inte berör USA förutom att det går vid något tillfälle genom någon USA server avlyssnas, noteras, bokförs och arkiveras på lämpligt sätt.
USA håller på att skapa den moderna polisstaten där demokrati och yttrandefrihet och personlig integritet blir av noll och intet värde oavsett om det verkliga eller vinbilade terrorister.
Lee Hazlewood, denne egensinnige sångare, låtskrivare och producent har avlidet. Inte oväntat men i alla fall sorgligt. Hazlewood började sin producentbana med Duane Eddy nere i sydstaterna i slutet på 1960.talet. Han var urtypen för producenten som skapade popmusiken under dessa år. En parallell till den sedermera helhispige Phil Spector. Sedan gjorde Hazlewood sina brillianta plattor med Nancy Sinatra där Frank Sinatras dotter utvecklades från en medioker sångerska till en utmärkt popbrud som gjorde några av 60-talets bästa popplattor ihop med Hazlewood. Lyssna bara på These Boots Are Made For Walkin´ och Summer Wine så förstår ni vad jag menar. (Länkar till youtube.)
Sen ger Hazlewood upp detta och flyttar till Sverige och gör en hel del här också men inte på långa vägar lika bra som det han gjorde tidigare. Senare i sitt liv skrev han och producerade sig själv på ett spännande men inte lika känt sätt.
Lyssna på
Nancy Sinatra In London (Reprise USA 1966)
The Very Best of Nancy Sinatra (Amigo Sverige 2001)
Lee Hazlewood Cake Or Death (Sony USA 2006)
